God Jul, kära vänner. Hoppas att det inte fattas er några bullar på julbordet.
Nu drar både Rurik och Ganga sig tillbaka för att meditera, om inget oväntat händer, fram till den 30e dec, tio dagar.
Tack att du följer oss, vi ses i framtiden.
Hej hej, idag ska vi visa vad som inte kom med…. till 2021ĂĄrs Liljevalchs. Med en bra bit över fyratusen sökande, fĂĄr en ta det med upphöjt lugn, att en inte rĂĄkar vara den utvalda/ utvalde. Men vi tycker i alla fall, att vi hade förgyllt vĂĄrsalongen med vĂĄr närvaro.
Någon som är riktigt kul, är dock att det är flera stycken som vi känner ( och som är riktigt duktiga och värdiga) som kom med. Det är bara att gratulera.
Men nu handlar de om oss, vi refuserade. Först ut är Ruriks fina drakar. Vi hade valt att kraften, i form av DRAKE, som fick vara den gemensam nämnare för bilderna i Ruriks ansökan. Alla bilder har samma format 100 x 150cm.
Inga bilder blir sämre av att de inte kom med. därför tycker vi det är lite roligt att visa upp dom så här.
Nu är det Gangas; Där blev valet fyra bilder, alla i akryl men i olika format -det kan ibland vara störande, men nu tyckte vi det gav spänning ĂĄt helheten. Bildmässigt var urvalet utifrĂĄn Naturens gĂĄtfulla, mystiska sida. Kraft är nog ett ord en kan använda, precis som med Ruriks drakar, men pĂĄ ett annat sätt. Ganga ville ocksĂĄ sätta dom pĂĄ kartan, fĂĄ dom att landa vid Omberg sĂĄ att säga. NĂĄgra av bilderna är direkt kopplade till vĂĄr plats. Det är ”Ă„lg, MĂĄne och Omma”- med Omberg, och ”Blod-dop” -med TĂĄkern och dess beskyddande vass. De tvĂĄ resterande bilderna med djuren som liksom tar sig genom verklighetens olika lager och ger närkontakt, är inte sĂĄ direkt kopplade till den här platsen, utan mer till företeelsen att naturen pĂĄverkar oss djup, i sitt möte med oss, oavsett när det sker.
Vilka var då dom som vi känner, som kom med? En av dom är Morgan Johansson han är ju med i vår grupp av yrkesverksamma kulturarbetare i bygden; OMKULTUR.
Vi älskar kimchi! Så det vill vi dela med oss av.
Vi är ju lite fanclub till tarmbakterier och det finns det ju mycket av i kimchi. Kul att göra själv. Rurik köpte en bok för ett tag sedan, förutom fakta, var där många recept, här ett spännande recept på kimchi-paket! Det vill vi ju göra!
Ganga läser noga, undras om det är svårt eller lätt. Hmmm salladskålen ska i alla fall först ligga i salt, över natten typ, och så ska en göra en kryddigblandning, som också ska mogna några timmar. Så det blev ett två-dagars projekt, i all enkelhet. först saltning och göra kryddmix. Nästa dag packa paket.
SalladskĂĄl är frasiga saker. Men efter att ha fĂĄtt strött lite salt (utan jod) mellan alla bladen och sen lägga i salt bad – sĂĄ är den mjuk och följsam. KĂĄlen är delad i tvĂĄ delar inför saltbehandlingen. Ganga sköljer av den noga sĂĄ saltet mildras, dagen efter dĂĄ det är dags för inkryddning.
HĂĄller i toppen, och ”lägger ut” de yttersta bladen. Lägger en bit av kryddblandning längst in mot stammen och drar sedan ut det över bladet. Sen är det bara att lägga ut nya blad, tills alla blad är insmetade.
Sen får en improvisera lite, det ska bli ett paket, det ska viras på så sätt att rotstammen viras in i paketet. Ett sista blad lämnas för att slutligen läggas som ett band i tvärs vinkel, på så sätt håller paketet i hop. Stiligt va?! Gick ju hur lätt som helst att göra. Vi hade tre kålhuvuden så det blev sex paket. Det snodde Ganga ihop ganska fort och sen var det bara att stoppa i burk. Ren burk, och försök att packa så att det inte blir en massa luft, utan tätt. Det började såsa sig omedelbart.
visst ser det fint ut? När en fermenterar så ska en aldrig packa ända upp till kanten. Processen behöver kunna svälla och bubbla. Lämna rymd. Så vi fick bara plats med de fem knyten i den här burken och det sista paketet fick en egen burk. Det gjorde oss egentligen lite nervösa -mögel är alltid en riskfaktor vid fermentering och den där enda paketet i en burk fick egentligen lite för mycket luft runt sig, tyckte vi.
När vi var klara med allt, så mindes vi trixet med att spara undan ett kålblad och lägga överst -som skydd mot luften, som ett innerlock som förhindrar syre till mögel-tillväxt. -Men det gick bra. Det gick perfekt, ändå.
Vi har ett knep till, och det kom vi ihåg, det är att tillsätta extra bakterier i form av Probioform. Så när Ganga gjorde kryddblandningen, så följdes receptet -och sen la vi till 0,5dl probioform. Det försäkrar liksom att rätt bakterier är på plats och det gör också att man kan använda den kål man hittar. Det behöver inte vara eko och obesprutat, processen kommer igång i alla fall.
Dessutom är bakterierna i den här processen, i alla fall om probioform är tillsatt, så effektiva, att de äter upp alla ev rester från besprutning. Det lär ta tio dagar räknat från start av fermenteringen, så är den fri från besprutningsresten. Bakterierna äter upp och omvandlar dom. Det gör bra mat, som ju kimchi är, till ännu bättre mat!
Vill du köpa egen probioform, kan du göra här.
Jaha, här ovan, tänkte vi lägga in en liten film, när vi öppnar vårt första kimchipaket. Men nu har de ändrat på något igen, så det gick inte. Ni får njuta av nyuppskuren kimchi i stället ( ovan). På bilden är den tre dagar ung. Det stod i boken att den är ok efter tre dagar. Det var nog lite väl tidigt. God, men vi vet, den kan mer. Men det var trevligt att kimchin blev som paket. vi har innan bara strimmlat och blandat allt till en god röra. Men om man tänker sig att alla paketen med kimchi ligger i en stor kruka, så är det bekvämt, att öppna krukan och plocka ut ett paket eller två, stoppa i mindre burk, för att ta in i kylskåpet.
DAgen efter började de dofta bekant i duschrummet (Det är där, på den varma vattenberedaren som vi ställer våra fermenteringsprojekt) . En kryddig omami doft, med underton av smygfis spred sig i rummet. doften avslöjade att processen var i gång på riktigt. Efter åtta dagars fermentering är den helt underbar. Man kan äta den till frukost, middag och kväll. Så är det i Korea. Inget mål är fullkomligt utan nån form av kimchi. Det gör också att magens bakterier får den hjälp de behöver hela tiden.
Nu packar vi korgen med godsaker för framtiden. Det är förutom kimchikrukan, flaskor med kombucha, som vi lärt. Nå får de vila i vår potatiskällare, tills det är dags.
Rikedom
Kanske minns ni att vi för ett tag sedan var hos smeden i Boet? I Gangas huvud i alla fall, så känns det som något oerhört, att man över huvud kan göra sina egna verktyg. -och så otroligt lyxigt att kunna få beställa och det en önskar. Nu har det skett!
Här kommer Johan med tängerna!! visst är dom fina! Lätthanterliga och smidiga.
Vi, Ganga och Johan är båda med och hänger galleri OMKULTURs utställningar, så det var nu, vid sista hängningen som han levererade dom.
Så roligt att kunna gynna en lokal hantverkare och faktiskt, ingen större skillnad på priset, om vi hade köpt massproducerat. Bara vackrare och mer miljövänligt. (inga längre produktions-kedjor o transporter plus att det gynnar levande när-bygd.)
Vi har ju tydligen en fantastisk framförhållning, vill ha tänger till Raku-bränning -långt innan ugnen är byggd. Men nu har vi nöjet att få hålla och njuta av våra tänger och drömma om alla eldar vi ska elda.
Vad Johan visar och säljer i galleriet. Ja, vi får ju visa lite smakprov, här ovan. För oss i Omkultur, är det ganska nytt att ha med smide, Johan Rydberg var varit medlem i ett år. Men jag tycker hela tiden att vi upptäcker hur girig man blir när man ser smidet. Klart man måste ha! Krokar, skinkgaffel o ljushållare. Det är så mycket som blir spännande i järn!
Ok. Vi njuter maten, men Rurik gillar inte tandläkarbesök. Vi har haft förvirrat mycket tand-tokigheter denna höst och nu när allt var klart… bröts en gammal krona. Det var vara att ĂĄka iväg igen. Tandläkarbesök är sällan billiga, men det underlättar med ny teknik. När vi lämnar kliniken för en timmas paus, hör vi redan 3-D skrivaren printar ut Ruriks blivande tand.
Vi har hittat en fantastisk Libanesisk restaurant, i mitten av Linköping, som vi brukar gå och trösta oss på, när tandläkarn varit igång. Libanesisk mat är förvånansvärt naturligt vegansk. Lite julbordstämning blir det. Idag var falafeln nygjord-mjuk, varm och med mycket persilja och med smak av kanel. Mums.
Vi sneddar över torget. Nya tiden är här och bjuder på en härlig öppen brasa, på storbild. Vi känner oss värmda av Försäkringskassan vars högkostnadsskydd gick in och sänkte priset på tandläkarbesöket rejält. Tack staten, det behövde vi.
Vintrigt vackert har vi haft. Rurik har jobbat på i studion, med allt det där. Det där som e så lätt att glömma och som kanske är det viktigaste. Början o slutet.
De stackars kossorna ligger på rad. Förgyllning väntar, och montering på sockel för en del.
Sen ligger dom där o lyser. Förhoppningsvis kommer de att hänga i galleriet som vidunderliga ”ängla-kor”
Inte bara ängla-kor, det blir ängla-får också. Det här är en smal bonad, så klart man kan ha den vart man vill, men formatet passat över dörr.
Sen har det limmats och kritats. Putsats och skurits: ikonplattor.
Plattan, ikon-plattan i sig, får lika mycket kärlek som bilden, den som målas på plattan. Den är rätta temperaturer, lager på lager. Det är limning, väv och grundering. Det tar några dagar.
Som sagt det där med före och efter. Det är så lätt att tänka om bilder att det handlar att ”måla” -och lera, att det är att ”forma” men så många moment på vägen innan det är klart. Allt är viktigt.
Hej Rita!
Så glada att få besök. Men det ser dramatiskt ut! Fashion-dottern kommer i mega-size, svart rock och med svarta tillbehör och munskydd. Så är det att åka kollektivt från storstaden. Så säker det går.
Vi tackar för omtanke.
Besök är vår ursäkt att baka Damsugar-tårta. Har jag delat receptet? Här kommer det igen. Hur god som helst. Vi är inte säkra om det är för RITAS skull, eller VÅR, som vi gör den. Vi mumsar förnöjt.
I vardagsrummet står just nu en nymålad bild. Ganga jobbar med Vättern. Rita och Frida har varit modeller.
AlltsĂĄ… Ganga behöver ju antagligen den här bilden för ett större sammanhang framöver. Men…. inte lätt att stĂĄ emot, när modellen inser hur snygg tavlan kommer att vara i sin nya lägenhet. Hmm det blir till att fundera.
Vi har jobbat en del också. Tveklöst ohämmat tacksamt med webb-kunnig dotter. BLADHträdgårds webbshop är ett långtidsprojekt. Men NU tog vi ett stort kliv framåt.
In o titta, vetja!!
Idag är vi i Linköping. Det är tandbekymmer som gör att vi är här. När vi är klara me våra besök hos tandläkare så vill vi ju så klart utnyttja vår tid väl. Det är sex mil till Linköping så det känns liksom viktigt att vara allert. Vi går till Sankt Lars Park, Maria Segersäll, som vi känner är med i ett konstprojekt. Här vajar hennes bidrag. Vi blir knäsvaga av lycka! Vackert vajar de stora tygstyckena i kvällsljuset.
”Vit Flagga” är hennes bakomliggande inspiration- viljan att förhandla, hitta lösning… sĂĄ vackert vi tittar pĂĄ de stora formerna och ser djupa budskap
Dagen är räddad
Lite högtidligt känns det. Att gå till smeden och beställa tänger till raku.
Johan Rydberg är medlem i Omkultur, så vi känner honom ganska väl, men inte har vi sett honom innan i sitt smedje-förkläde och med sot på näsan!
Johan håller till i skogmarkerna nedanför Ödeshög, nära Boet. Det är i ett av familjegårdens mangårdsbyggnader som han gjort sig sin smedja. Mäktiga maskiner står på rad, här kan det bankas! Vi tittar åt alla håll och kanter. för Ganga doftar det av barndom. Farbor Lasse var smed och farfar var son till smedjemäster Roslin i Glimminge. Det har liksom alltid legat ett skimmer av romantik runt det där med smedja och smed, i släkten.
Nu tittar vi på dimensioner, diskuterar längd och utförande. Svetsa eller smidda? Vi väljer smidda och känner oss lyckligt förväntansfulla.
Många av Johans egna tänger har han själv smitt, så att göra tänger är något han är familjär med. Det behövs många för att kunna hålla det heta järnet, oavsett hur det är format.
Vi har svĂĄrt att gĂĄ därifrĂĄn, den ena nyfikna frĂĄgan föder liksom nästa. Titta bara pĂĄ det här, handsken. ”haha det var inte mycket till handske” skrattar Rurik.
”Nä, vänterhandskar gĂĄr det, nästan hur mĂĄnga som helst, men högerhandskarna ligger kvar. Vill ju ha total känsel och kontroll i handen som hamrar.”
Nu inväntar vi våra tänger. Tre stycken. Vi tackar Maria Lindström, Galdra keramik, för generös kunskap om vad som är viktigt vid val av tänger.
6 Tillfällen med yoga, där vi avslutar terminen den första tisdagen i december. TvĂĄ grupper ( som vanligt) Man kan vara med i den grupp man vill, -eller bägge. Första gruppen 18 -19.15 mjuk Hatha Yoga (klassisk yoga) och därefter följer ett pass som är meditations-inriktat om man vill ha full utdelning av kvällen. Andra gruppen 19.30 – 20.45 Sensitive Yoga ( meditations och andnings -inriktad)
Som en röd trĂĄd genom passen, kommer denna omgĂĄng att ha chakra och energi. NĂĄgra fĂĄ platser finns, med förtur för de som ev vill gĂĄ bägge passen. Pris: 575kr bägge passen 850kr enstaka pass 175/gĂĄng Ord frĂĄn deltagare: ”Tack för din härliga yoga kurs. Tack ocksĂĄ för din kloka undervisning med bĂĄde djup och bredd. Den var lätt att ta till sig och gav mig ett stort lyft.” Gunn-Britt —”Nu tror jag att jag vet vad det är du gett mig…. en plats pĂĄ jorden, en känsla av att höra samman med Moder Jord, med rymden, med mĂĄnen. Plötsligt känns mina skatter i fickorna inte längre som fragment, utan som kärnan, helheten, delar av det stora hela. Det är en väldigt fin känsla. Tack”— Maria Hör av er till Ganga: mobil 0739400005 eller mail ganga.art@aol.se
gangaochrurik 