Konstnärlig inspiration men också terapi. I mitt knä ligger en nygjord skulptur i lera. Ännu varken torr eller bränd. Den är ganska lik en nyfödd till storlek och mina händer verkligen känner hur mysigt det är att hålla i en liten ny människa, medan jag arbetar fram den.

Glad att de har det bra i London men känner saknad. Då är det tacksamt att i alla fall ha möjlighet att uttrycka sig i nåt material.

Bilden av barnet i fosterställning har varit med ett tag. Målade den först, som en bild av väntan inför förlossning.

Nu är det en annan väntan. En väntan på att världen ska öppna sig. Ja, kanske är även det en stor förlossning som ska till.