Hej nya året

”Uggla” av Ganga

Försiktigt och smygande har vi tagit oss ur vår jul-nyårs meditation. Erfarenheten säger, att det är bäst att mjukstarta och ta det lugn i början.

Men de där tio meditationsdagarna fick ett annat flöde än brukligt. När vi väl startat upp runt vintersolståndet, så var det global oro för pandemin och England stängde ner. Det var ju tänkt att döttrarna skulle fira jul i London! Så efter tre dagars meditation gjorde vi en paus, hämtade Siri vid tåget i Mjölby och sen åkte vi hem och firade vegansk jul. Det var så trevligt så. Vi hade ju liksom redan gjort julfint och fullt med mat, så det var vara extra trevligt.

Sen fortsatte vi att meditera och när tio dagar hade gått, som en jämn ström, och Ganga att det är dax att avsluta, så sa Rurik ”va! är det inte en dag till?!!”

Så då tog vi en dag till. Skönt.

Så tacksam för de här dagarna. Att stänga av media, både nyheter och de sociala. Att få känna vem man är, utan det för bruset…

Men gott har vi ätit. Inte allt är gröna smothies. Tror bestämt dubbelhakorna har växt i vinter. Inte så konstigt när en hittar snaskiga nyheter som cake pop, krossade pepparkakor ihop rörda med mjukost och doppat i choklad.

Jotack vi har våra laster.

Efter tio dagar -Hej Världen

Ganga och Rurik
Hej Världen, här är vi. Vi har mediterat in det nya året och här sitter vi nu! 2020 och en gemensam kopp te.
Vi måste ta selfie, säger Ganga. Det är ju tradition. fram med stativet, monterar mobilen och en halv minut in i riggandet av mobilen, så fibblar det ju, välter och… hopps  där välte tekopparna och så har vi te överallt!
Morgonstunden med vårt te, är alltid en helig stund, så ojoj säger vi ( förutom att vi sprang och hämtade trasor) allt gammalt skräp på bordet blev slängt, bordsytan blev lika ren som ett nytt år -och det kändes ju väldigt mäktigt och magiskt på nåt sätt.

Så, Gott Nytt Rent Bord.  Det blev vår selfie-stund. Och en stund av reflektion över de tio dagar vi har haft. Vi är faktiskt lite spralligare än vanligt. Vi har liksom gått på kurs under de här dagarna. En meditationskurs, i tekniken att själv-heala. Sånt går absolut inte oberört förbi.
Våra meditation där vi transenderar och släpper taget, har även varvats med fokuseringar och en massa, massa HJÄRTA! Det var kul.

som ett hål, tredje ögat
Vi har haft daglig träning med att gå från totalt noll – släppa taget helt –  till att intensivt både visualisera och känna känslomässigt – och släppa igen, ungefär. Krävande som ett bättre gympapass, minsann!  Att släppa betyder släppa egot, bli ingen och nolla sig.

Ganga berättar: Efter nån dag kändes det som ett stort HÅL i pannan, det tog ett tag innan jag tänkte, att det är ju 3e ögat som är öppet!  Stort luftigt hål, väldigt tydligt.  när jag dagen efter gick ut med sopor, hörde jag ett märkligt fågelljud.  Då jag vänder tillbaka för att kolla, flyger det en KORP nära mig.

min korp
Den pratar i ett tonläge som är helt okänt för mig, aldrig hört en korp låta så. Den är nära, och beter sig precis så där spännande som kraftdjur gör. Man vet, när det är ett kraftdjur som visar sig. Den flyger förbi mig, långsamt, på några meter avstånd och bara två meter över marken, hela tider pratar den, lugnt men envist. Så försvinner den bort förbi mot grannens hus, i sydlig riktning.

massa fåglar
Nästa dag visar korpen upp sig för Rurik. Även då med sitt märkliga pratande. Mot kvällen var vi båda ute -trots meditation och tystnad o allt det där, så är det ibland praktiska saker som måste lösas.
Då ser vi hur en jätteflock av svarta kråkfåglar stillsamt fyller himlen över vårt hus och där vi står. Ja, bor en i Vadstena så är en van vid råkor som kommer varje dag. Här händer det på sin höjd nån enstaka gång per år, att kråkfåglarna kommer i stor flock. Åter igen kommer känslan av kraftdjur på besök.

Korpen är ett storslaget djur i den magiska världen och vi slår upp i vår lilla bok för att få veta mer: — ” Korpen säger: Tro på det magiska och du kan inte annat än se det. Magin lever i sig själv. Förvänta dig det oväntade och gör dig beredd på att bli förundrad” —-
Sköna meddelanden när en fokuserar på självhealing, helt klart. Vi känner oss på banan.

jag och fältet
De sista dagarna har varit som att väldigt tydligt befinna sig mitt i FÄLTET.  Det energifält som vi är. Mindre materia och mer energi, är känslan, både av mig själv och omgivningen.

HJÄRTAT blev överlyckligt. Det sa ( ja, det talade) att det här har den väntat på hela livet. Hjärtat vill bara ha MER!!  Äntligen fick den sträcka ut sig så där totalt och fylla ut den med medveten energi. Det här känns, att det ska tränas, det här är en förmåga ungefär som att det behövs kondition för att kunna springa långt och fort. nu vill hjärtat springa.

Vad har vi gjort? Vi har använt oss av internet och haft föreläsningar/ en kurs av dr Dispenza. Förutom att vi tagit in fakta och förståelse, så har vi haft dagliga meditationer i första hand för självläkning. Gott att ta in något helt och ostört. där i mellan har vi kört våra vanliga meditationer. Men det andra, att verkligen förändra – är hela tiden en pågående process nu.
Nyfiken på dr Dispenza? – mannen som läkte sin egen totalkraschade rygg efter en trafikolycka -med endast tanke o känsla. alltså utan några ingrepp med operation el mediciner, nyskapade sin rygg.
Dömd till ett liv i rullstol , med totalt stelopererad rygg. En trafikolycka krossade flera kotor helt i ryggen. Han tog en egen väg, än vad som ansågs den enda möjliga.
Efter 10 veckor kunde han resa sig och gå. Efter tolv veckor började han jobba igen och efter 13 veckor började han träna igen. Han gjorde ett avtal med Den Stora Intelligensen när det var som jobbigast. att om han kunde läka detta, skulle han viga resten av sitt liv till att förstå kopplingen kropp – sinne. Det har han gjort.

YouTube har hur många filmer som helst med honom, ta dig gärna in och titta själv, i den här filmen nedan  där han berättar om just sin egen olycka och hur han fick till självläkande. Var beredd på att bli förundrad. Han vet vad han pratar om.

 

 

 

 

Nyår, en gång

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nyår i Dharamsala, det ska bli 2006. Det är i norra Indien, en bit upp i himalaya. Lite för kallt,  tyckte jag.Varmt o soligt på dagen men det var dunkappa, yllesjal och stövlar som gällde. Bergstopparna runt staden var snöklädda.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dharamsala är ett helt annat Indien än det jag vanligtvis rört mig i. ExilTibetanerna är ett starkt inslag och frågan som ständigt hänger i luften när man är här är -”är Dalai Lama Här??”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det undrade jag också, ryktet gick, men blev aldrig bekräftat. Jag kom aldrig närmre än så här.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag var här med focus Tibet och på budismen. Utan att egentligen ha några ledtrådar letade jag konstnärer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Efter mycket letande fann jag några och blev väl mottagen. Väldigt fascinerande att se deras arbete.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ett nytt galleri, det första med modern Tibetansk konst, skulle öppnas.  Jag var med på invigningen och deras möte. första frågan är: vad är galleriets vision? ”Fred På jorden” visst är det vackert?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Så var det det där med NYÅR. Jag var på ensam resa och funderade på om/ hur jag skulle fira nyåret. Det kommer rätt  mycket folk från huvudstaden Dheli, för att fira här. De tyckte väl helt enkelt att det är coolt med lite kyla. Ett bättre hotell skyltade med att det skulle vara NYÅRSFEST.
Jag beslöt mig helt enkelt för att gå dit. Köpte min biljett och fick veta att det skulle bli DANSTÄVLING.
Som ensam kvinna håller jag låg profil så jag satt mest och sipprade på nån juice medan folk allt mer strömmade till. Musiken dunkande från rummet bredvid. riktigt discogolv med ljusplattor hade dom!

Så kom några Indiska tjejer och sträckte ut handen till mig och vi gick alla till dansgolvet. Sen var det ju kört ( jag visste det) man kan ju inte dansa till hälften. Allt eller inget.

Alla dansade, små barn, mamma o pappa, unga o gamla. Har du sett en HindiMovie så vet du att de kan dansa- rejält!! Det var ju skitskoj. Jag gick loss jag med och lät kroppen dansa!!  Indierna blev mer o mer entusiastiska och jag fick high five och det blev massor med kort där de skulle stå o se coola ut bredvid mig.  Jag dansade och blev beundrad så jag började känna mig som en bättre Travolta o lite till. Golvet kokade, stämningen var hög.

Men en del män stod o hängde längst väggen, precis som i Sverige. De drack sprit istället, precis som i Sverige. Men de blir extra läskiga här, rödögda o ser ondskefulla ut, jag kände det var dag att gå därifrån. Jag hade ju haft kul några timmar och var nöjd.

När jag hämtade ytterkläderna blev jag stoppad av tre myndiga och allvarliga  män. ”Where are you going madame?” De ville inte låta mig gå. Det var hotellledningen. ”You have won the contest – NO WESTENER have ever done that!!”

IMG_6183
Nu när jag röjde på kontoret hittade jag tidningen som någon lade framför mig nästa morgon då jag drack te. ” Jag vet vad du gjorde igår!” sa han o skrattade.

Mitt hotell skulle låsa porten kl 22.00 sa dom. Jag kände mig tvungen att gå hem. Trots att hotelledningen på festen tiggde o bad mig stanna. Jag fick en hatt till pris och tog med mig några påsar av den goda festmaten hem till mitt eget hotell. Jag bad dom välja en annan vinnare. De var inte nöjda.
Att tidningen var där och fotograferade hade jag inte en aning om. Det måste ha varit i början på kvällen, för senare var där tjockt med folk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lite sött var, att den som liknade mig mest, var en hund! Det var inte så många turister, nästan inga i December månad (kallt)  Mitt ljusa hår och vita kläder gjorde att jag snabbt fick ett namn, SnowQueen.
Det är ingen stor stad, allt är extremt backigt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
När man rörde sig i den övre delen, McLojdGanj (ursäkta stavning), kändes det nästan som att man kände folket där efter några dagar. Det var inte större. Ändå är det pampigt, har en stark närvaro av Tibet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Man blir ödmjuk när man ser strävan efter att bygga upp och bevara det tibetanska och det finns verkligen en möjlighet att fördjupa sig i det om man är här och verkligen vill.
Men den här historien handlade mest om en kväll på dansgolvet då jag fick känna mig som Askungen som var tvungen att springa hem innan klocka blev för mycket….

Slut på res-skravel