Hänga konst

En alldeles för tidig morgon (gäsp)
Nyss anlända på Naturum Tåkern.


Vi breder ut våra bilder… Och man vet liksom inte vad man ska titta på. Tåkern glider in genom glaset.
Men nu är vi på uppdrag!


Ta-da, först på plats blir den änglabonad som ska ”hålla ihop” de tuppamålningar Rurik planerat för utställningen redan från början. Dom hänger vi senare.


Vilda av alla beslut? Nä, vi har smugit lugnt som en tiger. Lugna av vetskapen att vi gör en finputs på utställningen på lördag. På söndag är det vernissage.

Nu är vi trötta och tänker oss en lugn kväll. Vi packar ihop vår snickarlåda och termosen.

Det är faktiskt bara oktober! När vi kom ut möttes vi av en rejäl dos av snö-hagel. Förundrat körde vi hem i snigelfart. Är det redan vinter?

Vass

Rurik tog kameran och gick ner till Tåkern. Nu är det närstudier som gäller!

 

En mörkfuktig dag. Nästan grå, reser sig vassen, prasslande tyst och hemlighetsfull. Rurik tar sina bilder och går hem igen. För nu målas det.

 

Ett alldeles galet utsnitt ur en stor bonad. Vad är det som landar i Vassen? Jag har smugit in och tagit en bild mitt i arbetet. Det kommer att hända mycket mer innan den är klar, det har jag lärt mig.
Imorgon börjar vi att hänga på Tåkern Naturum. vi gör en ”grovhängning”. Sen kommer vi tillbaka på lördag och finhänger. Jag är glad att det gick att ordna, ett tag såg det ut som att vi skulle bli tvungna att göra hela hängningen dagen innan. Det är det värsta jag vet. Det blir så stressigt när hela hängningen är precis dagen innan, det hänger liksom halv panik i luften.   Det brukar bli så slarvigt. Där är stängt imorgon men en man som är betrodd nykel och larm kommer och släpper in oss. Det gillar vi.

 

Hjärtats chakra

Yoga. Idag blir det focus på hjärt-chakrat.  Så i min väska som jag har med mig har jag stoppat ner bilden av yantrat för Anahatha, hjärtchakrat. Jag har varit ute en sväng i trädgården också och plockat med mig gröna kvistar och några av Astrid Lindgrens-rosens rosa blommor.
Den färgfrekvens som stödjer hjärtat är främst grönt men även  rosa.

Hjärtat är superhäftigt! Den är en potential, en möjlighet som bor inom oss.  Healing utgår från hjärtat. när man helar sitt hjärta, ökar också förmågan att heala andra. Hjärtat är kopplat till dina händer. dina händer bär ditt hjärta!
Sätt dig stilla en stund, med händerna i knäet, handflatorna uppåt. Blunda och vila med din uppmärksamhet i hjärtat. Känn din andning och låt stillheten öka inom dig.  Tänk dig ditt hjärta som ljus och kärlek – och tänk dig att detta ljuset ”rinner” ut i dina armar, och ut i handflatorna.  Känn hur det lyser eller vibrerar i dina händer.

detalj, Livets Träd, Ganga Roslin Bladh

Hjärtat är boningen för kärlek, medkänsla, acceptans och för sanning.
Den moderna vetenskapen håller så smått på att besvisa vad de upplysta mystikerna  vetat och tecknat ner i skrifterna för många tusen år sedan. Hjärtat är vår stora källa till visdom  och helande. Man kan mäta de elektromagnetiska energier runt vår kropp. Hjärtat är starkast. Mycket starkare än hjärnan.  Det är genom hjärtat som vi tar in och strålar ut mycket av den vi är. Det finns ingen gräns för hur stor hjärtats energi, eller förmåga att sträcka ut sig, kan bli. du kan ta in hela universum genom ditt hjärta. Vill du lära mer om det här kan jag rekommendera en film som heter ”The Living Matrix”, leta på nätet så kan du finna den.
Man kan vara ”trasig” på så många sätt. Men hjärtat är alltid genvägen. När du kan landa i acceptens, och medkänsla till dig själv… då vågar du slappna av och verkligen se den du är. när man börjar se sig själv är det nämligen inte alltid så roligt. Man ser sina sår, sin ofullkomlighet, sin klumpighet och ensamhet. Man orkar inte möta det om man inte gör det med medkänsla till sig själv. Men det fina är, ju mer man accepterar sin ”litenhet” desto större blir man, på något sätt. Det utvecklar en kvalité av finstämd enkelhet som gör att det också är mycket lättare att se och uppskatta andra.Man kan se även andra med mildare ögon.

grön trädgård

Det obalanserade hjärtchakrat uttrycker avundsjuka och svartsjuka. Bakom de här ”sjukorna” ligger en gnagande känslan av att vara fattig, bli över, inte vara älskad, förskjuten, vara mindre värd än någon annan. Det här är svåra känslor som kan bli till demoner. det kräver modet att våga vara sårbar, öppen, för att se dom.

Hjärtat är nära naturen och naturen lär oss cykler. Det finns en närhet till dödsgudinnan,  som säger att döden är en förutsättning för liv. När något dör ger det plats för det nya, detta är symboliskt som vi kan använda om det mesta och som hjälper oss att inte hålla krampaktigt vaken i saker, situationer, attityder eller personer.
På något sätt känner du detta när du tar en promenad i naturen. En grön skog har förmågan att förmedla att allt är bra, precis som det är. vi lugnar oss, får distans och läkning.  Sverige är ett ovanligt grönt land.  Vi lär oss, omedvetet, tålamod, att allt har sin tid, bara genom att köra med bil genom vårt land.Kanske är det ingen tillfällighet att vi är det land i världen som har haft fred längst…

Sanningen… bor  i vårt hjärta. En tunn röst som vi har en tendens att förskjuta, eftersom vi gärna tror att vi  blir obekväma, för oss själva och andra om vi ska stå upp för den. Men det är den rösten som gör skillnaden på ett levande liv… eller ett ”traska på”liv.  Om du, tex. ser med ditt hjärta på vad du äter eller vilka val du gör när du handlar – så kanske du hade gjort annorlunda… om hjärtat… hade fått bestämma

Måla akvarell

Förr, målade jag mycket akvarell. för att jag tyckte om det. Det är bekvämt och enkelt att ta fram. torkar fort.

Detalj, akvarell, Ganga Roslin Bladh

Målade mycket landskap. Det är ett skönt sätt att vara i naturen. När man sitter stilla länge så glömmer djuren att vara rädda för en.
Under min tid i Båstad höll jag många akvarellkurser, ofta sommartid. Vi tog oss ut en grupp  till någon fin plats och målade.
Så spännande att se hur olika och personligt alla uttrycker sig i bild – även när de har samma landskap framför sig.

Akvarell, strandsnår. Ganga Roslin Bladh

Akvarell är så otroligt poetiskt. Varje pigment har sin egen karaktär och reagerar med  vatten på sitt eget sätt. Även när vattnet är borta, ser man spåren.

akvarell poesi

4 november  13.00 – 16.00 kommer jag (Ganga) att hålla  workshop på Naturum Tåkern i ”måla landskap i Akvarell”. 
Det blir genomgång av material och teknik, inte allt för lång – det viktiga är att du får måla och uppleva själv. Så att du får inspiration och tips på hur du kan gå tillväga.
Här vid Tåkern är det mycket himmel och mycket vass. November är en fuktig stilla månad. Det kan bli riktigt fina bilder!
Vi har möjlighet att sitta inne och måla vid Naturums stora fönster, men kanske är du modig och vill gå ut? Ta i så fall på dig rejält. Det blir kallt när man sitter stilla – och ta något att sitta på. Fiskarvantar ( fingervantar utan fingertoppar) är bra att ha.
Ta med egna akvarellfärger och papper.Har du problem med material, så ring oss, så ska vi försöka ordna till dig (mot självkostnad)

Anmäl dig till workshopen genom Naturum Tåkern  tel: 0144-535155

Har du frågor, så kontakta mig: Ganga 0143 20317

Vill du veta mer om vår utställning på Naturum Tåkern och workshops?

Nu för tiden målar jag inte av landskap så mycket. Det var andra bilder, inne ifrån mig som ville komma ut.

del av akvarell, Ganga Roslin Bladh

Jag älskar när färgen dansar fritt och jag älskar känslan när man plötsligt ”ser” bilden i färghavet.  Akvarellbilder kan så klart målas på många sätt, men är ofta ett lager – på -lager. Där papprets egen vithet används. Det ger en fin luftighet och rymd som är svår att få med andra tekniker.
Me like

när man blir gammal

Ska jag blogga mössen i bilen eller den gamla skolan?
”Nej, visa inte skolan” säger Rurik förskräckt. Jag funderar en stund och tänker, att jag skrivit så mycket om mössen här på landet att jag inte har lust att skriva om terroristerna – som vi inte har i huset just nu – men de tror att bilen är för deras komfort! Så det får ni inte veta. Det blir skolan:
Den såg nästan ut som en Herrgård då vi svängde av från 55:an. Stort och vitt. Förra gången det var till salu såldes det för en krona…. nu är priset betydligt högre (600 000:-), av någon anledning.

Det är nu jag  ska ge nervtabletter till mina föräldrar – och mig själv. Stort hus har jag bott i och det var ett långdraget lidande innan det blev sålt! Men en annons gjorde oss nyfikna på vad skolan, på andra sidan om vägen, vid  Hästholmen kunde vara för något. Jag lovar, vi ska inte köpa det.
Men stora hus har en fördel framför små – de är lättstädade! Det är lättare  att hålla rent på 200 kvm än 75kvm, det är sanningen. Sanningen i vårat liv är också att vi har ateljé, men den är liten. Men vi bor i paradiset, så det ska mycket till för att vi ska flytta på oss.

Men att gå runt här, aktiverar en vision jag har, om hur jag vill ha det som gammal.
Titta! En liten gympahall… här kan man ha morgonyoga och pensionärsdisko! Jag har en vision om att stråla samman med sådär 5-10 andra , med ungefär samma livssyn och då köpa ett gemensamt ställe, (eller hur man nu ekonomisk/praktiskt  löser ägandet.)

Om man går ihop så kan man själv anställa ev personal och besluta om vad slags mat och vård man vill ha.
Servera vegetarisk mat, som till största del är odlat av oss själv. Att där finns möjlighet till yoga, alternativbehandlingar,massage…  Kanske man bokar tex en massör som kommer dit en gång i veckan. Att man varje dag vid en viss tid kan vara med på en gemensam meditation.
Det här huset hörde också till, det har varit fritids. Med stora ytor och fint kök.

Vissa människor är ju stenrika. Dom kan ju välja vilket boende och vård de vill.
Men vi andra, vi får det svårare – och vi blir utsatta. Speciellt nu, när det ekonomiska kalaset är över och allt stramas åt… då får man nog tänka till. Att slå sig ihop, tror jag kan vara en fin lösning.  Gäller att hitta människor som man hamonierar med så man inte börjar fäktas med käppen. Och så gäller det att hitta något fastighet med bra placering- så där finns ro och inspiration.
Vi lever fortfarande i en kultur som hyllar aktivitet och ser ålderdom som nederlag. Men åldrandet är på någon nivå livets höjdpunkt.  När aktiviteten avtar och närvaron och stillheten i nuet infinner sig kan det vara en kraft – som i det tysta sprider sig och påverkar positivt.
Eftersom det här är min vision, så ser jag framför mig att alla som bor där är upplysta och att de med sin närvaro och kärleken som lyser från deras hjärtan påverkar, så att bilarna som kör utanför på vägen kör i diket – av ren kosmisk lyckoupplevelse.
Ska man ha visioner så ska man ta i ordentligt.

Höstrapport från trädgården

Jag stoppar ner näsan i burken med kvitten. En helt ofattbar doft av barndomens tuggummi  slår emot mig.

Kvitten

De är märkligt lika äpplen, men de kommer från en taggig buske. Vi läser i en husmorsbok från förr, att de behåller doften och att man brukade lägga in ett kvitten i glinneförrådet, eller i en skål i rummet för att få luften uppfriskad. Den ruttnar inte som äpplen gör då de ligger för länge, utan de lär helt enkelt skrumpna in. Det här måste vi helt enkelt prova! Det kommer att ligga kvitten både här och där i vårt hus denna vinter!

Trädgården lyser i höstmörkret.

Vi har ännu en sådan där totalt-stilla-höst-dag. Det är så tyst när man är ute.

Men löven skriker, sjunger och tycks inte alls lida av den pågående nedbrytningsprocessen. Mycket av sommarens blommor reser sina frökapslar, mörka och ståtliga.

Kinensisk buskpion, frökapslar

Den kinesiska buskpionen är hypnotiserande ända in  till slutet.  – är det svarta blommor? Frökapslarna tittar tyst på mig.

Ylle-Tider

”vänta” ropar Rurik. Han kommer med kameran, vill ta en bild. Efter alla år med mitt tjocka tovade hår myser jag i mössor.  Nu har jag hittat ett ovanligt färgsprakande exemplar.

 

Sakta sjunker temperaturen, både inne och ute.  Det är YLLE som gäller.  Vilket underbart material, tänkt att det har varit ute och gått… ätit gräs och sagt bäää.  Det är det enda material som blir varmt när det blir fuktigt, alltså ett par yllevantar på en småbarnshand blir inte iskall som syntet utan innehåller en naturlig förmåga att värma….  det är skönt även för stora händer. Sen har den även en fantastisk förmåga att stöta ifrån sig smuts! Yllekläder behöver man inte tvätta alls lika ofta – det är väl ekologi på hög nivå! sparar både vatten, tvättmedel och ström.
Den här mössan som inte som inte är blyg är köpt på Hemslöjden i Jönköping. Tovad ylle. Nu skuttar mössan omkring med mig i trädgården.

”Du får ta kort på strumporna med” säger jag när jag kommer in. För idag är DAGEN.  Dagen för byte till vinterstass, det vill säga, dubbla långkalsonger. Allvarligt talat, jag är väldigt obekväm med syntetmaterial.  Lyckligt tar jag på mig mina siden långkalsonger och på dom min vita yllelångkalsonger, som jag helt otippat fann på LIDEL!
Nu är jag rustad för Svenskt Sen-Höst-Klimat.

 

..stilla…

ojoj, vilken grej det var med navelchakrat, som jag skrev i tisdags om. Det drog minsann igång en massa hos mig med! Det finns inget som är ”färdigt” – man får njuta av att vara levande. Så här har det varit upp och ner och hit o dit. I min inre värld alltså. I den yttre finns Rurik, han säger ”känn kroppen” enkelt och konkret råd när man inte vet var man har sig.

detalj av bild, Ganga

Så sätter vi oss ner, blundar och går in i en stund av meditation. Skönt med torsdag.  Efter en gårdag som bara kan beskrivas som sorg, är det lugnt, tystare än på länge. Även trädgården är tyst. Det är en tid av stillhet.
Jag sluter ögonen igen, andas in stillheten. torsdag.

Fjäska med Rurik

När jag var i Indien smög jag in i köket ibland. Sony visade mig en av de fantastiska frukostar de bjöd mig på.

Indisk frukost

Nu bjuder jag Rurik, den blir  Indisk frukost med smak av Kerala! Men… det stöter på patrull genast.  söta som flickorna på den Indiska kliniker var, stoppade de till mig en påse med speciellt ris, som används till den här rätten. ”to husband”, sa Sherly leende. Nu är den rispåsen slut, kvar har vi bara minnet av hur det skulle vara, malet ris, men inte som mjöl, mer som mannagryn. ( Man kan nog göra det med mannagryn också…)

Ris, grovmalet

Vi har inte hittat det i Sverige än. Men jag är säker på att vi kommer att hitta det i någon specialbutik. Men ödet var oss nådigt! vi har köpt en begagnad kvarn!! (snacka om att vi är nördar!)

vår kvarn

En riktig baby! visst är hon vacker.  Hon har tidigare malt ingredienser till piller på ett känt kosttillskotts företag. Nu drömmer vi om allt spännande vi kan mala! Vi börjar med riset! Det gick utmärkt att få precis rätt storlek. Kvarnen tjuter till och katten springer av skräck, men det går fort och blir perfekt!

rosta riset

Fram med pannan, torr. Jag häller i drygt 2 dl av det malda riset, några casewnötter och drygt 05 dl kokosflingor. Det här ska rostas. 5 minuter står jag med låg värme på plattan, det ska helst inte bli brunt. Röra – röra. Så häller jag av det och vänder mig mot skärbrädan.

grönsaker till Indiskt frukost

I indien är det mer ris och mindre grönsaker, men jag tittar med kärlek på allt som växt i vår trädgård! vilket överflöd- Ingefäran och citronen har vi köpt, resten har lyckligt tillbringat sommarn i vår trädgård.
Kryddorna; finhackad ingefära, chili ( jag gillar att bara dela den på längden, för då kan man fiska upp den om man vill, då man äter) , lite lök. De puttrar lite stillsamt i pannan medan jag laddar med de stora kryddkanonerna:

De grövre kryddorna hamnar i pannan först, jag älskar att bara improvisera, men det brukar bli, massor av koriander, spiskummin, lite svarpeppar, kardemumma och…. curry. när du hällt på så mycket curry du tror räcker – så häll på det dubbla.

heta kryddor

Kryddorna ska inte brännas, de ska bara hettas. Det gör att smakerna kommer fram bättre.
Sen är det bara att skyffla på grönsakerna efter hand. De största och tuggigaste först, bladen till sist.
Det är verkligen helt beroende på vad vi har hemma vad som kommer med. Idag är det lite röd mangold, spagettipumpa i mindre bitar, broccoli och vindruvor. Absolut ska något sött – som tex vindruvor, vara med ( russin går bra), det ska vara många smaker!
När de stekt runt lite så är det dag att ta fram det rostade ris-kokos-nötterna; strö över lite i taget och rör runt.

Nu får det inte vara för hög värme, sänk. Du häller på vatten, någon dl efter hand, och låter riset svälla och gröta till sig. Ha inte bråttom, låt det ta ca 15 min, och rör om ofta, när du ser att det blir för torrt, så häller du på mer vatten ( om tekannan står där, så häller jag på te)
En sista kryddning; lite citron, salt -och kronan på verket, hing, kryddan som alltid fick mina barn att springa! Med en doft av fis blir den som en del i kryddblandningen en underbar smakförstärkare som ger genuin känsla av Indien.

Till det här ska vi ha en sås på yoghurt. hos oss blir det en soygurt naturell, den är lite blekare i smaken, så vi börjar med att hälla i citron och salta.
sen blir det en tsk rostade anisfrö och hackad mynta.
En annan variant är att rosta bruna senapsfrö, och hacka lite lök.

Ja, nu lägger jag upp det i skålar och lägger till banan – den där med bananen gör att Keralastämningen infinner sig.  Det syns inte på bilden, men nu kretsar Rurik runt mig, för det här är gott. En lätt frukost som innehåller alla gudomliga smaker. Starka, mätta och lyckliga vill vi välta världen!

maten serverad

RECEPT

INDISK FRUKOST / eller en härlig lunch

ca 2 dl grovmald ris
0,5 dl kokosflingor
ngra casewnötter
Rosta allt, det ska dofta gott men inte bli brunt. 5 min

finhacka ingefära
lite finhackad lök
en chili
koriander, spiskummin(gärna hela), svartpeppar, kardemumma, mycket curry( vi brukar ha mild)
Låt fräsa ihop

Lägg sedan i hackade grönsaker och gärna något bladgrönt
ex broccoli, ärter, små morotsstavar, pumpa, spenat, russin
Stek en stund

Häll över det rostade ris-kokos-nöt-blandningen. rör runt.
Häll över ca 1 dl vatten i taget. rör runt och låt riset absorbera. 10 -15 min.

Avrunda med citron, salt och hing

SÅS

Yoghurt
rostad anis
hackad mynta

Lycka till! Namaste.

Navelchakra

Idag blir det en resa in till din inre värld. Det är inte så vattentäta skott som vi kanske vill tro. Bara genom din längtan till vissa färger har du byggt en bro mellan det yttre och inre.
En mini-kort kunskaps information brukar jag ge i början på mina yogapass. Just nu är det vår energi-anatomi vi går igenom och idag är den Manipura, det tredje chakrat som vi kommer att jobba med.
Det här är uråldrig Indisk, Vedisk kunskap. Att vi är energi och att vi också har olika enerigicentra i vår kropp kopplat till olika kvaliteér. Spännande att den moderna fysiken börjar få förståelse för det som upplysta människor plockat ner som visdom för tusentals år sen….

Manipura. Yantra för 3e chakrat, navelchakrat

Den här bilden är en Yantra, en meditativ bild över just tredje chakrat. Den här kraften finns inom dig, i höjd med naveln, in i kroppen mot ryggraden till.
Att den ligger i magen gör att den även styr matsmältningen.  för att smälta mat krävs ”eld”, starka brännande syror bor och behövs i din mage, för att du ska kunna smälta och få ut energi och kraft ur det du äter.
Vi behöver inte bara smälta maten – även ideer, händelser, känslor behöver smältas – och det kräver också ”eld”. Därför styr Navelchakrat  även mycket av våra tankar. färgen gul, som är den färg som bäst balanserar och hjälper det här chakrat, är en mycket bra färg att omge sig med då man till exempel studerar. Den hjälper en helt enkelt att smälta information.

En människa med ett balanserat Navelchakra påminner om solen själv. En varm personlighet som man dras till, därför man känner sig sedd och accepterad. Där finns en värme och trygghet, men också focus och kraft. En som är bra på att ta beslut.Precis som när man sitter med näsan mot vårsolen och lapar ljus finns där en avslappning, en känsla av att ”allt är som det ska”.

I magen har vi våra känslor. Om vi rids av oro, rädsla, ångest så är det ett obalanserat Navelchakra vi upplever. Ibland behöver vi uppleva de här känslorna för att komma vidare – men om de håller oss – då är det obalans.
Kritikern är också en bild av obalans. Om vi är kritiska mot oss själva eller andra. Bakom vår överdrivna kritiker brukar dölja sig rädsla -och rädslan brukar vilja kontrollera… Den som är lättast att kontrollera är oss själva. Så hör du en inre röst som säger ”kan du verkligen ha de där skorna till de där byxorna?” eller ”vilken stor näsa jag har!” eller ”jag måste ” så kan det var den inre rädslan som vill förslava dig.

att omge sig med gult…

Ett obalanserat navelchakra är bitterhet, kritik och rädsla. Men det balanserade är vår drivkraft, vårt focus och glädje!

för att ge näring till navelchakrtat kan du använda färg. Färg är frekvens precis som ljud, (även tankar och känslor har sina frekvenser, det kan du själv känna).  Så du kan hjälpa den här energin genom att omge dig med gult, i kläder, inredning, blommor, mat. Att meditera med öppna ögon på bilden av yantrat kan också vara ett sätt.

Skratt och gråt har sitt säte i navelchakrat. De är våra mest förtryckta känslor. Skrattar vi för mycket så blir omgivningen obekväm -och gråter vi… ja då, då ska alla ha en till att sluta genast. Så lydiga som vi är så varken vi gråter eller skrattar så mycket som vi borde. Oftast allt mindre med åren. Och livet liksom vissnar inom oss, vi blir gråa för att vi håller igen inom oss.  Så se till att gråt din gråt och skratta dina skratt, det befriar jättemycket och gör dig levande!

Du kan också ljuda det speciella mantrat , ” RANG” ; sitt med rak rygg – eller ligg ner. Blunda och lägg din uppmärksamhet på området innanför naveln. tänk dig det som en lysande gul energi. Ljuda långsamt och tydligt – och med kärlek in mot din kropp ”RANG”. gör det flera gånger.

låt solen lysa

Tänk på att det finns inget som helar så mycket som kärlek. Var snäll mot dig själv. Se dig själv, omfamna hårdingen inom dig. där ligger en rädsla längs in. Ett minne, en del av dig som en gång kände sig utlämnad och ensam. Ta den delen av dig i handen….  och tänk dig att ni går ut och sätter er i solen, tillsammans. Att se sig själv med medkänsla, det är magi.