Det känns ju både coolt och oerhört ROLIGT att ha vänner som ställer ut på Länsmuseet i Linköping. Nu är vi här. Jonathan Rose’n och Malin Granroth ställer ut, båda är serietecknare. Det är Jonatan vi känner så inlägget fokuserar på honom.

”Vi måste ju få se vad som finns i hans huvud” sa Ganga förväntansfullt. Och, ja, det infriades. Det kändes så. Det var en ärlig utställning, i tiden, med serieformatet.

Det var en ganska stor utställning de hade skapat, det gav det hela rättmätig pondus.

Det är väldigt speciell och värmande att gå på utställningar där en känner den som ställer ut och på ett museum är det oftast mindre kommersiellt och mer kommunikation.

Vilken tur, att Rurik fick problem med en tand, så vi var tvungna att köra till tandläkaren i Linköping. så blev det konst på samma gång!