Östgötsk Tiger

Vi gillar vår tiger på Naturum Tåkern!

Tiger har liksom en speciell plats i vårt medvetande.

Ramana Maharishi

En upplyst eller yogi ska sitta på ett tigerskinn. Men det ska vara självdött. Man får inte döda det. Det har jag nog skrivit om tidigare.
Tigern har oändlig symbolisk kraft. Men skinnet i sig lär också ha en svalkande effekt. Indien är ett varmt land och man blir varm av kundalinin,  tigern svalkade.
                

Här i Sverige minns Rurik från sin uppväxt ”En Svensk Tiger” – någon som inte berättar eller skvallrar för främmande makter.
Min Svenska tiger, är de tigerfotspår som fanns på marken, på Esso bensinmackarnas  plan på 60-talet.

vår tigermatta

Den första tigerfällen som kom in i vårt hus är en spännande tigermattan. Den kommer från Kina. Det är den som satte ränder i huvudet på Rurik.

Min tigerkärlek är den fantastiskt fint broderade tiger som jag stolt bar hem till Rurik från Indien. Jag tycker Tigern ska få, tigande, stolt och värdigt få smyga i djungeln. En broderad dito är mer värdig att ha på soffan.
Tänker på en bild jag såg för många år sen. Av en man som arbetade ute i tigerdjungeln. Självklart är det ett problem att människan i djungeln kan blir tigermat. Men tigern tycker inte om när maten tittar på den. Så han hade en mask med ögon på sig – där bak. Det såg alltså ut som han verkligen hade ögon i nacken, vilket gjorde att  tigern inte anföll.

Ruriks tiger ligger bland kurbitsblommor. Även om just de här blommorna är från en annan bonad så får de bli slutknorren.
KURBITS var namnet på en växt, som omnämns i Biblen, (en gurka). Inte visste man här hur de såg ut. Därför hade konstnären full frihet.
Frihet måste naturligtvis utnyttjas på bästa sätt! Stora härliga frodiga fina blommor.
Nu går jag in i inre frihet. Kommer att ha 10dagars tystnad.
Så, tigrar på Övertorp  tiger . Vi hörs  den 13 november.

det blev mörkt

Vi tog det lite lugnt idag. Rurik trollade fram en  Caffe Latte.

Jag drog fram soffan så vi kunde sitta och mysa framför brasan.
Det kommer att bli mörkare, jag vet. Detta är bara början. Men jag vet inte om jag någonsin vänjer sig.  När vi var klara med vår latte, ja,ja, vi är inte snabba…

…så var dagen nästan över!! Så snopet!

 

kort till Naturum

Novembergrå dag. Det blev knappt dag, jorden ligger nyplöjd och tung. Den har sin kyliga skönhet.

TUR att vi har ett uppdrag idag! Igår fick vi äntligen vårt paket med kort…. till utställningen. Det piggar upp!

Nu ger vi oss av till Naturum Tåkern med vår skatt.
Ofattbart. Det är mulet, mörkt och småkallt. Här är varmt,mysigt och fullt med folk.

Våra konstkort tas om hand med uppskattning och stolta beundrar vi våra bilder när de hänger i kortstället. (ser du Jenny! din gröna Omma som vykort!)

Först fram att handla är Ruriks mamma som är med oss.  Jag ler med hela ansiktet och tänker, ja, det är verkligen underbart, typiskt för en mamma! Självklar får hon inte betala för korten. Vi hade kvar en del i vår låda…. dom fick hon ta.

Det börjar redan i tre-års åldern när barnen kommer med sin teckningar. ”oh, så fint” säger mamma – och menar det. Så blir det att hänga upp på väggen. Har man sen barn som blir konstnärer är det en Never-Ending-Story.  Nu ska det skickas kort till vän och släkt!

en bild vaknar

En bild på vår utställningen heter ”slumrande verklighet”. Den är ganska typisk för hur jag oftast jobbar.

slummrande verklighet, start….

Jag njuter mycket av att bara måla på, snurrar på bilden emellanåt. Det blev en slags mittlinje genom  bilden som jag behöll.

slumrande verklighet, fas 1

Jag försöker känna mer än jag tänker, medan jag målar.  märkte att det blev två sidor – som en spegelbild. Det liknade mest en insekt, tyckte jag först.

Slumrande verklighet, fas 2

Men så började sidorna att ändras, få olika färgskala en likhet- men även en olikhet vill komma med.

slumrande verklighet, fas 3

ett landskap…. men formerna i landskapen speglas…. och blir till en kvinna. WOW, när jag förstod, var det som mitt hjärta expanderade.  Jorden, vattnet tog formen av en kvinna – en gudinna. Slumrande.Nu har jag och tavlan en dialog! Jag lyssnar.
Varför slumrar hon? Därför vi väljer att inte se henne. Vi väljer att se vår Moder Jord som död materia. Som grundämnen, kemi, fysik och biologi. Sakligt katalogiserande. Men det där levande… det blundar vi för.
Vi tycks vara i en fas av den mänskliga utvecklingen där vi helst vill se allt som något vi kan tjäna pengar på. Exploatera, utvinna och konsumera. Frågan är bara, var tar livet vägen?  Vi gör naturen stum. vi gör oss själva blinda. Precis som vi behandlar våra egna mammor. Tar dom för givna. Tar för givet att de alltid ska finnas där, som en outtömlig resurs – som man inte ens behöver tacka för. ( tack mor!)

del av. slumrande verklighet. fingret

Fingret som sticker upp genom ytan ser jag som bildens centrum.
Jag ser naturen som ett levande väsen. När vi stillar oss -så finns den där, naturens själ eller medvetande.  Just nu lever vi efter ett trossystem att naturer är ”farlig”  – vi behandlar den som en motståndare som ska tämjas. Istället för att arbeta med den. Tex har vi väldigt stränga lagar mot örtmediciner… och låter kemiska läkemedel som rubbar inte bara våra kroppar utan hela ekosystem härska. Det är känt att fiskarnas reproduktionsförmåga minskar kraftigt på grund av  både nerspolade mediciner och ut-kissade sådanan.  Detta är bara ett exempel, det finns massor av exempel, där vi behandlar vår natur brutalt.
Här där vi bor, är bombningarna i Vättern och planerad gruvdrift färska exempel.

Slumrande verklighet, slutlig

Även våra kroppar är en del av naturen och den mår bra av att leva ett naturligt liv, äta naturliga saker. Sova när det är mörkt. Vandra i naturen. Andas frisk luft.
Ja, såhär blev den till sist. Om du tittar noga, så kan du se att det här är en ny bild. Jag har målat den här bilden i två omgångar. Den här som du ser här, är den som jag målade sist och som nu finns på utställningen på Naturum Tåkern. Denna vecka, höstlovsveckan, så är där öppet varje dag, 10 -16. Resten av hösten är där öppet söndag till tisdag 10 – 16. Välkommen

Halsens blåa ton…… halschakrat

Idag håller jag yoga i Vadstena, på Hälsohuset. Just nu, på yogan,  vilar vi med uppmärksamheten på ett energicentra, chakra, per gång. Idag är det halschakrat som vi ska uppleva.
Samtidigt vet jag, att just nu är det många som går in på vår blogg (jätteroligt!!)  för att hitta mer information om utställning och workshop  som vi håller på Naturum Tåkern.  Fotsätt längre ner på bloggen så kommer mer om utställningen – och titta in på vårt KALLENDARIUM  ( flik uppe till höger).  Det blir fler inlägg de närmaste dagarna som har med utställningen att göra.
Men först, idag, handlar det om färg och kroppens energisystem och vårt medvetande. Halschakrat. Beläget i halsen, nära köldskörtlarna.  Den färgfrekvenst som i första hand balanserar och påverkar halsen positivt är blått.

Detta är centrat för kommunikation.  Inte bara tal utan kommunikation över lag: tal, dans, måla, spela… alla uttruck.
Den blå färgen brukar man säga är kall.  Den innehåller en stillhet och ett lugn som inte alls finns på det sättet i de röda – gula färgerna. Den här stillheten är en förutsättning  för att du ska kunna lyssna.
Vi måste höra den andre för att kunna svara. Vi måste lyssna för att höra vår inre röst. Utan att lyssna blir vårt prat bara tomt och innehållslöst.

Vishuddhi yantra, halschakrat

Ett obalanserat halschakra kan uttrycka sig i oavbrutet pladder eller tvärt om. Tunghäfta och känsla av att man inte kan uttrycka sig. Där kan finnas en stor ensamhet – känslan av att ingen förstår mig. Isolering. Svårigheter att knyta an till andra människor. Sorg.
De kan vara goda lyssnare…. men dåliga på att lyssna på sig själva.
Om du har något du vill säga… till någon… men inte säger det… så är det lätt att få ont i halsen eller hosta. vi brukar kalla det förkylning men ett bra sätt att bli frisk – eller inte sjuk alls, är att vara ärlig, sann och rak. Vi behöver stå upp för oss själva för att må bra.

Det balanserade är däremot en god lyssnare och  uttrycker sig tydligt. När man hör sin inre röst och kan uttrycka det, så blir man trygg.  Det gör också att man blir sann. Sanning är en viktig kvalité för halschakrat.
Lugn. Stillhet. en sorts inre närvaro.

Blå Iris

Man kan känna sig helt ensam och övergiven, mitt bland massor av människor… Men man kan vara helt ensam  och tillfreds, om man är i kontakt med sig själv.
Att vara i kontakt med sig själv är som ett beskydd. Men där kan vara en ännu djupare betydelse av beskydd:
en del påstår att blått är den andligaste av färger, den drar oss tillbaka från livets buller.  Gör oss känsliga för den finstämda, den sanna rösten inom oss själva – och tar oss i kontakt med rösten bortom oss själva.

Hur balanserar man då sitt halschakra?  Är där gammal ilska och sorg som inte kommit ut, kan det vara bra att skrika i duschen, slå på kuddar medan man skriker eller gråter. Helt enkelt låter det komma ut. Att stå upp för sig själv, och säga sin sanning, även om man darrar i benen är också väldigt bra.
Att förlåta och be om förlåtelse, är väldigt bra för sinnesfriden…
Alla andningsövningar i yogan är bra. De långsamma fridfulla fyller dig med extra mycket stillhet, men har man mycket oro i kroppen är de häftiga andningsövningarna bra, för de befriar kroppen från stress.
Sjung, dansa….. men helst fritt. Låt rösten bara sjunga sina egna toner -”fula” ljud är lika viktiga och helande. Låt kroppen dansa….. sin glädje, sorg och trötthet. måla uttryck dig på alla sätt. allt är bra och gör dig levande.
Omge dig med blått. Blåa väggar ( inte i köket) kläder, blommor. Känner du dig skör kan du tänka dig att du omger dig med blått ljus – då är du i beskydd. Du kan meditera med öppna ögon genom att helt enkelt sitta och betrakta yantrat ( geometrisk bild)  för Vishuddhi. Även om du inte sitter stilla och betraktar yantrat, du skriv ut den och hän den på väggen, när du tittar på den så påminner du något inom dig.
sen finns ju alltid min favorit…. Aura Somas färgterapi…..

Ett par gånger har jag blivit tillfrågad om vad man ska ha på sig för färg på en jobbintervju.  Det kan ju bero på vilken sorts jobb det är, men generellt är BLÅ en bra färg. Den ger intryck av sanning, pålitlighet, effektivitet….

vardagsliv

TA det lugnt. Det är det enda jag har i huvudet idag.  En känsla av ”dagen efter” råder här.
Rurik var dock på uppdrag. Han tog bilen och for till Motala.

Men det var en hjälte som kom hem. Med kattsand och mat till både katt och fåglar. Vi laddar för vinterfodring.  Vi har hört med experterna på Naturum tåkern. De viktigaste månaderna för att mata fåglar är november till januari – för att dagarna är så korta. Småfåglar somnar  per automatik när det blir mörkt så de kan ha svårt att hinna med att äta sig mätta. Vi väntar nog några dagar till innan vi sätter ut fågelmatarna, vi har stor trädgård och de plockar mycket små insekter och fröer, det gillar vi.
Mat kassen innehöll också mycket fröer – till de stora fåglarna Ganga och Rurik.

Vi är inbitna vegetarianer. Vi lovprisar bönor, nötter och andra torkade godsaker. bovete som är hel får vi kämpa för att hitta. Vi har det inte i Vadstenas affärer men i Motala fanns det, på Willys.

En hungrig man kom hem. Jag misstänkte det, så det var mat i pannan. Men den hann inte ens bli uppvärmd. Slurp, så var den borta!

Vernissage på Naturum Tåkern

Så var det dags. Vernissage.

Det var ett fantastiskt väder idag.  Det var måååånga som tyckte det var en bra anledning att åka ut till Naturum.

Parkeringen var mer eller mindre full. (bilden gör inte rättvisa, där var många bilar!!)   Förr när man åkte hit var här kanske 2 eller 3 bilar….. nu….. har det blivit ett folknöje. Allt från fågelskådare till damer i fin-skor vill njuta naturen här!

Vi bjöd på pepparkakor med chevré, havtornsmarmelad och oliv…

….en bricka med massor av våra helt gudomliga vindruvor. Det kalla vädret gör dom fantastiskt söta och goda i smaken.  dom behöver helt enkelt nästan frysa ihjäl för att bli sådär perfekta. Så är de nu. Det var många som åt och rullade med ögonen.

Men vår publik bestod av många skygga fåglar, så vi var lite försiktiga. Det gick inte att vara för framfusig. Det kan nog ha varit flera hundra besökare på området  idag, kanske 500. Av dom var drygt hundra även hos oss och tittade på konst.

Det tycker jag inte är så illa för Naturum i sig bjuder på mycket att titta på.

Vi bjöd på vilt tillugg och vilda bilder.

vilt och magiskt

Men vi väntar fortfarande på den där publiken som flämtar till och rycker upp plånboken!
Vi tröstar oss med att räkna ut hur stor publik vi kan räkna med att få medan vi hänger här. Öppet tre dagar i veckan med, lågt räknat, ca 50 pers per dag som verkligen tittar på vår konst. Helt säker har de öppet fram till jul. Det ger en publik på minst 1200 pers, det är  jämförbart med en konstrunda. Att bli sedd är viktigt, håll tummarna.

vi är nöjda

Alla tavlor på plats.  Jag målade en Livets Träd, stort, tyckte jag, till utställningen. Men kolla, Rurik slår mig med hästlängder!!   Det var knappt borden var stora nog därhemma när han höll på. Till stor del kröp han på golvet.

Min tavla ser nästan liten ut!  Men den är 1 x 1 meter. Det är stort när det står på staffli i vår söta ateljé.
Här är fina  ytor att hänga på. Det är roligt att hänga när det är lugnt. Tavlor påverkar varandra mycket. Det är spännande att uppleva hur de börjar prata med varandra.  Samskapa. Nu är vi nöjda.

det är första gången vi gör en utställning tillsammans, utanför vår egen ateljé (till konstrundan).  Känns härligt att se att de passar så bra ihop, våra bilder, precis som vi, Ganga och Rurik trivs tillsammans. Så gör våra tavlor.

Vad ska vi bjuda på?

Hungriga konstnärskollegier undrar, vad ska vi bjuda på?
Hmm. Naturum tycker att vi kan väl hänga utställningen dagen innan medan besökare är där och trampar omkring i konsten och vill prata ihjäl en, medan man försöker hålla focus.( visst kan jag göra målande beskrivning om hur det kan gå till?) Våra konstnärsvänner är mer intresserade av att få något spännande i gommen.
Vi vill ha det bra.

havtorn

Solen lyser idag, Rurik går i trädgården. Med sig har han den vita grytan… stolt kommer han in med havtorn.

pepparkaka med getost, havtornsmarmelad och oliv

Nu njuter vi av att provsmaka. Kära konstnärsvänner, vi får väl se om vi har något att bjuda på. Det här var jäklitt gott. – och vi gillar ju att ha det bra, så kanske vi äter upp dom!
Imorgon åker vi till Naturum och fixar det sista med utställningen. Det mesta är gjort, skönt är väl det. Att veta att det blir lugnt imorgon, det behöver vi.