Sista söndagen med bonadsmåleri. Intensivt. Man vill ju bli klar!  Det är nu magin kommer fram och bilderna lyfter.  Lite stjärnor där, lite vitt där, en extra bård…..
Så himla kul att (trots man knappt har tid) titta över axeln och se vad de andra jobbar med.

Ett sätt är att jobba med förlaga när man ska få in tekniken…. fascinerande  hur olika uttrycken blir i alla fall. Men en sak har de alla gemensamt -de är så roliga! så direkta!

Så blev det då en hel liten hög av bilder som faktiskt blev klara. Så står vi där, lite lagom stolta o myser.
Men…. det här var ju bara början… det är ju nu vi skulle kunna sätta igång!! göra större, fantastiska saker.
Mmmm säger lärar-Rurik: Nu vet ni hur man gör, och ni kan blanda och grundera. alla moment kan ni. Det är bara att gå hem o fortsätta.
Så blir det plötsligt lite svårt att gå hem, vi drömmer om att  återträffar, att måla ihop nån mer gång, längre fram. Ja, vi får väl se…..
Sen plockar vi ihop våra bonader, färgburkar o färgpåsar och tar oss på mörka vintervägar.

En hälsning från Ganga, till klanens minsta, så är det när man har en tant i släkten som målar. Kära babys, nu vet ni vad ni har att vänta av tant Ganga….. små ”dopbilder”