Än drar det kallt.Men sakta vänder det, mörker blir till ljus och det börjar bli dags att tänka på att förbereda odlingarna. Ett sånt preparat som det är bra att förbereda med är Sulfur. Den har bytt namn, den är bra till så mycket, så stärkande och beskyddande.
Den heter A3. PERNILLADROPPAR. Den är som en mamma i trädgården, som hjälper till med att både stärka växterna och hålla undan det som är ovälkommet: ”mot allt som kryper eller flyger” är tumreglen.
Fin att spraya i förebyggande stärkande syfte. Det gör man nu. Spraya marken och det du vill skydda. Gå in i webshopen, där finns den. https://www.bladhtradgard.com/shop
Nu är vi i Skåne, Menlösa och vi passar på, flikar in, en tunnbränning. För Maria är det en favoritmetod och vi var nyfikna. Så hur tacksamt är det inte att få prova i hennes sällskap.
Vi har preparat så gott vi kunnat. En del av keramiken vi har med ser ut som bättre matknyten. Och ja, en del ätligt finns med.
Här vi tex ett av paketen: ett bananskal ut vår bokashihink ( fermenterad) kryddad med copparcitrat. I skålen papper med järnsulfat oh mer copparcitrat. Efter det är det invirat i matfolie så att allt håller kontakt med keramiken.
Maria köper hästspån på Lantmännen. Nu bäddad allt in i ett tjockt lager spån. En decimeter i botten, och sen ska inget gods ligga mot varandra.
Till sist, efter att allt är packat i spån ( två lager) blir det papper och små ved/ späntad trä. Nu bränner vi på! Nu får det ta fyr och när det brinner stabilt lägger vi på locket. Det blir RÖK.
Skymningen faller. En doft av rök… och den där spånen som varit i hönshuset, den hönsbajs blandade, fick röken att dofta Helsingborg -det doftade kafferosteri ( Zoegas) hela kvällen. Det kommer att sköta sig själv under natten och när tunnan imorgon är sval nog kan öppna och se.
För att testa idéer och möjligheter, Rita har varit här i fyra väl utnyttjade dagar. Sista dagen, en och en halv timma innan bussen gick, kunde vi öppna ugnen med glasyrbränning .
Det hörs liksom på hela rösten tonläge, att bränningen och att proverna blev lyckade. Ganga pustar ut, det är många modemet som ska lyckas. Det ska hålla i torken, prorslinsleran ska hålla formen i bränningen ( ja, nu har vi äntligen hittat rätt bland temperaturerna!! Har experimenterat mycket) och det mest utmanande: GLASYRERNA ska vara till belåtenhet.
Även om vi lekt och provat, så är allt lite… så där hemligt. Ska helst inte ligga ute i bild, ifall det blir något som ska användas i framtida sammanhang.
Det blir till att njuta av utsikten från studion -som försvann på foto. Kontrasterna var lite för stora. Snön låg fin och vit där ute och vi eldade och hade det mysigt i studion.
Hittar fler bilder från skåneresan, så det blir ännu ett inlägg om det.. Vår sovplats i Menlösa. Maria Lindström är keramiker och mångsidig hantverkare, vi brukar sova i hennes verkstad. Det är likadant varje gång….
När vi kommer in för kvällen för att sova, så får Maria stå kvar tålmodigt och svara på alla våra frågor o kommentarer om ALLT!. Det är vackra ting överallt! -Hur har du gjort det? Vad är det för nåt. Så fint. Hur får du ihop det? Frågorna haglar och vi tittar och vrider på allt, på ALLT!
Se här: Koppar med onödigt mycket guld! Visst blir man glad ( och girig som en skata)!! Maria jobbar med handformat, utan drejning och det ger så fin känsla i det hon gör. Coola koppar! Som passar…. på ett slott. Minst!
En mäktig urna med en vallmo i dekoren och blandmaterial i form av en kvist. Den hittar vi när vi böjer oss ner. -vad gör den där!! grälar vi lite snällt. Det är lite som en skattkammare och vi får sov mitt i allt det fina.
Maria Lindström bor på landet, någonstans mellan Båstad och Våxtorp. Galdra keramik. Bäst hittar du hennes keramik på fb, sök Galdra keramik. Så får du också sitta i hennes skattkista en stund.
Nu är vi i Skåne. Då gäller det att passa på. Vad behövs göras? Först på listan är det nya området i Helsingborgs hamn, en snygg gångbro svävar fram och sammanbinder p-platserna vid centralen och det nya området längre ut, här finns Castellum. Nytt och elegant, alldeles vid färjorna. Byggt med känsla för platsens historia, ska vi besöka företagarhuset ägt av Castellum, där ska Ganga ställa ut under sommarmånaderna.
Vattnet är nära och allt känns lyxigt. Huset ovan, är det som gäller och de vill vara lite Hälsohus och stimulera de som är i huset att ta trappan, i stället för hiss. Det är konsten som ska locka.
Sju våningar där Ganga alltså ska ansvara med sin konst under en kommande period. Nu är vi här och kollar in. Upphägnings anordningar, belysning och är allmänt nyfikna.
Sen blev vi ju hungriga. Tur att vi har Maria med oss, för vart äter vi gott och veganskt? -Ginger!! det visste Maria, Ganga och Rurik hänger på. Det låg ungefär bakom Rådhuset. Vi gjorde oss en salladstallrik -och det var klass på den!
Som avslutning på måltiden beställde Ganga en rawfood kaka med kakao-latte. Kakaolatten vann: den innehöll även tahin och dadel. Mums❤️
När dagen var slut var det till Menlösa vi for, hem till Peppe o Maria. Visst är det kul med stan… en liten stund. Sen är landet, friheten, tystnaden mer värdefull. Ute är så mörkt och tyst att vi tror vi är de enda människorna som finns. Vi myser.
På natten sover vi i Marias atelje. Känns som vi är i en sagobok.
Imorgon ska vi hämta lera i Tomelilla. Det var det avslutande ärendet i Skåne för denna gång.
Visserligen (lite) teaterspel i bilden ovan, men sjuka har vi varit. Skönt att kunna skriva ”varit”. Här har vi den ultimata klädseln vid förkylning: yllelångkalsonger, kurta ( nattskjorta) ylletröja tjock, yllemössa, halsduk och till sist värmefilt med elsladden virad runt kroppen, färdig att kopplas in när kontakt finns.
Nu är vi pigga igen, men väldigt länge sedan vi varit så drabbade. Speciellt Rurik, som fick svår hosta, han kunde inte ens ligga ner det allra minsta utan fick snällt sitta och försöka sova i flera dagar.
Så nog har vi gått igenom alla kurer och knep. De hjälper nog alla lite, allihop: äta rent, bort med socker. Bada bikarbonat, ta echinasea-tinktur, zonterapin, ångbad, halstabletter… men det kändes ändå till sist som att den riktigt viktiga ”bulten” var C-vitamin-klockan. Dvs vi satte timern på 30 min och varje gång den ringde, tog vi en dos av C-vitamin.
Ett jämt och nivå av C-vitamin ( som ju är förhållandevis billigt) gjorde kroppen stark väldigt fort och känslan av återhämtning infann sig. inget efterhäng med halvförkylning utan det försvann. Det var en ny kunskap för oss. Att hellre ta mindre mängd C-vitaminer -fast ofta.
Lite filmer från julen. Ovan är Lexi som pratar. Hon är en riktig bubblare❤️
…järnvägen, vilken underbar leksak som även är rätt kul för vuxna -att bygga bana. Sen hör man på Eden att han bor i storstad. Han har full fokus på alla utrycknings fordon och hur de låter.
Jam: Old mc Donald had a farm, ia ia ei!!
Lexi badar.
Laga mat är viktigt!
Sist, men inte i rätt ordning. När tomten kom på julafton. Tomten slängde in ett vedträd…
Vad är JULEN, annat än en virvelvind?! Den kom virvlade och försvann. Kvar står de cylindrar som Ganga målade av julfirarna. Det fick vara årets jul-statement.
Men julens räddare ( förutom MATEN, hela goa vegan-julbordet) var nog lådan med Brio järnväg, inköpt på Emmaus. En punkt av igenkännande och extremt intresse för Eden vårt raket-barnbarn ( mycket energi). Det har byggts och tutat från morgon till kväll.
Och så tog vi kort. Aaaaaa! Sa vi allihopa, jättekul tyckte 2-åringen, sen sprang han några varv runt i huset igen.
En dag åkte vi upp till skidbacken, trots tö hade de öppet. Alldeles lagom utflykt ( 5 min hemifrån)med två små barn. Tre gånger i backen så var det dags att grilla korv.
Jättelagom! Man fick lust att ropa Halleluja! Det är ju så galet tight med allting, när det är så små barn, så en eldplats som redan brinner, bord att sitta vid och underhållning av en jätte-snöskoter som kör förbi, plus alla skidåkare. Ja, det är ett vinnande koncept. Vi bara laggade upp vegankorven, bröd och ketchup. Åt. Alla nöjda.
Även om tio dagar är en evighet och tillräckligt länge för att vi alla skulle hinna bli jätteförkylda. Så gick tiden så fort. plötligt skulle våra gäster åka. De fick köra en sprillans ny Volvo hyrbil för den bil de lånat av pappan dog en plötslig motordöd. Men det är en annan historia.
Nu vill vi gärna bjuda på lite filmer så stämningen infinner sig ännu mera, men det blir ett eget inlägg.
Och vad gjorde vi, Ganga och Rurik i tystnaden efter alla yrväder? Mediterade. Vi stängde dörren i tio dagar. Och mellan hostningar och snytningar singlade alla bilder och ljud ner i hjärtats stora bibliotek.
Konstlotteri. Har vunnit -igen!! Det värsta, som verkligen inte går att klaga på är, att jag hade turordning nr 3. Massor att välja på!
Det är trettio priser, bilder, skulptur och konsthantverk. Vi kom i god tid, gick många rundor. Vi har ju redan rätt trångt mellan konsten så det behöver verkligen inte vara stort. Men man vill ju liksom bli berörd, på nåt sätt.
Nästan bestämt mig, men bara nästan. Den blåa bilden i mitten hade liv och var spännande. Målad, är inte så glad för tryck. Gillar när en känner handens närvaro. Men…
Men, Telemann. Jag valde en rörlig skulptur av honom när jag vann förra gången. Kanske kul att ha en samling ( två) av honom? inget lätt val.
Det blev den blåa tavlan, den andra, Teleman, var ett tryck, inte så kul.
Sen satt vi kvar och tittade på processen när alla dessa bilder blev utvalda. Kändes som alla verkligen hittade hem och att alla var glada. Spännande att följa. Vi är väl lite konstiga, men nog är det roligare att titta på än fotboll! Eller typ skidåkning.
Den där vägen till vår keramikstudio. Vi går gärna dit och då är det ofta eftermiddag och ganska ljust.
Sen ska man gå tillbaka igen… då e det mörkt -oh det blir TOTALmörkt. Man ser verkligen ingenting. Här finns ingen gatubelysning i närheten. Här är åkrar, skogar och sjöar. Det är stora ytor utan belysning som fördjupar nattens mörker. Missförstå oss inte, nattens mörker är helt underbart och ger djupt lugn. Men lite jobbigt när en går rakt in i en trädstam eller blir petad i ansiktet av en kvist, som man inte har en chans att se
Men nu har vi byggt oss en Vintergata. Visst blev det fint! Trädgården blev till en slotts park och allt blev till en ny upplevelse. Inget mer snubbel.
Men ljusslingan kommer vara släckt för det mesta… när vi inte är i keramiken. Mörkret har också sin skönhet.
gangaochrurik 