Så har vi varit på begravning kl 10.00 på morgonen, eller som de sa, firat den himmelska födelsedagen. Det var en ikonmålarvän till Rurik, och det var lite speciellt. Begravning är väl alltid lite speciellt, en klär sig högtidligt, gärna lite gammalmodigt och strikt, ritualen är stark läkande och tröstande.

Vad som var speciellt med denna begravning var att den var enligt Ortodoxa kyrkan. Allt hölls på Svenska men långa liturgiska ord-sång-slingor och rökelsekar gav en mycket speciell, djup vördnad åt hela ritualen.

Inte så ofta med jordbegravning nu för tiden i heller, tror jag. Men så var det. Det var en tillställning som lämnade starka bilder i minnet. Det var mycket om synd ( mest om synd) förlåtelse ( som försäkrades) och det himmelska. Men mest av allt var det vackert, välkomponerat.

Sångslingorna, rökelsekaret som svingades rasslande i kedjorna, allas personliga farväl och de sex tysta svartklädda och lika stora och starka männen, som lyfte ut kistan. En grå, regnig och småblåsig dag.