Graattis Ganga!! Så här kan det också vara! Kulturstipendiat, det är bara att suga på karamellen, smaka på ordet och ta in alla grattis, ta emot alla kramar och ta in alla pepp-gratulationer. ”det var du värd” , ”du är en stor inspiration för mig, och helt klart för många andra i din närhet”.
I vardagen försöker vi ju så klart hålla fanan högt, men att få ord, uppskattning och respekt utifrån, det värmer…. det gäller att ta in och integrera det i kroppen.
Att hålla på med något av ”dom andra språken” – Montessori pratar om de 100 språken, där det talet är ett, men färg, form, känslor är några av de andra.
Att hålla på med kulturens alla andra språk, är ofta ett ensamt arbete, där slitet mellan lust, tvivel, egenvärde och känslan av att vara en lus knackar på dörren, allt som oftast. Så, tacksamhet till Ingeborg och Folke Löf, som skapade en minnesfond, för att uppmuntra alla de olika språken -som behövs, så klart. Hur ska vi annars som människor utvecklas? Men det är ju inte så ofta det lyfts fram och uppskattas, så som det blir en sån här kväll!
Sex stipendiater, bokskrivning & knyppling, en filmare, en operasångerska, en filmare, två med bildkonst, varav Ganga är den ena. så långt allt väl. Men för att backa lite, utdelningen……
…här sitter vi på rad. så där lite lagom knäsvaga, inför det där helt UR-svåra, att få ta emot –och att PRATA om SIG SJÄLV!!
Jag blir knäpp. Jag vet ju hur viktigt det är. Att med enkelhet prata om sig själv. Jag hade kunnat prata om VEM SOM HELST, men när det kommer till mig själv, så blir det alltid super-avkortade versionen. Nu sitter det ändå massor med människor här och är jättenyfikna! Varför är det så svårt att ta in?
Jag gör helt enkelt så gott jag kan, idag. Varje gång blir en väl lite bättre på att uttrycka sig?
Vad är min konst? Vad är mitt uttryck?
Min konst är gärna avbildande,” läsbar i form” så att säga (det går att se vad det föreställer). Men mer, numera, är det det bortom, och bakom, som jag målar. Naturen finns där, men vad är det vi inte ser i naturen? Det vill jag måla. En kvinna finns där, men vad är det vi väljer att inte se, som finns där?
Naturen, Kvinnan och Mystiken, var för sig eller allt på en gång.
Kvinnors förhållande till sin kropp är ett återkommande tema. Därav att jag, till exempel gjort kvinnliga kön – i keramik, som ett altare -eller i bild, som blommor.
Det är nog det sistnämnda som gjort att jag upplever att jag har liten speciell publik i form av yngre kvinnor. tiden är liksom inne för att kvinnor vill ta sig själva och sin kropp på ett hedrande allvar. Mogna kvinnor som ”gjort sin resa”, kan också bli så där tok-lyckliga inför en del av min konst.
Vi firar dagen med lite bilder.
Hurra för Ganga!!!
Yogan har börjat! Hurra!!
gangaochrurik 