En hälsning från Yogan. För det känns som en båt som har lämnat land och nu glider ut i ett stilla stort vatten. -Nu pratar vi inte begravning längre, utan inre upplevelser och helande. Jag vill så gärna dela det med er.

Varje termin när det är nya personer i gruppen ( och så är det ju nästan alltid). Så tar det några gånger innan den där känslan av att gruppen hittat sin klang och liksom rör sig framåt. Det känns energimässigt och det märks på resultatet. Speciellt under meditationerna. Hur djup den blir och hur erfarenheterna blir. Denna termin har Patanjali Yoga Sutra varit utgångspunkt för innehållet i meditationspassen. En mer än 2000 årig text som både svarar på frågan varför man mediterar, sinnets struktur och kloka eviga instruktioner och sanningar om hur det går till. I Hatha Yoga passet har vi haft en poetisk men nogran genomgång av kroppen -olika delat av kroppen har varje gång fått stå i centrum.

Det har helt handalt mycket om förståelse den här terminen. Det gäller att ge en lagom mängd information, så det blir till inspiration och inte till börda.
Men det är samma lycka varje gång en känner att: NU! Nu finns tilliten, avslappningen och den rätta fokusen. Plötsligt klickar pusselbitarna ihop och på något sätt upphör individen, och en skön känsla av expansion infinner sig i rummet och hos alla. Det händer saker: smärta som ( i alla fall för stunden) upphör, stress som upphör och lugn som infinner sig. Nu sist, mätte en person sin puls och hjärtslag, efter meditationen och var helt förundrad över hur lågt det hade lyckats bli under kvällen.

Och tilliten, att liksom släppa tagen och låta sinnet transendera. Känna, se och bara vara. Så underbart att få vara med på resan, för det är verkligen en resa för en del -som kanske aldrig mediterat innan. Att upptäcka både sig själv och att livet, Universum är så mycket större än vad vi vanligtvis kanske tar in.