trädgårdshäng och alltmöjligt häng

Ganga och Rurik
Med breda leenden begav vi oss på Mors Dag till Borghamn bara för att trädgårdshänga och njuta av solen.

Ritas skor
Bra anledning att ta på…. nya sandalerna. Äkta Rita-design, från H&M. De sitter perfekt, i all enkelhet. Det är inte lätt att vara skor till Ganga, ska ni veta, det är fötter som går barfota nästan jämnt, ruskigt tjuriga.
Så var i då på Borghamn Strand, och det var visst alla andra som vi känner också. Nu har vi lärt oss en hög av nya Corona-säkra hälsningar, som:  krama sig själv, hälsa med armbåge eller med fötterna.


Vi besöker Ligas trädgård som är del av anläggningen, hon trädgårdsodlar i den gamla skolträdgården som tillhörde Hushålls skolan, när det begav sig. Nu sväller odlingsbäddarna av liv igen. Det kommer lök o ärtor, dill o örter och sånt som kan ta raka vägen in i restaurangköket här nere på Strand.  bäst som vi hänger kommer även Barden från Omberg på sin Pantercykel, vi skrev väl att alla var här?
-förresten, vad gör Ganga uppflugen på en röd lina?? Ja, det kan man undra, men det är sådant som händer när det är häng.

 

Det var ju inte så många som var innomhus en såhär strålande dag. Det var ju mest för att få sitt kaffe och beställa sin mat. Vi känner oss ju lite extra förbundna nu, till den här platsen, eftersom här hänger Ganga-konst på väggarna och, titta där, sockerkoppen med den konstiga skeden, kommer även det från Ganga. Kan hända längre fram, kommer även de att finnas till försäljning.

sol på innergård, Strand
Var är allt folket då? I sann social distanserings anda, är alla duktigt utspridda. (men vi känner de flesta) Musiken flödar och snart blir det även live-poesi. En märklig blandning av full aktivitet och total avslappning råder.
IMG_2885
Så sitter vi här och tycker vi är på semester. Några kilometer från hemma. Kanske Grekland? Varmt, gott och vindstilla. Vi anar att det här är en plats som håller på att vakna till liv.
Trubaduren Ahlshorn sjunger om hur han cyklar på Skedagatan, Poeterna laddar för sitt framträdande, barna har gått på sagostigen och måsarna tittar på oss från taket, ibland skriker de till.
vi njuter.

Invigd och jordad

Ugnen är invigd!! Ta-Da!! Ur denna ugn ska hädanefter, i makligt tempo, komma vackra, finurliga, coola saker. Är det tänkt. Först ut är en (prov)glasyrbränning, med två  Uterus-Godess (typ) och en skål som Siri tummat -tunn som papper -det är ett mirakel att den har hållit hela vägen genom alla processer (jag har knappt vågat titta på den).

Det är ju ett härligt projekt det här med att få ugnshuset på plats, det har tagit ett år och det är ju inte klart än. Men ugnen är nu inkopplad och fungerar.

I förra veckan fick Rurik hjälp med det sista, att installera elen. Två noggranna herrar. Men trots all noggrannhet eller rättare, tack vare noggrannheten hoppade Rurik till, när grannen kom och tittade in och liksom bara sådär, slängde ur sig ”jaha har ni jordat ordentligt?” Allt dubbelkollades en gång till, fast det helt logiskt var så bra som det absolut kunde. Men säkerhet är en dygd i de här sammanhangen.
Ska läggas till, att den dagen, började med att vi drog ett kort ur en alldeles ny, vacker inspirations kortlek, kortet handlar i korthet om att jorda sig och stå med bägge fötterna på jorden, i sitt liv. Jorda sig.

IMG_2963
ovan ser du kortet, vacker bild, eller hur? 
Så dagen började med det här kortet, sen tänkte vi inte mer på det.  
Sen pratar Rurik och grannen och han säger på skämt nåt om jordningen. vilket Ruriks öron uppfattar och han dubbelkollar allt.
Nästa som sker är att Ganga tar mod till sig och kopplar in automat-panelen till ugnen för att börja inprogrammeringen av bränningskurvor -men se, det gick inte. Det kom ingen ström till dosan!

IMG_2873
Ja, ni förstår säkert. Hela felsökningsgrejen startade. Finns det ström här? Ja. Här? Ja. Vi fattade ingenting, så vi ringde han vi köpt allt av och han kom schysst, med en gång. Sen letade han….  Felsökningen hamnade i dosan innan programmeringen och i den dosan hittades inget fel…. bara en konstig sladd, som ? tja, varför är den här? Den har väl ingen betydelse?
Tiden gick, mörkret kom, nja det blir inte mycket mörkare än skymning nu. De stod fortfarande och funderade. När de gett upp kom det ur munnen på Rurik ”ska du inte prova o stoppa den där  ledningen i jordat i alla fall? Det kan ju inte bli fel.

Tja, sen gick det. Det var jordningen. Så märkligt att det där med jordningen fanns med oss hela dagen, ändå uppdagades det inte förrän till kvällen.

IMG_2912
 

Konst på Borghamn Strand

Borghamn Strand, vadrarhem
Vi gillar Borghamn, en nästan bortglömd pärla. Det är här vi brukar bada i djupt klart vatten på somrarna. här ligger Vandrarhem och hotell, jättefint. -som varit lanthushållsskola men också har en mycket längre historia med stenbrott – men det tar vi en annan dag, för idag är det bara SKRYT!!!

IMG_2820
För idag tisdag, var vi där och satte upp TAVLOR!
Det var en ide vi fick. Nya ägare, de rustar upp, fixar, donar och snyggar till och har toppenmat -till och med för oss, som är så svårflörtade (veganer). Skulle det inte vara fint att även ha fräsch konst på väggarna? från oss?

IMG_2831
Vi var där och visade upp lite av vårt konst och gjorde ett urval.
Ta-Da, nu hänger tre av Gangas bilder här i matsalen. De smälte så fint in tillsammans med den nya tapeten i sand och guld.   Nja, lite högt kanske de hänger, men det var mer för att det skulle fungera när borden står kloss mot väggen. När en tittar ut genom fönstren är det samma blåa som en möter -himmel och hav, som i bilderna. Det blev fint. Så nöjda.

Bilderna är alltså även till salu, en liten diskret lapp med information hänger med bilden. Vår förhoppning är att vi lite då och då byter bilder, efter humör, årstid och tillfälle.
Lagom till Mors Dag. Då blir det lite specialprogram hela dagen, allt från trädgårdshäng, poesi, musik och urgod fika o mat. YeaH. kom!

IMG_2819

Gull från trädgården

Nu har vi haft KristiHimmelsfärd -utan konstrunda. Tråkigt så klart, men ändå inte alls. Vi njuter. Trädgården är verkligen sitt gulligaste, med överflöd av blomning.

När vi går omkring här, är det som att hamna i olika doftstråk. Hägg, äpple, björk allt möter en här i vår trädgård.

Nu är tiden då vi inte vill åka någon stans utan bara mojsa runt i allt gosigt.

Vi roar oss med sinnliga nöjen som att plocka vårmuseroner i gräsmattan efter ett regn.

Sätta upp ugglepinnar. Så de kan sitta där på natten och spanna efter möss och sorkar.

Vi har börjat på en installation som liksom blir ett eko till den gyllene bollen, vi redan har.

Sen leker vi Indiander , hittar spår i trädgården och undrar verkligen vad det är för fågel som besöket och som kan lägga så stora och hela lortar?!! Trana i trädgården? Örn? Nä, det fattar vi inte.

Men allra största gulle-lyckan, är nog att en näktergal har flyttat till oss. Den fyller våra nätter med fantastisk sång. Riktigt känner hur allting lyssnar och tankar in denna underbara frekvens. Lyssna:

knölar på posten

Yacon, knölar bestälda
Dryga tre veckor, sen kom de. Efterlängtade små knölar. Beställda genom amazon.uk. Det lilla paketet kom från Polen och vi delar skatten med Maria. Så hälften av dessa små knölar ska vidare i ett nytt paket. Men det kommer vi till senare.

Yaconknöl för sättning
För en månad sedan viste jag inte ens att det fanns något som hette Yacon. Men nu vet vi, en knöl som beter sig ungefär som kronärtskocka och kommer från Sydamerika. Beställde genast när vi hörde talas om det.  Men det tog dryga tre veckor för paketet att komma fram till oss.

en plats i trädgården
Ganga har hittat en ruta i örtagården som blir Yacon-hemmet och förväntansfullt stoppar vi de små heliga knölarna i jorden.

plantera
Groddarna har hunnit bli långa så det gäller att vara lite försiktig. De har väl legat mörkt och lite varmt vilket sätter fart på groddarna. Men nu ska de äntligen få börja riktiga livet. Antagligen blir det stora knölar och höga växter, se film nedan här finns massa information.  David Appelgren bor här i närheten och så klart låter vi oss inspireras när vi ser filmen.

 

 

IMG_0058
Sen var det ju den andra hälften av de små knölarna. De stoppade vi försiktigt i en låda, med bästa emballage och hängde ut nästa dag på postlådan för att lantbrevbäraren skulle ta det med sig. Eftersom vi var osäkra på porto gjorde vi som vanligt, och stoppade i en hundralapp i påsen, sen brukar brevbäraren ta paketet och lämna växeln i påsen.
Men inte denna gång. Vi fick ett förtryckt meddelande:

”Kära du som är korkad nog att fortfarande bo på landet. Du är mest till besvär och drar ner vår lönsamhet. Vi har den här verksamheten för att bli asrika och då måste man se till att dra bort så mycket som möjligt av sånt fjant som kallas service. Självklart kan vi inte hålla på med att dela ut paket, åk till stan själv din idiot och hämta ut det! Frimärke, det fattar du väl, det tar för lång tid om brevbäraren ska pilla med sånt! Gå in på internet själv och harva runt och om du eventuellt hittar var du ska förbeställa frimärke, så kom ihåg att du måste beställa för flera hundra kronor om vi tänker leverera det till dig. Hoppas det kan hålla er tröga pensionärer och annat löst folk ifrån oss.”

Nej, skämtar. Klart det inte skrev .

IMG_2747
Man måste ju välja sina ord.  Det handlar ju om utveckling och om att underlätta

Jag gillar folkägt. Jag tycker det är kriminellt att sälja ut post, skolor och sjukvård. viktig verksamhet som våra förmödrar och fäder med sin anletes svett i form av skatt har sparat ihop till. vissa saker är verkligen inte till för att fjantar kortsiktigt ska ta förtjänst av. Det är samhällets nervsystem.

post i kyskåpet
Så vad hände med paketet? Tja, just nu ligger det i kylskåpet för att inte groddarna ska växa sig onödigt långa. nån gång i veckan lär vi ha fler ärenden till staden och då får paketet följa med.
Fuck You Posten!

Mormor terapi

Baby i lera

Konstnärlig inspiration men också terapi. I mitt knä ligger en nygjord skulptur i lera. Ännu varken torr eller bränd. Den är ganska lik en nyfödd till storlek och mina händer verkligen känner hur mysigt det är att hålla i en liten ny människa, medan jag arbetar fram den.

Glad att de har det bra i London men känner saknad. Då är det tacksamt att i alla fall ha möjlighet att uttrycka sig i nåt material.

Bilden av barnet i fosterställning har varit med ett tag. Målade den först, som en bild av väntan inför förlossning.

Nu är det en annan väntan. En väntan på att världen ska öppna sig. Ja, kanske är även det en stor förlossning som ska till.

Fullmåne-barn

Ekin baby Ella

Vi har ju väntat ett tag. Men nu har det skett! Naturens stora under -en baby! Ella och Ekin har blivit föräldrar och det är ett vackert barn på 3.9kg. Det var tuffa tag men det gick bra. En liten film där Ella pratar med nyfödd baby och den svarar och tittar på henne, gör en alldeles varm.

MilkyMoon. Nu blir det att sätta dit fullmånen. Woho leveransen är fullbordad

Vi började gissa på nedkomst redan till fullmåne. Men det hann bli fullmåne, vi skämtade om det, att det är Super fullmåne, den kallas MilkyMoon, så det var skämtet, att det passar en baby.



Så var det, det blev födsel till fullmåne och Milky, det är överflöd! Så vi förväntar oss en gosse välsignad med bästa överflöd. På Skånska kallar man det att ha smör i fickorna. Hahaha

Allt detta händer i London. Det är långt dit. Speciellt nu, med Covid. Ganga hade beställt flygbiljett för länge sedan. För att komma och stötta och serva lilla familjen ett tag. Men det flyget är inställt sedan länge och ny biljett bokad i slutet av juli. Det är ju en EVIGHET dit!! Hoppas världen är mer normaliserad då, så det kan funka. Längtar.

Välkommen lille vän. Du är redan djupt älskad

Valborgs håret

IMG_2541
Nu firar vi Valborg. Här har det blivit en markerare för Gangas hår. Nu är det exakt ett år sedan Ganga klev in i dreadsen igen.

dreadsen blir till
Tyckte att håret var tillräckligt långt och pengar var sparade för projektet. Det var en halv dags jobb hos frisör i Stockholm. Noggrant rutade hon in hårbotten efter hand och tuperade en bit i taget, innan hon började nåltova. Det tog sin lilla tid. Och hårlängden krymte rejält, det försvann in i dreadsen.

nygjorda dreads 2019
De var alla helt perfekta när jag gick där i från. Alla hårt knutna vid hårbotten för att stanna på plats. Så hårt att det var inte lätt att sova första natten. Men hår växer fortså redan nästa natt var det mycket mindre spänning och efter tre nätter var det helt över, håret hade börjat växa ut. Men det har verkligen varit något för håret att vänja sig vid. I början ville dreadsen lätt lösgöra sig så det har varit mycket gnuggande ( vilket inte var så effektivt) och nåltovande (bäst).

IMG_9075

Ja, jag var verkligen så glad när de var på plats, de nya dreadsen. Kändes så SKÖNT, att liksom vara sig själv igen. Rakade av de gamla sju år tidigare, men har saknat dom hela tiden. Nu är de åter på plats. Men lite skumt är det, för då, förra omgången, så gjorde de sig själva, hela tiden. Så inte nu. Men nåltovningen har blivit en liten kvällsvana. Sitter enstund och gör vid några, lite då o då.

ett år med dreads
Om du tittar noga, så kan du se att snöret finns kvar på de flesta av dreadsen. Det är från förra Valborg, då dreadsen gjordes, allt innanför knuten, är det som har växt det här året. Utväxten är nu mestadels lika lång som blev de dreads som blev gjord vid starten, så dreadsen växer på bra. Intressant dock, att hår växer så olika fort, på olika ställen av huvudet. Men det är verkligen inte bara utväxten som behöver nåltovas  så här första året, hela dreadsen har en tendens att vilja lösa upp sig, så en får gå igenom hela dreaden i mellanåt och rätta till lösa partier.
Sen verkar det som att det yttersta på dreadsen, som inte blev tovat, har slitits bort ganska mycket, så de ser sammantaget inte så mycket längre ut, än.

tunn virknål till dreads
Men det gäller att lära sig hantera virknålen! En tunn rackarns nål. vi hittade den här i knyppelaffären här i Vadstena. Det är ju tunna hårstrån som ska tovas, nr 1 eller mindre (men det finns olika märkningssystem). Är den för stor gör det ont och är den för smal blir man tokig av frustration. Sen gäller det att dra nätt, metodiskt och lugnt, så blir det dreads. När prestationshetsen kommer med så är det lätt att sticka sig i fingret, AJ!!
Man kan så klart gå och få dreadsen vidgjorda, men det är jag lite för snål för, och det är ju roligt att kunna det själv. Det gäller bara att ha tålamod med sig själv, det tar ett tag att lära sig, men plötsligt går det bara.

IMG_2639

Nu går det ganska bra. Gäller bara,  att det inte ska gå fort. Lugnt, och inte för många på en gång, det är bäst. Grattis håret på ett års-dagen.

 

 

Rädda Koltrasten

Det är här, på trappen till keramikstudion som vi insåg att någon är uppjagad.

Dom vita prickarna såg först lika oskyldiga ut som körsbärs blomblad. Men…

Men, det är fågelbajs. Sen upptäcker vi att rutan i dörren är kladdig och skitig. Nu börjar vi ana, men det är inte förrän till kvällen då vi hör hur någon brödjar och flyger intensivt upp mot dörrglaset -en koltrast, som vi förstår. -Den ser sin spegelbild och ser en fiende! vi känner medlidande. Det är som mänskligt beteende som ingen vill kännas vid.

Det är likadant med koltrasten, den liksom skäms när jag kommer på den, och så flyger den iväg skamset och med ett tjatter.

Ganga målar dit en katt med stora gula ögon, vassa tänder och klor. Både för att bryta spegelbilden, så koltrasten slipper se sig själv och även känner att det är säkrare att vara nån helt annan stans. Det fungerar, men inte helt 100. Efter att ha tvättat trappen kan vi ändå se att han varit där, och bajsat igen, av ren stress, lite grann. kanske av gammal vana?

Fönsterglaset ovan katten är omålad och DÄR fick den syn på sig, igen. Vi känner medkänsla med koltrasten, igen. Så lätt för både koltrast och människa att förlora sig i sin spegling. Så svårt att bryta vanan. Spegeln må heta mor, dotter, partner eller kollega, plötsligt blir nåt sagt eller gjort på ett sätt så vi får spel och är beredda att bajsa på oss ( typ). Allt det vi inte vill se i oss själv blir liksom spelat upp genom den andre.

En insikt jag själv gjort, när irritationen över nån annan blir svår, är att visserligen formulera allt det där, en får lust att säga, men formulerade tyst inom dig -och säg det sedan till dig själv. Ge dig själv alla de goda råden och förmaningarna.

Hur känns det?Hur landar det i dig? Ofta är det kloka ord som vi behöver höra. För hur behandlar vi oss själva egentligen?

Jordiga fingrar och gammal rock

Vart vi än tittar, så har vi nåt på gång nu. Så ör det. När det väl är varmt nog, så ör allt som ett enda stort NU. Tomatplantorna har i vanlig stil lyckats bli alldeles för stora, innan vi får dom på plats. Men nu har vi i alla fall förberett jorden.

Ute i trädgården ropar det ”kom, Kom” och solen skiner så, ja, man får ju lust att springa allt till mötes. Jordgräsen vittnar i alla fall om att potatislandet är fräst och klart och väntar på de nedstigande knölarna ( potatisen) ska fylla jorden.

Alltså, det är ofattbart härligt. Humlesurr och vårblommor, lärkans drill, jordiga fingrar och så varmt att Rurik till och med har tagit av sin vadmals rock från 1913 ( sant!)

Här ser ni den, försvarets rock anno 1913, året innan första världskrigets utbrott. Över hundra år och bästa trädgårdsrocken när våren ( och vintern) blåser kallt.

Men i detta nu, blåser ingen vind. Rocken hänger på en krok och blommorna öppnar sina knoppar i sån mängd, att det nästan hörs.

Ha det gott