När Rurik, i mörka eftermiddagen (då alla fåglar redan gått och lagt sig) syns på marken en stilla SKATA! En så försiktig fågel! Antagligen dunset in i glasrutan men vi fattar inte varför och skator är kloka, så det är och förblir gåtfullt.  Men vid liv, vaken och orörlig, förutom nacken.

Jag har erfarenheter av småfågelsakut  och räddning av en kråka….. så vi måste ju bara försöka! Man kan ju inte bara låta henne ligga där i minusgrader och frysa ihjäl alt. bli uppäten av räven eller nåt.  Det blev till att ta till allt hokus Pokus som jag kan. Försiktigt strök jag lite Orange Pomander på henne, för att hålla kvar anden ( fåglar släpper taget om livet väldigt fort) Sen sjöng jag Moolamantrat, så klart.
Mjuk men stadig inpackning i filtar så hon både kunde röra sig (lite) och samtidigt vara still. Nu hoppas vi på att det är hjärnskakning och att vila i svalt rum räcker…

Vi var uppe i soluppgång..
Jag öppnar försiktigt -och ett kvickt huvud rör sig där nere. På med locket igen och så går vi ut.

”Släpp du ut hennes så tar jag kort” säger Rurik.
Magiskt ögonblick. Locket av och så lossar jag lite på hennes svepning ( jag är nervös för att hon ska vara skadad och inte kan flyga, tänker, kan vi leva med en skata i huset?? Helst inte!)
Snabbare än snabbt tar hon sig upp till lådkanten…… och switch!! uppe i morgonluften…. flyger över åkern och landar där bort i grannens björk!! hur galant som helst!!

Vad hände med fotografen? Helt trollbunden: Inte ett kort, vi bara gapade och var så glada! Du kan se en något svarta prick därborta bland träden, det är skatan 😀

Sen, som i en surrealistisk film, någon timma senare kommer en ensam NUNNA vandrande förbi vårt hus med en ryggsäck på ryggen. Hon var lika svart-vitt som vår skata. Självklart säger Ganga ”Det är ett TECKEN!” Sen blev hon tyst…… vaddå för tecken.

Under tiden skuttar skatan med sin skatkompis omkring i trädgården. hoppar glatt på taket och skrattar tacksamt.
Det kändes gott.