Så tyst? Man kan undra hur det står till?
Har vi snirklat till oss som ormhassel? Njaä. känns inte så…. Det är mer som att den inre stillheten har expanderat. ”Var stilla” är det något som säger. En väldigt skön känsla. Efter alla år av djup utbränndhet är det som en ny sorts läkande röst har anlänt. Det kom efter sista resan i Indien.

Trots att vi varit småkrassliga rätt länge känns livet bra – men liksom stilla. Ännu mer stilla blev det efter alla kaffeserveringar jag hade med förfäderna (se tidigare inlägg) .
Sen var det solförmörkelse, vårdagjämning med nymåne som var extra stor…..Kanske känner du också av att det är en förunderlig tid? Ta det lugnt säger inre rösten.

Men det händer ju saker ändå: just nu packar Ganga resväskan. På fredag åker Rita o Ganga till Milano, då får ni följa med. vi ska på öppet hus, på den stora modeskolan Instituto Marangoni.
Vi ses