Modell i mörkret

make up-ad Ganga. Ovanligt

Känns jag igen??Hur kul som helst! Ganga får vara modell för en natt!Rita är ute på uppdrag att fota sina plagg från visningen på Beckmans. Ett hedersuppdrag, helt enkel enkelt!

sminkbordet

Ganga har knappt använt smink på sådär 15 år. Bara möjligen rituell sminkning.
Haha, jag går förbi spegeln och hoppar högt varje gång. Rurik Förundras över denna nya kvinna som seglar omkring i huset. Men mest av allt, är vi lyhörda assistenter till Ritas fotografering.
make up med karaktär

Efter första omgången fotografering börjar sminken skapa karaktär. Svarta fåror rinner ner för kinden och in i alla ögonrynkor.  Bra sägerRita och Ganga åläggs med torkningsförbud.  Vågar knappt le ens, tänk om det krackelerar!!
Sen ger vi oss ut i mörkret. Med kamera och strålkastare. Nu gäller det att fånga den rätta stämningen.

Perfekt väder och temperatur (tack att jag slapp typ -7°C, hur utmanande hade inte det varit)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ganga bara är, så gott det går. Rör sig försiktigt inom ramarna för hur det ska vara och kamerans slutartid.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om du själv är kreativ eller någon gång varit med i någon annans kreativa flöde, då vet du känslan, den där, en nästan kan ta på. -Asch, en varken fryser eller har känsla för tid. Allt bara flyter på. Så var det.
Inte visste jag att Rita var så vass med kamera. för det här, natt, motljus, strålkastare det kräver en hel del kunskap.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Materialfrossa. Vackra fina ( o dyra) material som kommer till sin rätt. Bla Sidenorganza med Ritas egna fågelmönster i motljus och sidenplysch som bubblar vackert i natten.
Kul. kul.
Extra bonus var, att vi verkligen fick uppleva natten, det totala mörkret i naturen vid Tåkern och på Omberg. Vi hade duggregn och utan-regn och dimma. Men mest av allt en förtättad svart stillhet och våra lampor.

Att ta sig fram, i Valldemossa

Skuggspel, Valldemossa

Eftermiddag. Vi vandrar i Valldemossa. Riktiga turister är vi, med all tid i världen. ”Ska vi inte åka ner till hamnen; Port de Valldemossa och ta in skymningen?”

Serpentinväg

Jamen, självklart. Nu när vi hyrt bil och allt. Visserligen såg vägen kurvig ut på kartan. Men i verkligheten: slarvigt räknat 56 kurvor varav många i 180 grader. Sen ska en upp igen. Det blir över hundra kurvor. -för att se solnedgången vid havet.

Solnedgång i port Valldemossa

Härligt, enkelt och mäktigt. Allt på en gång. Här står vi med medelhavsluft i lungorna. Men vart tog solen vägen? Jaja, himlen skimrar och det njuter vi av. Kustlinjen är maffig och verkligen inte flörtig. Nu hoppas vi på att kunna ta oss upp igen, utan skråmor på vår hyrbil. ( vi lyckades).

Dimma, Valldemossa

Morgon, solen strålar som bäst -och plötsligt kommer låga moln. Naturen skiftar fort. Dimman kryper längst sluttningarna. Vi pratar om att vandra, eftersom här e så många skyltar om vandringsleder, så börjar vi läsa om det.

Kaffekoppar

” om det är dimma, var rädd om ditt liv; stanna kvar och ta en kopp kaffe i Valldemossa i stället” sen läser vi dramatiskt om hur folk har irrat bort sig i dimman och aldrig hittats igen. Plötsligt var vi inte så vandringssugna.

Dimma i Deje

Vi tar en kaffe i Valldemossa för säkerhets skull. Och tar sedan bilen till nästa by Deje. Jag kan inte sluta att se på de lömska slöjorna som hänger runt bergstopparna.

Olivträd

Sen hittade vi olivträd. Och Ganga blev helt kär. De vackraste träd jag upplevt. Sån själ. Det blev trädkramning.

Olivträds kramning

Efter sol…

Kommer dimma! Förvånat får vi besök, som ett väsen anländer hon, Omma.


Jag  tittar ut, över Tåkern.. och ser hur hon närmar sig. Horisontlinjen försvinner och världen tätnar,


Även ljuden förändras, och det är ett äventyr att bara röra sig i trädgården.


Jag kikar bort över Omberg och hinner se hur dimman rullar ut sig och Även Omberg sjunker in i Ommas täcke.


Sen finns bara vi….

Fördelen

Vi är ju Skåningar -fast vi bor i Östergötland. Dialekten avslöjar oss alltid. Men inte bara det: man minns. Och vissa fördelar finns det absolut med livet som Östgöte. Bristen på dimma!!  När man får en släng Skånelängtan finns det två sätt att förhålla sig till det. -åka dit ett tag och njuta. Eller minnas det där med dimma, som ju är mysigt, i måttliga doser. Här är dimman en extraordinär händelse i Skåne var det det normala tillståndet mellan oktober till och med februari. Överdriver jag? Tror knappas det,


Så idag har vi tacksamt badat i solljus och natten bjöd på lite frostnyp. Skönt helt enkelt.

Våren slår till

pelargonier, nykrukade

Nämen, hallå våren. Nu var det visst allvar! Köksfönstret är sprängfyllt av nymornade pelargonier.  I år  provar vi nya varianter på klippning: nämligen; klippa hårt -så det blir många nya skott och en tätt blomrik perlargon -det är det traditionella.
Det andra är; inte klippa alls -vet ej hur det blir men vill se om det inte blir en annan sorts skönhet, med få ringliga stänger med sparsammare blomning.  Ryktet säger att det är lite trend i blomvärlden att göra så, jag förstår, har själv tittat nyfiket på fjorårets grenar och undrat….. hur blir det om de bara får vara sig själv? Nu får vi snart veta. De fick i alla fall genast ett försprång – blad och blommor är redan på gång medan de nerklippta kämpar med att få ut nya skott.

fågelholkar på målning
Sen är det ju bara att inse…… fåglarna vill ha tillbaka sina holkar. vi tog ner dom för att fräscha till dom. Idag blev det dags…… måla måla!!

vårkväll
Hela Sverige har väl haft en fantastisk vårdag. Lärkor, tranor, änder och en massa fåglar som man inte ens vet namnet på, alla sjunger. Fjärilarna dansar och Ganga myser.
På kvällen leker dimman vackert över åkern. Det är en fröjd att bara stå och andas in allt det nya.

Det gillar vi.

solbelyst morgon

Vi försöker fånga dagen…..

 

Med nyvakna ögon sitter vi, hopkurade i morgonrockar och en tekopp.

Nedanför oss har vi Tåkern. I natt var det frost, den första riktiga. Man ser hur naturen andas på ett annat sätt. Sakta rör sig luftfuktigheten.

 

Vi förundras över hur färgerna förändras allt medan solen stiger upp.

 

Det känns som terapi. Egentligen har jag inte tid att ta kort, jag har fullt upp med att bara titta. Men jag tar kort i alla fall.

 

Dimman leker. Det är nästan som att den berättar en saga. Om en planet lång ute i Universum. En planet, vackrast av dom alla. Så vacker och så fylld av kärlek. Fylld med alla möjligheter.

 

 

Redan har gässen flugit i formation över vårt hus. vi plockar ihop vår tebricka. Dagen har börjat. Möjligheter…