Kultur i Vadstena

Kultur är verkligen så mycket och alla kulturyttringar är verkligen så viktiga för att vi som människor ska må bra o utvecklas. Så glädjande att Vadstena har startat en Kulturskyddsförening. Den visade upp sig idag, på torget i Vadstena.

Hela styrelsen var där, men också massor av allt det kulturfolk som finns i stan och i kommunen.

Mitt i lördags-massa-turister-strömmen hände det och det blev snabbt mycket folk. Det blev tal om vikten av kultur varvat med kultur som sjöng och improviserande teater. Även vi, Ganga och Rurik var där.

Vi, och många andra, var inbjudna för att visa upp vår verksamhet och våra ev organisationer. Vi bullade upp med lite av varje och en konstrunde affisch från 2012 och en affisch om kommande Östgötadagarna (7-8sep) som vi är med på.

Sen stod vi där vid vårt lilla bord… ingen annan kom o visade upp sig! Haha! Jo en som gjorde reklam för Aska Vikingautgrävning.

Ja, det var ju tur vi kom, vi fick liksom representera och bära upp hela representationen av bildkonst och hantverk. Trevligt hade vi: sång o musik o teater i en timma! O fint väder! Vad mer att önska?!

Filmsnutten ovan var Shakespeare teatern som visade upp sig och det fungerade ju som den bästa trailer, klart vi blev sugna att gå på den! Sommar i Vadstena är aldrig tråkigt.

Kulturkonsumtion i Örebro

Nu känner vi det som riktigt tant o farbror utflykt, men när det funkar är det ju bäst. Utflyktsväder och bilen kör mot Örebro. Perfekt att stanna på den stora rastplatsen vid den stora bron vid Hamnarsundet. Fram åker stora korgen med egna frukostmackor o smothie. Känns ju tidlöst mysig, som mor och far eller mormor och morfar ute på äventyr på vägarna. Fåglarna kvittrar och trafiken surrar.

Märkligt enkelt är vi plötsligt i Örebro. Det som alltid kännas oöverskådligt långt borta. Men det var det inte alls! -och här är Open Art. Massor med spännande konst i hela stan!

Det fanns en önskan från arrangörerna att fånga nutiden, att våga lyfta svåra frågor ( även om glad-konst också fanns.) En riktig ”missa-inte” fanns framför slottet. insvepta i tyg, indränkta i betong: tungt fladdrar unga flickor som enligt Irakisk lag fråntas rätt till eget självständigt liv, vid ung ålder. Man stod där och kände sorgen.

Konstnären var från Irak o uttryckte utifrån egen känsla. Det kändes.

En annan spännande skulptur med anknytning till naturen ( jag får lägga till namn ody senare, sitter i bilen o skriver) var den hör cirkeln av sjöfågeln som alla sitter i en cirkel. De har lysande gröna ögon, precis som kokongen i mitten, den har ett grönt ljus innifrån.

Samme konstnär hade gjort ett gäng strömming av olika nationalitet som hade möte om sin hotade existens.

Ja, här är konst överallt känns det som! Här är bara några av de som berörde oss lite extra, av det vi såg. Vi hann verkligen inte med allt. Ovan är ”Evas sju döttrar” som står i vattnet och betraktar med viss tveksamhet i kroppsspråket.

Vilken dag! så nöjda. Och en reflektion, precis som vid vår egen konstrunda runt Omberg, så mycket det gör för alla fik o restauranger, alla affärer. Grattis till Örebro, säger vi.

Liljevalqs 2024

Godmorgon. Plötsligt händ det. Kul när konstklubben ordnar gemensam resa till Stockholm och Liljevalqs vårsalong. Inträde, guidning och bokat bord på blå valvet. Liksom bara att hänga på, bekvämt och enkelt.

Visserligen har vårsalongen varit igång en hel månad. Men köerna var långa. Vi var i god tid och stod o hängde vid porten, allt med kön blev längre o lääääääängre.

Älskade den här. ” i Ulvakläder”. Mycket större än du tror! Mycket inspirerande!

Väldigt skönt med nya vindar. Det kändes verkligen att det är ny konstnärlig ledning på Liljevalqs-ingen Carsefors, skönt, för det kändes, det var ett riktigt generationsskifte. Allt var roligare, även hängningen i sig.

Ovan lite bilder bland de mindre skulpturerna. Krabbklor i storformat och Dalahäster är ju så sööööt! Och Ruriks kor fick inspiration u de små brunprickiga kalvarna. Surfiskarba i porslinslera var imponerande och ful-vackra.

Liv Strömholm var i samarbete med Lovisa Axe’n. Liv tecknar Lovisa överför till textil. Ett spännande överkast om livet med mobilen som ständigt är med oss.

Spännande återbruk med snöpinnar: ”snöpinne-DNA” och ( kanske) ett livstycke, eller en Sköld i gamla kängor.

Antalet ansökningar har brakat iväg med en 25%höjning och är nu uppe på 5000 ansökningar. Kanske lika bra, att jag glömde söka i år! Men det var en rolig utställning som var välhängd. Tack för nya vindar på Liljevalqs!

Alla de små tingen som sker på en resa

Från vår Höganäs resa, nu visar jag baklänges: innan bilen tog fart och åkte mot Östergötland blev det en förstärkt fika av mums hos Maria Lindström i Menlösa. Här kan vi ju egentligen stanna hur länge som helst, men vi ska ju hemmåt. Men vi bara MÅSTE få besöka ateljen en stund. Hennes senaste verk som är som Mossa-Krukor är rena mästerverken. Vi beundrar och fotograferar.

Tidigare på dagen hälsade vi på för första gången hos Anira och Peter, på deras nya stora fantastiska ställe, ett riktigt Sanctury, där drömmar ska vävas till verklighet. Ska bli så fint att få följa.

Skog, ängar, vatten och vilda djur, en väldigt speciell plats -Med plats för event av olika slag. Hus och möjligheter, kul att se.

Och verkligen, februari, är ju en ruggig månad. Det har regnat massor och vatten dränkte åkrar och även en del av Vägen in till deras gård. Det rann och bubblade och flöt förbi ner för en slänt. Den lilla sjön passade på att bli dubbelt stor. Men så är naturen, föränderlig.

Sovit och ätit de här dagarna har vi främst gjort hos Martin Andesson. Tack Martin.

Med stor omsorg har han pysslat de här dagarna. På bilden ovan ses jordgubbshjärtan men marinerad tofu.

Martin Ishtur Andesson är känd som superproffsig trumbyggare och ljudhealing musiker. ni förstår! Vi har haft det bra!

Hur mycket kan man hinna?!

Vi som vill undvika stress, vi förundras. Hur kunde vi hinna så mycket på en dag? Både se konst i Värnamo, checka in på hotell i Helsingborg och gå på Lousiana? allt flöt visserligen bara på. Men den finns en förklaring. Kulturvanorna i samhället tycks vara i förändring.

Jag fotar in på restaurangen på Lousiana. Det 20.30 på en vardagskväll -här är fullt med folk, sorlet och gemytet är högt. Museet har öppet 11-22.00 alla vardagar. Kvällsöppet! Jag trodde vi skulle vandra ensamma här, men nej, fullt med folk som tittar på konst och som äter gott! Vi tog färgan 17.30 från Helsingborg och vi hann allt i lugn och ro.

Kvällsöppna museer verkar vara en hit och nu är jag övertygad kulturen har både ett starkt värde och dragkraft.

Konstuppdaterade

Hungrig på konst. Resan till Helsingborg var ett bra tillfälle att tanka konst. Halvvägs till Helsingborg ligger Värnamo, om man utgår från vårt hem. i Helsingborg var tanken att även hinna med att åka till Lousiana, på andra sidan sundet.

Men en sak lärde vi oss denna dag. Konst och konstkonsumtion är i förändring!!

Ljud-musik-film-teknik tar sig in. Naturligt högdraget tysta konsthallar verkar vara ett minne. jätteskärmar, flimrande och uppmärksamhetskrävande står de där. Ibland blir det riktigt riktigt berikande.

Det lilla stoppet vi skulle göra på vägen ner till Skåne vill mera. Vi släppte tiden och njöt av allt. Bäst av allt var nog Front: design by nature. Sällan man får se en VACKER utställning, men det var den. Finstämd och fylld av teckniska lösningar som gjorde den magisk.

Skogens djup och lavans skönhet. Det var så många nyanser av skogen som fanns med.

Men att få se Lisa Larsson i stor retrospektiv utställning var också himla upplyftande.

Lisa Larsson, keramiker på Gustavsberg. Här fanns känt och okänt. En riktig folkhems-byggare.

Det var som att få en dos lekfullhet.

Det var annat än att komma till Lousiana! Jo, visst, lekfullhet -men en väldans allvarlig sådan. Ovan, Pussy Riot.

Och teknikens självklarhet. Det låter överallt. Som ett tidens tecken. Bitvis mer än överväldigande. vi vandrar från sal till sal. Det är liksom bara att släppa taget

Södertälje häng

Här står Ganga o hänger. Med all rätt! Jurybedömd utställning i Södertälje. Känns ju kul att vara med.

Det är i Södertälje konsthall. Härlig lokal o en hel del konstnärliga vänner är här.

Man kan betrakta konstnärer likväl som konsten. Det är så härligt med människor som tillåter sig vara lekfulla.

Flera bilder fångar in en, haren kan en annan känna samhörighet med.

Och bilder som berättar något viktigt. Det är mycket som berör.

Själv bidrog Ganga med en plexiglasbild. Med en mörk bakgrund var den monterad med distanser. Men ojojoj vad retligt att komma på efteråt ett ännu bättre sätt att visa bilden. Nästa gång minsann, så blir det ett mörkt bakgrundstyg som hänger ned längst väggen och ned på golvet. Stort och platskrävande. Och sen bilden framför, svävande. Visst låter det fint!!

Rurik är med på resan även om han inte ställer ut. Det är så roligt att vi delar konstintresset! Det blir mycket snack om bilder.

Vi minglar runt tills vi inte orkar mer. Sen tar vi oss hem och planerar redan nästa utställning…… i Vadstena. Snart!!

Vänner på Länsmuseet

Det känns ju både coolt och oerhört ROLIGT att ha vänner som ställer ut på Länsmuseet i Linköping. Nu är vi här. Jonathan Rose’n och Malin Granroth ställer ut, båda är serietecknare. Det är Jonatan vi känner så inlägget fokuserar på honom.

”Vi måste ju få se vad som finns i hans huvud” sa Ganga förväntansfullt. Och, ja, det infriades. Det kändes så. Det var en ärlig utställning, i tiden, med serieformatet.

Det var en ganska stor utställning de hade skapat, det gav det hela rättmätig pondus.

Det är väldigt speciell och värmande att gå på utställningar där en känner den som ställer ut och på ett museum är det oftast mindre kommersiellt och mer kommunikation.

Vilken tur, att Rurik fick problem med en tand, så vi var tvungna att köra till tandläkaren i Linköping. så blev det konst på samma gång!

Att sova mitt i skattkammaren

Hittar fler bilder från skåneresan, så det blir ännu ett inlägg om det.. Vår sovplats i Menlösa. Maria Lindström är keramiker och mångsidig hantverkare, vi brukar sova i hennes verkstad. Det är likadant varje gång….

När vi kommer in för kvällen för att sova, så får Maria stå kvar tålmodigt och svara på alla våra frågor o kommentarer om ALLT!. Det är vackra ting överallt! -Hur har du gjort det? Vad är det för nåt. Så fint. Hur får du ihop det? Frågorna haglar och vi tittar och vrider på allt, på ALLT!

Se här: Koppar med onödigt mycket guld! Visst blir man glad ( och girig som en skata)!! Maria jobbar med handformat, utan drejning och det ger så fin känsla i det hon gör. Coola koppar! Som passar…. på ett slott. Minst!

En mäktig urna med en vallmo i dekoren och blandmaterial i form av en kvist. Den hittar vi när vi böjer oss ner. -vad gör den där!! grälar vi lite snällt. Det är lite som en skattkammare och vi får sov mitt i allt det fina.

Maria Lindström bor på landet, någonstans mellan Båstad och Våxtorp. Galdra keramik. Bäst hittar du hennes keramik på fb, sök Galdra keramik. Så får du också sitta i hennes skattkista en stund.

Passa på i Skåne

Nu är vi i Skåne. Då gäller det att passa på. Vad behövs göras? Först på listan är det nya området i Helsingborgs hamn, en snygg gångbro svävar fram och sammanbinder p-platserna vid centralen och det nya området längre ut, här finns Castellum. Nytt och elegant, alldeles vid färjorna. Byggt med känsla för platsens historia, ska vi besöka företagarhuset ägt av Castellum, där ska Ganga ställa ut under sommarmånaderna.

Vattnet är nära och allt känns lyxigt. Huset ovan, är det som gäller och de vill vara lite Hälsohus och stimulera de som är i huset att ta trappan, i stället för hiss. Det är konsten som ska locka.

Sju våningar där Ganga alltså ska ansvara med sin konst under en kommande period. Nu är vi här och kollar in. Upphägnings anordningar, belysning och är allmänt nyfikna.

Sen blev vi ju hungriga. Tur att vi har Maria med oss, för vart äter vi gott och veganskt? -Ginger!! det visste Maria, Ganga och Rurik hänger på. Det låg ungefär bakom Rådhuset. Vi gjorde oss en salladstallrik -och det var klass på den!

Som avslutning på måltiden beställde Ganga en rawfood kaka med kakao-latte. Kakaolatten vann: den innehöll även tahin och dadel. Mums❤️

När dagen var slut var det till Menlösa vi for, hem till Peppe o Maria. Visst är det kul med stan… en liten stund. Sen är landet, friheten, tystnaden mer värdefull. Ute är så mörkt och tyst att vi tror vi är de enda människorna som finns. Vi myser.

På natten sover vi i Marias atelje. Känns som vi är i en sagobok.

Imorgon ska vi hämta lera i Tomelilla. Det var det avslutande ärendet i Skåne för denna gång.