Visst skrev jag i förra inlägget typ ” vi ses i London”. Hehe, vi ses i babybubblan, är nog mer korrekt.
Jag håller om och är med barnbarnen så mycket jag kan. Ovan är en bit av vägen till dagis. Så mycket energi i den här 2-åringen. Mormor (jag) går med hjärtat i halsgropen, ungefär, medan raketen ( Eden) springer lyckligt. Tur att mamma (Ella) är med!
Men en är mormor, när det är barn på alla bilder!
Kory rapport från mormorvärlden: så mycket som händer på fyra månader. Lexi som bara sov nyföddbaby sömn sist. Har fått STORA ögon och är väääldigt med. Nyfiken, stark o pigg. Eden som inte var så intresserad av mormor sist, vill nu sitta nära, vi bakar ritar leker. Jättemysigt.
Lovar mormors väska innehåller ALLT. Det är verkligen hämningslöst packande när en har barnbarn. Klart jag ska ha med en spagettipumpa! Leksaker, kläder, min egen kudde och ett kakfat.
Ja, jag skrattar verkligen åt mig själv. Men ett coolt kakfat är ju oemotståndligt. Så även det fick plats ( notera den roande pipen som sticker fram ur resväskan. Är det 23 kg så ska det utnyttjas. Sa jag att jag hade packat ned egendrejade koppar också?
Så himla värdefullt att knyta an till barnbarnen. Nu bär det av till London en vecka. Rurik stannar hemma men han kör mig med den nya vita hästen ( bilen) .
Varje bilfärd är ännu ett äventyr att utforska. Nu fattar vi vindrutetorkarna. Och börjar istället brottas med GPSen. Den ska tydligen vara inkopplad med mobilen…..
Njutning. På väg hem efter stora köpet. Som vi har hållit på!!
Vår gamla, mycket älskade komfort bil, Lexus på sådär 25 år (!) började läcka olja. Vår reparatör suckade och tyckte, nu är det väl ändå dags?
Så medan bilen droppat, lite mer o mer av olja från servostyrningen, har vi, hällt på ny olja och, lite stressat kollat efter en tronarvinge.
Vi har tittat mycket på sidan bytbil.com och så nördande vi in oss på Toyota ( Lexus är ju Toyota, så vi är vana vid dom) och att vi ville ha hybrid och dragkrok. Vi bestämde oss för en bil som inte var riktigt klar…. Som bara drog ut på tiden…. Så vi till sist, halvdesperat, letade vi vidare.
Men vi gjorde nog något av det vanligaste man kan göra: vi hade bestämt oss, åkte dit och provade-helt ok. Men sen hade vi förutom den där Auris från 2018, som vi provat, även sneglat på en Corolla från 2020. Ja, du förstår ju säkert hur det gick. Lite dyrare, men bara lite.
Mycket mjukare, mer lik vår gamla bil. Väldigt tyst i cupen. Automatlåda, sånt som är viktig, främst för Rurik och nedsatt hörsel ( inte alltid lätt att höra när det är dags att växla).
Mer plats i bagaget. Och tydligen, vi kan skaffa dragkrok( vi ville gärna ha det, men äldre hybrider är inte starka nog att klara det, så vi hade gett upp på det). Hybrid går på bensin men liksom laddar samtidigt ett batteri, så allt som oftast går den på batteriet, men man laddar den aldrig i uttag, den laddar dig själv. Härmed har vi mer än halverat vårt bensinkonto. Till det glädjen när något är nästan nytt: värme som fungerar o inget som läcker. Värme i ratten och en massa teknik som vi nu måste sätta oss in i !! Nu är vi absorberade, men så glada. Och det blev en VIT bil. Ovant men kul. Nu har vi fått en ny häst i familjen, vi har klappat på den flera gånger idag.
Förresten, det finns en anledning till att välja begagnat förutom att det blir billigare, så har mycket av plaster och mjukgörare som luften i bilen är fylld av, på en ny bil, försvunnit. Den är hälsosammare. Det är säkert superkul med helnytt, men bättre miljö i bilen är skönt.
Som en bättre DRÖM! Men verklighet. Idag åkte vi iväg till Hermelins, en större gård nära Motala som odlar eko och har gårdsförsäljning. Så långt visste vi ungefär, plus att det nu var lite avslutning på säsongen med självplock.
Men det var utan motstycke!! Rad upp och rad ner med stora fina grönsaker och MASSOR av folk. Alla var glada och härligt hamstrande grönt av bästa sort för vintern.
Vi odlar ju det mesta själva, men lök blev inte så mycket i år och lite sockermajs är väl gott? Sen plockade vi på och allt självplock var 10kr kg. Inget dyrt alls. Förnämligt. Nu drömmer vi. Kan dom, så kan fler. Stora ekogårdar ska så klart finnas nära alla större samhällen! Det här var så uppskattat av alla, på alla sätt. Så roligt för alla barn som var med att få uppleva verklig mat, på plats. Se hur den växer. Att själv få bryta en majskolv och dra upp en morot.
Vi mĂĄste ju uppdatera er pĂĄ tillväxten: Lilla familjen….. inte sĂĄ liten familj längre. Och aldrig sĂĄ glad Eden som när alla är samlade, det är det bästa som finns!
Det lilla grynet, Lexi växer på. titta så fint, nu kan hon minsann lyfta upp huvudet hur bra som helst!
En sån liten vill en ju pussa på, hela tiden! Så mormor Ganga, åker och hälsar på om en månad. Jag bara måste!!
Nu höstar det till sig. PĂĄ stenplattorna i trädgĂĄrden hittar vi en väldigt liten groda. Alldeles platt och torr. Ledsna blir vi, för antagligen är det vi som har gĂĄtt, med fokus framĂĄt och inte sett den lille. DĂĄ var det fortfarande varma dagar och som ett minne lĂĄg den där torr och berättade sin historia. Men det är spännande att se -hur likt den inre uppbyggnaden är, i allt liv. Groda, människa eller ett kattdjur…. när en har lärt sig anatomin, sĂĄ gĂĄr det lätt att använda den pĂĄ alla djur -och det är lätt att se det mänskliga även i ett djur.
Rurik hade inte alls någon groda i sinnet, tvärt om, det är kattdjurets, geopardens, väsen som han fångar. Hösten ger åter tid till måleri. Ska det bli tid för kreativitet -så måste man minsann vika undan tid för det och lägga allt annat åt sidan.
Men det är som med sĂĄ mycket annat. Man mĂĄste hĂĄlla igĂĄng, som en slags kondis. Det tar liksom ett tag innan man känner att man är pĂĄ banan. ”Ett tag undrade jag vad jag höll pĂĄ med!” säger Rurik. Ganga skrattar igenkännande. Men efter ett tag, sĂĄ gĂĄr det igen. Sommarens utställning här hemma gör ju ocksĂĄ att vi har plockat undan sĂĄ mycket material och nu ska vi hitta allt igen! Haha, det kan vara en bedrift bara det.
Men Ruriks geopard….. den gillade Ganga skarpt. visst är den fin!!!
Skördetider är det ju heeela tiden. Från vårens första nässla ända in till snön. Men NU är det i alla fall extra mycket. Närmas hysterisk roligt, stressigt och stimmulerande mycket skördetid!
Ingen frost i sikte, men tyckte nog att det var dags att ta in en del av pumporna. De behöver verkligen inte bli större. Kolla den främre!! Det får bli vår jul-kalkon, men frågan är om den ens kommer in i ugnen! Min förhoppning är i alla fall, att nu när jag skördat de största av ”Blue Hubbard” att små pumporna ska få energin och växa på.
Älskade kål. Nu har vitkålen blivit tung, tät och stor. Varför gillar möss vitkål? Såg idag att ett huvud var rejält ätit. Så jag tänker hinna förre mössen ( och så har jag idag även sprayat med B6.Mot gnagare) och skördade tre huvuden.
De försvann rakt ner i nya hushållsmaskinen och blev finstrimlade. 1msk salt för varje bringare med kål.
Sen får de varvas ordentligt och ligga och mjukna och vätska sig. Några timmar senare sätter jag till lite Probioform, det lär inte behövas, men det är försäkringen, att det inte blir tokigt.
Efter det så är det ner i burkar och så får de stå några dagar på vattenvärmaren i duschrummet! Sen är surkålen klar! Busenkelt. Klassiskt är väl att stoppa ner några enbär bland kålen, men det struntar jag i. Gillar inte den smakkombinationen.
Och den fina härliga vitlöken ALEXANDRA. Ny för oss, tack Maria för klyftorna i våras. Satte dom sent, ändå, stor, vacker tung skörd. De hann växa sig riktigt stora. En Sibirisk sort som passar vårt klimat bra.
så blev det september och första helgen var vi med på Östgötadagarna. Vi är så nöjda. Östgötadagarna är ett arrangemang som är i hela länet -på landet. Inget i stan, nu är det utflyktshelg, och så är det. Trots att vi konkurrerade med hur många andra arrangemang som helst, kändes det som. Så kom publiken. Den ena kom och den andra gick. Lugnt avlöste de varandra.
Vi bullade upp med konst i hela trädgĂĄrden. Lite finurligt utplacerat. Och trädgĂĄrdspublik ( vĂĄrt arrangemang hette ”öppen trädgĂĄrd med konst”) det har vi lärt oss, de är lugna. Vi fann människor som smög omkring i trädgĂĄrden när vi minst anande det, och alla var sĂĄ positiva. Lite förvĂĄnade blev vi, att sĂĄ mĂĄnga hade ĂĄkt sĂĄ lĂĄngt! FrĂĄn typ Norrköping, Nyköping. Men sen förstod vi, att folk är kloka: de har planerat. SĂĄ mĂĄnga ĂĄkte till en del av länet som de inte varit i pĂĄ länge (eller aldrig) och sĂĄ gick de pĂĄ det som verkade spännande i omrĂĄdet och gjorde sig en dag. mĂĄnga fik o restauranger var med pĂĄ noterna och det var tur. SĂĄ här ĂĄrs börjar annars turismen att ebba ut. Nu blev det rejäl pĂĄfyllning.
Men lugnet, det var så påtagligt här i vår trädgård. Alla var eller blev lugna. Det var verkligen så fint att få vara med om.
Förutom konsten i trädgården hade vi även våra ateljeer öppna. Vi hade också satt ut skyltar med information om BLADHträdgård, de homeopatiska preparaten och litet annat om vad pumporna hade för namn. Pumpor har ofta spännande namn.
Vi kände oss sĂĄ himla nöjda när allt var över: Tämligen bra väder, i alla fall 100 personer som besökte oss och även försäljning. Det tackar vi för. Nu dröjer det nog nĂĄgot ĂĄr igen, innan vi visar upp trädgĂĄrden sĂĄ här igen. Det är ju trots allt rätt mycket jobb som ligger bakom -men sĂĄ värt!! Och allt jobb vi lagt ner i trädgĂĄrden kommer tillbaka till oss nu – med uppklippta bĂĄgar, häckar, uppsträckta rosor och lite mer ordning och reda, rent allmänt. Det kan vi verkligen behöva, sĂĄ tack för den i motiveringen, att fĂĄ fint i trädgĂĄrden.
Det är inte varje år, som vi är med på årets Östgötadagar. Men i år är vi!! Det är kul, väldigt inspirerande, men också krävande. någonstans så har vi haft det med i bakhuvudet hela sommaren i vad än vi gjort eller planerat.
Vår trädgård är stor och ymnig, Rurik har planerat och anlagt den en gång, stor med många rum. Någon sa skämtsamt att vi är den Östgötska delen av Djungelkartan.
Vi vill ju ge publiken nĂĄgot extra. visserligen är ju trädgĂĄrden i sig alltid lite extra, pĂĄ nĂĄgot vis. Men sen leker vi med konsten. Denna gĂĄng är det bla flera lite större bilder i plexiglas som vi visar, inbäddat i grönskan. vidare planerar vi en Ko-point… vad det är, fĂĄr ni se senare
Fotavtryck från alla flitigare deltagare! Alla fotavtryck, trots små regnskurar de flesta dagar och våttorkade golv varje kväll i keramiken. Det har varit härligt att få hålla sommarkurs i keramik på Södra Vätterbygdens Folkhögskola. Jag såg verkligen fram emot det -och allt infriades. Jättekul.
Platsen, så vacker. Högt över stan med fridfull energi och utsikt.
Fliten, entusiasmen, påhittigheten. Tio deltagare och verkligen, tio uttryck. Så spännande att få vara med på den resa det är att gå in i skapande. Det var många som ville gå kursen, fick jag veta och flera hade bokstavligen hängt över datorn och inväntat öppnandet av anmälningar för att säkra sin plats.
Entusiasmen och glädjen var det inte att ta miste på och jag har aldrig känt mig så uppskattad som lärare som nu. Det var omdömen som fenomenal och fantastisk lärare, kunnig och positiv ledare, kompetent, pedagogisk & lyhörd. Jag blir lite generad då jag skriver det här, men tänker samtidigt, att det kanske är bra att jag skriver ut det, om nån söker och letar efter kurs eller så. Men också för att påminna mig själv, kan vara lätt att glömma, att man har något att ge.
Till slut, inte minst, MATEN. En kravmärkt skola! Vad sägs om det! -och jag som är lite krånglig: både glutenintolerant, känslig för bönor och vegan! Det klarade de galant och gott var det.
gangaochrurik 