Kultur-mums

Om man åker till ett museum, VAR hittar man Rurik, garanterat? I shoppen. I detta fallet är det på akvarellmuseet, Skärhamn.


Minns fortfarande vilket mirakel det var, att ta del av Arne Isakssons bok i akvarellmåleri, han är en hel generations totala akvarellguru. Just nu fyller han väggarna väggarna här. Penseldragen… pigmenten… pappret… sjunger.


Men då det gäller färgskalan, fann Ganga andra favoriter ( förlåt, jag glömde notera namn på konstnär till ovan) vilda färgmättade översättningar av ett familjealbum blev favorit.


Här är Ruriks favorit. Vi tittar ut genom glasdörrarna och ser fyra ateljéer / stugor, som även visar sig vara för uthyrning 1000kr per dygn vid högsäsong. Varför inte? ( nån gång i framtiden) inte mycket dyrare än de hotellrum vi vanligtvis brukar hyra.


Vi drar vidare -till Pilane gravfält, som förutom fysiska lämningar från äldre civilisationer i området över bär sinnliga lämningar för fantasi, i form av skulpturpark.


Favorit, ett antal giganter sitter stumma , som i en dommarring. Men… hitta Rurik!


Det som verkligen märker ut denna plats, är Anna. Som med bländande stillhet fyller området med sin närvaro.


Hej Anna!


Så blev det ny dag, hemresa med en snabbtur till Kollansö och det ädla slottet Läckö.


Det som verkligen dragit oss hit, är köksträdgården, kulturmark. ( visst är det kul med de ”raka”raderna som böjer sig så fint). Odlingarna här är veganska, en ny dimension till grönsaker, där man oftast odlar med antingen mineraler (konstgödning) eller djurbajs (gödsel). Hör sjunger man kompostens lov och det är spännande att se växtkraften här.


Vi hittar de största rödbetor vi sett, får smaka trädgårdssyra, och diskuterar isdrottning. Vi är inspirerande, men sen ska vi äta….. det blir till ett troll. Vi letar och finner bara stängda fik, eller ställen helt ockuperade av motorcykelgäng ( alla Sveriges motorcykelklubbar är på Kollansö idag, det tror vi!) eller reserverade för bröllop (ALLA gifter sig idag)


Det får bli en ståtlig (!) sallad på Coop Skara. Det räddar oss från svältdöden. Så kan det vara. Nu är vi fyllda med både kultur och sallad.

Vilt och vitalt

Välkomna hem. Nu har vi plockat hem vår improvisationskonst från torget i Ödeshög. Vilket lass! Vi kör i majestät genom stan: en Vagina o ett raggigt vilddjur .


Slutlig placering i vår trädgård är ej bestämd. Det är mycket som händer nu. Snart kommer en hel studio och då behöver lastbilen svängrum. Våra skulpturer ställs prydligt på en lugn yta. Ruriks skulptur är känd från tidningen.


Den blev huvudbild på konstrundans recension ”vilt och vitalt” var orden under bilden. Däremot har herr recensent glömt att nämna Ganga och Rurik i text. Vi suckar och konstaterar ändock, att vi har fått stor plats i media detta år. Det var många som kom hit under konstrundan och, förutom vår konst, var nyfikna på det gyllene klotet och önsketrädet. Det gillade vi


Nu får den raggiga och vitala vildhunden vid namn ”fågel Blå”  och den minst lika vitala mega-vaginan leva vidare här hemma. Kanske får fågel Blå vinka in besökare till nästa års Konstrunda, här hos oss. Vi får se….

Vernissage och de utlovade Ormar

Nedsläckt utställning
nu har vi haft Vernissage, vi släcker lokalen och går hem. För det blev ju som vanligt, jag menar, när folket kom, ja, då glömde vi att fotografera!! Nu lägger sig lugnet åter och vi kan sansa oss och reflektera.
vi hade ju inte gjort nåt större väsen av öppnandet men trettio personer kom i alla fall. Det tycker vi var bra -och alla var kvalitetsmänniskor som verkligen var intresserade. Sånt uppskattas!

Ormar, skulturo bild, Rurik Bladh
Fin fina Ormar har jag utlovat. och här är de.  bildens ormar har blivit träfigurer.

Orm 1 av Rurik Bladh
Så fina i fönstret….. eller var man nu ställer dem. Kraftfulla.

Orm 2 av Rurik Bladh
”som en dalahäst – fast, orm” var det någon som sa…..

Orm 3, lysande av Rurik Bladh
Nu håller jag på med att hypnotisera Rurik till att göra en Ormskulptur i större format. Ett hem kan ju inte vara komplett utan en orm på minst två meter? Eller vad tycker du?

Ormar, skulptur, Rurik Bladh
Så, det var rapport från en utställning, nu väntar vi på den köpstarka publiken….. för det är ju som vanligt….. att ha utställning är mycket kämpande, sen står man där utlämnad och det är inte så där vanligt att folk slår till och verkligen handlar….