Stenarna på Visby museum

Regnet avgör, idag blir det museet i Visby.
Kurt har redan pratat om Gotlands rika historia, tänk, de var sitt eget land väldigt länge, här regerade de utan kung och var sig själva. En ö som låg mitt emellan Sverige och Lettland, den var en naturlig hamn för omlastning. De hade jordbruk, får, fiske och de var kända ända ner i Istanbul för att göra den välkänt BÄSTA tjäran till båtar. Ön är vindpinad och träden hade ett hårt liv, men i gengäld gav de ifrån sig en tjära som var den absolut bästa och därmed en viktig handelsvara. Än idag luktar det tjära i Visby, märkte vi (tjärade hus)
Nu fokuserar vi på vikingatid eller…. njaä då det kommer till de run- och bildstenar som är efterlämnade, är visserligen Vikingarnas stenar spännande, men den stora gåtan och det stora wow:et är –vad hände tiden innan vikingarna?
Vikingastenarna är aktiva, tuffa. De rider, slåss och seglar. Men de äldre bildstenarna är så betagande annorlunda.

Under en period av tvåhundra år, görs det stenar med gracila virvlande solar och mönster. De andas mjukhet och frid. Inte alls det där på-iga som man finner under vikingatiden.
”Det är som en Flower-Power eller hippie period under de där tvåhundra åren innan Vikingarna”. Kurt får posera framför en av stenarna, han ler åt oss, vi blev så exalterade när vi såg stenbilderna. Det var så oväntat. De är så fina i sina linjer och uttryck. Så nu kan vi inte låta bli, vi släpper ut våra tankar och ideer, helt utan påbyggnad från akademiska rätt eller fel. Vi associerar fritt

Vad är det vi ser?!! Vi tycker vi ser frid , glädje och harmoni. Men också KRAFT. Är det solar? Eller har vetenskapen för lite fantasi? Tänk om det är UFOs? Mönster, bilder och former samspelar, bygger bilder med, så klart viktiga, budskap. Det är också under den här perioden, som typ det som kallas skeppsättningar byggs ( eller är de jättevaginor?). Platser som ofta har speciellt kraftfulla energier, stenarna bygger upp energin, mätbart om en har pekare eller pendel ( eller känslig kropp) Den här tiden, tycks de ha haft en speciell kunskap om energier, som vi inte har kvar idag.

Kanske är det den sista tiden i ett matriarkat. På stenen ovan sitter (antagligen) en kvinna och håller stolt två ormar inte helt olikt skulpturer från Kreta (se nedan) Ok, visserligen är stenen röd, men efter att ha sett på andra, äldre bilder, från andra kulturer: det kan vara så att kvinnan skrevar och ger sitt blod (mens) till jorden, som en ritual.

Det ser i alla fall inspirerande starkt ut, med en orm i varje hand. Som en urbild för ida och pingala, De energier som yogan beskriver -slingrande med växelverkan genom våra chakran (se ovan, den gula och blå linjen).
Vi hittar även märkliga varelser och så klart, vackra mönsterslinger, som både är föreställande, bara vackert och fyllt med känsla.

Även om bildstenen främst ser ut att ha ett mönster, ser det ändå väldigt informations-bärande ut…. och det måste onekligen ha varit mycket jobb, att göra den, så det är antagligen noga utvalt. Om man skulle tolka, fritt? Energi? eller de fyra elementen? eller?

Ovan ser du den konstiga varelsen. Eller hur!?
De är trots allt väldigt duktiga på att rita både människor och hästar, men det här? Det liknar ju mest en jättelarv. Åter igen, de har antagligen lagt stor möda på att göra bildstenen, så bilden måste vara viktig… så visst funderar man?

Det är kul att fundera.

Vi har varit på Gotland

Vi har varit på Gotland några dagar, en liten vecka. Vi firade in höstdagjämningen och det kändes verkligen. härmed är det en ny period, sommaren är borta och nya aktiviteter väntar oss. Men Gotland välkomnade oss så fint.

En vän till Rurik, har byggt och hyr ut stugor. Nu är vi här och beundrar. Det blev mycket snack och om husbygg och lösningar. Allt är så omtänksamt gjort och det känns så lyxigt att bo här. Det är2 mil nedanför Visby, i Tofta. Uthyrningen heter Gutebo. Det kan vi varmt rekommendera. Förresten, en Gute är en Gotlänning, om det är någon som undrar.

Kurt, som hur ut stugorna, gör sig lite ledig och hänger med och är så klart superguide när vi nu upptäcker ön. Ganga delar baksätet med en så fin hund, det är Kurts hund som han tagit hem från Lettland. Hunden är nu 16,5 år men världens piggelin. Den hoppar själv in i bilen och den skäller bestämt när det är dags att stoppa för en kisspaus. Att höra hundens historia är mäktigt. bla var det så, att hundens mamma hade alla de små valparna under huset som var Stigs släktgård. De var egentligen vildhundar och skötte sig själv, men en dag tog mamman just den här hunden och bar in i huset till Kurt. Bara den, hon morrade åt de andra valparna att stanna ute. Så någon dag senare åkte Kurt tillbaka till Sverige och hade med sig hunden och i Lettland var byn trötta på den mängd av vilthundar som där var, så de sköt i princip alla…. Ja, det var många spännande historier om hunden, att lyssna på medan vi åkte i bilen.

Vi har haft fulla dagar -vi som trodde vi bara skulle sitta på stranden och meditera. Nä det blev inte så mycket av det. Men vi har varit på kraftplatser, mäktiga platser och träffat spännande fôlk. Visar mer sedan.
Men, det räcker ju att gå i Visby för att bli sådär andäktig. En alldeles egen plats på jorden, med muren och så mycket gammal bebyggelse bevarad.

Vad lämnade vi efter oss? Hemma, på Tofta, där vi bodde, kunde mäster Rurik förnya ytterdörren, som blivit blekt och ansträngd av sol och vind, så enkelt man kan uppdaterar en målad yta. Med en trasa försiktigt indränkt i kokt linolja gnuggade vi ytan -och den blev som ny. Linoljan torkar och bildar en ny skyddande yta.

Tofta är känt för det fina baden, den oändliga stranden och sista dagen blev det väder för att gå ner och bara sitta med morgonfika, på en lång öde strand.

Ganga missar inte chansen. De må vara kallt, men det är nyttigt. Har en fått ta ett morgondopp -då är hela dagen räddad. Underbart.
En man kommer promenerandes, han är med i gänget av livräddare o parkeringsvakter som har fullt upp om sommaren. Han berättar drama för oss: om dagen mitt i sommaren när det plötslig bara var fem grader i vattnet -det är ju värre än Vättern!! Eller värmeböljan då det var 25 000personer som trängdes på stranden, bokstavligen som packade sillar.
Tänk om en viking från förr, hade vaknat till och fått se det! Undras vad de hade tänkt!

Vad mer lämnade vi efter oss? En bonad! Där hängde den så fint mot träväggen, eller hur!

Vackert

Hus på Gotland

Här har vi bott. Vi är glada att Gunila, som tagit emot Rita, även tog emot oss, och vi fick se oss mätta på allt det vackra. Huset tronar, enkelt och magnifikt. Hon berättar att de, när de köpt huset, lyfte taket lite och gjorde takvinkel något mindre spetsig. Det gav mer rymd och stil, helt klart.

Stugan

Vi sover i lillstugan, där även Rita bor och affären finns.

Woodland

Mellan husen liggen woodland, stora sköna träd som verkligen behövs i sommarvärmen och planteringar. Mycket blad och grönsaker.

Lindarna blommade. Har aldrig sett så mycket fjärilar och hört så mycket humlesurr! Förutom ask, tycks det vara mycket lind på Gotland. Så vackert.

Gunila och Rurik

Det blir mycket trädgårdsprat, så klart.

Krokodil bland jordgubbarna

Hej då, säger krokodilen!

Det blev lite fler fjärilar, som extra material❤️

Cementland

Kalkbrott

Vi kör mot Fårö. På vägen dit, kör vi genom Slite och ser enorma dagbrott för kalk. Här görs cement informerar Rurik.

Fårö

Med cementkunskapen i ryggen ser jag med dubbla ögon på Fårö Rauklandskap. Likheten till cement är slående. Är det ett av tidens tand eroderat landskap eller ett bombat Syrien eller ett landskap format av en gigantisk cementspruta? Skönhet och domedag känns lika nära, i detta fall.

Stenar på Fårö

Men sen tar den karga skönheten över. Och nyfikenheten, och fantasin.

Fossil, Fårö

Vad är det här? När levde det? Och hur levde det??!

Fossil Fårö

Det är sol stilla och ganska folktomt. Det är Almedalsveckan och de flesta är väl där. Men vi är här!

Fårö

Vi var lite dryga Skåninga till en början: ”det liknar Hovs Hallar”, ” det liknar Kulla Berg”. Men sen fick vi ge oss, ljuset, färgskalan och de magnifika raukarna, tystnaden och hederna. Vi blev lyckligt tysta.

Fårhus

Däremellan pimpades landskapet med säregna hus. I sin egen stil och tradition. Att det sedan inte var kö till bilfärjan gjorde dagen komplett.