Konst-mums


Inte vardag vi är på Idrottssanläggningar, faktiskt aldrig. Så varför är vi på Halmstads Arena?


Lite extra förvånade blir vi när vi stiger in i denna ovana miljö och finner gigantisk offentlig konst! Magisk bild med korp…. Men nu var det inte för denna vi kom….


Vi stiger in i en alldeles egen värld av färg /konst och musik. Omslutna av impressionism tassar vi in i en stor hall. Samtida impressionistisk musik fyller hela salen från högtalarna


En timmas bild och musik föreställning. Lekande, storslaget är vi nu förflyttade in i deras värld. Massor med bilder från Impressionisternas giganter, hela bilder och detaljer. Ibland är någon del animerad. Vi följer deras färg-vånda-grubblerier-njutningar och glädje, där är texter, med citat, många kloka ord om konst, som finns parallellt med bilderna som visas.


Sen, helt behändigt, står där fullt med stafflin, bara att sätta igång att rita. Bara för barn? I så fall är väl Ganga barnslig.


Efter lunch tar vi oss till det lilla museet med den storslagna utsikten, en annan stad, men inte så långt från Halmstad – Teckningsmuseet i Laholm.


Verkligen ett litet men spännande museum, fint med så stramt bildutbud-och så storslaget i alla fall!!


Vi snurrar runt andas in bilderna och Ganga vill teckna! Vilken TUR, igen! Att man är barnslig! Även här finns staffli o pennor. Bara att sätta igång.


Det blir några snabba minuter med små barnen. Ingen säger något, bara sneglar lite när jag lämnar bilden o går.


Självporträtt, det känns nästan som jag smugit in o gjort nåt förbjudet( det är ju bara barn som tecknar!) .  Kul att få hålla lite tecknar-kondis idag, i alla fall!

med pennan på resa

anteckningsböcker

Utan den där boken med tomma blad som man kan teckna ner el skriva det som kommer, ja, då  skulle Ganga känna sig naken. Den där boken, brukar aldrig ligga långt ifrån mig!
Flera av mina resor till Indien har jag medvetet gjort utan kamera. Då blir det fart på pennan! För det är mycket man vill ha med sig hem; av tankar, ideer minnen och adresser.
Dessutom blir det ett skönt tempo på en resa utan kamera. Långa sittningar på cafeer så att man hinner teckna ner allt man vill ha med! Det man har tecknat ner minns man på ett annat sätt, det behöver verkligen inte vara världens bästa bild för att starta massor med minnen, smaker, dofter och känslor inom en.  I tecknandet är man mer medveten än när man bara lyfter kameran för ett klick.
svarta boken

Nu kom boken fram som reste med till Indien då Rita var med. Det var så rolig läsning så det måste jag få bjuda på! Rita kommer du ihåg:

Rita hunden o apan

Ja, bilderna är tecknade i hast, fulla av interna skämt. Men dom gör mig glada. Kanske lite förklaring behövs. Det är en sån snäv del av verkligheten som fångas på ett kort. Rita hade all sin fokus på den söta apa i trädet, den ville hon ta kort på! Mamma (Ganga) stod längre bak och såg en helt annan bild. Hur en annan, större, apa satt på marken… hur en hund kom (dom älskar att jaga apor) och hur de båda djuren på nåt märkligt sätt lyckades, mitt i var sin rörelse totalkrocka med en rejäl smäll.
Jag såg allt, Rita såg bara sin lilla apa… i trädet.

påfågeln o hundarna

Ännu en gång hundarna, påfågeln reagerade som en kanonkula…

gråt

Vi bodde på AuroBeach… urmysigt ställe, gången innan, då  jag var i Indien. Nu kom vi, i junimånad, hett som bara den och tydligen off season. Den fina stranden hade fiskarna ockuperat; lagt ut massor med småfisk till tork. Men det gick inte så bra, för det kom lite regn, så det ruttnade… vi stod ut några dagar (det berodde lite på hur vinden låg på)  men det luktade för ….vedervärdigt.
Rita grät, för det var så äckligt – jag beställde en taxi, vi åkte till Pondicherry och tog ett hotell där.
Bhaga som hade bungalowuthyrningen grät -jag betala henne även för de dagar som vi inte bodde kvar där. Lite märkligt med allt gråtande.
Visar fler bilder imorgon.