Det enda man kan vara säker på  -är att allt förändras. Har du hört det förr?
Visst, sant, men bara en del av sanningen.
Ganga skriver och Rurik läser, nu blir det kommentarer. Tillägg i tjockare stil. Läs o njut.
Verkligheten består av två världar fast, ändå, det finns bara en, och den du upplever just nu, den fysiska världen är ständig förändring. Men du är även en annan verklighet – som är lika verklig…… som är oföränderlig och total stillhet. Den senare är inte lika lätt att uppfatta. Men du minns den….

Yogan har ord för det här: Prakriti och Purusha. Vackert.
Prakriti är världen av ”upp på morgonen- jobba -handla – betala räkningar- vänner – köra bil – titta Tv -kolla blogg-träna-sova ” allt det där i den yttre världen. Det är mer än så, även våra andliga krummelurer, chakraupplevelser, kundalini, visioner av det Gudomliga – även det är del av Prakriti, den yttre världen. Purusha – det oföränderliga – stilla – tidlösa, finns också, men vi förlorar oss i det förstnämnda och upplever antagligen inte den där tidlösa aspekten.  Men utan Purusha, orkar vi knappt leva.  Utan Purusha – kan vi inte leva. Purusha är bakom allt, det man kallar ”vittnet” – det som ser. Det är total stillhet.  Oavsett om vi märker det eller inte så är det en kvalite som genomsyrar allt – och upprätthåller det. Du kan jämföra det med en muffins……. det fysiska livet är själva muffinsen ( Prakriti)  och  muffinsformen är Purusha ( stillheten- det oföränderliga) Det strukturerar den här världen vi lever.
Ett annat sätt att uttrycka det är att Purusha är HAVET och vågorna är Prakriti. Utan Hav inga Vågor…. Vågorna skapas av och ur Havet…
Båda världarna är verkliga, och vi behöver båda för att fungera. Problemet är bara att vi förlorar oss i vågskvalpet, i Prakriti, alltså.

Det är det här som är yogans uppgift. att ta dig tillbaka till Purusha – att få dig att känna att du är hemma i den orubbliga kvaliten.
Om du har utövat yoga, så tror jag att du vet vad jag talar om. En alldeles speciell stillhet börjar anas. andningen blir lugnad, tankarna slutar att springa i huvudet och du blir märkbart både avslappnad och mer närvarande. Ja, det där med att vara mer närvarande kanske inte märks så där rakt av det brukar vara en present som kommer efter ett tag, nån timma, nästa dag eller efter en tids yogande.
det är det här som skapar känslan av att komma hem….. vi öppnar oss för Purusha.

 Purusha….. en smak av tidlöshet, oföränderlighet och det gränslösa. Det räcker med små glimtar av Purusha för att återhämta sig. Men genom upprepning, att ha rutiner, helst dagligen, för sin yoga,  öppnas dörren allt mer, och allt lättare. Lika väl som att ha rutiner för att borsta tänderna kan man ha rutiner för sin yoga.
Ju mer av inre stillhet vi kan känna desto lättare är det att ta förändringar i det yttre.  Ju mer stillhet vi har inom oss desto lättare att acceptera både sig själv och andra för det vi är….   Alla dessa behov av att bestämma, dominera andra… ett sätt att kompensera brist på inre stillhet?

Jaha vad ÄR Yoga då?? Det tänkte jag skriva en del om under hösten. Just nu kan det väl räcka att smaka på Purusha?