Stenarna på Visby museum

Regnet avgör, idag blir det museet i Visby.
Kurt har redan pratat om Gotlands rika historia, tänk, de var sitt eget land väldigt länge, här regerade de utan kung och var sig själva. En ö som låg mitt emellan Sverige och Lettland, den var en naturlig hamn för omlastning. De hade jordbruk, får, fiske och de var kända ända ner i Istanbul för att göra den välkänt BÄSTA tjäran till båtar. Ön är vindpinad och träden hade ett hårt liv, men i gengäld gav de ifrån sig en tjära som var den absolut bästa och därmed en viktig handelsvara. Än idag luktar det tjära i Visby, märkte vi (tjärade hus)
Nu fokuserar vi på vikingatid eller…. njaä då det kommer till de run- och bildstenar som är efterlämnade, är visserligen Vikingarnas stenar spännande, men den stora gåtan och det stora wow:et är –vad hände tiden innan vikingarna?
Vikingastenarna är aktiva, tuffa. De rider, slåss och seglar. Men de äldre bildstenarna är så betagande annorlunda.

Under en period av tvåhundra år, görs det stenar med gracila virvlande solar och mönster. De andas mjukhet och frid. Inte alls det där på-iga som man finner under vikingatiden.
”Det är som en Flower-Power eller hippie period under de där tvåhundra åren innan Vikingarna”. Kurt får posera framför en av stenarna, han ler åt oss, vi blev så exalterade när vi såg stenbilderna. Det var så oväntat. De är så fina i sina linjer och uttryck. Så nu kan vi inte låta bli, vi släpper ut våra tankar och ideer, helt utan påbyggnad från akademiska rätt eller fel. Vi associerar fritt

Vad är det vi ser?!! Vi tycker vi ser frid , glädje och harmoni. Men också KRAFT. Är det solar? Eller har vetenskapen för lite fantasi? Tänk om det är UFOs? Mönster, bilder och former samspelar, bygger bilder med, så klart viktiga, budskap. Det är också under den här perioden, som typ det som kallas skeppsättningar byggs ( eller är de jättevaginor?). Platser som ofta har speciellt kraftfulla energier, stenarna bygger upp energin, mätbart om en har pekare eller pendel ( eller känslig kropp) Den här tiden, tycks de ha haft en speciell kunskap om energier, som vi inte har kvar idag.

Kanske är det den sista tiden i ett matriarkat. På stenen ovan sitter (antagligen) en kvinna och håller stolt två ormar inte helt olikt skulpturer från Kreta (se nedan) Ok, visserligen är stenen röd, men efter att ha sett på andra, äldre bilder, från andra kulturer: det kan vara så att kvinnan skrevar och ger sitt blod (mens) till jorden, som en ritual.

Det ser i alla fall inspirerande starkt ut, med en orm i varje hand. Som en urbild för ida och pingala, De energier som yogan beskriver -slingrande med växelverkan genom våra chakran (se ovan, den gula och blå linjen).
Vi hittar även märkliga varelser och så klart, vackra mönsterslinger, som både är föreställande, bara vackert och fyllt med känsla.

Även om bildstenen främst ser ut att ha ett mönster, ser det ändå väldigt informations-bärande ut…. och det måste onekligen ha varit mycket jobb, att göra den, så det är antagligen noga utvalt. Om man skulle tolka, fritt? Energi? eller de fyra elementen? eller?

Ovan ser du den konstiga varelsen. Eller hur!?
De är trots allt väldigt duktiga på att rita både människor och hästar, men det här? Det liknar ju mest en jättelarv. Åter igen, de har antagligen lagt stor möda på att göra bildstenen, så bilden måste vara viktig… så visst funderar man?

Det är kul att fundera.

Vernissage och de utlovade Ormar

Nedsläckt utställning
nu har vi haft Vernissage, vi släcker lokalen och går hem. För det blev ju som vanligt, jag menar, när folket kom, ja, då glömde vi att fotografera!! Nu lägger sig lugnet åter och vi kan sansa oss och reflektera.
vi hade ju inte gjort nåt större väsen av öppnandet men trettio personer kom i alla fall. Det tycker vi var bra -och alla var kvalitetsmänniskor som verkligen var intresserade. Sånt uppskattas!

Ormar, skulturo bild, Rurik Bladh
Fin fina Ormar har jag utlovat. och här är de.  bildens ormar har blivit träfigurer.

Orm 1 av Rurik Bladh
Så fina i fönstret….. eller var man nu ställer dem. Kraftfulla.

Orm 2 av Rurik Bladh
”som en dalahäst – fast, orm” var det någon som sa…..

Orm 3, lysande av Rurik Bladh
Nu håller jag på med att hypnotisera Rurik till att göra en Ormskulptur i större format. Ett hem kan ju inte vara komplett utan en orm på minst två meter? Eller vad tycker du?

Ormar, skulptur, Rurik Bladh
Så, det var rapport från en utställning, nu väntar vi på den köpstarka publiken….. för det är ju som vanligt….. att ha utställning är mycket kämpande, sen står man där utlämnad och det är inte så där vanligt att folk slår till och verkligen handlar….

 

utlovas…. fina ormar

Ormar
just det. Fin-fina ORMAR utlovas. I morgon har vi Vernissage,i all enkelhet, men i alla fall.  Alla möjliga djur o annat som är VILT GALET OCH HELIGT.  Några av Ruriks ormar har blivit till skulptur. Så himmla fina där de sträcker på sig…. i fönstret…… bland blommorna….. eller på ett podie…..

ORM Klart!

dörr-Rurik
Den blev visst lite lång…..
Rurik har kånkat in sina nymålade ormar. Hängt dom på väggen.
En bit av bonadens baksida tränger ut i dörrhålet. ”jaha” säger jag, ”det blir till att måla en bonad till, som du kan sätt där på baksidan:”

Orm-bonad, Rurik Bladh

Orm-bonad, Rurik Bladh

Det här är framsidan.  Ormarna slingrar sig lyckligt i sensommargräset.
Rurik har häftat fast bonaden på en tunn trälist som vi hängt på tavelskenan.
Vi blev nästan förvånade av hur väl bonaden  i färgskala, passade in i rummet, speciellt nu när kvällssolen låg på.

ormkringla

orm-mage
Ormskinnen skimrar, men mest skimrar bladguldet. Små bitar, i magen och i gräset.

Orm i gräset
Ja, så nu har vi gott om ormar i huset.
Den stora röda, som vi visat innan, bor i vår trappa nu.

Bonadsorm. Kundalinin. Rurik Bladh

Bonadsorm. Kundalinin. Rurik Bladh

Respektingivande. När vi dricker morgonte får den påminna oss om att vi inte är så mesiga som vi verkar. Hehe
Det tar ju gärna ett tag innan en bild hittar sitt hem. Men att ingen  köpte den på konstrundan är för mig en gåta. Nu funderar jag skarpt på att paxa den och aldrig låta den lämna huset. Girigheten växer i mig!!

 

fastkedjad

Rurik målar bonad
Du trodde väl att jag hittade på när jag skrev att jag skulle kedja fast Rurik?? Så han skulle måla o måla?? Nej nej, det är allvar!
Visserligen är kedjan osynlig, men målas gör det.
grund
En långsmal bonad med två ormar…. hur ska det bli? Antagligen är både Rurik o jag lika nyfikna.

äggolje färg
En färg i taget, eller två. Det blandas äggoljefärg och yta för yta växer fram.

lång bonad
Ömsint, lekfullt,  både respektingivande och gulligt. Höstgul-grönt gräs.

Rurik målar
Här sitter slaven.  När bonaden är klar blir det ny visning på bloggen. Men Rurik  är fortsatt fastkedjad. Det lär bo en bonad till i hans huvud… den vill jag se!!