Ugnen är invigd!! Ta-Da!! Ur denna ugn ska hädanefter, i makligt tempo, komma vackra, finurliga, coola saker. Är det tänkt. Först ut är en (prov)glasyrbränning, med två  Uterus-Godess (typ) och en skål som Siri tummat -tunn som papper -det är ett mirakel att den har hållit hela vägen genom alla processer (jag har knappt vågat titta på den).

Det är ju ett härligt projekt det här med att få ugnshuset på plats, det har tagit ett år och det är ju inte klart än. Men ugnen är nu inkopplad och fungerar.

I förra veckan fick Rurik hjälp med det sista, att installera elen. Två noggranna herrar. Men trots all noggrannhet eller rättare, tack vare noggrannheten hoppade Rurik till, när grannen kom och tittade in och liksom bara sådär, slängde ur sig ”jaha har ni jordat ordentligt?” Allt dubbelkollades en gång till, fast det helt logiskt var så bra som det absolut kunde. Men säkerhet är en dygd i de här sammanhangen.
Ska läggas till, att den dagen, började med att vi drog ett kort ur en alldeles ny, vacker inspirations kortlek, kortet handlar i korthet om att jorda sig och stå med bägge fötterna på jorden, i sitt liv. Jorda sig.

ovan ser du kortet, vacker bild, eller hur? 
Så dagen började med det här kortet, sen tänkte vi inte mer på det.  
Sen pratar Rurik och grannen och han säger på skämt nåt om jordningen. vilket Ruriks öron uppfattar och han dubbelkollar allt.
Nästa som sker är att Ganga tar mod till sig och kopplar in automat-panelen till ugnen för att börja inprogrammeringen av bränningskurvor -men se, det gick inte. Det kom ingen ström till dosan!

Ja, ni förstår säkert. Hela felsökningsgrejen startade. Finns det ström här? Ja. Här? Ja. Vi fattade ingenting, så vi ringde han vi köpt allt av och han kom schysst, med en gång. Sen letade han….  Felsökningen hamnade i dosan innan programmeringen och i den dosan hittades inget fel…. bara en konstig sladd, som ? tja, varför är den här? Den har väl ingen betydelse?
Tiden gick, mörkret kom, nja det blir inte mycket mörkare än skymning nu. De stod fortfarande och funderade. När de gett upp kom det ur munnen på Rurik ”ska du inte prova o stoppa den där  ledningen i jordat i alla fall? Det kan ju inte bli fel.

Tja, sen gick det. Det var jordningen. Så märkligt att det där med jordningen fanns med oss hela dagen, ändå uppdagades det inte förrän till kvällen.