Fjäska med Rurik

Publicerad den av

0

När jag var i Indien smög jag in i köket ibland. Sony visade mig en av de fantastiska frukostar de bjöd mig på.

Indisk frukost

Nu bjuder jag Rurik, den blir  Indisk frukost med smak av Kerala! Men… det stöter på patrull genast.  söta som flickorna på den Indiska kliniker var, stoppade de till mig en påse med speciellt ris, som används till den här rätten. ”to husband”, sa Sherly leende. Nu är den rispåsen slut, kvar har vi bara minnet av hur det skulle vara, malet ris, men inte som mjöl, mer som mannagryn. ( Man kan nog göra det med mannagryn också…)

Ris, grovmalet

Vi har inte hittat det i Sverige än. Men jag är säker på att vi kommer att hitta det i någon specialbutik. Men ödet var oss nådigt! vi har köpt en begagnad kvarn!! (snacka om att vi är nördar!)

vår kvarn

En riktig baby! visst är hon vacker.  Hon har tidigare malt ingredienser till piller på ett känt kosttillskotts företag. Nu drömmer vi om allt spännande vi kan mala! Vi börjar med riset! Det gick utmärkt att få precis rätt storlek. Kvarnen tjuter till och katten springer av skräck, men det går fort och blir perfekt!

rosta riset

Fram med pannan, torr. Jag häller i drygt 2 dl av det malda riset, några casewnötter och drygt 05 dl kokosflingor. Det här ska rostas. 5 minuter står jag med låg värme på plattan, det ska helst inte bli brunt. Röra – röra. Så häller jag av det och vänder mig mot skärbrädan.

grönsaker till Indiskt frukost

I indien är det mer ris och mindre grönsaker, men jag tittar med kärlek på allt som växt i vår trädgård! vilket överflöd- Ingefäran och citronen har vi köpt, resten har lyckligt tillbringat sommarn i vår trädgård.
Kryddorna; finhackad ingefära, chili ( jag gillar att bara dela den på längden, för då kan man fiska upp den om man vill, då man äter) , lite lök. De puttrar lite stillsamt i pannan medan jag laddar med de stora kryddkanonerna:

De grövre kryddorna hamnar i pannan först, jag älskar att bara improvisera, men det brukar bli, massor av koriander, spiskummin, lite svarpeppar, kardemumma och…. curry. när du hällt på så mycket curry du tror räcker – så häll på det dubbla.

heta kryddor

Kryddorna ska inte brännas, de ska bara hettas. Det gör att smakerna kommer fram bättre.
Sen är det bara att skyffla på grönsakerna efter hand. De största och tuggigaste först, bladen till sist.
Det är verkligen helt beroende på vad vi har hemma vad som kommer med. Idag är det lite röd mangold, spagettipumpa i mindre bitar, broccoli och vindruvor. Absolut ska något sött – som tex vindruvor, vara med ( russin går bra), det ska vara många smaker!
När de stekt runt lite så är det dag att ta fram det rostade ris-kokos-nötterna; strö över lite i taget och rör runt.

Nu får det inte vara för hög värme, sänk. Du häller på vatten, någon dl efter hand, och låter riset svälla och gröta till sig. Ha inte bråttom, låt det ta ca 15 min, och rör om ofta, när du ser att det blir för torrt, så häller du på mer vatten ( om tekannan står där, så häller jag på te)
En sista kryddning; lite citron, salt -och kronan på verket, hing, kryddan som alltid fick mina barn att springa! Med en doft av fis blir den som en del i kryddblandningen en underbar smakförstärkare som ger genuin känsla av Indien.

Till det här ska vi ha en sås på yoghurt. hos oss blir det en soygurt naturell, den är lite blekare i smaken, så vi börjar med att hälla i citron och salta.
sen blir det en tsk rostade anisfrö och hackad mynta.
En annan variant är att rosta bruna senapsfrö, och hacka lite lök.

Ja, nu lägger jag upp det i skålar och lägger till banan – den där med bananen gör att Keralastämningen infinner sig.  Det syns inte på bilden, men nu kretsar Rurik runt mig, för det här är gott. En lätt frukost som innehåller alla gudomliga smaker. Starka, mätta och lyckliga vill vi välta världen!

maten serverad

RECEPT

INDISK FRUKOST / eller en härlig lunch

ca 2 dl grovmald ris
0,5 dl kokosflingor
ngra casewnötter
Rosta allt, det ska dofta gott men inte bli brunt. 5 min

finhacka ingefära
lite finhackad lök
en chili
koriander, spiskummin(gärna hela), svartpeppar, kardemumma, mycket curry( vi brukar ha mild)
Låt fräsa ihop

Lägg sedan i hackade grönsaker och gärna något bladgrönt
ex broccoli, ärter, små morotsstavar, pumpa, spenat, russin
Stek en stund

Häll över det rostade ris-kokos-nöt-blandningen. rör runt.
Häll över ca 1 dl vatten i taget. rör runt och låt riset absorbera. 10 -15 min.

Avrunda med citron, salt och hing

SÅS

Yoghurt
rostad anis
hackad mynta

Lycka till! Namaste.

Navelchakra

Publicerad den av

1

Idag blir det en resa in till din inre värld. Det är inte så vattentäta skott som vi kanske vill tro. Bara genom din längtan till vissa färger har du byggt en bro mellan det yttre och inre.
En mini-kort kunskaps information brukar jag ge i början på mina yogapass. Just nu är det vår energi-anatomi vi går igenom och idag är den Manipura, det tredje chakrat som vi kommer att jobba med.
Det här är uråldrig Indisk, Vedisk kunskap. Att vi är energi och att vi också har olika enerigicentra i vår kropp kopplat till olika kvaliteér. Spännande att den moderna fysiken börjar få förståelse för det som upplysta människor plockat ner som visdom för tusentals år sen….

Manipura. Yantra för 3e chakrat, navelchakrat

Den här bilden är en Yantra, en meditativ bild över just tredje chakrat. Den här kraften finns inom dig, i höjd med naveln, in i kroppen mot ryggraden till.
Att den ligger i magen gör att den även styr matsmältningen.  för att smälta mat krävs ”eld”, starka brännande syror bor och behövs i din mage, för att du ska kunna smälta och få ut energi och kraft ur det du äter.
Vi behöver inte bara smälta maten – även ideer, händelser, känslor behöver smältas – och det kräver också ”eld”. Därför styr Navelchakrat  även mycket av våra tankar. färgen gul, som är den färg som bäst balanserar och hjälper det här chakrat, är en mycket bra färg att omge sig med då man till exempel studerar. Den hjälper en helt enkelt att smälta information.

En människa med ett balanserat Navelchakra påminner om solen själv. En varm personlighet som man dras till, därför man känner sig sedd och accepterad. Där finns en värme och trygghet, men också focus och kraft. En som är bra på att ta beslut.Precis som när man sitter med näsan mot vårsolen och lapar ljus finns där en avslappning, en känsla av att ”allt är som det ska”.

I magen har vi våra känslor. Om vi rids av oro, rädsla, ångest så är det ett obalanserat Navelchakra vi upplever. Ibland behöver vi uppleva de här känslorna för att komma vidare – men om de håller oss – då är det obalans.
Kritikern är också en bild av obalans. Om vi är kritiska mot oss själva eller andra. Bakom vår överdrivna kritiker brukar dölja sig rädsla -och rädslan brukar vilja kontrollera… Den som är lättast att kontrollera är oss själva. Så hör du en inre röst som säger ”kan du verkligen ha de där skorna till de där byxorna?” eller ”vilken stor näsa jag har!” eller ”jag måste ” så kan det var den inre rädslan som vill förslava dig.

att omge sig med gult…

Ett obalanserat navelchakra är bitterhet, kritik och rädsla. Men det balanserade är vår drivkraft, vårt focus och glädje!

för att ge näring till navelchakrtat kan du använda färg. Färg är frekvens precis som ljud, (även tankar och känslor har sina frekvenser, det kan du själv känna).  Så du kan hjälpa den här energin genom att omge dig med gult, i kläder, inredning, blommor, mat. Att meditera med öppna ögon på bilden av yantrat kan också vara ett sätt.

Skratt och gråt har sitt säte i navelchakrat. De är våra mest förtryckta känslor. Skrattar vi för mycket så blir omgivningen obekväm -och gråter vi… ja då, då ska alla ha en till att sluta genast. Så lydiga som vi är så varken vi gråter eller skrattar så mycket som vi borde. Oftast allt mindre med åren. Och livet liksom vissnar inom oss, vi blir gråa för att vi håller igen inom oss.  Så se till att gråt din gråt och skratta dina skratt, det befriar jättemycket och gör dig levande!

Du kan också ljuda det speciella mantrat , ” RANG” ; sitt med rak rygg – eller ligg ner. Blunda och lägg din uppmärksamhet på området innanför naveln. tänk dig det som en lysande gul energi. Ljuda långsamt och tydligt – och med kärlek in mot din kropp ”RANG”. gör det flera gånger.

låt solen lysa

Tänk på att det finns inget som helar så mycket som kärlek. Var snäll mot dig själv. Se dig själv, omfamna hårdingen inom dig. där ligger en rädsla längs in. Ett minne, en del av dig som en gång kände sig utlämnad och ensam. Ta den delen av dig i handen….  och tänk dig att ni går ut och sätter er i solen, tillsammans. Att se sig själv med medkänsla, det är magi.

Bonads-Coach, Naturum Tåkern

Publicerad den av

0

När Ella var här i våras, så tjatade vi på Rurik…

Så han ställde upp en eftermiddag och var Bonads-Coach! Det gillade vi skarpt. Hur mycket jag än gått och tittat på när Rurik målar bonaderna så var det spännande att få strama tyglar och verkligen få grunderna för hur man tänker.

Numera håller varken jag eller Rurik kurser.  Vi jobbar mest med vårt eget.  Men till utställningen på Naturum Tåkern blir det ett undantag. Då blir det work-shops. Nu har du möjlighet att få måla bonader under Ruriks ledning, du med.

Rurik är väldigt kunnig i gamla tekniker. Hur man gör när man målar ”på riktigt”.  Rurik kommer att ha med sig lite mindre, färdigpreparerade dukar att måla på, eller om du hellre vill, kan du ta med dig egen, lite styvare papp att måla på.
Det blir att måla med pigment, ägg och olja. Vi har med. Brukar du måla, så har du kanske favoritpenslar. Ta med dom, det brukar kännas bra så. Men vi kommer att ha penslar också för dem som behöver.

Du kommer att få se lite exempel på traditionellt bonadsmåler, som inspiration. Sen är det bara att köra. Kanske vill du göra din egen julbonad? Eller skapa fritt, som Rurik i sin Tåker-Bonad? Eller kanske en dop-bonad. som jag gjorde?   Hmmm Den har jag inte överlämnat än. Det är nog dags att skicka, till lille Elliot.
Rurik satt med oss, mig och Ella en eftermiddag och var bonads-coach. Vi hade en riktigt spännande dag och lärde oss mycket – och ett fint resultat blev det. Vi både fick fria tyglar och ledning att ta oss igenom så att resultatet verkligen blev…… en bonad. Rurik är härmed kvalitets säkrad. Vi lovar en fin, kreativ eftermiddag.

Workshopen  med Bonadsmåleri kommer att vara på Naturum Tåkern, 18 november. Mellan klockan 13 -16
Anmälan till ……..
Vill du veta mer, ring oss gärna; 0143 203 17

Pris 300:-  ungdomar 200:- familj 600:-

kostnad för material tillkommer (självkostnad)

Vill du veta mer om vår utställning på Naturum Tåkern och workshops?

härligt att få bjuda

Publicerad den av

0

småregn. en riktig höstdag. Vi lever ju som enstöringar men idag har våra havtorn lockat hit besökare.

Jag hade med lite havtorn på yogan som jag bjöd på. Det är spännande hur fint våra kroppar kan svara när den känner något den behöver. Ofta vet vi väldigt väl vad vi behöver, bara vi lyssnar. Så bästa  sättet att öva upp förmåga att lyssna på intuitionen  är att lyda när man får inpulsen. Monica stoppade ett bär i munnen och kroppen sa ”ge mig mer!” Nu byter vi med rödbetor. Lyckliga blir vi bägge två, för mina rödbetor iår blev nästan ingenting.

Havtorn är en Svenskt ”SuperFruit”, ett enda litet bär innehåller vårt behov av C-vitaminer.Den innehåller bombis massor med andra bra saker -och bara att få äta denna underbara färg är ett plus!  Den växer vild längst våra stränder, men den växer tacksamt i vår trädgård. Det behövs både en hon och en hanbuske för att det ska bli bär. De är svåra att plocka av kvisten. De är sådär halvlösa så de lätt går i sönder när man tar i dom.

Vi klipper av grenen helt enkelt. Oftast stoppar vi bärfyllda grenen i frysen. när de är frysta ramlar bären lätt av. Ibland när Rurik gör juice så stoppar han kvist och allt i mixern, helt brutalt, och silar sedan bort frön och kvistdelar.
Nu tar vi lä för regnet och går in i växthuset. där är det också höst.

Vi har massor av vindruvor. Dom är grymt goda nu. Söta och fina. Typiskt. När säsongen nästan är över och nattfrosten hotar – då är druvorna klara!
Massor av bär möglar ifrån oss, ändå har vi så mycket att vi inte hinner att äta alla. Jag tvingar på min gäster några klasar. De tackar tacksamt.
Jag är lika tacksam, det är inte roligt att se fin frukt bli till mögel. 

Men så kan det vara när man har överflöd.

Tåget… följ pengarna

Publicerad den av

0

Vi blir fostrade till att passa i en mall. Det blir så klart lättare att forma ett samhälle så. Vi hjälps alla åt att fostra varandra så vi passar in – på samma tåg, och höjer lite lätt på ögonbrynet om någon beter sig för mycket utanför given form. Den där kollektiva formen – det är tåget! Som bara dundrar fram genom livet… och för mig någonstans?

Jag tyckte verkligen inte det var något fel på mitt tåg. Jag var ung, nygift och väntade mitt andra barn. Tyckte jag visste ganska väl vad som var meningen med livet. Baka bullar, gå till jobbet spara ihop till ett större hus, putsa fönster…. bara jag fick ha min lilla bubbla av måleri som andningsventil var jag nöjd. Det var fina snälla bilder jag målade. Landskap och stilleben i akvarell. Kan det bli snällare?

jag födde dotter nummer två.  Men något dramatiskt hände, det kom smygande. I form av en trippelvaccination. Den ger man vid tre månaders ålder. Det kom så smygande att det verkligen inte var förrän långt efteråt och tack vara att jag skrev dagbok som jag kunde se vad som hänt.

Natten efter trippelvaccinationen började hennes sömn att bli störd. Sen blev det allt värre. Skrek jämt kan man säga. Om en TV var på och vi pratade så skrek hon. Om hon skulle äta så skrek hon. Hon skrek för allt och inget.

För att överhuvudtaget kunna mata henne fick jag gå in i ett mörkt rum – så att hon inte fick intryck genom ögonen. Prata lugnande med henne…. och då… kunde jag amma henne. Det var vardagen.

Sen fick hon värk, hade svårt att sitta i tex bilstol. Åkte vi längre än 10 minuter så var det bara att ta upp henne. Det är inte så lätt med en halvårs baby, att förstå att hon har ont, det är lätt att feltolka, jag fick gå in i total symbios med henne för att förstå…

Tåget… som jag självklart åkte med, var tron att, samhället vet vad det håller på med, att vår sjukvård vill mitt bästa – och vet mitt bästa. Jag levde i tron att jag inte behövde ta ansvar, varken för mig själv eller min familj. Att jag inte behövde tänka utan bara kunde göra som jag blev tillsagd på barnavårdscentralen. Trodde att någon annan visste bättre.

Min egen kropp kollapsade under den här tiden. Fattade ingenting. Visserligen, var det ett hårt jobb med en liten orolig baby… men det här var något annat. Det började med infektionskänslighet, allmän trötthet, tankegröt, blev glömsk, mjölkstockningar, ibland även svårt att riktigt tala. Och trötthet, trötthet. Inte visste läkarvården något om det här? En läkare frågade då jag bad om hjälp ”varför vill du inte jobba?”

Det som blev räddning var att barnens far vid denna tid började på terapeututbildning. Att gå in i alternativ-vården blev helt klart min räddning och gav mig förståelse.

Jag tog bort alla amalgamfyllningar i tänderna. En kvicksilverförening som man lagade alla tänder med fram till debatten på 80-talet. Vet inte, men man gör nog det fortfarande på vissa kliniker.

Jag blev förgiftad av mina fyllningar i tänderna, läckande kvicksilver. Min dotter fick i sig kvicksilver genom mitt blod redan i min mage.Kvicksilver är ett gift som moderkakan – som annars är den naturliga barriären för gifter, mellan ett foster och mamma, inte klarar av att stoppa. När barnet var fött, mådde hon trots allt ganska bra, men sen fick hon en vaccinering. Gissa vad man konserverar vaccin med?

Man konserverar det med en av naturens farligaste gifter – kvicksilver. Sen sprutar min in det i alla små babysar. Hej– å- hå vad det går – och låtsas som ingenting när det sedan blir komplikationer med små barn. ( men man är snabb att skylla på mammor om de dricker- röker eller lever fel på något sätt).

Det kommer ingen från socialstyrelsen på hembesök och säger ”oj, vad fel det blev. Nu ska vi hjälpa dig. Ditt barn ska få bästa vård och du ska få sova ut några dagar” Nix. Det är säkert du som gjort något galet och du sitter själv fast och får ta dig upp på bästa sätt på egen hand.

Går du kvar i den vanliga sjukvården så har de snart knarkat ner dig med sömnpiller, lyckopiller och annat som förvärrar din situation och ditt nervsystem ännu mera.  Om du väljer alternativ vård får bekosta alla behandlingar själv .Räkna med att bli fattig… men du vaknar.

Det var här jag stod. Tittade på det där tåget av illusioner, som jag hade åkt med. Insåg att det sket i mig. Den struntade i mitt barns hälsa. Man använder ord, som om man bryr sig. Men det är lögn. Dom bara vill att man ska sitta ner snällt i tåget. Dom… vilka är dom? En kollektiv hypnos som vi valt att tro på.

Jag vägrade att vaccinera mina barn efter det här. Det krävs styrka. Man får bli påläst. Man blir attackerad, provocerad och ifrågasatt. Det är ”mitt fel” att man inte kan utrota påsjukan, smittkopporna och polio! -skitsnack, säger jag, för de sista polioepedemierna har brutit ut på grund av vaccineringar, till exempel i Finland.

Fick veta nyligen av en man som forskat på egen hand i ämnet att statistiken på minskad dödlighet i befolkningen, som man påstår beror på att man införde vaccinationer, var en klar trend som började innan man startade med vaccinering. Dödligheten minskade därför att man införde en infrastruktur med rent vatten i vattenledningar, avlopp och bättre hygien, rent allmänt.

Kanske är det så att vaccinationerna till och med håller i liv i sjukdomar som annars skulle varit utdöda?

Sen har vi den där myten om AIDS,. Hur uppkom den? Det får vi väl aldrig veta.Berodde det på ett dåligt smittkoppsvaccin som blev fel eller…?

Jag började titta på det där tåget jag satt på. Insåg att jag inte var ensam om att fara illa. Att vi är massor som är skadade – men som inte blir erkända. Vi finns inte. Jag tittade framåt. Tittade på vart mitt tåg var på väg…

Pengar. Det handlar bara om pengar. En hälso och läkemedels-industri som inte bryr sig ett dugg om hälsa. Den bryr sig om att bli ännu rikare. På min bekostnad. Din ohälsa är deras inkomst. Läkemedelsindustrin är en mycket lönande bransch. Fylld med lögner. Läkare vill väl, men deras utbildning är styrd av… läkemedelsindustrin. De som jobbar på apotek, fick förr lära sig blanda mediciner, av örter, det gör dom inte längre. Deras utbildningar är styrda av… läkemedelsindustrin. Följ pengarna.

Jag hoppade av tåget.

Vad hände med min vaccinskadade dotter? Efter 1,5 års lidande fick vi kunnig hjälp av en alternativterapeut. Det hon gjorde anses olagligt. Hon hjälte mitt barn att bli frisk. Fri från värk fri, från de störningar hon hade i sin förmåga att ta in intryck. Hon har växt upp är vacker, kreativ men blir lätt trött.
Men visst är det intressant? Det är lagligt för en sjuksköterska eller en läkare att spruta in gift i mitt barn. Men förbjudet för en alternativterapeut att göra henne frisk! (hon kanske inte vet vad hon gör?)

Den av min tre barn som bäst klarat av uppväxtårens alla förkylningar, infektioner och hade mest energi var tveklöst den tredje av mina barn, som aldrig någonsin fått en vaccination.

Vaccinationserbjudandena blir allt fler. Vaccinera dig mot Svininfluensa och få Narkolepsi? Varje vinter kommer ett nytt jätteviktigt (!) influensa  vaccin att ta.  Eller vad sägs om att vi mammor ska känna oss som riktigt dåliga mammor om vi inte vaccinerar våra döttrar mot livmoderhalscanser? Läs det här blogginlägget av en ung vaccinerad kvinna.
Alternativterapeuter arbete blir allt mer kringskuret av snäva lagar och örtmediciner anses ”farliga”.

Vart är ditt tåg på väg?

Omkultur höstmyser

Publicerad den av

0

Med ganska kort varsel beslöt vår Konstnärsförening att det ville ha ”Höstmys”.
Vi kände att vi har fullt upp med att förbereda inför utställningen på  Naturum Tåkern, så vi är inte med.  Men några öppnar i allafall upp sina dörrar imorgon.
Jag tycker det är en härlig ide. Så nästa år är vi säkert med vi med. Mysigt med eldar och kura skymning när det är lite kallt och ruggigt ute.
Så här har du förslag på en fin lördagsutflykt. Med mycket konst.
-och du, glöm inte plånboken…

solbelyst morgon

Publicerad den av

1

Vi försöker fånga dagen…..

 

Med nyvakna ögon sitter vi, hopkurade i morgonrockar och en tekopp.

Nedanför oss har vi Tåkern. I natt var det frost, den första riktiga. Man ser hur naturen andas på ett annat sätt. Sakta rör sig luftfuktigheten.

 

Vi förundras över hur färgerna förändras allt medan solen stiger upp.

 

Det känns som terapi. Egentligen har jag inte tid att ta kort, jag har fullt upp med att bara titta. Men jag tar kort i alla fall.

 

Dimman leker. Det är nästan som att den berättar en saga. Om en planet lång ute i Universum. En planet, vackrast av dom alla. Så vacker och så fylld av kärlek. Fylld med alla möjligheter.

 

 

Redan har gässen flugit i formation över vårt hus. vi plockar ihop vår tebricka. Dagen har börjat. Möjligheter…

 

 

 

En lugn dag, torsdag

Publicerad den av

0

Skönt när det är ”som vanligt”. Torsdagarna drar jag mig undan.Pratar bara om det är ett absolut måste, försöker hålla tystnaden.

Rurik njuter också av dagen. Han sitter med sitt. Han har satt sig på ovanvåningen, målar på en bonad.

Själv har jag förflytta mig till ateljén. . Eftersom den ligger i ett hus för sig är där mer ostört. Ställt tavlorna med ryggen utåt Jag mediterar.Där är helt tyst.  När jag öppnar ögonen rör pumporna lite på sig… känns det som. De ligger här tillfälligtvis.Få se var de hamnar sen. Någonstans inne i boningshuset.

Det är bara någon dag sedan vi plockade in våra sista pumpor. De stora fantastiska ”Blue Hubbard”. Nu har frosten kommit.

När vi skördade pumporna så såg vi det här. En liten pumpa som blivit till musmat. Jag blev alldeles paff och det slog mig vad jag bara har tagit för givet att alla pumorna är våra! Dom är ju moder Naturs och jag blev full av förundran över att det bara var en enda liten pumpa som var äten på. hur kommer det sig? Alla pumporna borde vara kalas för mössen? och fåglarna? Vad är det som gör att de låter pumporna vara i fred och mogna?
Jag blev alldeles full av tacksamhet och sparade några mindre pumpor som jag helt enkelt lät vara kvar som mat till de små. Varför skulle vi ha allt?

I år fick jag lära mig något, att skaftet på pumpan är viktigt. Man ska skära av pumporna så de har ett ordentligt skaft. Det är som ett skydd som gör att de håller längre. Den här pumpan kanske blir till middag nästa sommar… det är lång till dess.
Nu sitter vi här och mediterar, jag och pumporna. Egentligen gör vi samma sak – vi mognar. Vi sitter här och låter något i vårt inre omvandlas förvandlas till sötma.

vintra pelargonior

Publicerad den av

0

I uterummet syns det att det är höst. Minst sagt kaotiskt. Det har blivit inslussningslokal för våra krukväxter.

Det är en tuff omställning för krukväxterna vare sig de ska in eller ut. Men värst verkar det vara att komma in, efter att ha njutit av att stå ute eller vara i växthuset över sommaren. När de på försommaren ska ut, är det solen som är det jobbiga. Dom kan bli alldeles brända, precis som vi människor. På hösten då de ska in i huset måste de vänja sig vid mindre ljus och betydligt torrare luft. Jag har lärt mig att bli försiktigare med åren. först får de stå ett tag i uterummet, där är luften lite torrare men kallt på natten.Nästa steg är att ta in  dom på natten och bära ut dom på dagen. så håller jag på ett tag. Sen brukar det gå bra att vara inne.

Jennys pelargonior, 6 år gamla

Men pelargoniorna som blommar hela sommaren behöver vila. Ser du Jenny, dom här fick jag av dig för minst 6år sen. De lever än! och jag älskar dom! Det är en brutal behandling de får när det är dags för vila. Men det funkar bra. Upp ur krukan, skaka av en del av jorden, på med plastpåse.

Pelargonior klara för vinterförvaring

Klipp ner den lite gran, bort med blommor. Sen knyter jag ett band runt påsen och hänger dom upp och ner…. längst in i gardroben.

Pelargoniorna i garderoben

Det ska vara mörkt och inga minusgrader. där hänger de och gulnar tills våren då jag sätter de i ny kruka. Då kommer de så snällt igen.

Doftpelargoniorna är inte alls som blompelargoniorna. Dom vill fortsätta sitt liv i kruka över vintern. De växer på, fast lite långsammare som det mesta på vinterhalvåret. De är spännande med sina kryddiga dofter som kommer fram så fort man rör bladen. Vi har flera sorter som vi stolt stulit sticklingar av från en känd trädgårdsanläggning.  (man ska stjäla sticklingar, de växer bättre då). Doftpelargoniorna är ätliga. det hamnar ett blad i tekannan ibland. en del bakar kakor  och tar i några blad.Det har vi aldrig provat.

doftpelargon i sovrummet

Men det är liksom bara något självklart att det ska stå en doftpelargon i sängkammaren. Titta på den här! Jag tycker den har ett helt underbar.  Den är stark, stor  och har ett luftigt växtsätt, bladen seglar! Växter är fantastiska luftväxlare. Dom förbättrar inomhus luften mycket. Den blir renare och  friskare. I ett litet rum som sängkammaren där vi sover hela natten är det märkbart. Utan blommor så känns det som luften är slut på morgonen! Men inte bara det, de är helande. Låt en växt stå vid din säng. Medan du sover absorberar den mycket av den negativitet och stress som du samlat på dig på dagen.  Likaväl som den andas in koldioxid och andas ut syre så andas den även in negativitet och andas ut lugn. Ta väl hand om din krukväxt, det är en fin vän!

Min far Indian….

Publicerad den av

0

min far kan smyga…. locka till sig kråkor genom att prata med dom… och så kan han vänta.Så vegetarian jag är, så har jag ändå stor respekt för den kunskap min far har om djur och natur. Min föräldrar bor på skånska slättlandet, de har pratat om det där vildsvinet som kommit in i området och ställt till det. Jag är allt lite rädd för vildsvin, de har fått mig att sluta vandra tyst i skogen. Jag är rädd för att jag ska råka överraska ett vildsvin, de är starka och kan vara ilskna. numera sjunger jag när jag är i skogen.
Far har väntat länge. Många kvällar. Igår kväll gick skottet. ett enda.

Min mor sms:a bilden idag. Jag blev bara tyst. Att dom är så stora! Fem vuxna slet med kroppen för att sedan traktorn skulle lyfta upp o köra hem den!
Man måste lämna in prov på köttet för att kolla upp ev trikiner, men det ser ut att bli en stor julskinka iår!
Vilken päls! Mycket av akryl och oljemåleriets penslar görs av svinborst,Styv och sträv. En sådan här bjässe ser ut att kunna bli till många penslar! Fast, penslar görs väl knappt i Sverige numera,vad jag vet, så det blir nog inget med det.
Egentligen är det här försiktiga djur som lever av jordens grönska och bökar rötter ur jorden.  De visar sig sällan utan smyger omkring i skymningslandet. De vill inte störa och vill inte bli störda.
Egentligen är det fredliga varelser. Min rädsla ligger i att jag jag är rädd att störa dem – och deras i att bli störda. Att de är så starka och kompakta i sina kroppar gör att de verkligen kan bli farliga om man stör en sugga med kultingar eller kör på och skadar en gris med bilen. Det är nog inte att de är aggressiva djur utan mer att de blir rädda och agerar utifrån det.

Ja, det är många tankar jag får när jag ser på bilden. Både om Grisen och om min Far, min far Indian. Jag förstår hur människor i alla tider haft jakten även som ett slags mandomsprov. hur stolta och kraftfulla har inte dessa jägare alltid känt sig när de fällt ett stort och kanske farligt villebråd. Stolta också för att maten är säkrad…. för att de bidragit med något mycket viktigt till familjen.
Ett skjutet vilt djur är bra mycket finare som mat än ett ”modernt odlat” djur, som levt i stress och under onaturliga former. Den här grisen har njutit av livet, levt lugnt, inte ätit antibiotika eller extra hormoner för att växa onaturligt. för mig är detta det mest etiska av alla kött man kan äta. Han levde ett gott liv och dog snabbt av ett skott. Varje gång de äter en måltid av honom så kommer historien upp igen, som ett tack för maten.
Mor, om du har några fler spännande bilder från händelsen, så får du gärna skicka dom?