Känns jag igen??Hur kul som helst! Ganga får vara modell för en natt!Rita är ute på uppdrag att fota sina plagg från visningen på Beckmans. Ett hedersuppdrag, helt enkel enkelt!
Ganga har knappt använt smink på sådär 15 år. Bara möjligen rituell sminkning.
Haha, jag går förbi spegeln och hoppar högt varje gång. Rurik Förundras över denna nya kvinna som seglar omkring i huset. Men mest av allt, är vi lyhörda assistenter till Ritas fotografering.
Efter första omgången fotografering börjar sminken skapa karaktär. Svarta fåror rinner ner för kinden och in i alla ögonrynkor. Bra sägerRita och Ganga åläggs med torkningsförbud. Vågar knappt le ens, tänk om det krackelerar!!
Sen ger vi oss ut i mörkret. Med kamera och strålkastare. Nu gäller det att fånga den rätta stämningen.
Perfekt väder och temperatur (tack att jag slapp typ -7°C, hur utmanande hade inte det varit)
Ganga bara är, så gott det går. Rör sig försiktigt inom ramarna för hur det ska vara och kamerans slutartid. Om du själv är kreativ eller någon gång varit med i någon annans kreativa flöde, då vet du känslan, den där, en nästan kan ta på. -Asch, en varken fryser eller har känsla för tid. Allt bara flyter på. Så var det.Inte visste jag att Rita var så vass med kamera. för det här, natt, motljus, strålkastare det kräver en hel del kunskap. Materialfrossa. Vackra fina ( o dyra) material som kommer till sin rätt. Bla Sidenorganza med Ritas egna fågelmönster i motljus och sidenplysch som bubblar vackert i natten.
Kul. kul.
Extra bonus var, att vi verkligen fick uppleva natten, det totala mörkret i naturen vid Tåkern och på Omberg. Vi hade duggregn och utan-regn och dimma. Men mest av allt en förtättad svart stillhet och våra lampor.
gangaochrurik 