Vi har haft dagar med retreat, hemma. Mediterat, haft stillhet. Vi bor ju lite avsides, så det gör sig lätt. vilket förmån!
Det var nu under allhelgonahelgen. Ingen bus eller godis här. Bara mild sol, stillhet och slutna ögon. Det blir som att gå in i ett annat rum, inom sig.

Det var då Hemma-Magin infann sig med mild storhet. Ganga står ute, barfota i senhöst svalkan och gör yoga med morgonsolen i ögonen. Då glider det in en ÖRN på låg höjd, genom trädgården. Från söder, eller min högra sida.
Ett sånt där ofattbart möte. Det tittar med intensiv klarhet in i min blick och glider förbi mig, i något över ögonhöjd. Den försvinner bort mot husets norra del och svänger runt hörnet och är borta. Det tar ett tag innan jag ens inser vad jag varit med om.

Kanske är den nattliga händelse som sen följer, nån dag senare en fortsättning på något som startat? Vem vet. Men mäktig är känslan, när sömnen, i stället blir till healingsession som pågår i timmar. Ljuset drogs upp i formationer, gång på gång ovanför huvudet och energin strömmade genom kroppen.
Har försökt fånga det i skisser, med förhoppning att kunna göra bilder som kan förmedla det hela.  Vill ju gärna måla bilder som förmedlar den här närheten mellan dimensionerna och det samtal med oss själva som det öppnar för.

Tills dess, får ni lite teckningar från blocket.