Grön Återhämtning

Så där efter en konstrunda har man ju mest lust att sätta sig ned och ta det lugnt. Vi försöker återhämta balans efter förkylning, men samtidigt, trädgården ropar, minst sagt. Tur att återhämtning och trädgårdsarbete går så bra ihop.

Tacksamt med vitlök som man sätter på senhösten, den är i alla fall på banan. Hög och ståtlig sträcker den på sig, vår sibiriska vitlökssort.

Den förodlade purjon petar vi ner i marken, den är så tunn att den knappt syns!

Skönt att sitta på huk och sätta morot och rödbetsfröer ( o lite annat). Nära jorden är bra för själen. Det gäller bara att se till att vattna på den svarta jorden – fåglarna älskar att bada i torr, ogräsfri jord och då flyger alla nysatta fröer huller om buller.

I växthuset har vi i år lärt oss hur man ska göra med aubergine! De här plantorna planterade vi ut nu: de råkade liksom bli sådda sent i höstas och fick flytta in i boningshuset över vinter. Vi har kämpat med bladlöss och vitaflygare, vilket det gärna blir när man tar in växter, men här kom belöningen. Den satte igång och blommar generöst med en gång och lovar oss aubergin. De behöver sås väldigt tidigt på året, förstår jag nu, för att hinna få fram sina aubergine. Allt behöver sin tid, både aubergin och återhämtning.

Mån-Potatis

Det går inte fort med potatissättningen. Hosta och snor hindrar oss. Vi måste pausa o återhämta oss också. I frysen hittade Ganga fläderblomssaft. Perfekt.

Visserligen vildvuxet, men fötterna våra vilar i timjanmattan -fylld med äppelblomsblad. Så poetiskt allt är nu!!

Så var det potatisen. Det finns tydligen en tradition i Sydamerika, att potatis ska sättas vid fullmåne. Hade ingen aning! Det måste vi prova! Det är ju nu så då viger vi dagen till de. Den här jordplättar förberedde Ganga i höstas. Täckt med kartong och hö. Nu var det bara att avtäcka och göra en enkel grävning. Potatis satt vid fullmåne stimuleras mer att sätta potatis, var tesen. Potatisen hade i alla fall legat och längtat länge på att komma i jorden. Hade blivit lite skrumpen, men det blir bra det med! Heja månpotatisen!

Något som bara hände sådär i farten var starten av insamling av årets örter. Finfin snärjmåra-bra för lever o utrensning. Maskros även det för utrensning o lever. Och nässlor, mineralrika o bra till allt… vi hamstrar.

Konstrundan

Efter en konstrunda, som kändes lite uppgraderad, för vad sägs om en hel buss med besökare som anländer och intar platsen på söndag morgon?!

Bilarna stod på rad och vi hade inte en enda paus förrän på söndag eftermiddag-då var här stilla en halvtimma….

Trots det, hann vi med lite häng, med konstintresserade vänner på besök.

Nu ska vi lugna ner oss lite, läka förkylningarna o gosa med trädgården.

Insnöat

Denna bild ovan är, onsdagen den 24 april från i torsdag, en liten vecka sedan. den får vara symbol för hur vi nu typ känner oss: -sådär lagom insnöade med tunnelseende. Sådan är våren. Mer inslag kommer om det, men det är mycket att hålla rätt på.

För en månad sedan blommade krokus så vackert. Men avlöstes av tjocka snöfall. På samma yta är krokusen nu borta och en storslagen ( nyplanterad i höstas) nykomling är på väg upp. Barnsligt förtjusta som vi är i trädgården följer vi det med spänning.

Den har bara börjat. Jättestäpplilja. Hög och vacker är den i våra drömmar. Bilden ovan är från idag.

Grattis 89-åringen

Ålder är bara en siffra. Gunvald, Gangas far har mycket att berätta och det gör han gärna. Vi kom på besök där de bor i huset där han till och med är född. Det blev eftermiddagskaffe o grattis, fast det var en vecka tidigt.

De fick en present( de fick ju bli lite gemensamt så klart, till både mor o far), värdig en trädgårdsmästar-familj. Vad kan det vara på bilden ovan? Ser ut som en bläckfisk?

Det är en Jättestäpplilja. Herrarna, Gunvald och Rurik gick gemensamt ut och grävde ner den i rabatten.

Nu är vi förväntansfulla. Det här är en flerårig sak som kan bli en bit över två meter hög och med elegant blomning. Mycket spännande!

Fira midsommar

Hur vi firade midsommar? Med spaden! Lyckligt grävandes. Det kastanjeträd som vi redan har, fick en kompis. Vi vill ju det ska bli kastanjer att äta! Då ska de helst vara två.

…och vad händer bakom den japanska rot tisteln? Tisteln ska ju inte vara där för evigt och där längst in i hörnet tror vi blir varmt och najs för citronträdet, HÅLL TUMMARNA!

Det var citronträdet, eller möjligheten till ett citronträd som fick oss att köra ända ner till Osby för möjligheten att få ett alldeles eget som klarar att växa ute.

De två aprikosträden, vi har pratat om att skaffa aprikosträd i säkert mer än tio år! De får stå ungefär där våra päronträd varit. De två träden fick päronrost, så vi har nu bara ett päronträd kvar, som står lite längre bort. Hoppas att aprikoserna klarar placeringen. Det är två olika sorter, det skulle bli bäst så, sa trädgårdsmästarn på Jeppas.

Det tar sin tid att plantera träd, så plötsligt var den milda, varma midsommaraftonen kväll. Vår trädgård doftar helt magiskt och man går omkring på kvällarna och doftar sig yr.

Uppe vid stora vägen hör vi hur de tjoar, spelar musik och festar. Men vi hör det på avstånd, dovt. Sommaren ligger mjukt expanderande på något vis.

Vi håller med Ellen Key, som bodde här på Omberg, hon byggde sitt hem här: Strand. Om midsommarafton skrev hon:

”Från min ungdoms midsommaraftnar minnes jag som den skönaste stunden den, då dans och glam stannat och den gyllenvita natthimlen stod över tystnade näjder. Den stunden ägde något underbart enande: en innerlig närhetskänsla upphävde avstånden mellan landsdel efter landsdel, från gräns till gräns; det var som om själen flutit ut och smält samman med alla andra själar från bygd till bygd, som hörde man alla pulsar gå, alla hjärtan slå av samma känslor.”

(Ungdomens uppgifter, tal till Sveriges ungdom 1910)

Dagarna runt midsommar är så speciella, det känns mer när vädret är fint tycker jag. Kanske för att man är ute mer då. Världarna är tunna och allt liv så levande, kommunikations-vänligt. Det kändes som hela trädgården var med och satte de nya träden på plats. Det gillade vi verkligen.

Förra årets äpplen blir dundernäring

Gräva, gräva, gräva. Vi förbereder för vår kålodling. Vi gräver fåror och lägger i fermenterad kompost.

All fallfrukt, varvad med det trädgårdsavfall som vi hade tillgång till vid det tillfället, blev i sin tur varvad med Bokashi. De har legat i tunnor över höst och vinter. Nu doftar det typ som cider när vi öser ner dom i fåran. Allt är fortfarande ganska fast i konsistens men två veckor under jord räcket för att det ändå ska vara odlingsbart, där det blivit nergrävt. Den brukar växa så det dundrar.

Våra Bokashitunnor brukar stå i skuggan, under det stora äppelträdet. Där står den för att inte bli för varm, det gillar inte microlivet i Bokashin. Det här ger oss en chans att få tillräckligt med näring till våra odlingar utan att behöva kånka för mycket gödsel. Och vi kan använda material vi redan har.

-och kålhuset fick vi upp. Och jorden där inne är nu förberedd med äppelbokashi. Om ca 14 dagar börjar vi plantera in kålplantorna. Ännu en sak att bocka av på trädgårdslistan!

komprimerad dag

Hur kan vissa dagar leverera så mycket? visserligen skiner solen. Äntligen har Ganga fått ut sprutat och duschat över hela trädgården med både Mariadroppar, Pernilladroppar och mot sniglar. Över allt. Känns bra.

Ser bilden ovan förvirrad ut? Jo så är det nog, i alla fall hektisk. -Allt från uterummet har tagits ut. sorterats och städats. Vi har vädret med oss, sol och varmt, så soligt att Ganga knappt kunde ta en bild med mobilen, hon nästan kryper in i bilden för att se skärmen, på bekostnad av motivet, hm.
På morgonen kom en förfrågan om vi ville vara med i ett inredningsreportage i tidningen. Vi kunde inte bli mer förvånade! Vi är ju inga pedanter. Men glada tackade vi ja. Som konstnär och stundande konstrunda så är det så tacksamt att få bli sedd. Men så effektiva vi har varit! En fotograf i vårt hem, så otroligt avslöjande!! Uterummet som alltid är en seg-seg process att ställa i ordning efter vinterns sunkiga förvaringsplats till ett rum med putsade fönster och fräsch utställningsyta gick som en raket. Sen fick vi äntligen plockat bort alla ändlösa projekthögar som bara ligger överallt -och damråttorna försvann!! Tack för denna hjälp till att ta städet med fart! Allt blev gjort på två dagar och vi njuter renhetens behag!

Sen ringde telefonen och -Grattis till Ganga, som vunnit en fin fototavla på konstlotteriet i Ödeshögs konstförening.

DOFTER OCH HUMMLOR/ Fragrances and bumbelbees. acrylic om plexiglass 91 x 92cm

vidare, samma dag, mail från jurybedömd utställning, att ovan härliga bild på plexiglas är antagen till salong på Södertälje konsthall. 181 konstnärer sökte och 48 kom med. Jippiiii

och sist men inte minst ett starkt och läkande samtal med en av mina döttrar. Hur bra kan det bli!
Jo, massor med bin i växthuset! Persikoträdet blommar och det surrar i massor!!!

Visst var det väldigt mycket positiv energi som bara lassade in, på en och samma dag? Vi tackar!

Namnbyte

Än drar det kallt.Men sakta vänder det, mörker blir till ljus och det börjar bli dags att tänka på att förbereda odlingarna. Ett sånt preparat som det är bra att förbereda med är Sulfur. Den har bytt namn, den är bra till så mycket, så stärkande och beskyddande.

Den heter A3. PERNILLADROPPAR. Den är som en mamma i trädgården, som hjälper till med att både stärka växterna och hålla undan det som är ovälkommet: ”mot allt som kryper eller flyger” är tumreglen.

Fin att spraya i förebyggande stärkande syfte. Det gör man nu. Spraya marken och det du vill skydda. Gå in i webshopen, där finns den. https://www.bladhtradgard.com/shop

Vägen i mörkret

Den där vägen till vår keramikstudio. Vi går gärna dit och då är det ofta eftermiddag och ganska ljust.

Sen ska man gå tillbaka igen… då e det mörkt -oh det blir TOTALmörkt. Man ser verkligen ingenting. Här finns ingen gatubelysning i närheten. Här är åkrar, skogar och sjöar. Det är stora ytor utan belysning som fördjupar nattens mörker. Missförstå oss inte, nattens mörker är helt underbart och ger djupt lugn. Men lite jobbigt när en går rakt in i en trädstam eller blir petad i ansiktet av en kvist, som man inte har en chans att se

Men nu har vi byggt oss en Vintergata. Visst blev det fint! Trädgården blev till en slotts park och allt blev till en ny upplevelse. Inget mer snubbel.

Men ljusslingan kommer vara släckt för det mesta… när vi inte är i keramiken. Mörkret har också sin skönhet.