Bland överflöd

Majsfältet

Mitt i trädgården har vi börjar anlägga nytt grönsaksland. Här fanns förut blomstergård, men nu gör vi en långsam omställning. I år tittar vi med beundran på majsen som sträcker sig mot himlen!

Hanblommor, majs

Där uppe i himmelen svajar han-blommorna. De sträcker stolt på sig.

Titta in i majsfältet

Nyfiken så klart. Jag sticker näsan in bland de prassliga bladen. Hur går det i majskuvösen?

Majsblommor, hon

Jotack, här inne darrar erotiken. Honblommorna sträcker ut långa känsliga trådar och tar tacksamt emot den pollen från ovan som ryker ner till dom.

Majs ska stå tätt, då blir det bäst pollinering. En riktig grupp, är att föredra. Varje majskorn behöver bli pollinerat för att kunna bli till.

Ser du att våra majsplantor har olika färg? Vi älskar ursprungsmajsen, ibland heter den brödmajs, ibland Indianmajs. Den är inte lika söt i sin smak och är vackert mångfärgad…

Persikor till marmelad

Nästa överflöd. Vad gör en när 300 persikor mognar, SAMTIDIGT!! Jag glömde att vattna dom tillräckligt i årets värme, kanske tur. Nu är de små , nätta och sagolikt goda. Det blir marmelad!

Rurik o marmeladen

En äter aldrig Ruriks mat två gånger ( alltid en ny knorr ). Denna gång blev det persika med mynta. Fantastiskt gott, så klart.

Sen upptäckte vi, att superlätta, fjäsksåsen, kan en få om en tar lite av marmeladen och rör ut med soygurt. Söt sås till en grönsaksgryta. Yeah!!!

Stege till himlen

Stegen står mot himlen nu. Solen lyser och regn vet vi knappt vad det är i år. Det mognar, körsbär och mullbär njuter av vädret. Inget år är riktigt det andra likt, men sedan vi målade våra rovfåglar…..


… har vi fått uppleva känslan av att plocka riktigt mogna, svarta körsbär. 


Mullbären, alla träd tycks ha sin egen stil. De svarta är väldigt söta, men små och rädda -de ramlar nästan innan man lyckats plocka dom. En av de vita mullbärsträden, får vit frukt men den får vi aldrig plocka! De har alltid ramlat i förtid. De andra vita mullbärsträdet får svarta ( Hahaha) mullbär. Stora, matiga inte så söta Bara helt Bäst. Nu är de deras tid!


Det är knappt vi syns i grönskan! Men här står vi. Det är plockandets tid, verkligen


Inte nog med det! Nu kör vi sa persikorna -o så blev de mogna -allihopa (nästan)


L’Amor

Jordiga dagar

Garden Party är ett minne. Men trädgården är viktig nu.


Gurkorna har bestämt sig. Nu levererar de. Egenodlade gurka, så mycket godare! Vi har en vanlig slanggurka och en minigurka -som inte så liten alls, men de mognar fortare, det är trevligt. Sen har vi i år även Armenisk gurka, men det kan jag, förhoppningsvis återkomma till i framtiden.


Chili o tomat står o småmyser, inte riktigt redo för att leverera, men snart. 


Men nåt som preciiiiiis har börjat, är persikan! Stora, mogna på kvist, plockade solvarma…. nä, det kan inte bli bättre!


Om du brukar läsa bloggen, så minns du kanske, tidig vår, så tände vi ljus på kvällen i växthuset. Persikoträdet hade blommat och efter det kom det en dryg vecka med minusgrader. Det klarar inte de små blivande persikorna. De ramlar av, så vi tände stearinljus för att höja temperaturen. Titta noga på trädet. Det finns massor med frukt på ett ställe i trädet -på grenarna som var över den plats vi placerade stearinljuset.


Här hänger frukten tätt. Extra stora frukter i år, för det är nästan bara frukt på just dessa grenar, så de får all energi.


På andra delen av trädkronan är där tomt, det blev antagligen för kallt. Så nu vet vi, så stor skillnad blir det av att tända  stearinljus! 


Högtidligt får dagens skörd samsas i tallriken. Det är en ljuvlig tid.


Annat växer på. I växthuset sträcker rödkålsplantan på sig. Så vacker! Allt medan basilikan, ännu liten bubblar med bladen.


Årets kålodling är inget att skryta med. Vi kom igång så sent. Först konstrundan och sen kom vår studio, Boden som ska bli vår nya ateljé . Det har varit mycket tid till annat. Så kålhuset har inte fått så mycket omsorg. Medan andra har kål som är giganter så här års är våra små, små mini.


Men nu är kålhuset  på plats. Små kålplantor är också på plats. Det är kul med trädgård. Även om kålen, just nu, är mini.

Hur det gick sen 

Kanske dags med uppdatering. Livet med utedass, vårt vattenlösa liv. Hur gick det? Vi kom rätt snart fram till att det var bottenventilen till pumpen som gett upp.


Rurik kavlade upp armarna och svalde hårt. Plockade fram stegarna och så här lång behövde den vara. Ser du mitt på stegen, repet som korsar? Där var vattennivån. Men hela stegen behövdes. Det var bara allra översta pinnen som stack upp ur brunnen. Så nu vet vi exakt hur djup brunnen är: Tre stegar djup!! Rurik klev ned på stegen, med fötterna i vatten och monterade av slangen som går till botten. Så drog vi upp hela nedre delen o bytte ventilen. Nu tycker vi det är närmast himmelsk magi varje gång vi öppnar kranen och rent fint vatten i massor kommer.


I våras gjorde vi även ett inlägg om hur, rätt länge, gick ut på kvällen och tände ljus i växthuset. Persikoträdet hade blommat och sen anlände en längre period med nattfrost. Det tål inte de små blivande persikorna, karten. Då ramlar de av.


Men vi lyckades skydda dom! Värmen från stearinljuset var tillräckligt för att de kunde hänga kvar och nu är de stora som plommon ungefär. Gröna och gömda i bladverket växer de fridfullt till.   -och vi som älskar sensommarens ljuva persikor, plockade från gren, ljuvligt saftiga och söta. Vi klappar tacksamt trädet.

Dofter

persikor
Idag är det NÄSAN som skriver ett inlägg. en mycket lycklig näsa. Tänk att gå in i växthuset på morgonen – och mötas av av den söta, täta doften av mogen PERSIKA. Vi har skördat persika i en månad nu, så det är de sista ljuva frukterna som hänger kvar, doftande.  Persikor mognar fram, lite i taget ( lite! hehe, de har varit många hela tiden!) man ser hur några blir större, och de är de man plockar efter hand.
Nu fyller jag tacksamt näsan med doften, extra tacksam eftersom jag inser att snart är det slut för i år.

Citron-träd
Ändå har doften konkurrens. En tung söt, helt O -citron lik doft. Men det är citronblommorna.

citronblommor
Det är värt att ha en citronplanta/träd, bara för doftens skull. Men nu skäms jag lite för vårt träd, som man måste kånka in varje vinter och där trivs den liksom inte -den fäller både citron-kartarna och alldeles för många blad, sen står den där och är stor och ful. Jag börjar tänka tankar om att ge upp den medan jag tar ut den i växthuset för sommaren. Nu svarar den med ett bombardemang, av både blom, blad och …… doft….

mynta
MYNTA. Bara jag går förbi den i trädgården fylls luften med spännande dofter. Klara, rena, starka dofter. Från att ha varit ljummet använda, till te och lite matlagning har de blivit väääldigt attraktiva. Förklaringen är en juice-maskin.

morgonplockning i trädgården 20 augusti
Vi kånkar in i köket och lassar upp alla fångster på köksbordet:  NyZeeländs spenat, gurkor i det oändliga (klagar inte) tomatillo, persikor, tomat, plommon, mullbär örter.
Fatta att det tar tid innan det blir mat på bordet på förmiddagarna just nu. sommaröverflöd! Gurka, spenat persika och mynta går rakt ner i juicern….. så gott!!

De sista Persikorna….

persikor sista augusti

……lite uppföljning: Var enda dag fram till igår. I vårt kylskåp la vi alla våra skördade PERSIKOR. Varje frukost har vi ätit persika. Det är ju känsliga frukter, som du säkert vet. Köper man en i affären så är man nästan tvungen att äta upp den samma dag för att den inte ska bryta ihop och försvinna.
Jag var ju lite extra nyfiken eftersom jag har velat prova in vårt frekvens-homeopatiska preparat för frukt…. vi kunde konstatera att frukterna blev väldig stora, inte bara några stycken utan de allra flesta.  Men hur skulle de hålla i lagring.
Förra inlägget var daterat från mitten av juli och då var vi mitt i storplockningen av våra frukter. En vecka senare var det bara lite fallfrukt, som ju inte håller så bra, som var kvar. Det är den sista fallfrukten som vi nu, mer än en månad senare plockat fram.  Det blev till att skära bort lite på dom alla men två höll smak o var goda den tredje, lilla, var inte god, den blev släng.
Men ändå! Måååånga persikor har vi fått njuta. Tack snälla trädet!

Här är det förra inläget från i somras:

stor persika
Egna persikor… Hur otroligt är inte det?? Tack och lov mognar inte alla på en gång. Men nu levererar de! De allra största plockar jag ner i korgen idag. Ludna, varma och doftande.

persikor
Har vi någonsin haft så stora persikor frågar vi oss??  Stora, jag är ju nyfiken, – de har under säsong blivit sprayade med frekvens-homopatipreparat  för ”FRUKT” tror det har gett resultat. Trädet har gett sitt bästa. Hur är de i lagring, det får vi se nu.

Stora Persikor


Egna persikor… Hur otroligt är inte det?? Tack och lov mognar inte alla på en gång. Men nu levererar de! De allra största plockar jag ner i korgen idag. Ludna, varma och doftande.

persikor
Har vi någonsin haft så stora persikor frågar vi oss??  Stora, jag är ju nyfiken, – de har under säsong blivit sprayade med frekvens-homopatipreparat  för ”FRUKT” tror det hat gett resultat. Trädet har gett sitt bästa. Hur är de i lagring, det får vi se nu.

Vad Göööör vi!

Persikoögon

Visst kan man undra vad som hänt. Plötsligt är det bara tyst.  Men, tja, fråga mig inte, för jag har inget bra svar mer än att det blev för mycket. Så ursäkta om inläggen plötsligt är lite mer sporadiska. Är inte riktigt i form än. Det blir väl bättre med tiden.
Men trots att vi inte gör nåt – så är det mycket som ska göras….. dags att skörda

tomater
Tomaterna har börjat

persikokorg
Förra året fick vi tre persikor ( blommorna frös bort på våren) Nu känns det som vi  har tre tusen!

egna bär
Varje morgon plockar vi på Hallonstigen; hallon, svarta vinbär, smultron och mullbär. Mycket går rakt ner i magen, resten hamnar på frukosten och det som blir kvar i frysen.
Johannesörten ( blommorna) hamnar i tekannan tillsammans med lite annat blandat från trädgården, hallonblad, svart vinbär, rosor o lavendel…..

Så nu vet du att vi lever 🙂