Tängerna klara

Kanske minns ni att vi för ett tag sedan var hos smeden i Boet? I Gangas huvud i alla fall, så känns det som något oerhört, att man över huvud kan göra sina egna verktyg. -och så otroligt lyxigt att kunna få beställa och det en önskar. Nu har det skett!

Här kommer Johan med tängerna!! visst är dom fina! Lätthanterliga och smidiga.
Vi, Ganga och Johan är båda med och hänger galleri OMKULTURs utställningar, så det var nu, vid sista hängningen som han levererade dom.
Så roligt att kunna gynna en lokal hantverkare och faktiskt, ingen större skillnad på priset, om vi hade köpt massproducerat. Bara vackrare och mer miljövänligt. (inga längre produktions-kedjor o transporter plus att det gynnar levande när-bygd.)
Vi har ju tydligen en fantastisk framförhållning, vill ha tänger till Raku-bränning -långt innan ugnen är byggd. Men nu har vi nöjet att få hålla och njuta av våra tänger och drömma om alla eldar vi ska elda.

Vad Johan visar och säljer i galleriet. Ja, vi får ju visa lite smakprov, här ovan. För oss i Omkultur, är det ganska nytt att ha med smide, Johan Rydberg var varit medlem i ett år. Men jag tycker hela tiden att vi upptäcker hur girig man blir när man ser smidet. Klart man måste ha! Krokar, skinkgaffel o ljushållare. Det är så mycket som blir spännande i järn!

smidda verktyg

Lite högtidligt känns det. Att gå till smeden och beställa tänger till raku.

Johan Rydberg är medlem i Omkultur, så vi känner honom ganska väl, men inte har vi sett honom innan i sitt smedje-förkläde och med sot på näsan!

Johan håller till i skogmarkerna nedanför Ödeshög, nära Boet. Det är i ett av familjegårdens mangårdsbyggnader som han gjort sig sin smedja. Mäktiga maskiner står på rad, här kan det bankas! Vi tittar åt alla håll och kanter. för Ganga doftar det av barndom. Farbor Lasse var smed och farfar var son till smedjemäster Roslin i Glimminge. Det har liksom alltid legat ett skimmer av romantik runt det där med smedja och smed, i släkten.

Nu tittar vi på dimensioner, diskuterar längd och utförande. Svetsa eller smidda? Vi väljer smidda och känner oss lyckligt förväntansfulla.

Många av Johans egna tänger har han själv smitt, så att göra tänger är något han är familjär med. Det behövs många för att kunna hålla det heta järnet, oavsett hur det är format.

Vi har svårt att gå därifrån, den ena nyfikna frågan föder liksom nästa. Titta bara på det här, handsken. ”haha det var inte mycket till handske” skrattar Rurik.
”Nä, vänterhandskar går det, nästan hur många som helst, men högerhandskarna ligger kvar. Vill ju ha total känsel och kontroll i handen som hamrar.”

Nu inväntar vi våra tänger. Tre stycken. Vi tackar Maria Lindström, Galdra keramik, för generös kunskap om vad som är viktigt vid val av tänger.