kommer du ihåg att fjäskade för min Förmödrar och Förfäder. Det var innan vi åkte på resa.  Men instruktionerna var, om man ville, att göra den här efterprocessen i elva dagar. Själva processen var en process som Malin var här och genomförde för oss; ”Förfädernas Befrielse”.
nu är jag jätte glad att jag gör det här. Jag är förvånad, mina avlidna släktingar är inget som jag direkt brukar uppleva vanligtvis -men….. de är väl svaga för kaffet?
Det var andra gången jag gjorde själva den stora ritualen och första gången gjorde jag aldrig det här ”efterfjäsket” (jag menar inget negativt med ordet fjäsk, men man kanske behöver ställa in sig lite för dom på andra sidan…)

”Jag vill ha kaffe” sa en kvinnlig, avliden släkting bestämt. Så, på den vägen är det. för några dagar sedan, kom till min förvåning även mina gamla svärföräldrar. Det är ju lättare att känna igen de som man har träffat i livet, de flesta av de döda är ju egentligen bara historier, men har man träffat dem i livet så känns de igen lättare. Men flera tycker jag mig sakna, jag har undrat, var är dom?
Så igår hände miraklet, fråga mig inte med vilka sinnen jag upplevde detta – med underjorden, eller de lägre världarna tycktes öppna sig och förfäder som suttit fast – i sina föreställningar….. om att inte duga, vilja ha hämnd, eller känna skam, sorg   -det kan verkligen finnas många olika anledningar till att en själ fastnar, något öppnade sig, och de kom fria.
Det var trångt vid kaffekopparna idag! Lite omtumlad stämning.
Jaha, vad säger man då, när alla kommer på kaffe? Jag tackar dom på hela släktens vägnar. Jag tackar för allt deras hårda arbete, för att dom har möjliggjort att vi har det bra. Talar om att de ska släppa det som håller dom kvar och att vi som lever nu  önskar att de ska vara lyckliga -att de kan gå in i det stora ljuset.

Sen berättade jag för dom om mina barn, att Siri har sparat ihop pengar och flyger till CentralAmerika just nu. Att hon ska vara valövervakare i El Salvador och jobba med fattiga människors hälsa i Guatemala. Jag berättade om Ella o Ritas studier och drömmar. De lyssnade och var stolta, delaktiga.
Det var spännande o känna alla nyanser i rummet.

Så avslutar jag kaffestunden med att ta kontakt med den kontakt jag använder för att få hjälp med arbetet i de andra dimensionerna och ber om hjälp att alla förmödrar och förfäder ska få in fin  resa in till de stora Ljuset och Kärleken.

Ja, det är tydligen mycket som kan hända över en kopp kaffe. Jag känner stor tacksamhet till de som skapat den här möjligheten att hjälpa och kommunicera med dom som gått före.

Tack Amma o Bhagavan