Kategoriarkiv: Äventyr

Julblipp

Publicerad den av

0

Även här blir det Jul. En viss motståndsrörelse finns. En Långsam Jul gillar vi. Men för övrigt är julkänslan bedövande även här på varmare breddgrader.

Visserligen fyller apelsinerna träden, som vackraste julkulor. Men här öser vi på med glitter och blipp. Men det är väl det som ska utmärka en stad med stolthet.

Klockan är åtta på kvällen och vi tittar ner i stora Köpmansgatan det glittrar förföriskt. Spanjorerna firar nån konstitutionsdag och det är totalt folkliv med musik gatuteater o fulla restauranger.

Bristen på snöflingor fylls ut med ljusslingor och vi låter oss hypnotiseras i den ljumna natten ett tag tills vi går hem o sover.

Just därför

Publicerad den av

0

Himmelen är intensivt klarblå, varmt i luften, solen lyser. Vi drar våra väskor genom Malagas centrum, på väg mot vårt boende.

Något senare sitter vi på uteserveringen, i hamnen utanför ett av konstmuseerna här. Varenda cell i våra kroppar njuter. Ljus. Sol. Det var ju därför vi ville hit . För just den här stunden.

Café con leche och väldigt färska oliver. Egentligen räcker det i denna stund, men Malaga är dessutom historisk, överkomlig till fots o fylld med kultur.

För övrigt blir man ganska skräckslagen då man flyger in över Malaga och Solkusten. Visst, sol. Visst, strand. Men ALLT däremellan är uppköpt och totalt överexploaterat med höga hus som står för tätt utan grönområden. Många Svenskar har lägenhet här. Så stor är vår gemensamma soldyrkan -o nu är även vi här. -Men bara för några dagar.

Satans evenemang, uppdatering

Publicerad den av

0

Det här är lördagens händelse för Ganga. Förväntansfull!!

Välkommen till Satans död (sparad automatiskt)

En Facebook vän som varit med och skapat rummen och en överentusiastisk dotters lovord. Gör att vi är här, i Limboland. En resa in mellan liv och död, förstår jag när vi träder in i skapelsen.


Vi blir alla iklädda en vit framknuten rock och väntar sedan på insläppet, i mindre slumpvis uttagna grupper.


”Satans Död” utspelar sig i en kontorsbyggnad som står på tur att bli restaurerad, under väntan, har den blivit till Limbo-land. Ett levande konstverk som utspelar sig på tre våningar.


När vi blir insläppta, får vi ficklampa, hörlurar med mottagare, ett häfte med text och till sist; en vit mask som täcker ansiktet.  Sen släpps vi ut att vandra, som osaliga eller eventuellt saliga andar.


Häftet kan visserligen fungera som en sorts instruktion på hur man använder de 2,5 timman men alla ”rum” är fyllda av detaljer och infogade fragment ibland kan man till och med hitta dolda rum.


Hörlurarna och maskerna gör att resan blir extremt individuell. Bitvis vackert sinnlig och ibland brutal o meningslös. Vad gör jag här?? Jag tittar försiktigt på alla andra vita varelser som rör sig.

Efteråt, när vi berättar för varandra om våra intryck tittar vi storögda på varandra. Vi har verkligen helt olika upplevelser och det är jättekul att höra de andras ”resor”. Så här dagen efter känns allt lite luddigt, som en dröm, och känslan av ”var det en dröm? Eller, vad har jag varit med om??!” Infinner sig. Liksom den eviga frågeställningen -vad ÄR viktigt i livet. 

 Vad vill jag med mitt liv? Är som en viskning i örat. VAD HÄNDE SEDAN?!:


Nästa dag åker Ganga hem med buss, från Stockholm mot Vadstena. Efter en helkväll i landet mellan liv och död, känns det mer än märkligt att en medpassagerare ringer upp en släkting och sedan i en timma (ingen överdrift) verkligen berättar ALLA detaljer på en begravning han just varit på.

Jag suckar och tittar ut, i ett landskap, lika pudrat i vitt, som gårdagens upplevelse… -är jag fortfarande kvar i Limboland?!

Efter sol…

Publicerad den av

0

Kommer dimma! Förvånat får vi besök, som ett väsen anländer hon, Omma.


Jag  tittar ut, över Tåkern.. och ser hur hon närmar sig. Horisontlinjen försvinner och världen tätnar,


Även ljuden förändras, och det är ett äventyr att bara röra sig i trädgården.


Jag kikar bort över Omberg och hinner se hur dimman rullar ut sig och Även Omberg sjunker in i Ommas täcke.


Sen finns bara vi….

Hello Old Town

Publicerad den av

0

Over night Oat frukostHur ser trendig Stockholms frukost ut? Kanske så här: Over Night Oat och en halv avokado med sköna kryddor. Mättande poetiskt. I natt har Ganga sovit i Gamla Stan, det kändes ju lyxigt värre, men inte dyrare än nån annans stans, (precis som frukosten -inte dyrare än att äta något annat).

Sankt Göran och Draken
Frukostutsikten får mig att sucka. Den får mig närmast det att kännas som man är på mission. Så jäkla oskyldigt ridderligt. En prinsessa räddas från VAD?? Sin egen kraft. Vill man det?! Nä, det blev ingen gloria på Göran! Man behöver kunna läsa symbolerna omkring sig, annars är man ett offer för manipulationen.  Detta är en väldigt gammal sägen om när kvinnan blev slav och handelsvara, något som skulle vara tyst, behagfull, underordnad och ta alla skitjobben ( med ett leende).

Detalj:Uturus Pose art by Ganga
Nä, ta draken och flyg iväg. Livet är fullt av människor ( både kvinnor och män) som har förmåga att se personliga kvaliteer bortom begränsningar som heter man eller kvinna. Det är mycket roligare att hänga med dom. Tack Rurik, säger Ganga❤️ till sin livspartner.

Urban svampplockning

Publicerad den av

0

Vi är i Linköping idag. ( bilen äntligen lagad!) vi har även varit på Länsmuseet med bilder. Ganga spetsar ögonen när vi går ut. ” vad är det som växer i gräset därborta? Vi borde kolla…”


De vackraste champinjoner! Ofattbart många. Vi plockade tills vi skämdes, ungefär -och bara de finaste. Det blev många kvar, det är bara att plocka! Så kan det gå, när man åker till stan. Är man en samlare, så är man.


Alltid kolla vita svampar väääldigt noga. Vi slår i böckerna o visst, tveklöst champinjon… fina chokladbruna chivor har den. Fast och fin. Vi myser.


Så upptäcker vi att den faktiskt gulnar vid hantering. Varningsklockor ringer. Det finns många sorters champinjoner, och de sorter som ansamlar mycket kadmium (vem vill äta kadmium?? Nej!!) de sorterna gulnar när man skär i dom. Nej, nu blev vi besvikna:( men det får vi ta. Äter inte kadmium frivilligt. Det blev att slänga. Trist. Men känns bäst.

Stockholms-resan

Publicerad den av

0

Jaha, där for Stockholmsresan sin väg! Vi hade fullt program men bilen ville på SPA i Linköping o vila upp sig i stället. Den (bilen) är lite som Ganga just nu. Den spökstartar. Vill köra fast den ska vila o sen när den ska köra är batteriet slut. Inte lätt med kronisk utmattning, Ganga har full medkänsla för bilen. Hoppas det är lättlöst problem med bilen. Under tiden lovprisar vi alla gudar o gudinnor att vi tecknat bärgningsförsäkring, bilen är väl omhändertagen. Det gillat vi.

Kultur-mums

Publicerad den av

0

Om man åker till ett museum, VAR hittar man Rurik, garanterat? I shoppen. I detta fallet är det på akvarellmuseet, Skärhamn.


Minns fortfarande vilket mirakel det var, att ta del av Arne Isakssons bok i akvarellmåleri, han är en hel generations totala akvarellguru. Just nu fyller han väggarna väggarna här. Penseldragen… pigmenten… pappret… sjunger.


Men då det gäller färgskalan, fann Ganga andra favoriter ( förlåt, jag glömde notera namn på konstnär till ovan) vilda färgmättade översättningar av ett familjealbum blev favorit.


Här är Ruriks favorit. Vi tittar ut genom glasdörrarna och ser fyra ateljéer / stugor, som även visar sig vara för uthyrning 1000kr per dygn vid högsäsong. Varför inte? ( nån gång i framtiden) inte mycket dyrare än de hotellrum vi vanligtvis brukar hyra.


Vi drar vidare -till Pilane gravfält, som förutom fysiska lämningar från äldre civilisationer i området över bär sinnliga lämningar för fantasi, i form av skulpturpark.


Favorit, ett antal giganter sitter stumma , som i en dommarring. Men… hitta Rurik!


Det som verkligen märker ut denna plats, är Anna. Som med bländande stillhet fyller området med sin närvaro.


Hej Anna!


Så blev det ny dag, hemresa med en snabbtur till Kollansö och det ädla slottet Läckö.


Det som verkligen dragit oss hit, är köksträdgården, kulturmark. ( visst är det kul med de ”raka”raderna som böjer sig så fint). Odlingarna här är veganska, en ny dimension till grönsaker, där man oftast odlar med antingen mineraler (konstgödning) eller djurbajs (gödsel). Hör sjunger man kompostens lov och det är spännande att se växtkraften här.


Vi hittar de största rödbetor vi sett, får smaka trädgårdssyra, och diskuterar isdrottning. Vi är inspirerande, men sen ska vi äta….. det blir till ett troll. Vi letar och finner bara stängda fik, eller ställen helt ockuperade av motorcykelgäng ( alla Sveriges motorcykelklubbar är på Kollansö idag, det tror vi!) eller reserverade för bröllop (ALLA gifter sig idag)


Det får bli en ståtlig (!) sallad på Coop Skara. Det räddar oss från svältdöden. Så kan det vara. Nu är vi fyllda med både kultur och sallad.

Maximal Vernissage

Publicerad den av

2

På hemmaplan, alltså galleri OMKULTUR, firar vi vernissage. Vi minglar runt och njuter varandras och vänners närvaro.


Eftersom det här är VÅR blog, så tillåter vi oss ohämmat att skryta om våra bilder. Titta här, äntligen klar. Ruriks poetiska fågel Fenix bonad! Love it! Nu hänger den på galleriet. Till försäljning.


Det är Ganga o Svetlana som har arrangerat skyltfönstret. Denna gång, helt krasst, enkelt utan extra rekvisita. Förvånat mottar vi hyllningarna,- bästa skyltning. Så kan det gå, när man inte anstränger sig. Så gör vi lite extra reklam för ännu en Rurik-bonad: (fötterna) och för Gangas gouache: ”vem” med alla huvuden.


Men, Maximal vernissage var utlovat, så dagen efter förflyttar vi oss till GÖTEBORG. (Det var väl otippat) vart ska vi?


Ett stort kliv in på galleri THOMASSEN, här är det Carolina Falkholt som härskar.


Det är en utställning i många rum och många nyanser men höjdpunkten är ändock att få kliva ner i det nedre rummet. Helt magiskt!

​

​
Gudinnans tempel , det är känslan. Stora mjuka mattor på golvet som påminner om en moské . Vi slår oss till ro. Ganga vill inte gå därifrån ( otippat? :D)


Det blir ett möte med Carolina. Men kort. Hon är ju stjärna öppen, vänlig men alla vill ha en bit av henna. Hennes konst väcker starka känslor, hon har fått möta en hel del, men att se hur en gammal dam, som handlat konst av henne, hon är sannolikt runt de 80, krama o klappa om henne, inser jag att hon också möts av oerhört mkt kärlek och respekt. Inte bara av mig.


Vi är på VIPlistan o hamnar på efterfest. Nu är vi verkligen på besök i verkligheten. Hur går det här till!!? Vi är lite tafatta. Det är stående mat, cool musik, trångt med folk och blippande ljus.


Det är en brokig samling av människor, allt från vänner till… vi börjar fråga, ”vad gör att du är här?”. Det var ju spännande. Damen bredvid är allt som ofta i Hästholmen ( hemma hos oss) och känner väl till Vår konstrunda. -det var ju förvånande, och mannen på andra sidan om oss är konstskribent och har massor att berätta… vad hände sen? My god! Vi är bara vana vid fågelkvitter och färskpressade juicer, så vi var helt utmattade och gick hem till vårt hotell. Helt uppfyllda av upplevelser! 

Sveriges äldsta syren o annat ädelt

Publicerad den av

0

Nu är vi på Omberg. Vi är med i ett matlag som handlar eko tillsammans. Vi är här för att hämta varor. Men, inte vill man ha för bråttom. Det är en gammal gård, även om boningshuset är från början av 1900-tal, så är det onekligen antik mark. Ser du den gigantiska busken till höger om Rurik och Rune? Det är en syren. Den tillhör de äldsta som finns i Sverige.


Vi rör oss in i buskaget och stammen är enorm. En av de gamla buskarna är nedsågad och årsringarna är minst  250st!! Mitten av 1700talet. Det var när Karl  XII kom hem från Turkiet, som de hade med dig syrener. Några blev planterade här, vid Omberg.


Sidobyggnaderna till gården, fanns då. Hela Omberg var inhägnat, för det var kungens jaktmarker och här var en av boställena för de som som vaktade området o jakten.


-o bakom den osannolikt stora forsytian, uppe i backen. Här fanns vägen (som försvinner bort i grön-tunneln), -redan på vikingatiden.


Men Rune själv, är en Mäster, i Zenmeditation, på gården hålls regelbundet kurser i detta. Zen, då är det kanske naturligt att man har förkärlek för bambu… och Rune är kanske även en Bambu-Mäster. Vi vandrar ut i den stora trädgården…


Nja, det var ju inte sådär enkelt som att det bara fanns ”bambu”. Här finns många individer, som Svartbambu…


…Zig-zag bambu… de växer snabbt. En sort var riktigt extrem med 15 cm per dygn. Med stillsamma meditativa ögon, så kunde man faktiskt SE, hur bambun växte! Då undrar man ju så klart. Vad äter en Panda?


Såklart, den fanns här. För inte äter en Panda vilken Bambu som helst. Nä späd och buskig ska den vara! En alldeles speciell sort.


Så lassar vi bilen full av vår beställda mat. Vi tackar för äventyr både i historia o botanik.