Vet du vad vi gör om söndagarna. Vi gör en utflykt. vi packar korg med te och mackor. Fulla av entusiasm beger vi oss till andra sidan av tomten, där studion ligger
Vi tänder brasa och sen breder vi ut alla projekten. Just nu laddar vi liksom om. Bränner, gör glasyrer, fixar med krokar o lösningar av utrymmet. Väldigt trevlig söndags-syssla.
Men det här med GLASYRER är verkligen något att ta sig IN i. Utrymme och begränsad budget gör att vi gärna vill vara sparsmakade och vi gör våra egna glasyrer i möjligaste mån. Det är mycket tid som går till det nu.
Med gemensamma krafter i paket-packar-kunskap har vi också packat och lyckligt skickat paket till köpare i Stockholm. Tycker att hampafibrer är så vackra. Så vackert vid packning, keramik och naturmaterial berikar varandra! så det är så det får bli framöver i möjligaste mån. Eftersom packet hanteras tämligen våldsamt under sin resa, garderade vi även med kartong-avskiljare mellan varje mugg. Rurik skär hämningslöst med sin rakbladskniv ( Ganga blundar) och kartong och väggar byggs stabilt och i rätta mått.
Ja, då vet du var vi är om söndagarna -på utflykt. Lycklig den som har en keramikstudio. Ängel i blått, av Rurik
Måla tar sin tid. Skönt med koncentrerad tid. Ganga skissat upp ännu en vattenbild. Först, grovt lägga upp linjer och riktningar. Hitta placeringar.
Vattenbild steg 2
Nästa steg är att korrigera, gå närmre. Vad är viktigt? Helhet och abstraktion, fokusera in och fokusera ut.
Tredje omgången, dags att lösa målarknutar. Det som inte gav sig enkelt. Vattenblänk runt kropp, nåt blänk på botten ovs. Nu får tavlan vila, några veckor. Ska sitta i soffan o titta, blandar felsökning med att njuta av det som blivit.
Sen blir det dags att fixa det sista, de små korrigeringarna. Men det är i framtiden. Det brukar vara bra att låta en bild mogna till sig ett tag.
Uggla, intuitiv
Ugglan blev målad på lite annat vis. Känt in, tagit in ugglan innan. Både visuellt och känslomässigt. Tittar på bilder och försökt känna den i kroppen. Sen e det bara att släppa och färger o linjer får lov att dansa. det som känns ”bra och spontant”.
Först linjer, sen ytor.
Uv, nästan klar
Det brukar vara bra att ställa bilderna upp och ned ibland. Så var det den här gången, sen visste bilden liksom, hur den ville bli målad.
Nu får även den vila, så får vi se om den är klar, det kan man inte riktigt veta med en gång. Tiden behövs.
Nu är det dags att mjuka upp konstfärdigheterna. Vardag knackar på. Ganga kör en bränning i vår egna ugn, och ut kommer “OMMA OCH JÄTTARNA” 1th edition ( haha). nog ser de ut som de står och stampar och vill igång med det nya året! Omma och Jättarna ligger mig varmt, kul att ha nåt med riktigt lokal anknytning, Omma är en stark myt här vid Omberg. Leran bryts här, så det känns lite som myten finns med i figurerna, ända ner på ler-korns-nivå.
aska pĂĄ tork
Annars har vi mest pysslar runt i studion och liksom laddar inför året. Köpt råmaterial men även gjort i ordning aska: tvätta och torka att ha i glasyrer under året. Små jobb som tar mycket tid.
harar i keramik av Ganga
Ett gäng intressanta HARAR står på tur på en hylla. De väntar. Harar är ett återkommande tema i Gangas målningar. Klart det måste provas i lera. Det finns myter, inte här i Sverige, men i England. Där är haren magisk, förbunden med månen och det feminina. En hare, kan mycket väl vara en förklädd kvinna som är på vandring i en dröm-resa. Januari är en bra tid att drömma.
Försiktigt och smygande har vi tagit oss ur vår jul-nyårs meditation. Erfarenheten säger, att det är bäst att mjukstarta och ta det lugn i början.
Men de där tio meditationsdagarna fick ett annat flöde än brukligt. När vi väl startat upp runt vintersolståndet, så var det global oro för pandemin och England stängde ner. Det var ju tänkt att döttrarna skulle fira jul i London! Så efter tre dagars meditation gjorde vi en paus, hämtade Siri vid tåget i Mjölby och sen åkte vi hem och firade vegansk jul. Det var så trevligt så. Vi hade ju liksom redan gjort julfint och fullt med mat, så det var vara extra trevligt.
Sen fortsatte vi att meditera och när tio dagar hade gått, som en jämn ström, och Ganga att det är dax att avsluta, så sa Rurik ”va! är det inte en dag till?!!”
Så då tog vi en dag till. Skönt.
SĂĄ tacksam för de här dagarna. Att stänga av media, bĂĄde nyheter och de sociala. Att fĂĄ känna vem man är, utan det för bruset…
Men gott har vi ätit. Inte allt är gröna smothies. Tror bestämt dubbelhakorna har växt i vinter. Inte så konstigt när en hittar snaskiga nyheter som cake pop, krossade pepparkakor ihop rörda med mjukost och doppat i choklad.
God Jul, kära vänner. Hoppas att det inte fattas er några bullar på julbordet.
Nu drar både Rurik och Ganga sig tillbaka för att meditera, om inget oväntat händer, fram till den 30e dec, tio dagar. Tack att du följer oss, vi ses i framtiden.
Hej hej, idag ska vi visa vad som inte kom med…. till 2021ĂĄrs Liljevalchs. Med en bra bit över fyratusen sökande, fĂĄr en ta det med upphöjt lugn, att en inte rĂĄkar vara den utvalda/ utvalde. Men vi tycker i alla fall, att vi hade förgyllt vĂĄrsalongen med vĂĄr närvaro. NĂĄgon som är riktigt kul, är dock att det är flera stycken som vi känner ( och som är riktigt duktiga och värdiga) som kom med. Det är bara att gratulera.
Men nu handlar de om oss, vi refuserade. Först ut är Ruriks fina drakar. Vi hade valt att kraften, i form av DRAKE, som fick vara den gemensam nämnare för bilderna i Ruriks ansökan. Alla bilder har samma format 100 x 150cm.
Vättern Stormar av Rurik. 100 x 150 äggoljetempera på duk
Eld Drake av Rurik 100 x 150cm, äggoljetempera
Raku Drake bonad 100 x 150cm äggoljetempera på duk
Inga bilder blir sämre av att de inte kom med. därför tycker vi det är lite roligt att visa upp dom sĂĄ här. Nu är det Gangas; Där blev valet fyra bilder, alla i akryl men i olika format -det kan ibland vara störande, men nu tyckte vi det gav spänning ĂĄt helheten. Bildmässigt var urvalet utifrĂĄn Naturens gĂĄtfulla, mystiska sida. Kraft är nog ett ord en kan använda, precis som med Ruriks drakar, men pĂĄ ett annat sätt. Ganga ville ocksĂĄ sätta dom pĂĄ kartan, fĂĄ dom att landa vid Omberg sĂĄ att säga. NĂĄgra av bilderna är direkt kopplade till vĂĄr plats. Det är ”Ă„lg, MĂĄne och Omma”- med Omberg, och ”Blod-dop” -med TĂĄkern och dess beskyddande vass. De tvĂĄ resterande bilderna med djuren som liksom tar sig genom verklighetens olika lager och ger närkontakt, är inte sĂĄ direkt kopplade till den här platsen, utan mer till företeelsen att naturen pĂĄverkar oss djup, i sitt möte med oss, oavsett när det sker.
Älg, måne och Dimma (Omma) 70 x 84cm, akryl på pannå. dubbelram m egen förgyllning
Möte med Uggla, 50x50cm, akryl på duk m smal guldlist.
BLOD, 74 X 94cm akryl pĂĄ duk , och guldlist
RĂ–D BJĂ–RN UR SKOG 55 x 74 cm, akryl pĂĄ duk
Vilka var då dom som vi känner, som kom med? En av dom är Morgan Johansson han är ju med i vår grupp av yrkesverksamma kulturarbetare i bygden; OMKULTUR.
Vi älskar kimchi! Så det vill vi dela med oss av. Vi är ju lite fanclub till tarmbakterier och det finns det ju mycket av i kimchi. Kul att göra själv. Rurik köpte en bok för ett tag sedan, förutom fakta, var där många recept, här ett spännande recept på kimchi-paket! Det vill vi ju göra!
så här ser boken ut (ovan), och här är illustrationerna på hur man gör kimchi-paket.
Ganga läser noga, undras om det är svårt eller lätt. Hmmm salladskålen ska i alla fall först ligga i salt, över natten typ, och så ska en göra en kryddigblandning, som också ska mogna några timmar. Så det blev ett två-dagars projekt, i all enkelhet. först saltning och göra kryddmix. Nästa dag packa paket.
SalladskĂĄl är frasiga saker. Men efter att ha fĂĄtt strött lite salt (utan jod) mellan alla bladen och sen lägga i salt bad – sĂĄ är den mjuk och följsam. KĂĄlen är delad i tvĂĄ delar inför saltbehandlingen. Ganga sköljer av den noga sĂĄ saltet mildras, dagen efter dĂĄ det är dags för inkryddning.
HĂĄller i toppen, och ”lägger ut” de yttersta bladen. Lägger en bit av kryddblandning längst in mot stammen och drar sedan ut det över bladet. Sen är det bara att lägga ut nya blad, tills alla blad är insmetade.
Sen får en improvisera lite, det ska bli ett paket, det ska viras på så sätt att rotstammen viras in i paketet. Ett sista blad lämnas för att slutligen läggas som ett band i tvärs vinkel, på så sätt håller paketet i hop. Stiligt va?! Gick ju hur lätt som helst att göra. Vi hade tre kålhuvuden så det blev sex paket. Det snodde Ganga ihop ganska fort och sen var det bara att stoppa i burk. Ren burk, och försök att packa så att det inte blir en massa luft, utan tätt. Det började såsa sig omedelbart.
visst ser det fint ut? När en fermenterar så ska en aldrig packa ända upp till kanten. Processen behöver kunna svälla och bubbla. Lämna rymd. Så vi fick bara plats med de fem knyten i den här burken och det sista paketet fick en egen burk. Det gjorde oss egentligen lite nervösa -mögel är alltid en riskfaktor vid fermentering och den där enda paketet i en burk fick egentligen lite för mycket luft runt sig, tyckte vi. När vi var klara med allt, så mindes vi trixet med att spara undan ett kålblad och lägga överst -som skydd mot luften, som ett innerlock som förhindrar syre till mögel-tillväxt. -Men det gick bra. Det gick perfekt, ändå.
Vi har ett knep till, och det kom vi ihåg, det är att tillsätta extra bakterier i form av Probioform. Så när Ganga gjorde kryddblandningen, så följdes receptet -och sen la vi till 0,5dl probioform. Det försäkrar liksom att rätt bakterier är på plats och det gör också att man kan använda den kål man hittar. Det behöver inte vara eko och obesprutat, processen kommer igång i alla fall. Dessutom är bakterierna i den här processen, i alla fall om probioform är tillsatt, så effektiva, att de äter upp alla ev rester från besprutning. Det lär ta tio dagar räknat från start av fermenteringen, så är den fri från besprutningsresten. Bakterierna äter upp och omvandlar dom. Det gör bra mat, som ju kimchi är, till ännu bättre mat! Vill du köpa egen probioform, kan du göra här.
Jaha, här ovan, tänkte vi lägga in en liten film, när vi öppnar vårt första kimchipaket. Men nu har de ändrat på något igen, så det gick inte. Ni får njuta av nyuppskuren kimchi i stället ( ovan). På bilden är den tre dagar ung. Det stod i boken att den är ok efter tre dagar. Det var nog lite väl tidigt. God, men vi vet, den kan mer. Men det var trevligt att kimchin blev som paket. vi har innan bara strimmlat och blandat allt till en god röra. Men om man tänker sig att alla paketen med kimchi ligger i en stor kruka, så är det bekvämt, att öppna krukan och plocka ut ett paket eller två, stoppa i mindre burk, för att ta in i kylskåpet. DAgen efter började de dofta bekant i duschrummet (Det är där, på den varma vattenberedaren som vi ställer våra fermenteringsprojekt) . En kryddig omami doft, med underton av smygfis spred sig i rummet. doften avslöjade att processen var i gång på riktigt. Efter åtta dagars fermentering är den helt underbar. Man kan äta den till frukost, middag och kväll. Så är det i Korea. Inget mål är fullkomligt utan nån form av kimchi. Det gör också att magens bakterier får den hjälp de behöver hela tiden.
Nu packar vi korgen med godsaker för framtiden. Det är förutom kimchikrukan, flaskor med kombucha, som vi lärt. Nå får de vila i vår potatiskällare, tills det är dags. Rikedom
Kanske minns ni att vi för ett tag sedan var hos smeden i Boet? I Gangas huvud i alla fall, så känns det som något oerhört, att man över huvud kan göra sina egna verktyg. -och så otroligt lyxigt att kunna få beställa och det en önskar. Nu har det skett!
Här kommer Johan med tängerna!! visst är dom fina! Lätthanterliga och smidiga. Vi, Ganga och Johan är båda med och hänger galleri OMKULTURs utställningar, så det var nu, vid sista hängningen som han levererade dom. Så roligt att kunna gynna en lokal hantverkare och faktiskt, ingen större skillnad på priset, om vi hade köpt massproducerat. Bara vackrare och mer miljövänligt. (inga längre produktions-kedjor o transporter plus att det gynnar levande när-bygd.) Vi har ju tydligen en fantastisk framförhållning, vill ha tänger till Raku-bränning -långt innan ugnen är byggd. Men nu har vi nöjet att få hålla och njuta av våra tänger och drömma om alla eldar vi ska elda.
Vad Johan visar och säljer i galleriet. Ja, vi får ju visa lite smakprov, här ovan. För oss i Omkultur, är det ganska nytt att ha med smide, Johan Rydberg var varit medlem i ett år. Men jag tycker hela tiden att vi upptäcker hur girig man blir när man ser smidet. Klart man måste ha! Krokar, skinkgaffel o ljushållare. Det är så mycket som blir spännande i järn!
Ok. Vi njuter maten, men Rurik gillar inte tandläkarbesök. Vi har haft förvirrat mycket tand-tokigheter denna höst och nu när allt var klart… bröts en gammal krona. Det var vara att ĂĄka iväg igen. Tandläkarbesök är sällan billiga, men det underlättar med ny teknik. När vi lämnar kliniken för en timmas paus, hör vi redan 3-D skrivaren printar ut Ruriks blivande tand.
Vi har hittat en fantastisk Libanesisk restaurant, i mitten av Linköping, som vi brukar gå och trösta oss på, när tandläkarn varit igång. Libanesisk mat är förvånansvärt naturligt vegansk. Lite julbordstämning blir det. Idag var falafeln nygjord-mjuk, varm och med mycket persilja och med smak av kanel. Mums.
Vi sneddar över torget. Nya tiden är här och bjuder på en härlig öppen brasa, på storbild. Vi känner oss värmda av Försäkringskassan vars högkostnadsskydd gick in och sänkte priset på tandläkarbesöket rejält. Tack staten, det behövde vi.
Vintrigt vackert har vi haft. Rurik har jobbat på i studion, med allt det där. Det där som e så lätt att glömma och som kanske är det viktigaste. Början o slutet.
De stackars kossorna ligger på rad. Förgyllning väntar, och montering på sockel för en del.
Sen ligger dom där o lyser. Förhoppningsvis kommer de att hänga i galleriet som vidunderliga ”ängla-kor”
Inte bara ängla-kor, det blir ängla-får också. Det här är en smal bonad, så klart man kan ha den vart man vill, men formatet passat över dörr.
Sen har det limmats och kritats. Putsats och skurits: ikonplattor.
Plattan, ikon-plattan i sig, får lika mycket kärlek som bilden, den som målas på plattan. Den är rätta temperaturer, lager på lager. Det är limning, väv och grundering. Det tar några dagar.
Som sagt det där med före och efter. Det är så lätt att tänka om bilder att det handlar att ”måla” -och lera, att det är att ”forma” men så många moment på vägen innan det är klart. Allt är viktigt.
gangaochrurik 