smidda verktyg

Lite högtidligt känns det. Att gå till smeden och beställa tänger till raku.

Johan Rydberg är medlem i Omkultur, så vi känner honom ganska väl, men inte har vi sett honom innan i sitt smedje-förkläde och med sot på näsan!

Johan håller till i skogmarkerna nedanför Ödeshög, nära Boet. Det är i ett av familjegårdens mangårdsbyggnader som han gjort sig sin smedja. Mäktiga maskiner står på rad, här kan det bankas! Vi tittar åt alla håll och kanter. för Ganga doftar det av barndom. Farbor Lasse var smed och farfar var son till smedjemäster Roslin i Glimminge. Det har liksom alltid legat ett skimmer av romantik runt det där med smedja och smed, i släkten.

Nu tittar vi på dimensioner, diskuterar längd och utförande. Svetsa eller smidda? Vi väljer smidda och känner oss lyckligt förväntansfulla.

Många av Johans egna tänger har han själv smitt, så att göra tänger är något han är familjär med. Det behövs många för att kunna hålla det heta järnet, oavsett hur det är format.

Vi har svårt att gå därifrån, den ena nyfikna frågan föder liksom nästa. Titta bara på det här, handsken. ”haha det var inte mycket till handske” skrattar Rurik.
”Nä, vänterhandskar går det, nästan hur många som helst, men högerhandskarna ligger kvar. Vill ju ha total känsel och kontroll i handen som hamrar.”

Nu inväntar vi våra tänger. Tre stycken. Vi tackar Maria Lindström, Galdra keramik, för generös kunskap om vad som är viktigt vid val av tänger.