resväskan. Den stora Rosa

resväskan
Lever med resväske – medvetande.  Om bara några dagar åker Ganga till Indien. För att göra en fortsättning på den kurs som jag deltog i förra kursen. Då hette den DEEPENING, nu heter kursen SPECIAL DEEPENING.
Deepening var tveklöst den bästa kurs jag någonsin gått! Så, jag har höga förväntningar nu, på fortsättningen.
Det är små högar och små listor överallt i huset.  Mycket smått som ska fixas och mycket som ska avslutas innan det blir resa.
Extra stor resväska ( Rurik skrattar, väskan ser inte alls stor ut på bilden – men det är den!!) och en generös biljett som tillåter mig att ha 46 kg i bagage!! Tack Indcen, som ordnat biljetten.

Fler Bilder, från en resa

Hotell SeeBreeze

Jag fortsätter att bläddra i min reseteckningsbok, från en Indienresa med Yngsta dottern. År 2010.
Rita blev magsjuk (sånt som händer) otvättade händer ner i en chipspåse och sen in i munnen… det räckte.
Personalen på Hotellet i Mamallapuram märkte det väldigt fort…. varför äter inte den unga damen???? Sen spred sig ryktet och ALLA på hotellet visste det – och engagerade sig.
Det roliga är, att Ritas mamma (Jag) jämt flikar in det där om att tankar och känslor påverkar hälsan och hur viktigt det är att tänka på vad man äter. Men när mamma säger det så kan man ju bara stänga öronen. Plötsligt står restaurangföreståndaren där och vill förklara alla de där sakerna. Rita ler stelt men artigt och lyssnar. Mamma ler oskyldigt.
Till och med Hotellmanagern brydde sig, tog oss under sina vingar och vi var tillsammans i ett tempel för SaiBaba och bad, bla för Ritas hälsa.
Visst var det kärt?

Colonial 2

bästa hotellet på resan var nog det charmiga residenset i kolonialstil. Vi sov som prinsessor. Rita skulle bli brun och i sann Indisk anda vägrade jag henne exponera sin vita hy utan mamma som bodygard!  Jag satt i skuggan med solglasögon och mediterade medan Rita i känd fittness-stil svettades i solen. Det var uppe på hustaket.

Jag blev också sjuk på den här resan -det brukar aldrig bli så farligt, men My God! Katastrofdålig!! Inget hjälpte, jag blev hur ynklig som helst!!

Ganga sjuk i Thiru 1

Jag levde på coca cola och bananer, det hade jag ju Gudbevars lärt mig nån gång, att det var bra. Efter några dagar kom jag till en doktor.  En homeopatdoktor (helt fantastiskt, det finns många homeopater i Indien – och dom är riktigt duktiga) Han botade mig magsjuka rakt av!! Han var så duktig, så jag vill fråga om mina blodsockerbesvär (ett problem jag kämpat med genom livet)
Då hade jag levt på cocaCola o söta bananer i flera dagar. Blodprovet var rena katastrofen och han dundrade att jag genast måste åka hem, att jag hade diabetes och att Rita skulle ta hand om mig!
Vi var helt i chock båda två! Diabetes är inget man leker med, man kan dö. Så sa han till mig att göra om blodprovet nästa dag på ett laboratorie, som är mer tillförlitligt än hans enkla utrustning på mottagningen.

Ganga frisk i Thiru

Jag ringde, både till en annan Indisk doktor, som jag känner och hem till Rurik i Sverige (Rurik blev väl helt ifrån sig, han kunde ju inte göra så mycket där han var, bara försöka lugna mig lite)
Jag slutade med coca cola & bananerna och nästa dag tog jag nytt blodprov. Märkligt nog var värdena redan normaliserade – och jag kommer aldrig mer äta bananer o dricka coca cola när jag är sjuk!!

Jag stannade kvar i Indien, som planerat, när Rita åkte hem själv. Jag stannade kvar och gick en utbildning på Oneness University och blev trainer, lärare för Oneness.

Rurik sa något väldig bra, då jag upprörd ringde hem…och det gäller i alla situationer, när man blir för stressad och uppskruvad. Man är för mycket i huvudet i sådana situationer….  Rurik sa helt enkelt ”lägg uppmärksamheten i dina händer” ”gå in i kroppen”.  Det är ett märkligt enkelt sätt, när man tänker för mycket…. att helt enkelt skifta sin uppmärksamhet till kroppen, och speciellt bra är just händerna.  Och man blir LUGN. 

Slut på mina berättelser från min teckningsbok 🙂

med pennan på resa

anteckningsböcker

Utan den där boken med tomma blad som man kan teckna ner el skriva det som kommer, ja, då  skulle Ganga känna sig naken. Den där boken, brukar aldrig ligga långt ifrån mig!
Flera av mina resor till Indien har jag medvetet gjort utan kamera. Då blir det fart på pennan! För det är mycket man vill ha med sig hem; av tankar, ideer minnen och adresser.
Dessutom blir det ett skönt tempo på en resa utan kamera. Långa sittningar på cafeer så att man hinner teckna ner allt man vill ha med! Det man har tecknat ner minns man på ett annat sätt, det behöver verkligen inte vara världens bästa bild för att starta massor med minnen, smaker, dofter och känslor inom en.  I tecknandet är man mer medveten än när man bara lyfter kameran för ett klick.
svarta boken

Nu kom boken fram som reste med till Indien då Rita var med. Det var så rolig läsning så det måste jag få bjuda på! Rita kommer du ihåg:

Rita hunden o apan

Ja, bilderna är tecknade i hast, fulla av interna skämt. Men dom gör mig glada. Kanske lite förklaring behövs. Det är en sån snäv del av verkligheten som fångas på ett kort. Rita hade all sin fokus på den söta apa i trädet, den ville hon ta kort på! Mamma (Ganga) stod längre bak och såg en helt annan bild. Hur en annan, större, apa satt på marken… hur en hund kom (dom älskar att jaga apor) och hur de båda djuren på nåt märkligt sätt lyckades, mitt i var sin rörelse totalkrocka med en rejäl smäll.
Jag såg allt, Rita såg bara sin lilla apa… i trädet.

påfågeln o hundarna

Ännu en gång hundarna, påfågeln reagerade som en kanonkula…

gråt

Vi bodde på AuroBeach… urmysigt ställe, gången innan, då  jag var i Indien. Nu kom vi, i junimånad, hett som bara den och tydligen off season. Den fina stranden hade fiskarna ockuperat; lagt ut massor med småfisk till tork. Men det gick inte så bra, för det kom lite regn, så det ruttnade… vi stod ut några dagar (det berodde lite på hur vinden låg på)  men det luktade för ….vedervärdigt.
Rita grät, för det var så äckligt – jag beställde en taxi, vi åkte till Pondicherry och tog ett hotell där.
Bhaga som hade bungalowuthyrningen grät -jag betala henne även för de dagar som vi inte bodde kvar där. Lite märkligt med allt gråtande.
Visar fler bilder imorgon.

bröllopsdag! oj!

Ganga o rurik Bröllop

 

Nämen, oj.
Vi sätter oss till rätta för att meditera i månens ljus.
Det är då vi plötsligt minns -vi har bröllopsdag! Fem år. vi åkte till Rishikesh i Indien.  Det var fullmåne över Ganges och vi doppade oss gemensamt i min namne, den stora Ganga.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Den heliga Ganges flyter genom Rishikesh. Staden är också helig. Ligger vid foten av Himalaya. Staden är så helig så inte ens en omelett kan du äta. Inte ens ett ägg är tillåtet att döda i Rishikesh.
Rurik satt i det varma vattnet. Sen började han titta på flodbotten… vad fann han???

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

En stenbild av Hannuman! Apguden som  syboliserar hjälpsamhet och lojalitet. det var väl ett fint tecken?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Med en chai i handen satt jag vid flodstranden. Titta vem som kom och tryckte sitt huvud mot mig.! En liten ung-ko! Vilket gott tecken skulle varje Indier utropa!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ja vilken bröllopsresa. Grattis till oss!!

vad gör jag egentligen??

 

Pondy, systrarna

Två systrar och en dotter – visst är de söta?
Jag  pysslar  med bilder från Pondicherry, ska skriva ut och skicka lite bilder till vännerna där.

bananblomman

Sherly och hennes syster är några av de bästa matkonstnärerna jag ätit hos. När jag bodde hos dom för ett år sedan blev jag helt bortskämd av all god mat.  Vad sägs om bananblomma till middag?
Pondy, flickorna

Tjejerna på kliniken är underbara. när man bor på kliniken så kommer man så nära, så man känner sig lite som del i en familj. Här sitter de i den stora bädd de sover i och deras gemensamma garderob är snöret ovan sängen. Jag tog rätt mycket bilder på dom, för att skicka ner till dem. De har ingen egen kamera. dom är så snälla och så fulla av livsenergi så man själv blir alldeles bubblig!

Pondy, Tulsi

Till sist, Tulsi. Städerskan, som mot extra betalning tvättade mina kläder. Hon fick mig att inse att jag är urusel på att tvätta kläder för hand.  Kläderna var kritvita, inte en fläck kvar när hon lämnade över dom till mig. Jag undrar fortfarande hur det gick till. 

Det var en smak på mitt bilderblädder….

Sista timmarna

20130905-172403.jpg
Sista timmarna i Indien spenderar jag på grönsaksmarknaden.

20130905-172545.jpg
Alla mina sinnen är med! Vilka dofter, vilka… Ja allt vill ha uppmärksamhet. Ett kokosnötsberg! Hur ofta ser man det?

20130905-172748.jpg
Jag har alltid undrat hur blomsterbinderskorna får tag i sina blommor. Nu vet jag. Vilka berg av blommor!

20130905-172944.jpg
Tänk alla säckar man måste titta i!

20130905-173037.jpg
Och bananparadiset. Det är inte så mycket jag handlar. Jag njuter mest.
Känner, att nu är jag på väg hem.

20130905-173326.jpg
Så härligt att längta hem. Så härligt att ha någon att längta till. Längtar efter dig Rurik!
Nästa gång vi ses, blir det Stockholm. Jag andas in dofterna, värmen och ljuden. Sparar det i minna celler. Känner mig färdig för resa.

Sett på stan

20130904-195033.jpg
Jag är på väg ut på stan. De bygger och fixar på gatan.

20130904-195142.jpg
Ja, det här är vardagen för en målare. De anlände med att antal störar, knöt ihop och nu är det en stege.
Jag håller andan när jag går förbi.

20130904-195332.jpg
Längre ner på gatan gräver de.
Tänk, de lyckas få saker att fungera fast det för Svenska ögon bara e kaotiskt.
Jag försöker ta mig upp för gatan.

20130904-200503.jpg
Var är trottoaren undrar den utmattade svensken i mig, allt medan Indierna lugnt går ut i trafiken och bara går på. På nåt märkligt sätt formar sig trafiken runt dem. Jag har bara hjärtat i halsgropen.
Det löser sig verkar vara slagordet för det mesta…

Handla

20130903-170613.jpg
Inte komma hem med tom resväska, nä det går inte! Ingen risk iheller för den delen. Det finns så mycket man vill ha med hem!
Här är kassan i klädesbutiken. Storsäljaren är så klart Saris, dryga 6 metet vackert tyg. Tyger som man så klart kan använda till vad man vill.

20130903-170749.jpg
Men längst in när man gått förbi hyllorna med saris, hade de siden på rulle. Åhhhhh det är billigt (så det blir dyrt, om du förstår)
Man tillverkar mycket siden i regionen så det är alltså närproducerade skönheter jag dreglar över.

20130903-171043.jpg
Så hamnade jag i en sån där liten butik med allt sånt man vill ha som turist i Indien. Sjalar, sjalar och sjalar. Den här låg på Nerustreet och hade bra priser redan innan förhandlingarna.
Skickade den här bilden till mina döttrar på Whats up -sen blev mobilen nästan överhettad av alla tillrop om sjalar.
Nu är jag helt övertygad om att sjalar är den BÄSTA present man kan ta med från Indien!!

20130903-173039.jpg
Där jag är nu, i Pondicherry är allt väldigt enkelt. Det går hur bra som helst att handla direkt med kontokortet. Bara för några få år sen var Indien helt annorlunda. Man kunde få pengapanik.
Men leta efter pengaautomater (dom finns) det har jag slutat med. Det finns gott om Western Union kontor. Dom är enklast. Ta med passet, de tar en fotokopia på det. Sen rasslar sedelräknaren igång.

Kråkorna

20130903-165330.jpg
Åh så kul att du tittar in på bloggen! Så roligt att fotografera o skriva när man vet att någon läser!
Kråkbilderna är kanske inte dom bästa, dom e kompis med mig, men inte med kameran! Men kråkorna här visade tydligt att de kände igen mig. Jag och Rurik bodde ju här några veckor över nyår.
De kommer nära och är pratsamma.

20130903-165837.jpg
Rarast är de två som bor i trädet utanför. De kan mig innan och utan nu. Jag kommer på dom med att sitta tysta sida vid sida och iakttar mig.
Så ger jag dom mat och pratar kråkspråk med dom.
Antagligen är det förälder barn. Ibland blir den ene matad. Som av gammal vana. Ibland plockar de ohyra på varandra, de ser så ömsint ut! Den ene böjer halsen fram i båge och den andre pickar och drar försiktigt i fjädrarna som särat på sig.

20130903-170343.jpg
Jag lever ju tämligen stillsamt och har tid att följa dom. Det är intelligenta, sociala fåglar.

SITA, kulturcentrum

20130902-133943.jpg
Nyfikenheten har fört mig till Sita. Inte visste jag all det fanns, förrän jag hittade en lapp på turistbyrån. Ett kulturcentrum!
Det är som att sitta mitt i grädden! Vad erbjuder dom? De har program både för barn och vuxna. Det är mycket av den syd indiska traditionen de lyfter fram. Men de lockar även med både hip hop och French Gastronomy.
Lokalerna är vackra.

20130902-134618.jpg
Jag läser att de har tex traditionell syd Indisk dans, bollywood dans, Tanjore painting (ungefär som ikonmålning, men med hindigudar), kolam (gatmålning med färgpuder), mehendi (hennamålning)….
Låter väl kul alltihop??
Glömde jag den syd Indiska matlagningskursen? (Sorry, Rurik)

20130902-135835.jpg
Men… Nu är jag bara kvar några få dagar. Vad sägs om undervisning i watercolour? Ja, varför inte? Så roligt med lite uppdatering! Rent generellt har jag noterat att det är hög klass på akvarellmålarna i landet.
Med lite tur så får jag en bra lärare.

20130902-140530.jpg
Två timmars privatundervisning. Jag har verkligen tur, Rajasekar är riktigt duktig, både som konstnär och pedagog.
Som utgångspunkt målar han upp det landskap han upplevde på morgonen, på väg till Sita.

20130902-141128.jpg
Han förklarar hur han tänker och jag känner att det är en riktigt bra input på mitt eget måleri.
Så berättar han, att han, precis som många Svenska konstnärer, har ett jobb till. Jobbar som bildlärare på Govermentalschool. Med barn i åldern 11 – 15 år. Klasserna är stora, 50 elever! Låter som en tuff uppgift, men han berättar hur glada eleverna är(känner jag igen). Det är ofta från fattiga familjer och skolans budget är snäv. Att de får bild i skola är fantastiskt!

20130902-141816.jpg
Nu är det jag som är eleven. Min lärare har svängt ihop en bit Indien som jag nu använder som inspiration för en egen bild.
Jag är ovan att vara elev. Efter en och en halv timma av koncentration är jag utmattad.

20130902-152123.jpg

Jag vandrar över risfälten med berget Arunachala bakom mig.
Helnöjd med mina två timmar har jag redan bestämt att ta mer undervisning… Nästa gång jag är i Pondicherry.
Inte nu -jag är tröttare av min behandling än jag riktigt fattar. Åkte rakt hem o la mig på sängen.
SITA har en hemsida, där kan du se vad de erbjuder: http://www.pondicherry-arts.com. Där samlar de även mycket material om syd Indien, om man vill veta…