tålamod… kunskap…. och den hungrige Rakuguden

Publicerad den 17 juli, 2021 av gangaochrurik

här i Östergötland har vi haft eldningsförbud nu på försommaren. Plötsligt hände det, ett helt märkligt perfekt anlände ett REGN. Tätt, lagom intensivt utan att förstöra någon gröda, varken för oss eller bönderna, dundrade regnet in och vi har ALDRIG haft en så välfylld regnmätare! Totalt kom 62 ml på ett dygn och jorden bara söööög upp det och allt återhämtade sig.
Oj, vi kanske ska släppa allt annat och inviga raku-ugnen nu? Så blev det, med kort varsel. Det har ju varit lite troll i det här. först skulle vi bränna i höstas -men vi hann inte ens bygga den då. Sen skulle vi göra det i våras och på försommaren men det var liksom omöjligt att komprimera livet och hinna med både det och resan till London. Familjen och London var viktigare, så klart.
Men NU ska vi bränna raku, och det ska bli så bra, så bra! Eller hur?

Nix, här kommer berättelsen om ugnen och Raku-guden som gjorde lång näsa till sina hårt ( asch, inte så farligt) arbetande slavar.

Vi förberedde ugnsrummet med sättplatta och satte in några pjäser från början. Sen började vi försiktigt att elda på. Ugnen klarade det här galant. Några mindre sprickor uppkom, vilket var väntat och det spacklades igen med en ler-slabba.
vi tänkte oss en lång dag och med fokus på elden, så den skulle ha bra tempo, så vi grillade vår mat på plats och hade det helmysigt. Ugnen blev långsamt varmare även på utsidan. Insidan hade redan när vi förvärmt den, någon vecka tidigare, gått över till stabil gul färg, som visade att den blivit tegelbränd inuti.

Sen kom grannen, vi hade börjat bli något rastlösa, för vi såg ju hur ugnen visserligen började glöda innuti, men inte tillräckligt för att påverka godset, våra raku-alster. Då hade vi bara eldat med gratis ved, som vi fått av en annan granne och som var gammal och av sämre kvalite. Egentligen hade vi tänkt köpa ut ved av vår närmsta granne, som brukar förse oss med ved i alla lägen. Nu bestämde vi oss för bästa björkved, så smal vi kunde få och i bra längder, som passade med eldkammaren; långa och lite kortare att komplettera med.
Vi eldade på.

Kvällen kommer, ugnen glöder hela vägen och skymningen och den tidiga natten ( som ju är ganska sent, sådär 23.00) står en lågan rakt upp ur skorstenen.
Ändå inte tillräckligt varm, bara sådääääär på gränsen, någon glasyr börjar att smälta ut, men inte tillräckligt.
Tillsist får vi ge oss.
Vi avbryter, stänger till och går och lägger oss, fulla av funderingar.

Men skam den som ger sig! Vi hade bestämt att ge upp, men nästa morgon var ugnen fortfarande rejält het och vi pålästa. Efter kort rådslagning beslöt vi fortsätta. Hela ugnen måste upp i temperatur och det tar sin tid, det är en faktor. Det andra är veden och en tredje faktor vi pratade om var en bälg, eller som grannen tipsade -tryckluft ( i lagom mängd) så en förhöjd syresättning och värme kan ske. Tyvärr funkade inte tryckluften, den hade tydligen legat och självdött i ett hörn, så det fick vi släppa.
Vi eldade på, enligt alla regler vi funnit en hel dag till…… men…. näe!!

Det enda som nästan blev helt klara, liknade mest små svarta troll. högre krav än så har vi!!
glad att vi hade gjort glasyrprover, där syns hur de olika glasyrerna inte och lite grann, har smält. Inte godkänt. vi måste bättra på vår kunskap, och vi har verkligen fått lära oss varför man i Japan pratar om en Raku-gud.

Vi har böjt oss för Raku-guden, men inte tillräckligt. Annat var det på den tiden då en brände med blyglasyr, hur giftigt som helst, men smälte gjorde det! Det gick som tåget. Nu får vi fel-söka.
Kunskap och innovationer, vi reflekterar och inväntar hösten.
Vi kommer inte kunna prova igen, framöver, utan vi väntar till att rågen, som växer på stycket här bredvid, har mognat, blivit skördad och åkern plöjd.
Då får vi se om elden är med oss. förr, var eldare, ett yrke i sig. Det förstår vi bättre nu. Men vi vill ha det vedeldat.
Vi ger oss inte!

Vi som inte har konstrunda, men ändå.

Publicerad den 16 maj, 2021 av gangaochrurik

Vi som har fått ställa in vår konstrunda. Vi får så mycket uppmärksamhet just nu.

-och vi tar oss uppmärksamhet, ska sägas. Förutom att vår lerugn fått en hel sida i Länstidningen, så har vi som skulle ha konstrunda gjort en ansträngning och filmat hemma hos oss själv, något vi nu visat på Facebook, i form av små filmer. Ungefär som om man gör själva rundan. Riktigt trevligt och uppskattat

Så nu kan även du som blogföljare, få följa med på rundtur i det som sker här hemma hos oss, Ganga och Rurik.

Eftersom det inte blev någon konstrunda så är såklart inte allt i ordning så elegant som vi vill när vi har konstrunda. Men i alla fall, vi bjuder hem vår publik på en liten titt…

Så med filmernas hjälp tar du dig nu runt på vår tomt och till de olika stationerna.

Vi avslutar rundvandringen med Ruriks bonader:

Ja efter dejt filmerna har du ju fått en uppdatering på hur livet med konsten är, här hos oss.

Reportaget i Länstidningen? Självklart ska du få läsa det med. Vi känner oss som lokala kändisar just nu.

Två korrigeringar: högen med lekablock, längst upp till höger, är så klart inte vårt handgjorda lertegel. Och vi byggde ju ugnen nu under våren, teglet gjorde vi i höstas.

Det var allt för idag.

Vad händer här hemma? Låt elden brinna

Publicerad den 4 maj, 2021 av gangaochrurik

Vad gör Rurik medan Ganga roar sig på Dunkers?

Någon får ju hålla elden brinnande! Nä, inte hela tiden, men i alla fall en gång om dagen, blir det en liten eld i vår raku-ugn. Den ska ju torka ut innan vi använder den på riktigt.

Det blev nog lite väl mycket eld, en av dagarna, ångan pyste ut i kapp med röken. Men spännande är det.

Lertegel-Ugnen är klar!

Publicerad den 27 april, 2021 av gangaochrurik

Med välbehag sätter vi oss ner. Det har varit en glädje att bygga -men oj, vad skönt att vi är klara. Vi betraktar och avnjuter. Det är som en skulptur! Det har varit några intensiva dagar då vi prioriterat bygget, se gärna processen här.

Vi murar inte skorstenen högre än så här, så har vi chans att laborera i framtiden med reduktionsbränningar genom att täcka över skorstenen. Men vi vill inte ha det rökfyllt under taket, när vi bränner, så vår tanke är att vi lavar några varv med vanligt tegen eller sätter dit en lös metallskorsten under bränning.
vi är lite fundersamma på det där med luckan för brännkammaren, men provar denna lösning. Tror det kan vara bra med en tre delad öppning så att man inte släpper ut all värma när en tittar in och kollar temperatur.

Bra uträkning på tegelstenar. Vi gick efter boken Krukmakeriet av Stefan Andersson ( bra bok) och hans beskrivning av att bygga en mindre ugn, som dock såg väldigt annorlunda ut mot vår och gjord med eldfast tegel.
250 stycken och nu, 24 lertegel ligger kvar, när vi avslutat, plus två visningsex som vi hittade i studion.
Vi gjorde 250st tegel i höstas, följ länken så kan du läsa om processen.

Tror du vi kunde bärga oss??! näe, vi prov eldade genast (lite,lite, bara) för att se röken…
Men det var sån liten eld och röken blev rätt mesig, det syntes men gick inte att fånga på bild.
Sen vågade vi inte elda mer idag. Lera vill gärna ha lite tid på sig men vi kommer att sakta öka på eldningen den närmsta tiden, med förhoppning att kunna köra en bränning innan KONSTRUNDAN!
Hoppas

Oväntad njutning är nu, att ÄNTLIGEN ta av arbetskläderna, som är så leriga o dammiga, och få tvätta dom.

Det är nu det händer. Raku ugn!

Publicerad den 21 april, 2021 av gangaochrurik

se på detta extreeemt nöjda uttryck. Vi är igång! Vi bygger ugn! Vi har hjärta, fötter och väder på vår sida, plus mycket planerande bakom oss.

Det är bara att ta rejäla kläder och lerstövlarna på. I höstas gjorde Ganga tegel, nu är det bruk. Men receptet är det samma: lera + sand + hampakärna. Lösare denna gång, men stövlarna sitter fast i kletet i alla fall. Det går inte så fort. Ganga tänker på alla älgar o elefanter som en har sett sitta fast i sumpmark, det är svårt att komma loss…

Titta här! Nu avtäcker vi lerteglet som legat under presenning hela vintern. Det gick hur bra som helst. här är dom, superfina, alla 250 stycken.

Medan Ganga stampar lera så jämnar Rurik marken och lägger ut markteglet. Här kan du få en uppfattning om hur vi bygger. Den ligger i en backe med själva ugnen på högsta punkten. Längst fram är en grop med galler, det är för askan då man eldar.

Vi petar ner så mycket lerbruk som det går, i springorna, för att täppa till tjuvdrag, men det var ganska tråkigt, så ganska snart gjorde vi en extra lös slabba och pensla över och såg till att det kom ner i springorna.

Ok. nu ska det helst bli rätt från början, ingenjören mäter noggrant. Medan marktrupperna hoppar av otålighet (Ganga).

Ni måste förstå det här. Alltså, Ganga har gjort varenda sten. Långsamt gett varje sten sin omsorg. Varje sten är en baby. Det är något väldigt speciellt med här som sker nu.
Vi smetar på bruket. som att bre en bättre macka….

Vi lägger ut alla bitar till första lavet, så att det blir rätt med måtten. Nu kan man se hur den ska bli. närmast på bild är den blivande skorstenen, sen kommer glasyr-kammaren och den långa gången längst bort i bild är eldkanalen.

Vi måste få lovsjunga den här processen lite. Det är ju samma material i teglet som i fogmassan. De liksom bara gifter sig med varandra. visserligen krymper lera när det torkar men alla hampakärnor motverkar att det blir några stora spricker. Det håller ihop fint, och det verkar fästa riktigt riktigt bra. Vi gick ifrån nån timme och åt, när vi kom tillbaka satt teglet hårt! De blir ett.

Här ovan kan du se hur hampakärnorna ligger i lerstenen och så klart även i bruket. Det blir självlåsande och det är bara motvilligt som det går att dela på en tegelbit.

Lera är ett sånt underbart material. Här står Ganga och drömmer om hus. tänk att få bo i ett LER-HUS! vilken känsla. det är egentligen ett klassiskt skånsk sätt att bygga sitt hem – att göra en ställning i trä och sedan göra själva väggarna med en blandning av lera + halm +kobajs ( ok, väldigt kort sammanfattning). Moderna naturhus tar upp det igen. Var i ett hus gjort på tjocka halmbalar och lera, den känslan av välbehag det var i det huset, det glömmer jag aldrig. Det är en så skön känsla. förresten, man säger att möss inte vill vara i hampafiber, så huset hade antagligen blivit mus-fritt också.
Men denna gång är det en raku-ugn, det är ett mer överskådligt projekt.

Nu har vi gjort en båge som stöttar själva valvet under murandet, vi hade lite bråttom i början så vi glömde att vi måste lägga ngn under bågen, för att få loss den, när den ska flyttas fram.

en liten oanselig brädbit, som betyder mycket. När den murade bågen är klar och stabil, så är det bara att lossa på ribban och träbågen får rörelsemån och kan flyttas.

Ja, såhär långt har vi hunnit idag. Sen började det regna. Vi plastade in bygget. Imorgon ska det snöa, mest hela dagen och dagen därpå ska det blåsa rejält. Märkligt väder. Då tänker vi göra något annat och invänta bättre dagar.

Här är Ruriks fina skisser på ugnen. Här kan du se hur det blir. På nedre bilden syns att där är en halv vägg längst in i eldtunneln, det är för att pressa upp värmen som sen måste ner för att komma ut genom skorstenen. Det är för att ugnsrummet ska bli riktigt varmt och att värmen ska omsluta keramiken.

Det var allt för denna stund. fortsättning följer, var så säkra på det.

smakligt och osmakligt men grönt

Publicerad den 31 mars, 2021 av gangaochrurik

Hurra för VÅREN. Nu börjar det vilda att växa till sig och våra gröna smothies blir ännu grönare. Nja, det ser ju inte direkt ut som kalasmat…
En grön smothie är viktig att mixa VÄL. annars kan inte kroppen ta in det nyttiga som finns i bladen. Sen ska den helst vara god också -annars vill en ju inte ha den? Rätt mycket frukt behövs för att balansera upp smaken, sen är det en riktig näringsbomb. Nu kan vi börja stoppa i färska nässlor, hundkäx, syra och vårsallad. Det är en stor högtid i vårt hushåll.

Men vår mixer kan mer än det här! Idag har den fått vara i konstens tjänst.
bilden ovan är visserligen från lunchen, men sedan, efter det, blev det MOSSA.

Inser att många av konstprojekten en har, tar sin tid. Allt måste verkligen ha sin tid. En ide vill vara så länge i huvudet tills det sipprar ut genom händerna och sen ska det experimenteras….
Nu är det en större OMMA i keramik som Ganga vill ha grön som skogens mossa. Hur fixar vi det?

Filmjölk och mossa är grundrecept för graffiti-mossa. Kan jag få mossan att börja växa på min keramik-Omma? Vi veganer har ju inte vanlig filmjölk hemma, det fick bli veg-varianten och sen högsta speed på mixern. Sen är den öst över skulpturens nedre del, plus att den nu får stå med fötterna i badet.
Är det någon läsare här som har tips på vägen, så får ni gärna skriva det i kommentarerna.
I detta nu, tror vi i alla fall att det ska funka. Keramiken är lergods, så den är naturligt absorberande och håller fukten, så hoppas att mossan slår rot. Det var en osmaklig röra Ganga hällde på, men kanske blir det på mjukt och grönt med tiden.
Undras hur lång tid det tar?

söndagar

Publicerad den 30 januari, 2021 av gangaochrurik

Vet du vad vi gör om söndagarna. Vi gör en utflykt. vi packar korg med te och mackor. Fulla av entusiasm beger vi oss till andra sidan av tomten, där studion ligger

Vi tänder brasa och sen breder vi ut alla projekten. Just nu laddar vi liksom om. Bränner, gör glasyrer, fixar med krokar o lösningar av utrymmet. Väldigt trevlig söndags-syssla.

Men det här med GLASYRER är verkligen något att ta sig IN i. Utrymme och begränsad budget gör att vi gärna vill vara sparsmakade och vi gör våra egna glasyrer i möjligaste mån. Det är mycket tid som går till det nu.

Med gemensamma krafter i paket-packar-kunskap har vi också packat och lyckligt skickat paket till köpare i Stockholm. Tycker att hampafibrer är så vackra. Så vackert vid packning, keramik och naturmaterial berikar varandra! så det är så det får bli framöver i möjligaste mån. Eftersom packet hanteras tämligen våldsamt under sin resa, garderade vi även med kartong-avskiljare mellan varje mugg. Rurik skär hämningslöst med sin rakbladskniv ( Ganga blundar) och kartong och väggar byggs stabilt och i rätta mått.

Ja, då vet du var vi är om söndagarna -på utflykt. Lycklig den som har en keramikstudio.
Ängel i blått, av Rurik

förväntansfull keramik

Publicerad den 11 januari, 2021 av gangaochrurik

Nu är det dags att mjuka upp konstfärdigheterna. Vardag knackar på.
Ganga kör en bränning i vår egna ugn, och ut kommer “OMMA OCH JÄTTARNA” 1th edition ( haha). nog ser de ut som de står och stampar och vill igång med det nya året!
Omma och Jättarna ligger mig varmt, kul att ha nåt med riktigt lokal anknytning, Omma är en stark myt här vid Omberg. Leran bryts här, så det känns lite som myten finns med i figurerna, ända ner på ler-korns-nivå.

Annars har vi mest pysslar runt i studion och liksom laddar inför året. Köpt råmaterial men även gjort i ordning aska: tvätta och torka att ha i glasyrer under året. Små jobb som tar mycket tid.

Ett gäng intressanta HARAR står på tur på en hylla. De väntar. Harar är ett återkommande tema i Gangas målningar. Klart det måste provas i lera.
Det finns myter, inte här i Sverige, men i England. Där är haren magisk, förbunden med månen och det feminina. En hare, kan mycket väl vara en förklädd kvinna som är på vandring i en dröm-resa.
Januari är en bra tid att drömma.

Tängerna klara

Publicerad den 10 december, 2020 av gangaochrurik

Kanske minns ni att vi för ett tag sedan var hos smeden i Boet? I Gangas huvud i alla fall, så känns det som något oerhört, att man över huvud kan göra sina egna verktyg. -och så otroligt lyxigt att kunna få beställa och det en önskar. Nu har det skett!

Här kommer Johan med tängerna!! visst är dom fina! Lätthanterliga och smidiga.
Vi, Ganga och Johan är båda med och hänger galleri OMKULTURs utställningar, så det var nu, vid sista hängningen som han levererade dom.
Så roligt att kunna gynna en lokal hantverkare och faktiskt, ingen större skillnad på priset, om vi hade köpt massproducerat. Bara vackrare och mer miljövänligt. (inga längre produktions-kedjor o transporter plus att det gynnar levande när-bygd.)
Vi har ju tydligen en fantastisk framförhållning, vill ha tänger till Raku-bränning -långt innan ugnen är byggd. Men nu har vi nöjet att få hålla och njuta av våra tänger och drömma om alla eldar vi ska elda.

Vad Johan visar och säljer i galleriet. Ja, vi får ju visa lite smakprov, här ovan. För oss i Omkultur, är det ganska nytt att ha med smide, Johan Rydberg var varit medlem i ett år. Men jag tycker hela tiden att vi upptäcker hur girig man blir när man ser smidet. Klart man måste ha! Krokar, skinkgaffel o ljushållare. Det är så mycket som blir spännande i järn!

Allt det där, före och efter

Publicerad den 3 december, 2020 av gangaochrurik

Vintrigt vackert har vi haft. Rurik har jobbat på i studion, med allt det där. Det där som e så lätt att glömma och som kanske är det viktigaste. Början o slutet.

De stackars kossorna ligger på rad. Förgyllning väntar, och montering på sockel för en del.

Sen ligger dom där o lyser. Förhoppningsvis kommer de att hänga i galleriet som vidunderliga ”ängla-kor”

Inte bara ängla-kor, det blir ängla-får också. Det här är en smal bonad, så klart man kan ha den vart man vill, men formatet passat över dörr.

Sen har det limmats och kritats. Putsats och skurits: ikonplattor.

Plattan, ikon-plattan i sig, får lika mycket kärlek som bilden, den som målas på plattan. Den är rätta temperaturer, lager på lager. Det är limning, väv och grundering. Det tar några dagar.

Som sagt det där med före och efter. Det är så lätt att tänka om bilder att det handlar att ”måla” -och lera, att det är att ”forma” men så många moment på vägen innan det är klart. Allt är viktigt.