Vi är ju rätt tjuriga just nu. Så det kan ju kännas lite på sin plats att visa vår egen, på hemmaplan, refuserade konst. (suck)

Vi sitter hemma och funderar, om vi ska vara med? -Gillar vi sättet med jurybedömd på hemmaplan? Det blir liksom så hänsynslöst? Och kommer vi med, hm, ganska dyrt?

Tja, vi ansågs inte av juryn vara, ja, vadå? Vi läser presentationen:

Välkommen till konstmässan på Vadstena slott
Mässans syfte är att:
– synliggöra bild- och formkonstnärer som företagare.
– skapa ett lokalt forum för att visa de produkter och tjänster vi erbjuder.
– skapa nätverk och samverkan mellan yrkesverksamma konstnärer, konsthantverkare och designers.
– bygga relationer med andra aktörer, såsom kommun, turistnäring och näringsliv.

Ja, så här ser bortvald konst ut.

Näe, säger Rurik, jag e för gammal för sånt här. Jag med, svarar Ganga, det är förolämpning . En presentation av kommunens verksamma konstnärer som bygger på att man ska ha ”tur” o komma med. Nä, det får de ha själva. Vi är som vi är. Juryn sover säkert gott om natten, men har en varit på Liljevalqs vårsalong, så vet en, ribban för vad som ÄR eller INTE är konst, kans se ut hur som det behagar.

Tack och bock, sa de sura.

Tja, en kan undra vad som e värst, bli dissad på hemmaplan av en jury eller bli utskälld, bortsnackad och osynliggjord av sina föräldrar, när en fått 25 000kr i Kulturpris.
-Det senare är värre, suckar Ganga.