Tanka konst

Nu kör vi! Första stoppet, gissa var? I två år har vi följt Vandalorums trädgårdsanläggning, om trädgård är rätt ord. Det är friare vildare och ädlare. Vi stannar på vår utflykt i Värnamo för att på parkeringen utanför Vandalorum äta medhavd macka. Vi tittar rakt in i odlingen att nu har den växt till sig och har fått en själ.

Vi skulle ju bara äta en macka och sen susa vidare. Men vi lurade oss själva som vanligt, ett tu tre var vi inne och kollade på utställningarna.

Svensk nutids fotografering, mycket från 90 talet och helt otroligt ömsint fångande av en folksjäl och tids anda.inte nog me att vi lurade in oss att bese alla utställningarna som fanns för tillfället ( bra allihopa) vi köpte årskort, så vi ska slippa att snålt stå och kika in för att bedöma om det är värt att gå in. Och årskortet gav också inträde till Wanås , som vi tänkte åka till idag!

Sen sneddade vi över Småland och stannade för lunch på IKEA museum i Älmhult. Det låter kanske konstigt, men det ligger på vägen mot Wanås och de har en restaurang som för IKEAmaten upp på stjärnhimlen. Till skillnad till IKEAS butiks restauranger som för oss känns som en mardröm, så är museirestaurangen förvirrat generös. Med extra fjäsk-god och pimpad matsedel och kockar som går omkring i kockmössa, rawfood bars och gott om personal.

Tidig eftermiddag var vi i Skåne, på Wanås och stoltserade med vårt gratiskort. Här är det konst både ute och inne. Det är mycket att ta in och ingen idé att försöka hinna med allt. Vi släpper taget några timmar och försjunker i vad vi lägger ögonen på. Allt från museishop….

… imponerande textilkonst……

… önsketräd…

… roliga filmer ” Green Sex” av Isabella Rossellini … dom hittade man i parken som små kikhål i träd ovs. Så intressanta o lärorika!!

Men den stora glädjen och nästan läkande känslan med Wanås är naturen som är starkt medskapande med konsten. En gammal slottspark, med anor i medeltiden. Ekar som andas evighet och omfamnar mänsklig lekfullhet.

Några favoriter från årets vandring i parken ( förutom Green-Sex av Isabella Rossini) är den klangfulla maneten som omfamnar en stor ek, och den svävande skivan i fluoriserande ben-porslin som skapar en egen måne över Wanås slott och dammanläggning.

Vi hade egentligen tänk att låta vår utflykt ta flera dagar, men vi var lite oroliga för att lämna vårt lilla växthus när vädret lovade gassande sol -har man fjäskat med sina tomater sedan i februari så vill man inte ställa till det i augusti efter ett halvårs passande, och låta de stå kollapsa i ett överhettat växthus. Vi beslöt att en övernattning får räcka denna gången och i kvällningen körde vi med bilen över Skåne bort till Kullahalvön och Gangas föräldrahem. Här sov vi.

Konstuppdaterade

Hungrig på konst. Resan till Helsingborg var ett bra tillfälle att tanka konst. Halvvägs till Helsingborg ligger Värnamo, om man utgår från vårt hem. i Helsingborg var tanken att även hinna med att åka till Lousiana, på andra sidan sundet.

Men en sak lärde vi oss denna dag. Konst och konstkonsumtion är i förändring!!

Ljud-musik-film-teknik tar sig in. Naturligt högdraget tysta konsthallar verkar vara ett minne. jätteskärmar, flimrande och uppmärksamhetskrävande står de där. Ibland blir det riktigt riktigt berikande.

Det lilla stoppet vi skulle göra på vägen ner till Skåne vill mera. Vi släppte tiden och njöt av allt. Bäst av allt var nog Front: design by nature. Sällan man får se en VACKER utställning, men det var den. Finstämd och fylld av teckniska lösningar som gjorde den magisk.

Skogens djup och lavans skönhet. Det var så många nyanser av skogen som fanns med.

Men att få se Lisa Larsson i stor retrospektiv utställning var också himla upplyftande.

Lisa Larsson, keramiker på Gustavsberg. Här fanns känt och okänt. En riktig folkhems-byggare.

Det var som att få en dos lekfullhet.

Det var annat än att komma till Lousiana! Jo, visst, lekfullhet -men en väldans allvarlig sådan. Ovan, Pussy Riot.

Och teknikens självklarhet. Det låter överallt. Som ett tidens tecken. Bitvis mer än överväldigande. vi vandrar från sal till sal. Det är liksom bara att släppa taget