Med ganska kort varsel beslöt vår Konstnärsförening att det ville ha ”Höstmys”.
Vi kände att vi har fullt upp med att förbereda inför utställningen på Naturum Tåkern, så vi är inte med. Men några öppnar i allafall upp sina dörrar imorgon.
Jag tycker det är en härlig ide. Så nästa år är vi säkert med vi med. Mysigt med eldar och kura skymning när det är lite kallt och ruggigt ute.
Så här har du förslag på en fin lördagsutflykt. Med mycket konst.
-och du, glöm inte plånboken…
Vi försöker fånga dagen…..
Med nyvakna ögon sitter vi, hopkurade i morgonrockar och en tekopp.
Nedanför oss har vi Tåkern. I natt var det frost, den första riktiga. Man ser hur naturen andas på ett annat sätt. Sakta rör sig luftfuktigheten.
Vi förundras över hur färgerna förändras allt medan solen stiger upp.
Det känns som terapi. Egentligen har jag inte tid att ta kort, jag har fullt upp med att bara titta. Men jag tar kort i alla fall.
Dimman leker. Det är nästan som att den berättar en saga. Om en planet lång ute i Universum. En planet, vackrast av dom alla. Så vacker och så fylld av kärlek. Fylld med alla möjligheter.
Redan har gässen flugit i formation över vårt hus. vi plockar ihop vår tebricka. Dagen har börjat. Möjligheter…
Skönt när det är ”som vanligt”. Torsdagarna drar jag mig undan.Pratar bara om det är ett absolut måste, försöker hålla tystnaden.
Rurik njuter också av dagen. Han sitter med sitt. Han har satt sig på ovanvåningen, målar på en bonad.
Själv har jag förflytta mig till ateljén. . Eftersom den ligger i ett hus för sig är där mer ostört. Ställt tavlorna med ryggen utåt Jag mediterar.Där är helt tyst. När jag öppnar ögonen rör pumporna lite på sig… känns det som. De ligger här tillfälligtvis.Få se var de hamnar sen. Någonstans inne i boningshuset.
Det är bara någon dag sedan vi plockade in våra sista pumpor. De stora fantastiska ”Blue Hubbard”. Nu har frosten kommit.
När vi skördade pumporna så såg vi det här. En liten pumpa som blivit till musmat. Jag blev alldeles paff och det slog mig vad jag bara har tagit för givet att alla pumorna är våra! Dom är ju moder Naturs och jag blev full av förundran över att det bara var en enda liten pumpa som var äten på. hur kommer det sig? Alla pumporna borde vara kalas för mössen? och fåglarna? Vad är det som gör att de låter pumporna vara i fred och mogna?
Jag blev alldeles full av tacksamhet och sparade några mindre pumpor som jag helt enkelt lät vara kvar som mat till de små. Varför skulle vi ha allt?
I år fick jag lära mig något, att skaftet på pumpan är viktigt. Man ska skära av pumporna så de har ett ordentligt skaft. Det är som ett skydd som gör att de håller längre. Den här pumpan kanske blir till middag nästa sommar… det är lång till dess.
Nu sitter vi här och mediterar, jag och pumporna. Egentligen gör vi samma sak – vi mognar. Vi sitter här och låter något i vårt inre omvandlas förvandlas till sötma.
I uterummet syns det att det är höst. Minst sagt kaotiskt. Det har blivit inslussningslokal för våra krukväxter.
Det är en tuff omställning för krukväxterna vare sig de ska in eller ut. Men värst verkar det vara att komma in, efter att ha njutit av att stå ute eller vara i växthuset över sommaren. När de på försommaren ska ut, är det solen som är det jobbiga. Dom kan bli alldeles brända, precis som vi människor. På hösten då de ska in i huset måste de vänja sig vid mindre ljus och betydligt torrare luft. Jag har lärt mig att bli försiktigare med åren. först får de stå ett tag i uterummet, där är luften lite torrare men kallt på natten.Nästa steg är att ta in dom på natten och bära ut dom på dagen. så håller jag på ett tag. Sen brukar det gå bra att vara inne.
Jennys pelargonior, 6 år gamla
Men pelargoniorna som blommar hela sommaren behöver vila. Ser du Jenny, dom här fick jag av dig för minst 6år sen. De lever än! och jag älskar dom! Det är en brutal behandling de får när det är dags för vila. Men det funkar bra. Upp ur krukan, skaka av en del av jorden, på med plastpåse.
Pelargonior klara för vinterförvaring
Klipp ner den lite gran, bort med blommor. Sen knyter jag ett band runt påsen och hänger dom upp och ner…. längst in i gardroben.
Pelargoniorna i garderoben
Det ska vara mörkt och inga minusgrader. där hänger de och gulnar tills våren då jag sätter de i ny kruka. Då kommer de så snällt igen.
Doftpelargoniorna är inte alls som blompelargoniorna. Dom vill fortsätta sitt liv i kruka över vintern. De växer på, fast lite långsammare som det mesta på vinterhalvåret. De är spännande med sina kryddiga dofter som kommer fram så fort man rör bladen. Vi har flera sorter som vi stolt stulit sticklingar av från en känd trädgårdsanläggning. (man ska stjäla sticklingar, de växer bättre då). Doftpelargoniorna är ätliga. det hamnar ett blad i tekannan ibland. en del bakar kakor och tar i några blad.Det har vi aldrig provat.
doftpelargon i sovrummet
Men det är liksom bara något självklart att det ska stå en doftpelargon i sängkammaren. Titta på den här! Jag tycker den har ett helt underbar. Den är stark, stor och har ett luftigt växtsätt, bladen seglar! Växter är fantastiska luftväxlare. Dom förbättrar inomhus luften mycket. Den blir renare och friskare. I ett litet rum som sängkammaren där vi sover hela natten är det märkbart. Utan blommor så känns det som luften är slut på morgonen! Men inte bara det, de är helande. Låt en växt stå vid din säng. Medan du sover absorberar den mycket av den negativitet och stress som du samlat på dig på dagen. Likaväl som den andas in koldioxid och andas ut syre så andas den även in negativitet och andas ut lugn. Ta väl hand om din krukväxt, det är en fin vän!
min far kan smyga…. locka till sig kråkor genom att prata med dom… och så kan han vänta.Så vegetarian jag är, så har jag ändå stor respekt för den kunskap min far har om djur och natur. Min föräldrar bor på skånska slättlandet, de har pratat om det där vildsvinet som kommit in i området och ställt till det. Jag är allt lite rädd för vildsvin, de har fått mig att sluta vandra tyst i skogen. Jag är rädd för att jag ska råka överraska ett vildsvin, de är starka och kan vara ilskna. numera sjunger jag när jag är i skogen.
Far har väntat länge. Många kvällar. Igår kväll gick skottet. ett enda.
Min mor sms:a bilden idag. Jag blev bara tyst. Att dom är så stora! Fem vuxna slet med kroppen för att sedan traktorn skulle lyfta upp o köra hem den!
Man måste lämna in prov på köttet för att kolla upp ev trikiner, men det ser ut att bli en stor julskinka iår!
Vilken päls! Mycket av akryl och oljemåleriets penslar görs av svinborst,Styv och sträv. En sådan här bjässe ser ut att kunna bli till många penslar! Fast, penslar görs väl knappt i Sverige numera,vad jag vet, så det blir nog inget med det.
Egentligen är det här försiktiga djur som lever av jordens grönska och bökar rötter ur jorden. De visar sig sällan utan smyger omkring i skymningslandet. De vill inte störa och vill inte bli störda.
Egentligen är det fredliga varelser. Min rädsla ligger i att jag jag är rädd att störa dem – och deras i att bli störda. Att de är så starka och kompakta i sina kroppar gör att de verkligen kan bli farliga om man stör en sugga med kultingar eller kör på och skadar en gris med bilen. Det är nog inte att de är aggressiva djur utan mer att de blir rädda och agerar utifrån det.
Ja, det är många tankar jag får när jag ser på bilden. Både om Grisen och om min Far, min far Indian. Jag förstår hur människor i alla tider haft jakten även som ett slags mandomsprov. hur stolta och kraftfulla har inte dessa jägare alltid känt sig när de fällt ett stort och kanske farligt villebråd. Stolta också för att maten är säkrad…. för att de bidragit med något mycket viktigt till familjen.
Ett skjutet vilt djur är bra mycket finare som mat än ett ”modernt odlat” djur, som levt i stress och under onaturliga former. Den här grisen har njutit av livet, levt lugnt, inte ätit antibiotika eller extra hormoner för att växa onaturligt. för mig är detta det mest etiska av alla kött man kan äta. Han levde ett gott liv och dog snabbt av ett skott. Varje gång de äter en måltid av honom så kommer historien upp igen, som ett tack för maten.
Mor, om du har några fler spännande bilder från händelsen, så får du gärna skicka dom?
Det handlar inte bara om flygövningar över Vättern det är även flera stora utländska gruvbolag som vill starta utvinning i området runt sjön. Smutsig hantering som förgiftar miljön – och pengar som flyr landet…. Det gör oss upprörda. All hantering av Moder Natur tycks bli allt större och brutalare. Igår kväll ville vi visa att det är som en krigszon vi lever i. Vårdkasar tändes och kyrkklockor ringde, runt Vättern.
Tom. himlen brann när vi åkte upp till Omberg. Det blåste. Det kändes som även Naturens Andar ville visa sin oro. En grupp människor med Hjärtat i det Shamanska samlades vi Stockelyckehamn. Det är Ana Danielsson och Karin Langhard som kallat oss. Vi kom alla med våra trummor….
Trumcirkel, Stockelycke
Ana och Karin förde oss vant in i trummandet. Trumman är som Shamanens förlängda Hjärta. I en en tät synkroniserad rytm trummade vi. Länge. Vi försvann, blev ett, blev naturen, vinden, mörkret och elden.
Trumcirkel, Stockelycke, Omberg
Det finns en grupp som samlas regelbundet, här i området, om jag förstått rätt, och trummar. Eftersom min kropp inte orkar göra allt som jag skulle vilja, så är det något jag valt bort. Jag är inte van att trumma i grupp så det här är en underbar upplevelse. vi både är varandra väldigt nära och samtlidgt finns vi knappt alls – bara trumljudet.
Så sjunger och trummar vi en del. Jag har skrivit om det förr – men jag säger det igen: man ska inte underskatta sådana här ritualer. Jag var med när vi hade meditationer på Hallandsåsen då det borrades där (dom håller väl på än? efter 20 år?) Det skedde märkliga ”sammanträffanden” när borrningarna kollapsade efter att vi haft möten… Något förändras när man riktar sin uppmärksamhet…
Speciellt om man har eld eller rökelse med sig. Eld och rök för budskap genom dimensionerna.
Sen kom Rurik. Han hade varit bland dem som samlats uppe på Hjässan. Högsta punkten på Berget. Där hade de sett hur eldarna tändes, många hade de räknat in… Hästholmen närmast men även Visingsö, Stora Lund, Hjo på andra sidan liksom Karlsborg. Ända bort till Motala kunde de se hur det brann.
Det fortsatte att blåsa, det var sent. Några satt kvar med te och macka. vi for hem med sången om OMMA sjungandes inom oss.
Det är skillnad på trumma och trumma. Jag har aldrig ägt en ”vanlig trumma” utan de trummor jag har är en förlängning av mig, när jag ”reser”. Det kallas för att resa när man med hjälp av trumljud sträcker ut sitt medvetande för att visserligen nå verkligheten, men genom de andra dimensionerna.
Gangas Trumma
Det är idag som det eldas runt Vättern och vi är en grupp som kommer att träffas vid Stockelycke för att trumma och sjunga. Jag kommer antagligen att skriva om det imorgon. Så idag tänkte jag istället skriva lite mer om min trumma och berätta att du har möjlighet att prova på att ”resa” med trumma och att både uppleva och få måla ditt kraftdjur. Det blir den 4 november på Naturum Tåkern. I samband med att vi, Rurik och Ganga har utställning där.
TRumman. Min förre man, Lars byggd den till mig, det är snart 20 år sen! (tack, tack, tack!!) Jag ville måla på den, men det tog faktiskt många ÅR innan bilden kom till mig.
Färgerna har bleknat med åren, men idag, eftersom det känns som en väldigt speciell dag har jag målat i bilden.
”man ser inte hur stor trumman är på bilden” säger Rurik. ”Du får ta en bild så man ser storleken.” När jag idag var inne i min bildgarderob – jag såg bilden….
En sorts bröllopsbild. Från en ritual som jag och en vän ( Kram Pernilla!) skapade. Jag gjorde en djup överenskommelse att jag vill leva sant, ”naket” och i min sanna kraft.Några av Shamanens symboler hittar jag när jag nu tittar på bilden. min Trumma – mitt stora Hjärta. Fjädrarna, som bär och lyfter kraften, är insydda i slöjan. Benknotorna, det eviga, vårt innersta, bär jag i famnen.
Ganga (Anette) Kosmiskt Bröllop, Vårdagjämning år 2000
Efter den här ritualen ändrades livet snabbt. Jag kom till Indien för första gången och hade upplevelser som förändrade livet djupt.
Jag har använt trumman mycket, för att själv få hjälp, kraft och visdom. Men också för att hjälpa andra.
Det blir minikurs på Naturum Tåkern fredagen den 2 november, mellan kl 13 -16 ”MÅLA DITT KRAFTDJUR” -med trumresa, måla och möt djur i den magiska verkligheten,
Du behöver ingen förkunskap, du kan vara helt ny i detta. Men du behöver vara öppen och nyfiken inför det.
Vi har beslutat att på alla de tre workshops som vi håller under utställningstiden ( se vidare under fliken kalendarium), så kommer vi att vara med bägge två. Vi är alltså två personer som kan stötta dig genom dagen.
Vi kommer att titta lite på hur Naturfolk och våra förfäder har avbildat och förhållt sig till djur och natur.
Vi provar en trumresa och du får själv prova ”att resa” och hitta ditt kraftdjur.
Sen målar vi fritt och vilt ut hjärtat.
Du kan ta med eget målarmaterial eller köpa av oss till självkostnad. ( tjockare papp och akrylfärg, och lite annat)
Vi samlas vid disken på Naturum, men vi kommer antagligen att dra oss undan till närliggande byggnad så att vi får vara ostörda.
pris 300:- , ungdomar 200:- , familj 600:-
anmälan Naturum Tåkern tel 0144-535155
frågor , ring oss (Ganga och Rurik): 0143-20317
Vill du veta mer om vår utställning och workshops på Naturum tåkern?
Ganga trummar för Omma.
Ikväll kommer det att brinna eldar runt hela Vättern, Kyrkklockor kommer att ringa.
Vi trummar vid Stockelyckehamn. Jag tar visserligen med mig min stora trumma, men den är av naturskinn, de är känsliga. När det är fukt i luften brukar de snabbt tappa ton. Jag kommer att ta med min lilla trumma också, som är av syntet, då vet jag säkert att tonen bär.
Vi har bara den här jorden, vi har så det räcker till alla. vi kan gå varsamt på jorden. vi kan vara tacksamma. vi kan välja att leva naturligt. Vi kan leva i överflöd ialla fall. Vi kan leva storartat, alla. Hurra för livet.
Jag och Rurik drar till skogs…. Angel väntar lugnt här hemma. Hon rör sig inte i onödan. vila är viktigt.
Hur länge till vi har plusgrader det vet man inte. Vi kör ut i skogen för att rädda hem lite svamp.
vi tänker oss en härlig eftermiddag i solskens skog, med små stopp då vi hittar svamp att stoppa i korgen.
Lyckliga kör vi ut på skogsvägen och gör ett första stopp. Vi vandrar 20 meter in i skogen och beslutar oss för att gå tillbaks, fast genom att ta en liten högersväng bakom några granar.
Vi var nog inte riktigt beredda det överväldigande välkomnande vi fick. Trattkantarellerna stod i klungor, när vi väl såg dom tycktes dom finnas överallt!
Första korgen blev fylld till bredden. Rurik hämtade nästa korg – som vi också fyllde. när vi hämtade den tredje korgen, tittade vi upp mot den lilla backen….
Så vackert de lyste. Massor av gula kantareller, välväxta, det är nästan lite för sent för de gula, jag tänker sensommar då det gäller gula kantarellerna men helt ostört har de fått stå och bara växa. vi plockar och plockar. Sen går vi tillbaks till bilen och åker hem.
Det var inte mycket motion vi fick, känner oss lika slappa som Angel, men lyckliga är vi! Känner oss som stora skogsjägare. Det blev kvällsmackor med massa kantareller. Resten fryser vi in och pressar in i vår lila frys. Det gillar vi.
En underbar, nyfiken far. Det har jag. Han fyller år idag. Nyfiken på livet… på alla han möter… ja, på det mesta.
Det jag gillar mest av allt är att han är så generös, har alltid delat med sig av det han vet. Han är som en ständig back-upp då det gäller livet i trädgården.
Är det fel färg på tomatbladen?… då ringer jag hem. Men man får vara beredd…. han är de-tusen-infalls-vinklarna-man. Så det är mycket man får veta.
Det har hänt att jag blivit golvad, men det är positiva smällar man får ta.
Tack far, för att du visat att livet är roligt. Att man ska stå på sig. och att det finns lösningar på alla problem!
Hurra hurra och Grattis på dig!
För några dagar sen, när jag gjort min morgonyoga, så tittade jag bort på alla mina Aura Soma flaskor. Lysande i alla sina färger lockade de på mig. så jag beslöt mig för att sitta en stund med dom. Det slutade med att en av alla dessa färgkombinationer lockade mig extra starkt. Jag har inte själv använt dom på ett tag så det var spännande att den rosa var så bestämd. Den ville verkligen till mig.
Man kan ju använda dom på olika sätt, ett sätt är att meditera med dem, med öppna ögon, eller lägga sin flaska på kroppen, men vanligast är att smörja sig med den. Jag vet ju ungefär vad de olika färgkombinationerna handlar om, men jag tog fram boken, B104. Den har ett vacker namn. Chamael, efter en Ärkeängel. Jag läser, det är som poesi, om att öppna upp för den feminina kraften… acceptera…. intuition… medkänsla… sen står där att den även kan hjälpa vid spända muskler, kramp. Hm… nu råkade jag ha kramp i ansiktsmuskler sen flera veckor tillbaka då jag hade bråttom (suck) musklerna låste sig och ingen massage har hjälp.
Jag beslöt att smörja mig med oljan. visst är det mirakel. Redan nästa dag tonade krampen ner sig för att efter två dagar vara borta! Sådan här får man inte skriva om enligt våra Svenska lagar för kvaksalveri. Så detta är en hemlighet. Att Aura Soma kan hjälpa mot rätt mycket fysiska problem också…
en gång kom en man som valde en kraftfull flaska, djup röd. Han gick hem och blev av med impotensen! Var han lycklig?
Överlycklig glömde han vad Aura Soma handlar om….. Själens utveckling. Fixerad vid att vara viril beställde han genast två flaskor till… av samma. Men Aura Soma vill att vi ska bli fria, inte bara bli av med en symptom. Alla val av flaska ska göras genom att se, och utifrån sin känsla väljas. Inte utifrån egots panik. Så han gläntade på en dörr…. men gick inte in, så att säga. Efter tredje flaskan hjälpte det inte längre. Hade han i stället vågat fortsätta behandlingarna och sett det som en själen resa och valt fritt bland alla färger är jag övertygad om han blivit förbluffad övar de insikter han gjort på vägen. Allt hör ihop, att läka en känsla eller en tanke läker även kroppen, ofta.
Nu ska jag lyssna på min kropp. Jag tar tre dagar av tystnad och meditation. Jag behöver det. Med största sannolikhet blir det inget mer skrivet på bloggen förrän på lördag. vill du nå mig innan dess – så blir det i den kosmiska oändligheten. Vi ses!!
gangaochrurik 