Hej solen! och Hej nya Året!!
Nä, vi har inte mediterat ända till nu. Men vi mediterade flitigt i tio dagar och nätter. Sen är man ju soft. en mjuk start på livet med öppna ögon är att önska, så vi har varit lite försiktiga med internet och allt där ute i den yttre världen.

Nyårsmeditationerna är befriande. Rurik: ”jag har tagit det lugnt, varvat ner och mellan de nödvändiga sysslorna (tex få mat i magen ) och meditationerna, så har jag läst lite mat och hälsoinspiration, antiinflamatorisk kost, som tex Foodfarmacy, är kunskap som jag tagit in. -Jag gillar att meditera, känner mig hemma då. Kan sätta mig när som, och sjunka in i det. Det känns bra. Det liksom neutraliserar allt.”

Vad säger Ganga?
Tja, som bilden OVAN… önskar man ju att det är. Jag låter dig tro det en stund till, för visst är bilden fin? Det är det senaste som kommit ur Gangas pensel, så lite av meditationens energi, finns nog in-målat.
Men Ganga översatte meditationen i  dagliga teckningar. Som fått illustrera känslan som dominerat just den dagen. Det blev sju bilder, den sista bilden gäller för de tre sista dagarna, då de var samstämda.

Nu kommer sanningen:

Dag 1. Meditation

Dag 2. Meditation

Dag ett och två. Drama. Att sitta stilla, med sina hjärtslag och låta mantrat finnas med: Upp kommer allt som vill ut! Speciellt när en är inställd på att meditera länge, så programmerar hela kroppen in på att ”nu har jag chansen!!” Det var verkligen ingen hejd på det. Kände mig som världens lilla skit. smutsig både inuti och utanpå. Ingenstans att springa, utan bara: ”tillbaks till mantrat”. Det känns verkligen så hopplöst, är det verkligen nån mening med att sitta så här med sin skit och sina skitminnen? Hade ju varit mycket lättare att bara resa sig och fly. Men det är ju det vi gör hela livet, flyr.tittar på fb, sysslesätter oss med nåt, handlar nåt ovs.  nu sitter jag kvar, accepterar.

dag/natt 3, meditation

dag 4, meditation

Skiten avlöstes på tredje dagens natt, kroppen porlade av energi, från fotsulor till hårfäste. Härligt, men inte så mycket sömn, så det var bara att hänga med i allt det som hände där inne. Nästa dag fanns ett lugn, djupt lugn. Vad än det fanns att vila ögonen på, blev som en möjlighet att vara i den inre stillheten.

Femte dagen la sig upplevelsen som en stilla, mycket intensiv punkt inom mig.
Dagarna därefter var mer ”normalt” lugna. Alla dagar bestod av stilla meditation med fokus på hjärtat och mantrat, omväxlat med lite yoga, pranayama och praktiska saker som typ mat och vattna blommor.

Det är spännande att meditera, och fascinerande eftersom tankar oftast är där. Tankarna bubblar på, men du är som ett vittne, som om en slölyssnar på radio. De sista dagarna gick från smått småbubblande tankar och känslor till allt mer stillsamhet där en och annan tanke hoppade upp, för att strax upplösa sig.
Men hur stor skillnad det gör, är inget man egentligen märker förrän efteråt. Vad som händer under meditation är mindre viktigt, att känna hur mycket stress som försvunnit hur mycket mer lugn som bara finns är så skönt. Meditation är riktigt hjärngympa och det lär vara så att hjärnan får större yta, fler vinglingar och kan göra fler kopplingar, utav att meditera. Det lär hjärnan att agera från en annan nivå. Både mer distanserad, överblickande och mer närvarande, direkt intuitiv, medkännande.
Det känns bra helt enkelt.