smidda verktyg

Lite högtidligt känns det. Att gå till smeden och beställa tänger till raku.

Johan Rydberg är medlem i Omkultur, så vi känner honom ganska väl, men inte har vi sett honom innan i sitt smedje-förkläde och med sot på näsan!

Johan håller till i skogmarkerna nedanför Ödeshög, nära Boet. Det är i ett av familjegårdens mangårdsbyggnader som han gjort sig sin smedja. Mäktiga maskiner står på rad, här kan det bankas! Vi tittar åt alla håll och kanter. för Ganga doftar det av barndom. Farbor Lasse var smed och farfar var son till smedjemäster Roslin i Glimminge. Det har liksom alltid legat ett skimmer av romantik runt det där med smedja och smed, i släkten.

Nu tittar vi på dimensioner, diskuterar längd och utförande. Svetsa eller smidda? Vi väljer smidda och känner oss lyckligt förväntansfulla.

Många av Johans egna tänger har han själv smitt, så att göra tänger är något han är familjär med. Det behövs många för att kunna hålla det heta järnet, oavsett hur det är format.

Vi har svårt att gå därifrån, den ena nyfikna frågan föder liksom nästa. Titta bara på det här, handsken. ”haha det var inte mycket till handske” skrattar Rurik.
”Nä, vänterhandskar går det, nästan hur många som helst, men högerhandskarna ligger kvar. Vill ju ha total känsel och kontroll i handen som hamrar.”

Nu inväntar vi våra tänger. Tre stycken. Vi tackar Maria Lindström, Galdra keramik, för generös kunskap om vad som är viktigt vid val av tänger.

Raku dag

Mina vackra Vaginor ligger grillgaller. För att torka upp helt. Det är mycket viktigt. Nu är det Rakubränning i Galdra’s trädgård. Efter glasering måste godset torka helt och det stora eldfatet är perfekt.


Gasen är på och dånet ligger tätt omkring oss. Maria använder både gas och ved, kombinerat. Det går snabbare att gå upp i temperatur, men när temperaturen väl finns, släcks gasen och det sköna knastret av eld tar över. Men än är vi inte där! Nu är början av dagen!


Ett alldeles underbart och väldigt praktiskt hus för Rakubränningar är byggt. Det regnar idag, ibland bara dugg och ibland våldsamt, så vi är glada för taket.


Peppe ser till att vi överlever dagen utan hunger. Riktigt mysigt.


Det lilla rakuhuset har allt. Även en bra bänk för glasering. Vi har allt inom räckhåll och uppsikt på allt. Det är Naria som är Galdra Keramik och hon bjöd frikostigt på sin kunskap. Så tacksam.


Så är det allvar. Glasyren utsmält och allt lyser rödglödgat. Det är verkligen hett, tängerna är långa och handskarna tjocka. Maria dirigerar vant och Ganga söker greppet med balans i den stora keramikvaginan, för att kunna lyfta ut den.


Magiskt. Finns inget bättre ord, för mötet med elden, hettan, och den självlysande keramiken. Det är närvaro och hel fokusering som gäller. Det är krävande även för leran och det är alltid en risk med de stora snabba temperaturskiftningarna.

 

Nästa moment är ner i sågspån eller halm. Den ska vara fuktig och det gäller att täcka snabbt. Annars brinner det.


Men det är också en stund att välja eller inte… utan sågspån kommer syret till och med sågspån blir det syrebrist -glasyrerna förändras och man kan leka med de olika effekterna.


När hettan lugnat sig något flyttar man sen över den till vattenbadet.


Men elden, elden! Elden får vi mata hela tiden. Men det är ett mysigt pysslande. Elden knastrar och regnet drippar och vår koncentration är så stark att vi kan bara prata om bränningen, ingen slötid, inte!


Sen e det till att putsa bort sot.


En groda av Rurik skimrar.


En skål av Maria.


Ganga älskar alla vaginorna. Karaktärsfulla. Helt utmattade efter en full dag. Vi försöker minnas men det var nog tre till fyra timmars eldande för att nå arbetstemperatur och sen brände vi i tre till fyra timmar. Med en doft av rökt böckling dunkade vi madrassen o sov gott. Tack för en härlig dag o massor av ovärderlig kunskap!