Författararkiv: gangaochrurik

Bonads-Coach, Naturum Tåkern

Publicerad den av

0

När Ella var här i våras, så tjatade vi på Rurik…

Så han ställde upp en eftermiddag och var Bonads-Coach! Det gillade vi skarpt. Hur mycket jag än gått och tittat på när Rurik målar bonaderna så var det spännande att få strama tyglar och verkligen få grunderna för hur man tänker.

Numera håller varken jag eller Rurik kurser.  Vi jobbar mest med vårt eget.  Men till utställningen på Naturum Tåkern blir det ett undantag. Då blir det work-shops. Nu har du möjlighet att få måla bonader under Ruriks ledning, du med.

Rurik är väldigt kunnig i gamla tekniker. Hur man gör när man målar ”på riktigt”.  Rurik kommer att ha med sig lite mindre, färdigpreparerade dukar att måla på, eller om du hellre vill, kan du ta med dig egen, lite styvare papp att måla på.
Det blir att måla med pigment, ägg och olja. Vi har med. Brukar du måla, så har du kanske favoritpenslar. Ta med dom, det brukar kännas bra så. Men vi kommer att ha penslar också för dem som behöver.

Du kommer att få se lite exempel på traditionellt bonadsmåler, som inspiration. Sen är det bara att köra. Kanske vill du göra din egen julbonad? Eller skapa fritt, som Rurik i sin Tåker-Bonad? Eller kanske en dop-bonad. som jag gjorde?   Hmmm Den har jag inte överlämnat än. Det är nog dags att skicka, till lille Elliot.
Rurik satt med oss, mig och Ella en eftermiddag och var bonads-coach. Vi hade en riktigt spännande dag och lärde oss mycket – och ett fint resultat blev det. Vi både fick fria tyglar och ledning att ta oss igenom så att resultatet verkligen blev…… en bonad. Rurik är härmed kvalitets säkrad. Vi lovar en fin, kreativ eftermiddag.

Workshopen  med Bonadsmåleri kommer att vara på Naturum Tåkern, 18 november. Mellan klockan 13 -16
Anmälan till ……..
Vill du veta mer, ring oss gärna; 0143 203 17

Pris 300:-  ungdomar 200:- familj 600:-

kostnad för material tillkommer (självkostnad)

Vill du veta mer om vår utställning på Naturum Tåkern och workshops?

härligt att få bjuda

Publicerad den av

0

småregn. en riktig höstdag. Vi lever ju som enstöringar men idag har våra havtorn lockat hit besökare.

Jag hade med lite havtorn på yogan som jag bjöd på. Det är spännande hur fint våra kroppar kan svara när den känner något den behöver. Ofta vet vi väldigt väl vad vi behöver, bara vi lyssnar. Så bästa  sättet att öva upp förmåga att lyssna på intuitionen  är att lyda när man får inpulsen. Monica stoppade ett bär i munnen och kroppen sa ”ge mig mer!” Nu byter vi med rödbetor. Lyckliga blir vi bägge två, för mina rödbetor iår blev nästan ingenting.

Havtorn är en Svenskt ”SuperFruit”, ett enda litet bär innehåller vårt behov av C-vitaminer.Den innehåller bombis massor med andra bra saker -och bara att få äta denna underbara färg är ett plus!  Den växer vild längst våra stränder, men den växer tacksamt i vår trädgård. Det behövs både en hon och en hanbuske för att det ska bli bär. De är svåra att plocka av kvisten. De är sådär halvlösa så de lätt går i sönder när man tar i dom.

Vi klipper av grenen helt enkelt. Oftast stoppar vi bärfyllda grenen i frysen. när de är frysta ramlar bären lätt av. Ibland när Rurik gör juice så stoppar han kvist och allt i mixern, helt brutalt, och silar sedan bort frön och kvistdelar.
Nu tar vi lä för regnet och går in i växthuset. där är det också höst.

Vi har massor av vindruvor. Dom är grymt goda nu. Söta och fina. Typiskt. När säsongen nästan är över och nattfrosten hotar – då är druvorna klara!
Massor av bär möglar ifrån oss, ändå har vi så mycket att vi inte hinner att äta alla. Jag tvingar på min gäster några klasar. De tackar tacksamt.
Jag är lika tacksam, det är inte roligt att se fin frukt bli till mögel. 

Men så kan det vara när man har överflöd.

Tåget… följ pengarna

Publicerad den av

0

Vi blir fostrade till att passa i en mall. Det blir så klart lättare att forma ett samhälle så. Vi hjälps alla åt att fostra varandra så vi passar in – på samma tåg, och höjer lite lätt på ögonbrynet om någon beter sig för mycket utanför given form. Den där kollektiva formen – det är tåget! Som bara dundrar fram genom livet… och för mig någonstans?

Jag tyckte verkligen inte det var något fel på mitt tåg. Jag var ung, nygift och väntade mitt andra barn. Tyckte jag visste ganska väl vad som var meningen med livet. Baka bullar, gå till jobbet spara ihop till ett större hus, putsa fönster…. bara jag fick ha min lilla bubbla av måleri som andningsventil var jag nöjd. Det var fina snälla bilder jag målade. Landskap och stilleben i akvarell. Kan det bli snällare?

jag födde dotter nummer två.  Men något dramatiskt hände, det kom smygande. I form av en trippelvaccination. Den ger man vid tre månaders ålder. Det kom så smygande att det verkligen inte var förrän långt efteråt och tack vara att jag skrev dagbok som jag kunde se vad som hänt.

Natten efter trippelvaccinationen började hennes sömn att bli störd. Sen blev det allt värre. Skrek jämt kan man säga. Om en TV var på och vi pratade så skrek hon. Om hon skulle äta så skrek hon. Hon skrek för allt och inget.

För att överhuvudtaget kunna mata henne fick jag gå in i ett mörkt rum – så att hon inte fick intryck genom ögonen. Prata lugnande med henne…. och då… kunde jag amma henne. Det var vardagen.

Sen fick hon värk, hade svårt att sitta i tex bilstol. Åkte vi längre än 10 minuter så var det bara att ta upp henne. Det är inte så lätt med en halvårs baby, att förstå att hon har ont, det är lätt att feltolka, jag fick gå in i total symbios med henne för att förstå…

Tåget… som jag självklart åkte med, var tron att, samhället vet vad det håller på med, att vår sjukvård vill mitt bästa – och vet mitt bästa. Jag levde i tron att jag inte behövde ta ansvar, varken för mig själv eller min familj. Att jag inte behövde tänka utan bara kunde göra som jag blev tillsagd på barnavårdscentralen. Trodde att någon annan visste bättre.

Min egen kropp kollapsade under den här tiden. Fattade ingenting. Visserligen, var det ett hårt jobb med en liten orolig baby… men det här var något annat. Det började med infektionskänslighet, allmän trötthet, tankegröt, blev glömsk, mjölkstockningar, ibland även svårt att riktigt tala. Och trötthet, trötthet. Inte visste läkarvården något om det här? En läkare frågade då jag bad om hjälp ”varför vill du inte jobba?”

Det som blev räddning var att barnens far vid denna tid började på terapeututbildning. Att gå in i alternativ-vården blev helt klart min räddning och gav mig förståelse.

Jag tog bort alla amalgamfyllningar i tänderna. En kvicksilverförening som man lagade alla tänder med fram till debatten på 80-talet. Vet inte, men man gör nog det fortfarande på vissa kliniker.

Jag blev förgiftad av mina fyllningar i tänderna, läckande kvicksilver. Min dotter fick i sig kvicksilver genom mitt blod redan i min mage.Kvicksilver är ett gift som moderkakan – som annars är den naturliga barriären för gifter, mellan ett foster och mamma, inte klarar av att stoppa. När barnet var fött, mådde hon trots allt ganska bra, men sen fick hon en vaccinering. Gissa vad man konserverar vaccin med?

Man konserverar det med en av naturens farligaste gifter – kvicksilver. Sen sprutar min in det i alla små babysar. Hej– å- hå vad det går – och låtsas som ingenting när det sedan blir komplikationer med små barn. ( men man är snabb att skylla på mammor om de dricker- röker eller lever fel på något sätt).

Det kommer ingen från socialstyrelsen på hembesök och säger ”oj, vad fel det blev. Nu ska vi hjälpa dig. Ditt barn ska få bästa vård och du ska få sova ut några dagar” Nix. Det är säkert du som gjort något galet och du sitter själv fast och får ta dig upp på bästa sätt på egen hand.

Går du kvar i den vanliga sjukvården så har de snart knarkat ner dig med sömnpiller, lyckopiller och annat som förvärrar din situation och ditt nervsystem ännu mera.  Om du väljer alternativ vård får bekosta alla behandlingar själv .Räkna med att bli fattig… men du vaknar.

Det var här jag stod. Tittade på det där tåget av illusioner, som jag hade åkt med. Insåg att det sket i mig. Den struntade i mitt barns hälsa. Man använder ord, som om man bryr sig. Men det är lögn. Dom bara vill att man ska sitta ner snällt i tåget. Dom… vilka är dom? En kollektiv hypnos som vi valt att tro på.

Jag vägrade att vaccinera mina barn efter det här. Det krävs styrka. Man får bli påläst. Man blir attackerad, provocerad och ifrågasatt. Det är ”mitt fel” att man inte kan utrota påsjukan, smittkopporna och polio! -skitsnack, säger jag, för de sista polioepedemierna har brutit ut på grund av vaccineringar, till exempel i Finland.

Fick veta nyligen av en man som forskat på egen hand i ämnet att statistiken på minskad dödlighet i befolkningen, som man påstår beror på att man införde vaccinationer, var en klar trend som började innan man startade med vaccinering. Dödligheten minskade därför att man införde en infrastruktur med rent vatten i vattenledningar, avlopp och bättre hygien, rent allmänt.

Kanske är det så att vaccinationerna till och med håller i liv i sjukdomar som annars skulle varit utdöda?

Sen har vi den där myten om AIDS,. Hur uppkom den? Det får vi väl aldrig veta.Berodde det på ett dåligt smittkoppsvaccin som blev fel eller…?

Jag började titta på det där tåget jag satt på. Insåg att jag inte var ensam om att fara illa. Att vi är massor som är skadade – men som inte blir erkända. Vi finns inte. Jag tittade framåt. Tittade på vart mitt tåg var på väg…

Pengar. Det handlar bara om pengar. En hälso och läkemedels-industri som inte bryr sig ett dugg om hälsa. Den bryr sig om att bli ännu rikare. På min bekostnad. Din ohälsa är deras inkomst. Läkemedelsindustrin är en mycket lönande bransch. Fylld med lögner. Läkare vill väl, men deras utbildning är styrd av… läkemedelsindustrin. De som jobbar på apotek, fick förr lära sig blanda mediciner, av örter, det gör dom inte längre. Deras utbildningar är styrda av… läkemedelsindustrin. Följ pengarna.

Jag hoppade av tåget.

Vad hände med min vaccinskadade dotter? Efter 1,5 års lidande fick vi kunnig hjälp av en alternativterapeut. Det hon gjorde anses olagligt. Hon hjälte mitt barn att bli frisk. Fri från värk fri, från de störningar hon hade i sin förmåga att ta in intryck. Hon har växt upp är vacker, kreativ men blir lätt trött.
Men visst är det intressant? Det är lagligt för en sjuksköterska eller en läkare att spruta in gift i mitt barn. Men förbjudet för en alternativterapeut att göra henne frisk! (hon kanske inte vet vad hon gör?)

Den av min tre barn som bäst klarat av uppväxtårens alla förkylningar, infektioner och hade mest energi var tveklöst den tredje av mina barn, som aldrig någonsin fått en vaccination.

Vaccinationserbjudandena blir allt fler. Vaccinera dig mot Svininfluensa och få Narkolepsi? Varje vinter kommer ett nytt jätteviktigt (!) influensa  vaccin att ta.  Eller vad sägs om att vi mammor ska känna oss som riktigt dåliga mammor om vi inte vaccinerar våra döttrar mot livmoderhalscanser? Läs det här blogginlägget av en ung vaccinerad kvinna.
Alternativterapeuter arbete blir allt mer kringskuret av snäva lagar och örtmediciner anses ”farliga”.

Vart är ditt tåg på väg?

Omkultur höstmyser

Publicerad den av

0

Med ganska kort varsel beslöt vår Konstnärsförening att det ville ha ”Höstmys”.
Vi kände att vi har fullt upp med att förbereda inför utställningen på  Naturum Tåkern, så vi är inte med.  Men några öppnar i allafall upp sina dörrar imorgon.
Jag tycker det är en härlig ide. Så nästa år är vi säkert med vi med. Mysigt med eldar och kura skymning när det är lite kallt och ruggigt ute.
Så här har du förslag på en fin lördagsutflykt. Med mycket konst.
-och du, glöm inte plånboken…

solbelyst morgon

Publicerad den av

1

Vi försöker fånga dagen…..

 

Med nyvakna ögon sitter vi, hopkurade i morgonrockar och en tekopp.

Nedanför oss har vi Tåkern. I natt var det frost, den första riktiga. Man ser hur naturen andas på ett annat sätt. Sakta rör sig luftfuktigheten.

 

Vi förundras över hur färgerna förändras allt medan solen stiger upp.

 

Det känns som terapi. Egentligen har jag inte tid att ta kort, jag har fullt upp med att bara titta. Men jag tar kort i alla fall.

 

Dimman leker. Det är nästan som att den berättar en saga. Om en planet lång ute i Universum. En planet, vackrast av dom alla. Så vacker och så fylld av kärlek. Fylld med alla möjligheter.

 

 

Redan har gässen flugit i formation över vårt hus. vi plockar ihop vår tebricka. Dagen har börjat. Möjligheter…

 

 

 

En lugn dag, torsdag

Publicerad den av

0

Skönt när det är ”som vanligt”. Torsdagarna drar jag mig undan.Pratar bara om det är ett absolut måste, försöker hålla tystnaden.

Rurik njuter också av dagen. Han sitter med sitt. Han har satt sig på ovanvåningen, målar på en bonad.

Själv har jag förflytta mig till ateljén. . Eftersom den ligger i ett hus för sig är där mer ostört. Ställt tavlorna med ryggen utåt Jag mediterar.Där är helt tyst.  När jag öppnar ögonen rör pumporna lite på sig… känns det som. De ligger här tillfälligtvis.Få se var de hamnar sen. Någonstans inne i boningshuset.

Det är bara någon dag sedan vi plockade in våra sista pumpor. De stora fantastiska ”Blue Hubbard”. Nu har frosten kommit.

När vi skördade pumporna så såg vi det här. En liten pumpa som blivit till musmat. Jag blev alldeles paff och det slog mig vad jag bara har tagit för givet att alla pumorna är våra! Dom är ju moder Naturs och jag blev full av förundran över att det bara var en enda liten pumpa som var äten på. hur kommer det sig? Alla pumporna borde vara kalas för mössen? och fåglarna? Vad är det som gör att de låter pumporna vara i fred och mogna?
Jag blev alldeles full av tacksamhet och sparade några mindre pumpor som jag helt enkelt lät vara kvar som mat till de små. Varför skulle vi ha allt?

I år fick jag lära mig något, att skaftet på pumpan är viktigt. Man ska skära av pumporna så de har ett ordentligt skaft. Det är som ett skydd som gör att de håller längre. Den här pumpan kanske blir till middag nästa sommar… det är lång till dess.
Nu sitter vi här och mediterar, jag och pumporna. Egentligen gör vi samma sak – vi mognar. Vi sitter här och låter något i vårt inre omvandlas förvandlas till sötma.

vintra pelargonior

Publicerad den av

0

I uterummet syns det att det är höst. Minst sagt kaotiskt. Det har blivit inslussningslokal för våra krukväxter.

Det är en tuff omställning för krukväxterna vare sig de ska in eller ut. Men värst verkar det vara att komma in, efter att ha njutit av att stå ute eller vara i växthuset över sommaren. När de på försommaren ska ut, är det solen som är det jobbiga. Dom kan bli alldeles brända, precis som vi människor. På hösten då de ska in i huset måste de vänja sig vid mindre ljus och betydligt torrare luft. Jag har lärt mig att bli försiktigare med åren. först får de stå ett tag i uterummet, där är luften lite torrare men kallt på natten.Nästa steg är att ta in  dom på natten och bära ut dom på dagen. så håller jag på ett tag. Sen brukar det gå bra att vara inne.

Jennys pelargonior, 6 år gamla

Men pelargoniorna som blommar hela sommaren behöver vila. Ser du Jenny, dom här fick jag av dig för minst 6år sen. De lever än! och jag älskar dom! Det är en brutal behandling de får när det är dags för vila. Men det funkar bra. Upp ur krukan, skaka av en del av jorden, på med plastpåse.

Pelargonior klara för vinterförvaring

Klipp ner den lite gran, bort med blommor. Sen knyter jag ett band runt påsen och hänger dom upp och ner…. längst in i gardroben.

Pelargoniorna i garderoben

Det ska vara mörkt och inga minusgrader. där hänger de och gulnar tills våren då jag sätter de i ny kruka. Då kommer de så snällt igen.

Doftpelargoniorna är inte alls som blompelargoniorna. Dom vill fortsätta sitt liv i kruka över vintern. De växer på, fast lite långsammare som det mesta på vinterhalvåret. De är spännande med sina kryddiga dofter som kommer fram så fort man rör bladen. Vi har flera sorter som vi stolt stulit sticklingar av från en känd trädgårdsanläggning.  (man ska stjäla sticklingar, de växer bättre då). Doftpelargoniorna är ätliga. det hamnar ett blad i tekannan ibland. en del bakar kakor  och tar i några blad.Det har vi aldrig provat.

doftpelargon i sovrummet

Men det är liksom bara något självklart att det ska stå en doftpelargon i sängkammaren. Titta på den här! Jag tycker den har ett helt underbar.  Den är stark, stor  och har ett luftigt växtsätt, bladen seglar! Växter är fantastiska luftväxlare. Dom förbättrar inomhus luften mycket. Den blir renare och  friskare. I ett litet rum som sängkammaren där vi sover hela natten är det märkbart. Utan blommor så känns det som luften är slut på morgonen! Men inte bara det, de är helande. Låt en växt stå vid din säng. Medan du sover absorberar den mycket av den negativitet och stress som du samlat på dig på dagen.  Likaväl som den andas in koldioxid och andas ut syre så andas den även in negativitet och andas ut lugn. Ta väl hand om din krukväxt, det är en fin vän!

Min far Indian….

Publicerad den av

0

min far kan smyga…. locka till sig kråkor genom att prata med dom… och så kan han vänta.Så vegetarian jag är, så har jag ändå stor respekt för den kunskap min far har om djur och natur. Min föräldrar bor på skånska slättlandet, de har pratat om det där vildsvinet som kommit in i området och ställt till det. Jag är allt lite rädd för vildsvin, de har fått mig att sluta vandra tyst i skogen. Jag är rädd för att jag ska råka överraska ett vildsvin, de är starka och kan vara ilskna. numera sjunger jag när jag är i skogen.
Far har väntat länge. Många kvällar. Igår kväll gick skottet. ett enda.

Min mor sms:a bilden idag. Jag blev bara tyst. Att dom är så stora! Fem vuxna slet med kroppen för att sedan traktorn skulle lyfta upp o köra hem den!
Man måste lämna in prov på köttet för att kolla upp ev trikiner, men det ser ut att bli en stor julskinka iår!
Vilken päls! Mycket av akryl och oljemåleriets penslar görs av svinborst,Styv och sträv. En sådan här bjässe ser ut att kunna bli till många penslar! Fast, penslar görs väl knappt i Sverige numera,vad jag vet, så det blir nog inget med det.
Egentligen är det här försiktiga djur som lever av jordens grönska och bökar rötter ur jorden.  De visar sig sällan utan smyger omkring i skymningslandet. De vill inte störa och vill inte bli störda.
Egentligen är det fredliga varelser. Min rädsla ligger i att jag jag är rädd att störa dem – och deras i att bli störda. Att de är så starka och kompakta i sina kroppar gör att de verkligen kan bli farliga om man stör en sugga med kultingar eller kör på och skadar en gris med bilen. Det är nog inte att de är aggressiva djur utan mer att de blir rädda och agerar utifrån det.

Ja, det är många tankar jag får när jag ser på bilden. Både om Grisen och om min Far, min far Indian. Jag förstår hur människor i alla tider haft jakten även som ett slags mandomsprov. hur stolta och kraftfulla har inte dessa jägare alltid känt sig när de fällt ett stort och kanske farligt villebråd. Stolta också för att maten är säkrad…. för att de bidragit med något mycket viktigt till familjen.
Ett skjutet vilt djur är bra mycket finare som mat än ett ”modernt odlat” djur, som levt i stress och under onaturliga former. Den här grisen har njutit av livet, levt lugnt, inte ätit antibiotika eller extra hormoner för att växa onaturligt. för mig är detta det mest etiska av alla kött man kan äta. Han levde ett gott liv och dog snabbt av ett skott. Varje gång de äter en måltid av honom så kommer historien upp igen, som ett tack för maten.
Mor, om du har några fler spännande bilder från händelsen, så får du gärna skicka dom?

rapport från kvällen med de många Eldarna

Publicerad den av

0

Det handlar inte bara om flygövningar över Vättern det är även flera stora utländska gruvbolag som vill starta utvinning i området runt sjön. Smutsig hantering som förgiftar miljön – och pengar som flyr landet….  Det gör oss upprörda. All hantering av Moder Natur tycks bli allt större och brutalare. Igår kväll  ville vi visa att det är som en krigszon vi lever i. Vårdkasar  tändes och kyrkklockor  ringde, runt Vättern.

Tom. himlen brann när vi åkte upp till Omberg. Det blåste. Det kändes som även Naturens Andar ville visa sin oro.  En grupp människor med Hjärtat i det Shamanska samlades vi Stockelyckehamn. Det är Ana Danielsson och Karin Langhard som kallat oss. Vi kom alla med våra trummor….

Trumcirkel, Stockelycke

Ana och Karin förde oss vant in i trummandet. Trumman är som Shamanens  förlängda Hjärta. I en en tät synkroniserad  rytm trummade vi. Länge. Vi försvann, blev ett, blev naturen, vinden, mörkret och elden.

Trumcirkel, Stockelycke, Omberg

Det finns en grupp som samlas regelbundet, här i området, om jag förstått rätt, och trummar. Eftersom min kropp inte orkar göra allt som jag skulle vilja, så är det något jag valt bort. Jag är inte van att trumma i grupp så det här är en underbar upplevelse. vi både är varandra väldigt nära och samtlidgt finns vi knappt alls – bara trumljudet.
Så sjunger och trummar vi en del. Jag har skrivit om det förr – men jag säger det igen: man ska inte underskatta sådana här ritualer. Jag var med när vi hade meditationer på Hallandsåsen då det borrades där (dom håller väl på än? efter 20 år?)  Det skedde märkliga ”sammanträffanden” när borrningarna kollapsade efter att vi haft möten… Något förändras när man riktar sin uppmärksamhet…
Speciellt om man har eld eller rökelse med sig. Eld och rök för budskap genom dimensionerna.

Sen kom Rurik. Han hade varit bland dem som samlats uppe på Hjässan. Högsta punkten på Berget. Där hade de sett hur eldarna tändes, många hade de räknat in… Hästholmen närmast men även Visingsö, Stora Lund, Hjo på andra sidan liksom Karlsborg. Ända bort till Motala kunde de se hur det brann.
Det fortsatte att blåsa, det var sent. Några satt kvar med te och macka. vi for hem med sången om OMMA sjungandes inom oss.

 

Min Trumma

Publicerad den av

0

Det är skillnad på trumma och trumma. Jag har aldrig ägt en ”vanlig trumma” utan de trummor jag har är en förlängning av mig, när jag ”reser”. Det kallas för att resa när man med hjälp av trumljud sträcker ut sitt medvetande för att visserligen nå verkligheten, men  genom de andra dimensionerna.

Gangas Trumma

Det är idag som det eldas runt Vättern och vi är en grupp som kommer att träffas vid Stockelycke för att trumma och sjunga. Jag kommer antagligen att skriva om det imorgon. Så idag tänkte jag istället skriva lite mer om min trumma och berätta att du har möjlighet att prova på att ”resa” med trumma och att både  uppleva och få måla ditt kraftdjur. Det blir den 4 november på Naturum Tåkern. I samband med att vi, Rurik och Ganga har utställning där.
TRumman. Min förre man, Lars byggd den till mig, det är snart 20 år sen! (tack, tack, tack!!) Jag ville måla på den, men det tog faktiskt många ÅR innan bilden kom till mig.
Färgerna har bleknat med åren, men idag, eftersom det känns som en väldigt speciell dag har jag målat i bilden.
”man ser inte hur stor trumman är på bilden” säger Rurik. ”Du får ta en bild så man ser storleken.” När jag idag var inne i min bildgarderob – jag såg bilden….


En sorts bröllopsbild.  Från en ritual som jag och en vän ( Kram Pernilla!)  skapade. Jag gjorde en djup överenskommelse att jag vill leva sant, ”naket” och i min sanna kraft.Några av Shamanens symboler hittar jag när jag nu tittar på bilden. min Trumma – mitt stora Hjärta. Fjädrarna, som bär och lyfter  kraften, är insydda i slöjan.  Benknotorna,  det eviga, vårt innersta, bär jag i famnen.

Ganga (Anette) Kosmiskt Bröllop, Vårdagjämning år 2000

Efter den här ritualen ändrades livet snabbt. Jag kom till Indien för första gången och hade upplevelser som förändrade livet djupt.

Jag har använt trumman mycket, för att själv få hjälp, kraft och visdom. Men också för att hjälpa andra.
Det blir  minikurs på Naturum Tåkern fredagen den 2 november, mellan kl 13 -16   ”MÅLA DITT KRAFTDJUR” -med trumresa, måla och möt djur i den magiska verkligheten,
Du  behöver  ingen förkunskap, du kan vara helt ny i detta. Men du behöver vara öppen och nyfiken inför det.
Vi har beslutat att på alla de tre workshops som vi håller under utställningstiden ( se vidare under fliken kalendarium), så kommer vi att vara med bägge två. Vi är alltså två personer som kan stötta dig genom dagen.
Vi kommer att titta lite på hur Naturfolk och våra förfäder har avbildat  och förhållt sig till djur  och natur.
Vi provar en trumresa och du får själv  prova ”att resa” och hitta ditt kraftdjur.
Sen målar vi fritt och vilt ut hjärtat.
Du kan ta med eget målarmaterial eller köpa av oss till självkostnad. ( tjockare papp och akrylfärg, och lite annat)
Vi samlas vid disken på Naturum, men vi kommer antagligen att dra oss undan till närliggande byggnad så att vi får vara ostörda.
pris 300:- , ungdomar 200:- , familj 600:-
anmälan Naturum Tåkern tel 0144-535155
frågor , ring oss (Ganga och Rurik): 0143-20317

Vill du veta mer om vår utställning och  workshops på Naturum tåkern?

Ganga trummar för Omma.

Ikväll kommer det att brinna eldar runt hela Vättern, Kyrkklockor kommer att ringa.
Vi trummar  vid Stockelyckehamn. Jag tar visserligen med mig min stora trumma, men den är av naturskinn, de är känsliga. När det är fukt i luften brukar de snabbt tappa ton. Jag kommer att ta med min lilla trumma också, som är av syntet, då vet jag säkert att tonen bär.
Vi har bara den här jorden, vi har så det räcker till alla. vi kan gå varsamt på jorden. vi kan vara tacksamma. vi kan välja att leva naturligt. Vi kan leva i överflöd ialla fall. Vi kan leva storartat, alla. Hurra för livet.