en virvlande vind i köket

pris

Det är redan 2,5 år sedan jag och Rurik tillsammans var i Indien. På flygplatsen hem, hittade Rurik två mindre kokböcker och sydindisk vegetarisk matlagning. vi läser, tittar och njuter, känner hur maten smakar. Men, Inte allt är så där lätt att göra här hemma. Deras fantastiska dosas till exempel, pannkakor på rismjöl (typ)galet goda, men de ska jäsa först…. inte lätt att få till det. Och de där idlys och andra risrätter som är som puffiga risbullar (hm, typ) . Många frågor i vårt huvud.
Böckerna är fina, har till och med fått utmärkelser, och jag får det moderna infallet att leta rätt på författaren på Facebook: Viji Varadarajan.

selfi m viji

 

Sista dagen i Indien är jag åter i Chennai och har vikt förmiddagen till ett besök hos Viji.
Fart och fläkt från första stund.Vill jag smaka hennes dosa ? Om jag vill!
Vi tar oss till köket och det syns att det är en kvinna som är van i köket. hon rör sig snabbt och säkert medan hon berättar vad hon gör.
Jag kan inte låta bli att fråga om hon alltid har gillat att laga mat.

Viji i köket
till min förvåning får jag höra en helt annan historia än jag förväntat mig och min nyfikenhet ökar.
”Jag var inte ett dugg intresserad av matlagning när jag växte upp eller var ung. tvärt om, jag gjorde allt annat än var i köket. Ville klättra i träd och läsa böcker. När jag gifte mig kände jag mig närmast lamslagen när jag steg in i köket.”

steka dosa
En liten dosa fräser nu på plattjärnet. Använder  en induktionshäll som hon älskar.  Annars är det mest gasspis som gäller i Indien, och det har hon också. Dosas är gjorda på malt ris som får fermentera så de blir en syrlig smet, de steks långsamt och blir till frasiga delikatesser som är typiska för södra Indien.
Hon berättar om att hon kände sig fumlig o ointresserad i köket och förundrades mycket över hur svärmor och svägerskan kunde se skillnad på olika sorters ris och olika mungbönor. -Varför kan dom och inte jag?
Det var med ren vilja hon tog sig in i matlagningen, i Indien är det ju så att matlagning hamnar på kvinnornas lott,det var väl inget som så där ifrågasattes. Med tiden gick det allt bättre och till sin förvåning fick hon ofta beröm och fick höra ”du borde skriva en kokbok!”

V vid dosan
Hon bjuder mig på flera dosas, med små goda röror till. gott gott.  hon berättar om kryddor och trix varvat om berättelsen om hennes väg i köket.
”Det är Japanernas förtjänst att jag njuter så av att laga mat nu!” What!!  Jag stirrar och hon berättar om att när hon hade gett ut sin första kokbok, så dröjde det inte så länge, innan hon blev  kontaktad av en Japanska som undrade om hon ville hålla kurs.
”Jag blev alldeles paff! De var så lyckliga och så tacksamma, när de var på kurs hos mig. De skrattade och var så glada hela tiden. Jag undrade varför de var mycket lyckligare än jag!” Vad hon fann var att hon inte uppskattade sin egen matlagning och det hon gjorde, att se att andra var så tacksamma för allt hon förmedlade, berörde henne djupt. hon upplevde att de hade en livskunskap, att deras tacksamhet berikade deras liv och gav glädje.
Ja, det blev ett djupt möte med Viji, det handlar mest av allt om hur man lever livet. Vad hon fann var, att hon inte hade råd att stå där och tänka sig bort, från det som ÄR. Att laga mat och samtidigt tänka att man hellre vill vara någon annanstans är att skada både sig själv och livet.  -Jag tänker på Rurik, som är matmästaren i mitt liv. När man ser honom i köket, vet man, han är där, och ingen annan stans i sin tanke, bara där, helt och fullt. vilket man också känner på smaken.

tomatsoppa
Nu bjuder hon mig på en tomatsoppa. en liten söt mixer och en liten, liten tryckkokare kommer fram och fina kryddor!
Det är femton år sedan hon började med matlagningskurser och lärde känna sina Japanska vänner, flera har startat Indiska restauranger i Japan!!
Så blommar hon ut i hur viktigt det är med tacksamhet. Så mycket vi tar för givet (så sant) Att allt är en gåva (ja!)  och talar om köket som en helig plats. Att maten är helig och ska ges heder och respekt. I hennes hem, när hon växte upp tog alltid farmor maten och först gav den ödmjukt till Gudarna, sen serverades den till familjen. Ja, sådant kan vara självklar del av Indiskt liv och maten anses helig och mer hälsosam, eftersom den då är välsignad ( har blivit till Prasadam)

tamarind
I tomatsoppan är hing, curryblad och tamarind viktiga ingredienser. Det ger en helt fantastisk smak åt soppan. Hela tiden berättar hon små knep och jag som knappt har nåt minne, undrar hur mycket jag ska kunna komma ihåg och förmedla till Rurik när jag kommer hem: ”helst ska du ha både svart och brun tamarind, de har lite olika smak. Den svarta är den som är mogen. Lägg dem i blöt och blanda sedan ihop det med fingrarna”
Snart är alltihop i den lilla tryckkokaren och några visslingar senare från kokaren, så är soppan klar! (gudomlig!!)

böcker o konstkarta
Vi sätter oss och tittar på hennes böcker. hon har numera skrivit flera böcker och de har fått fin internationell uppmärksamhet. Som Facebookvän kunde jag i år följa henne, när hon vann pris som bästa utländska kokbok för andra gången och fick pris och berömmelse i Shanghai (tror jag det var)
Själv har jag bland presenterna (köksgrejer från IKEA) även med konstrundekartan från Omkulturs årliga konstevenemang, så jag får skryta lite jag med. visar hur fint vi bor långt ute i naturen, mellan vackra sjöar. Det imponerar.

signerar
Så signerar hon böckerna som hon överräcker (TACK!) och vi börjar redan planera NÄSTA gång jag kommer till Chennai….. DÅ……
De har planer på att skaffa ett hus utanför Chennai på kusten ner mot Mamamalapuram ( låter som en saga, ser liksom huset och kokospalmerna framför mig) hon vill kunna odla, ha en egen köksträdgård.  Jag bjuder in henne till Sverige och skryter lite till om hur fint vi har det.
Så blir det en stund av prat från hjärtat om hur vi båda önskar väva in det andlig i vardagen, känner att vi är rörande överens, fast vi kommer från olika världsdelar.
Känner mycket kärlek.

hemma hos
Viji följer mig ner, hennes familj bor på tredje våningen. Det är ett familjehus: Det är tre bröder med sina familjer som bor här. var och en på en våning. en idyll mitt i stökiga Chennai.  Jag sätter mig i taxin uppfylld av glädje och beundran. hon har funnit sin väg. Har funnit lyckan i det som är. skrivit kokböcker och verkligen fått all uppskattning man kan önska, i det hon gör. Hon är full av liv och glädje. Ja, det är bara att tacka ! Måste erkänna att jag var lite nervös när jag satte mig i taxin för att möta henne. vi kände ju inte varandra, men när jag for, var det en vän jag lämnade.

Här är lite uppgifter om hennes böcker, de jag känner till, om du vill beställa, på tex Amazon:
författare: VIJI VARADARAJAN
böcker: SAMAYAL, the pleasures of south Indian Vegetarian Cooking
VEGETARIAN DELICACIES from South India
FESTIVAL SAMAYAL an offering to the Gods
CLASSIC TAMIL BRAHMIN CUISIN pure Traditional Cooking From My Grandmothers Kitchen
häfte: A HEALTHY TASTE OF INDIAN CULTURE COOKING WITH YOGHURT

tryckkokare
Jag bor på Green Park hotel. Man hamnar ofta där när man ska till Oneness. Matinspirerad som jag nu är, frågar jag om de vet var jag kan köpa en tryckkokare? Det visar sig att det finns ett shopingsenter på andra sidan gatan… där, på bottenvåningen finns en Indisk variant av ICA MAX – MAX HYPERMARKET. ( Ja det var ett äventyr i sig, att handla där, de hade allt som har med mat att göra!)
Att tryckkokare är populära i Indien är inte att ta miste på. Hylla upp och hylla ner. jag hittar en liten söt tryckkokare på 2 liter.  Det blir nog nåt blogginlägg med den framöver.
Av alla tokiga saker jag tagit hem från indien….. en tryckkokare! Tack Viji Varadarajan – Love you!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s