Kategoriarkiv: vår keramik

Porslinsfestival i Lidköping

Publicerad den av

0

Tjohej, plötsligt kör vi till Lidköping. Vi har pratat om det i flera år och nu med kort varsel fick vi veta att NU är det Porslinsfestival!! Vi nappade på ett lyxigt paketerbjudande och både fick bo bra, äta gott och lite annat bonusmaterial.

Vi vill se mästerskapet i drejning och sen, suga i oss så mycket kunskap o inspiration vi bara kan!

Spännande föreläsningar. Kristallglasyrer, om skulptera i stort, tips o trix. Många kändisar från keramikvärlden är här.

Allt sker inom gamla Rörstrands fabriksområde. Det är så sorgligt och tragiskt att det är nedlagt, men kul att det ändå är levandegjort och har blivit ett vackert och spännande område

Bland butiker och företag finns här även ett vackert Rörstrands museum. Vi hinner knappt gå in och titta ( bara tjuvkika lite) vi har ett fullt program!

PLUS alla tälten men utställande keramiker, material och föreläsare som visade upp och svarade på frågor efter de varit på scen.

Och hur gick det på drejtävlingen? vem blev mästare?

Det var inga sånnadär drejar-rävar med, som vi trodde. Men väl duktiga förmågor som provade sina vingar. Ika, känd från tv-serien om keramik, på tv, vann. det blev lite rolig stämning för hon var även konferencier på festivalen, så det var imponerande! Hon gick från mikrofonen och satte sig och dreja, hittade fokus och vann!!

Nu får vi ju gå hem och prova själva: så hög cylinder som möjligt, 15 cm diameter och lerklump på 4 kg. Den andra uppgiften var så brett som möjligt med 5 kg lera.

Men det riktigt stora var mötena. Råden och samtalet tex med Isak Isaksson, hur han visade och förklarade de vackra kristallerna i hans magiska glasyrer.

Nu ser vi fram emot dag två i Lidköping. Det blir nästa inlägg. Vi ses

Mer kunskap, glasyr

Publicerad den av

2

Det här är en dröm på minst 30 år -att få gå kurs om glasyrer! Om du inte själv håller på med keramik ,så är det kanske svårt att förstå hur mycket glaseringen kan ställa till det och bli till bromskloss. Och det är inte så lätt att läsa det till sig. I alla fall jag, har läst o läst, de beskriver det där med de tre grupperna glasbildare – flussare – neutral men i slutändan har jag inte fattat i alla fall!

Men nu! Två dagar med Simone Holmdal på KVARTSLEK, i Vadstena. Grundläggande baskurs i glasyr. Så bra och så exakt. Det var verkligen att tryggt få hålla i en klok person genom all förvirring. Så var vi lyxigt få i gruppen och kunde ställa våra frågor hela tiden.

Att ha en lärare är inte bara informations överförande. Det är så mycket man tar in, på många nivåer. Älskade att se hennes noggrannhet på alla plan. Hennes naturliga förmåga att anteckna och till och med numrera varje bränning.

Kursen var lika strukturerad och det var så skönt! Det var så mycket som föll på plats! En kurs jag rekommenderar varmt.

Hon är en världsmedborgare genom att vara uppväxt i Australien, bott i New York, Kanada, Tyskland och Sverige. Så nu vet jag, mycket pengar att tjäna på att beställa keramikmaterial i Tyskland. Så det kanske vi provar. Men främst, nu ska det gå att rodda egna glasyrer på ett helt annat sätt.

Tack Simone

Utvecklande födelsedagspresent i Höganäs

Publicerad den av

0

Efter två intensiva dagar i Höganäs fyller vi bilen inte bara med keramik utan även med bättre bättre drej-förtroende, massa inspiration och gott humör.

Rurik imponerar, han är ju trots allt ganska ny i det här. Men han är så superfokuserad och det löser mycket.

Mäster, dvs Anders Johansson själv är helt underbar som lärare. Positiv, vaken och ser allt. Han finns där för oss och vi tar in så mycket vi kan!

Det känns så lyxigt att få så mycket stöd och det kommer vi att leva på hela året!

Sen är det ju onekligen en alldeles speciell känsla, att sitta o dreja i Gamla Höganäsbolagets gedigna lokaler. vi rör oss runt de gamla Saltugnarna och Aners Johanssons spännande verk och glasyrer runt oss.

Nu drömmer vi om att både komma och lära mer om drejning och även glasyr. Heja oss och TACK till alla på Saltugnarna Höganäs. Både Anders Johansson för gedigen kunskap och Anna-Lena som är bästa coordinatorn.

-Vem som fyllde år? Rurik, 78åringen!!

Hänger på Skänninge Bibliotek

Publicerad den av

0

Har du missat? Över hela julen, fram till och med 5 januari hänger Ganga och Ruriks konst på Skänninge bibliotek. Ett mysigt filialbibliotek vid det gamla torget, mitt i byn.

Här lyser det varmt inne, i det mörka vintervädret. ( våra tavlor ska ju upp på väggarna, även om de står utanför entrén på bilden).

Massor med spännande böcker också, kan jag säga. Fina böcker om örter och en bok om elefantupproret i Skänninge -Sveriges första elefant visades upp här, mot betalning. Den stackaren visades upp på andra våningen i tingshuset. Ja, klart vi måste låna! Mycket man vill veta. Bibliotekarierna skrattar glatt åt högen med böcker vi lånar på oss

Bibliotek är lite spännande plats, både utställningslokal och lite hemmamysigt, på samma gång. Sissela hänger upp Vättern-draken i fönstret. Aaa den gjorde sig på ett bibliotek!

Plus fönster och monter som får vara plats till vår keramik, som ofta är berättande på olika sätt.

Näst sista dagen på utställningen, alltså 4 januari så blir det samtal om konsten. Då är du extra välkommen att både komma och se och höra. Det är bibliotikarie och kulturarbetare Camilla Akraka som jobbar på biblioteket som håller ett öppet samtal med oss, om vår utställning.

Välkommen

Drejskiva

Publicerad den av

1

Känslan. En ny, superbra och supertyst drejskiva. Nu har vi den. Monterad och på plats. Det var verkligen en njutning att dreja på den.

Vad ska en dreja då? Det blev ett gäng miniatyrer och en riktig tutilur-hög sak. Nu är den invigd.

Bara en sak vi inte gillade… fotpedalen. Alla Shimpo som jag provat har hårda ryckiga fotpedaler. Vi oljade den -men det hjälpte föga. Men sen räddade youtube oss!

Vi lättade på rätt skruv och den blev som en dröm. Senare var jag inhoppare på en keramikkurs -där var två shimpo med sina tröga pedaler så då fixade jag till dom med -jubel i klassen kan jag berätta. Ibland är det lätt att vara hjälte😊

Från kaos och möjligheter till ordning och utställning

Publicerad den av

0

Mycket förarbete inför en utställning som liksom bara ska funka. Det är verkligen att gå från möjligheterna till ordning. Podier, hitta, fixa transportera. Priser, notera,räkna och skriva. Och sen lista ut hur och var det ska hängas.

Det blev så bra så! Några tuffa dagar med allt fixande. Men sen satt det. Nu har vi gjort vårt bästa och starten på utställningen, som är på Sancta Birgittas klostermuseum var att delta på Vadstena Konstrunda.

Man kan inget annat säga, än att det är en stad med stil, Vadstena. Konstrundans öppnande och gemensamhetsutställning sker på slottet. Gustav Vasas slott. Mäktigt.

Rejäla utställningsytor. Svarta med bra belysning. Ruriks katt-Bonad svävar längst in.

Ursäkta att vi hämningslöst fokuserar på vår egen konst och hoppas det samtidigt ger en känsla av salen och helheten. Gangas tavla är den till höger i bilden: skogen i rosa, en tavla som lyser milt i ett rum, när all belysning släcks på kvällen.

Tillbaka till vår utställning på Klostermuseet Aldrig har väl Ruriks ikoner gjort sig så bra!! Det är en fröjd att se. När det sen kom tre stolar att sitta på och betrakta dom, så blev det så högtidligt. Ikoner är ju faktiskt lite högtidliga!

Ena väggen med Gangas bilder handlade främst om Vättern och Vatten. Bilden längst till höger: ”ringar på vatten” formligen suger till sig människors uppmärksamhet. Detta är första gången som den visas som tryck: Glicee fin Art i numrerad upplaga. Trycket är så välgjort att det är svårt att riktigt förstå att det är tryck. Det bästa är att det gör bilden billigare oh därmed mer tillgänglig att köpa.

Rurik har med ett fat i rakuteknik som är gudomligt vackert.

Även om ikoner är Ruriks grej, så har Ganga med en ikon i keramik. Den här ovan, är rakubränning. Så mild och fin, tycker Ganga själv. Äkta guld i glorian, förresten. Visst är den fin?

Lite bilder från vernissagen. Helt ofattbart när det anländer 47 st Birgittanunnor!! Det var visst inte för vår utställnings skull, utan det var stort firande av heliga Birgittas 650e Himmelska födelsedag. Det som nu är Sancta Birgittas klostermuseum är ju platsen där allt började! Några nunnor ställde snällt upp på ett foto med Rurik.

Avslutningsvis får vi ju göra reklam för den ikon-meditation som Rurik kommer att hålla den 21 september kl 18.

Det kommer att bli en jättefin upplevelse.

Leriga former

Publicerad den av

0

Vi låter leran vara vårt äventyr. Lera är ju följsamt och den får följa vår lust och nyfikenhet.

För Ruriks del har det betytt rätt mycket pysslande med grodor, den senaste tiden. Men också att öva fingertopps känsla som drejning kräver.

Ganga då? Det bli mycket runda former! Undras om det är bröst? Vi kikar in i torkskåpet. Former och idéer kommer som vågor, stannar ett tag och då är det det som gäller, sen drar det sig tillbaks igen.

Det gillar vi.

Drejkurs i Höganäs

Publicerad den av

2

Äventyr i Höganäs! Så roligt och givande. Är det någon stans det ska finnas en mäster i drejning så är det väl här, i Höganäs. Vi ska gå på kurs!

Superlyxigt ( om en gillar att dreja) tre elever, Rurik, Ganga, Maja -och så Anders Johansson, med ett liv som keramiker på Höganäsbolaget, nu eget å Saltugnarna. Tiden då det fanns anställda drejare på Höganäsbolaget är historia numera, men Anders började där, som 17 åring och fick lära sig allt av de gamla drejarna. Det gällde att dreja rätt, snyggt och effektivt. Vi har Anders som idol!

Det var bara att köra på. Så fort nåt var klart matade Anders fram en ny klös( lerklump) till oss. Sen satt vi där o kämpade på, med att bli bättre. Hitta bättre grepp, bättre teknik, se nyanser och klara svårare former.

För Rurik var det tredje gången han drejade överhuvudtaget men han tycks ju vara naturtalang på det här. Han jobbade på, lugnt o metodiskt.

Men tur och tryggt att Anders var med och stöttade. Hjälpte varken för mycket eller för lite. Men tekniken att bara daska till schucken så det kommer på plats, eller det uppånervända godset, det behövs nog mycket träning.

Men vi hade som sagt gott om coaching ( men också egentid) Anna Lena, keramiker, butiksanställd och lite allt-i-allo, kom in och såg till oss och såg till att allt flöt på.

Men vad är det som de pekar på? ” den blev bra!” Känsligt uppfattat vi entusiasmen i Anders röst. ”Se så elegant formen lyfte sig”

Rurik fick beskicka undersidan på en av Gangas kärl. svarvningen av undersida och bas på ett gods kan verkliga lyfta fram och förädla en form. Nu kända vi oss ju stolta: teamwork av Ganga o Rurik.

Visst är det både bra och kul att läsa i böcker om hur det går till. Men att få några dagar, se, kunna fråga, prova och få feedback, det är ovärderlig.

Nu ska vi hem och omsätta det vi lärt i vår egen verklighet.

Ps vi har redan bokat en uppföljning till nästa år.

Rökt keramik

Publicerad den av

0

Nu är vi i Skåne, Menlösa och vi passar på, flikar in, en tunnbränning. För Maria är det en favoritmetod och vi var nyfikna. Så hur tacksamt är det inte att få prova i hennes sällskap.

Vi har preparat så gott vi kunnat. En del av keramiken vi har med ser ut som bättre matknyten. Och ja, en del ätligt finns med.

Här vi tex ett av paketen: ett bananskal ut vår bokashihink ( fermenterad) kryddad med copparcitrat. I skålen papper med järnsulfat oh mer copparcitrat. Efter det är det invirat i matfolie så att allt håller kontakt med keramiken.

Maria köper hästspån på Lantmännen. Nu bäddad allt in i ett tjockt lager spån. En decimeter i botten, och sen ska inget gods ligga mot varandra.

Till sist, efter att allt är packat i spån ( två lager) blir det papper och små ved/ späntad trä. Nu bränner vi på! Nu får det ta fyr och när det brinner stabilt lägger vi på locket. Det blir RÖK.

Skymningen faller. En doft av rök… och den där spånen som varit i hönshuset, den hönsbajs blandade, fick röken att dofta Helsingborg -det doftade kafferosteri ( Zoegas) hela kvällen. Det kommer att sköta sig själv under natten och när tunnan imorgon är sval nog kan öppna och se.

Ruriks drejardebut

Publicerad den av

0

Så var det dags för Ruriks debut vid drejskivan. ” det tar lite tid innan man är på banan”.säger Ganga, sådär lite beskyddande ”se det mest som att du känner dig för. Det behöver inte bli något”. Ganga vill sänka förväntningarna något. I början är en ju glad om det överhuvudtaget blir något. Det är ju nästan lika svårt som att cykla! Det kräver sin träning.

Rurik plockar ihop dom redskap han vill ha och sen sätter han sig vid drejskivan. Ganga låter bli att störa, men till sist vill en ju se! Hur det går!

– man får vara glad om det blir något? ? Ganga tittar, och tappar nästan hakan. Hur gick det här till?! Där sitter Rurik o drejar det ena o sen det andra…. tredje…… fjärde. Och ganska stort också.

-Jag har ju tittat mycket på dig, säger Rurik anspråkslöst och så har jag ju tittat mycket på Youtube.

Just det, mirrorneurons, de när speciella neuronerna vi har i hjärnan som gör att vi lär oss, bara på att titta. Undras om inte youtube förändrar mångas inlärning. Att kunna sitta och titta på vad andra gör, är stark inlärning. Det är många talanger, som man förr ansåg väldigt unika -som att måla fotorealistiskt, som plötsligt många ”kan”. Kanske är det även så med drejning?

Efteråt sitter Rurik, glad o nästan förvirrat och tittar på vad han gjort. Kul!