vi har ju haft midsommar. Om det nu är ett år av yttre distansering, så får en ju ta igen det med inre socialisering i stället.
Vå Hare vandrar mellan världarna, den är vår magiker på något sätt. Den har inte synts till på ett tag. Kanske inte konstigt. Ungarna har väl vuxit upp och åkrarna runt vår tomt har växt sig höga, så den blir mer osynlig av flera skäl.
Men visst är det spännande, att just på dagen, midsommarsolståndet -den dagen, då kommer den. Ganga går nästan omkull över den och den tar ett språng av förskräckelse. Men den kommunicerar, och wow den lyssnar, så fascinerande! Mitt i harens språng tänker jag ”stopp, du behöver inte springa, jag stannar här” och haren stannar sig genast. Sen sitter den där, först tittar den på mig, lugnar sig, kollar på allt möjligt, för att sedan äta lite förstrött. Det är inte mer än 10 m i mellan oss, och som den Har-målare/skulptör jag har blivit, så betraktar jag noggrant.
Den är inte förrän långt senare, när har satt mig på huk… börjat krypa försiktigt med nedsänkt huvud, som den trots allt makligt tar sig där i från och försvinner. Jag ville ju kolla hur nära jag kunde komma, men det tyckte den inte alls var nåt kul.
Men wow vilken uppstart på en dag som vi hyllar som viktig, både för det vi gör och lägger uppmärksamhet på, och för de tecken vi mottar.
Sen börjar vädret röra på sig. Klart att alla väder vill vara med en sådan här dag!
”Kom vi får locka ner vattnet” Ganga drar i Rurik. Rurik protesterar milt ”jamen det ska inte bli regn idag”. Jaha, vilken logik är det? Om det ska bli regn så kan man väl bara låta det ramla ner? Men det skulle ju inte bli regn och det är ju för att vattenelementet ska veta att det är välkommet som vi gör det! Vi bor i lite torrbälte, så regeln är oftare att vi blir utan -även om till och med väderappen säger att det ska bli. Men idag är en bra dag att tuta och skramla lite. vi sitter på verandan och njuter av vädret.
Det här är inget ”tricks” som vi använder för mycket, utan mest av kärlek och nån gång om året. Men regnet kom, vilket det brukar, när vi sätter oss så här, mot alla prognoser, kom det rejält, och vi satt där och doftade in alla klara dofter som öppnade sig. en riktigt fin midsommarpresent.
Sen är det meditation vi prioriterar en sådan här dag. Att få låta både vårt inre och naturen, få vara del av den bakomliggande stillheten. Stillheten är läkande nog, för alltet, men nog var det så, att Ganga hade sin fundering runt morgonens möte med Haren. Mötet i sig är uppfyllande, men ville den säga nåt mer?
Hare, målning under arbete av Ganga
Bara ett par andetag in i meditation så kommer Haren av sig själv:
”När du rör dig mot mig, försvinner jag.
Jag är din själ.
Var stilla -och jag kommer till Dig”
gangaochrurik 