Måla akvarell

Publicerad den av

0

Förr, målade jag mycket akvarell. för att jag tyckte om det. Det är bekvämt och enkelt att ta fram. torkar fort.

Detalj, akvarell, Ganga Roslin Bladh

Målade mycket landskap. Det är ett skönt sätt att vara i naturen. När man sitter stilla länge så glömmer djuren att vara rädda för en.
Under min tid i Båstad höll jag många akvarellkurser, ofta sommartid. Vi tog oss ut en grupp  till någon fin plats och målade.
Så spännande att se hur olika och personligt alla uttrycker sig i bild – även när de har samma landskap framför sig.

Akvarell, strandsnår. Ganga Roslin Bladh

Akvarell är så otroligt poetiskt. Varje pigment har sin egen karaktär och reagerar med  vatten på sitt eget sätt. Även när vattnet är borta, ser man spåren.

akvarell poesi

4 november  13.00 – 16.00 kommer jag (Ganga) att hålla  workshop på Naturum Tåkern i ”måla landskap i Akvarell”. 
Det blir genomgång av material och teknik, inte allt för lång – det viktiga är att du får måla och uppleva själv. Så att du får inspiration och tips på hur du kan gå tillväga.
Här vid Tåkern är det mycket himmel och mycket vass. November är en fuktig stilla månad. Det kan bli riktigt fina bilder!
Vi har möjlighet att sitta inne och måla vid Naturums stora fönster, men kanske är du modig och vill gå ut? Ta i så fall på dig rejält. Det blir kallt när man sitter stilla – och ta något att sitta på. Fiskarvantar ( fingervantar utan fingertoppar) är bra att ha.
Ta med egna akvarellfärger och papper.Har du problem med material, så ring oss, så ska vi försöka ordna till dig (mot självkostnad)

Anmäl dig till workshopen genom Naturum Tåkern  tel: 0144-535155

Har du frågor, så kontakta mig: Ganga 0143 20317

Vill du veta mer om vår utställning på Naturum Tåkern och workshops?

Nu för tiden målar jag inte av landskap så mycket. Det var andra bilder, inne ifrån mig som ville komma ut.

del av akvarell, Ganga Roslin Bladh

Jag älskar när färgen dansar fritt och jag älskar känslan när man plötsligt ”ser” bilden i färghavet.  Akvarellbilder kan så klart målas på många sätt, men är ofta ett lager – på -lager. Där papprets egen vithet används. Det ger en fin luftighet och rymd som är svår att få med andra tekniker.
Me like

när man blir gammal

Publicerad den av

2

Ska jag blogga mössen i bilen eller den gamla skolan?
”Nej, visa inte skolan” säger Rurik förskräckt. Jag funderar en stund och tänker, att jag skrivit så mycket om mössen här på landet att jag inte har lust att skriva om terroristerna – som vi inte har i huset just nu – men de tror att bilen är för deras komfort! Så det får ni inte veta. Det blir skolan:
Den såg nästan ut som en Herrgård då vi svängde av från 55:an. Stort och vitt. Förra gången det var till salu såldes det för en krona…. nu är priset betydligt högre (600 000:-), av någon anledning.

Det är nu jag  ska ge nervtabletter till mina föräldrar – och mig själv. Stort hus har jag bott i och det var ett långdraget lidande innan det blev sålt! Men en annons gjorde oss nyfikna på vad skolan, på andra sidan om vägen, vid  Hästholmen kunde vara för något. Jag lovar, vi ska inte köpa det.
Men stora hus har en fördel framför små – de är lättstädade! Det är lättare  att hålla rent på 200 kvm än 75kvm, det är sanningen. Sanningen i vårat liv är också att vi har ateljé, men den är liten. Men vi bor i paradiset, så det ska mycket till för att vi ska flytta på oss.

Men att gå runt här, aktiverar en vision jag har, om hur jag vill ha det som gammal.
Titta! En liten gympahall… här kan man ha morgonyoga och pensionärsdisko! Jag har en vision om att stråla samman med sådär 5-10 andra , med ungefär samma livssyn och då köpa ett gemensamt ställe, (eller hur man nu ekonomisk/praktiskt  löser ägandet.)

Om man går ihop så kan man själv anställa ev personal och besluta om vad slags mat och vård man vill ha.
Servera vegetarisk mat, som till största del är odlat av oss själv. Att där finns möjlighet till yoga, alternativbehandlingar,massage…  Kanske man bokar tex en massör som kommer dit en gång i veckan. Att man varje dag vid en viss tid kan vara med på en gemensam meditation.
Det här huset hörde också till, det har varit fritids. Med stora ytor och fint kök.

Vissa människor är ju stenrika. Dom kan ju välja vilket boende och vård de vill.
Men vi andra, vi får det svårare – och vi blir utsatta. Speciellt nu, när det ekonomiska kalaset är över och allt stramas åt… då får man nog tänka till. Att slå sig ihop, tror jag kan vara en fin lösning.  Gäller att hitta människor som man hamonierar med så man inte börjar fäktas med käppen. Och så gäller det att hitta något fastighet med bra placering- så där finns ro och inspiration.
Vi lever fortfarande i en kultur som hyllar aktivitet och ser ålderdom som nederlag. Men åldrandet är på någon nivå livets höjdpunkt.  När aktiviteten avtar och närvaron och stillheten i nuet infinner sig kan det vara en kraft – som i det tysta sprider sig och påverkar positivt.
Eftersom det här är min vision, så ser jag framför mig att alla som bor där är upplysta och att de med sin närvaro och kärleken som lyser från deras hjärtan påverkar, så att bilarna som kör utanför på vägen kör i diket – av ren kosmisk lyckoupplevelse.
Ska man ha visioner så ska man ta i ordentligt.

Höstrapport från trädgården

Publicerad den av

0

Jag stoppar ner näsan i burken med kvitten. En helt ofattbar doft av barndomens tuggummi  slår emot mig.

Kvitten

De är märkligt lika äpplen, men de kommer från en taggig buske. Vi läser i en husmorsbok från förr, att de behåller doften och att man brukade lägga in ett kvitten i glinneförrådet, eller i en skål i rummet för att få luften uppfriskad. Den ruttnar inte som äpplen gör då de ligger för länge, utan de lär helt enkelt skrumpna in. Det här måste vi helt enkelt prova! Det kommer att ligga kvitten både här och där i vårt hus denna vinter!

Trädgården lyser i höstmörkret.

Vi har ännu en sådan där totalt-stilla-höst-dag. Det är så tyst när man är ute.

Men löven skriker, sjunger och tycks inte alls lida av den pågående nedbrytningsprocessen. Mycket av sommarens blommor reser sina frökapslar, mörka och ståtliga.

Kinensisk buskpion, frökapslar

Den kinesiska buskpionen är hypnotiserande ända in  till slutet.  – är det svarta blommor? Frökapslarna tittar tyst på mig.

Ylle-Tider

Publicerad den av

0

”vänta” ropar Rurik. Han kommer med kameran, vill ta en bild. Efter alla år med mitt tjocka tovade hår myser jag i mössor.  Nu har jag hittat ett ovanligt färgsprakande exemplar.

 

Sakta sjunker temperaturen, både inne och ute.  Det är YLLE som gäller.  Vilket underbart material, tänkt att det har varit ute och gått… ätit gräs och sagt bäää.  Det är det enda material som blir varmt när det blir fuktigt, alltså ett par yllevantar på en småbarnshand blir inte iskall som syntet utan innehåller en naturlig förmåga att värma….  det är skönt även för stora händer. Sen har den även en fantastisk förmåga att stöta ifrån sig smuts! Yllekläder behöver man inte tvätta alls lika ofta – det är väl ekologi på hög nivå! sparar både vatten, tvättmedel och ström.
Den här mössan som inte som inte är blyg är köpt på Hemslöjden i Jönköping. Tovad ylle. Nu skuttar mössan omkring med mig i trädgården.

”Du får ta kort på strumporna med” säger jag när jag kommer in. För idag är DAGEN.  Dagen för byte till vinterstass, det vill säga, dubbla långkalsonger. Allvarligt talat, jag är väldigt obekväm med syntetmaterial.  Lyckligt tar jag på mig mina siden långkalsonger och på dom min vita yllelångkalsonger, som jag helt otippat fann på LIDEL!
Nu är jag rustad för Svenskt Sen-Höst-Klimat.

 

..stilla…

Publicerad den av

0

ojoj, vilken grej det var med navelchakrat, som jag skrev i tisdags om. Det drog minsann igång en massa hos mig med! Det finns inget som är ”färdigt” – man får njuta av att vara levande. Så här har det varit upp och ner och hit o dit. I min inre värld alltså. I den yttre finns Rurik, han säger ”känn kroppen” enkelt och konkret råd när man inte vet var man har sig.

detalj av bild, Ganga

Så sätter vi oss ner, blundar och går in i en stund av meditation. Skönt med torsdag.  Efter en gårdag som bara kan beskrivas som sorg, är det lugnt, tystare än på länge. Även trädgården är tyst. Det är en tid av stillhet.
Jag sluter ögonen igen, andas in stillheten. torsdag.

Fjäska med Rurik

Publicerad den av

0

När jag var i Indien smög jag in i köket ibland. Sony visade mig en av de fantastiska frukostar de bjöd mig på.

Indisk frukost

Nu bjuder jag Rurik, den blir  Indisk frukost med smak av Kerala! Men… det stöter på patrull genast.  söta som flickorna på den Indiska kliniker var, stoppade de till mig en påse med speciellt ris, som används till den här rätten. ”to husband”, sa Sherly leende. Nu är den rispåsen slut, kvar har vi bara minnet av hur det skulle vara, malet ris, men inte som mjöl, mer som mannagryn. ( Man kan nog göra det med mannagryn också…)

Ris, grovmalet

Vi har inte hittat det i Sverige än. Men jag är säker på att vi kommer att hitta det i någon specialbutik. Men ödet var oss nådigt! vi har köpt en begagnad kvarn!! (snacka om att vi är nördar!)

vår kvarn

En riktig baby! visst är hon vacker.  Hon har tidigare malt ingredienser till piller på ett känt kosttillskotts företag. Nu drömmer vi om allt spännande vi kan mala! Vi börjar med riset! Det gick utmärkt att få precis rätt storlek. Kvarnen tjuter till och katten springer av skräck, men det går fort och blir perfekt!

rosta riset

Fram med pannan, torr. Jag häller i drygt 2 dl av det malda riset, några casewnötter och drygt 05 dl kokosflingor. Det här ska rostas. 5 minuter står jag med låg värme på plattan, det ska helst inte bli brunt. Röra – röra. Så häller jag av det och vänder mig mot skärbrädan.

grönsaker till Indiskt frukost

I indien är det mer ris och mindre grönsaker, men jag tittar med kärlek på allt som växt i vår trädgård! vilket överflöd- Ingefäran och citronen har vi köpt, resten har lyckligt tillbringat sommarn i vår trädgård.
Kryddorna; finhackad ingefära, chili ( jag gillar att bara dela den på längden, för då kan man fiska upp den om man vill, då man äter) , lite lök. De puttrar lite stillsamt i pannan medan jag laddar med de stora kryddkanonerna:

De grövre kryddorna hamnar i pannan först, jag älskar att bara improvisera, men det brukar bli, massor av koriander, spiskummin, lite svarpeppar, kardemumma och…. curry. när du hällt på så mycket curry du tror räcker – så häll på det dubbla.

heta kryddor

Kryddorna ska inte brännas, de ska bara hettas. Det gör att smakerna kommer fram bättre.
Sen är det bara att skyffla på grönsakerna efter hand. De största och tuggigaste först, bladen till sist.
Det är verkligen helt beroende på vad vi har hemma vad som kommer med. Idag är det lite röd mangold, spagettipumpa i mindre bitar, broccoli och vindruvor. Absolut ska något sött – som tex vindruvor, vara med ( russin går bra), det ska vara många smaker!
När de stekt runt lite så är det dag att ta fram det rostade ris-kokos-nötterna; strö över lite i taget och rör runt.

Nu får det inte vara för hög värme, sänk. Du häller på vatten, någon dl efter hand, och låter riset svälla och gröta till sig. Ha inte bråttom, låt det ta ca 15 min, och rör om ofta, när du ser att det blir för torrt, så häller du på mer vatten ( om tekannan står där, så häller jag på te)
En sista kryddning; lite citron, salt -och kronan på verket, hing, kryddan som alltid fick mina barn att springa! Med en doft av fis blir den som en del i kryddblandningen en underbar smakförstärkare som ger genuin känsla av Indien.

Till det här ska vi ha en sås på yoghurt. hos oss blir det en soygurt naturell, den är lite blekare i smaken, så vi börjar med att hälla i citron och salta.
sen blir det en tsk rostade anisfrö och hackad mynta.
En annan variant är att rosta bruna senapsfrö, och hacka lite lök.

Ja, nu lägger jag upp det i skålar och lägger till banan – den där med bananen gör att Keralastämningen infinner sig.  Det syns inte på bilden, men nu kretsar Rurik runt mig, för det här är gott. En lätt frukost som innehåller alla gudomliga smaker. Starka, mätta och lyckliga vill vi välta världen!

maten serverad

RECEPT

INDISK FRUKOST / eller en härlig lunch

ca 2 dl grovmald ris
0,5 dl kokosflingor
ngra casewnötter
Rosta allt, det ska dofta gott men inte bli brunt. 5 min

finhacka ingefära
lite finhackad lök
en chili
koriander, spiskummin(gärna hela), svartpeppar, kardemumma, mycket curry( vi brukar ha mild)
Låt fräsa ihop

Lägg sedan i hackade grönsaker och gärna något bladgrönt
ex broccoli, ärter, små morotsstavar, pumpa, spenat, russin
Stek en stund

Häll över det rostade ris-kokos-nöt-blandningen. rör runt.
Häll över ca 1 dl vatten i taget. rör runt och låt riset absorbera. 10 -15 min.

Avrunda med citron, salt och hing

SÅS

Yoghurt
rostad anis
hackad mynta

Lycka till! Namaste.

Navelchakra

Publicerad den av

1

Idag blir det en resa in till din inre värld. Det är inte så vattentäta skott som vi kanske vill tro. Bara genom din längtan till vissa färger har du byggt en bro mellan det yttre och inre.
En mini-kort kunskaps information brukar jag ge i början på mina yogapass. Just nu är det vår energi-anatomi vi går igenom och idag är den Manipura, det tredje chakrat som vi kommer att jobba med.
Det här är uråldrig Indisk, Vedisk kunskap. Att vi är energi och att vi också har olika enerigicentra i vår kropp kopplat till olika kvaliteér. Spännande att den moderna fysiken börjar få förståelse för det som upplysta människor plockat ner som visdom för tusentals år sen….

Manipura. Yantra för 3e chakrat, navelchakrat

Den här bilden är en Yantra, en meditativ bild över just tredje chakrat. Den här kraften finns inom dig, i höjd med naveln, in i kroppen mot ryggraden till.
Att den ligger i magen gör att den även styr matsmältningen.  för att smälta mat krävs ”eld”, starka brännande syror bor och behövs i din mage, för att du ska kunna smälta och få ut energi och kraft ur det du äter.
Vi behöver inte bara smälta maten – även ideer, händelser, känslor behöver smältas – och det kräver också ”eld”. Därför styr Navelchakrat  även mycket av våra tankar. färgen gul, som är den färg som bäst balanserar och hjälper det här chakrat, är en mycket bra färg att omge sig med då man till exempel studerar. Den hjälper en helt enkelt att smälta information.

En människa med ett balanserat Navelchakra påminner om solen själv. En varm personlighet som man dras till, därför man känner sig sedd och accepterad. Där finns en värme och trygghet, men också focus och kraft. En som är bra på att ta beslut.Precis som när man sitter med näsan mot vårsolen och lapar ljus finns där en avslappning, en känsla av att ”allt är som det ska”.

I magen har vi våra känslor. Om vi rids av oro, rädsla, ångest så är det ett obalanserat Navelchakra vi upplever. Ibland behöver vi uppleva de här känslorna för att komma vidare – men om de håller oss – då är det obalans.
Kritikern är också en bild av obalans. Om vi är kritiska mot oss själva eller andra. Bakom vår överdrivna kritiker brukar dölja sig rädsla -och rädslan brukar vilja kontrollera… Den som är lättast att kontrollera är oss själva. Så hör du en inre röst som säger ”kan du verkligen ha de där skorna till de där byxorna?” eller ”vilken stor näsa jag har!” eller ”jag måste ” så kan det var den inre rädslan som vill förslava dig.

att omge sig med gult…

Ett obalanserat navelchakra är bitterhet, kritik och rädsla. Men det balanserade är vår drivkraft, vårt focus och glädje!

för att ge näring till navelchakrtat kan du använda färg. Färg är frekvens precis som ljud, (även tankar och känslor har sina frekvenser, det kan du själv känna).  Så du kan hjälpa den här energin genom att omge dig med gult, i kläder, inredning, blommor, mat. Att meditera med öppna ögon på bilden av yantrat kan också vara ett sätt.

Skratt och gråt har sitt säte i navelchakrat. De är våra mest förtryckta känslor. Skrattar vi för mycket så blir omgivningen obekväm -och gråter vi… ja då, då ska alla ha en till att sluta genast. Så lydiga som vi är så varken vi gråter eller skrattar så mycket som vi borde. Oftast allt mindre med åren. Och livet liksom vissnar inom oss, vi blir gråa för att vi håller igen inom oss.  Så se till att gråt din gråt och skratta dina skratt, det befriar jättemycket och gör dig levande!

Du kan också ljuda det speciella mantrat , ” RANG” ; sitt med rak rygg – eller ligg ner. Blunda och lägg din uppmärksamhet på området innanför naveln. tänk dig det som en lysande gul energi. Ljuda långsamt och tydligt – och med kärlek in mot din kropp ”RANG”. gör det flera gånger.

låt solen lysa

Tänk på att det finns inget som helar så mycket som kärlek. Var snäll mot dig själv. Se dig själv, omfamna hårdingen inom dig. där ligger en rädsla längs in. Ett minne, en del av dig som en gång kände sig utlämnad och ensam. Ta den delen av dig i handen….  och tänk dig att ni går ut och sätter er i solen, tillsammans. Att se sig själv med medkänsla, det är magi.

Bonads-Coach, Naturum Tåkern

Publicerad den av

0

När Ella var här i våras, så tjatade vi på Rurik…

Så han ställde upp en eftermiddag och var Bonads-Coach! Det gillade vi skarpt. Hur mycket jag än gått och tittat på när Rurik målar bonaderna så var det spännande att få strama tyglar och verkligen få grunderna för hur man tänker.

Numera håller varken jag eller Rurik kurser.  Vi jobbar mest med vårt eget.  Men till utställningen på Naturum Tåkern blir det ett undantag. Då blir det work-shops. Nu har du möjlighet att få måla bonader under Ruriks ledning, du med.

Rurik är väldigt kunnig i gamla tekniker. Hur man gör när man målar ”på riktigt”.  Rurik kommer att ha med sig lite mindre, färdigpreparerade dukar att måla på, eller om du hellre vill, kan du ta med dig egen, lite styvare papp att måla på.
Det blir att måla med pigment, ägg och olja. Vi har med. Brukar du måla, så har du kanske favoritpenslar. Ta med dom, det brukar kännas bra så. Men vi kommer att ha penslar också för dem som behöver.

Du kommer att få se lite exempel på traditionellt bonadsmåler, som inspiration. Sen är det bara att köra. Kanske vill du göra din egen julbonad? Eller skapa fritt, som Rurik i sin Tåker-Bonad? Eller kanske en dop-bonad. som jag gjorde?   Hmmm Den har jag inte överlämnat än. Det är nog dags att skicka, till lille Elliot.
Rurik satt med oss, mig och Ella en eftermiddag och var bonads-coach. Vi hade en riktigt spännande dag och lärde oss mycket – och ett fint resultat blev det. Vi både fick fria tyglar och ledning att ta oss igenom så att resultatet verkligen blev…… en bonad. Rurik är härmed kvalitets säkrad. Vi lovar en fin, kreativ eftermiddag.

Workshopen  med Bonadsmåleri kommer att vara på Naturum Tåkern, 18 november. Mellan klockan 13 -16
Anmälan till ……..
Vill du veta mer, ring oss gärna; 0143 203 17

Pris 300:-  ungdomar 200:- familj 600:-

kostnad för material tillkommer (självkostnad)

Vill du veta mer om vår utställning på Naturum Tåkern och workshops?

härligt att få bjuda

Publicerad den av

0

småregn. en riktig höstdag. Vi lever ju som enstöringar men idag har våra havtorn lockat hit besökare.

Jag hade med lite havtorn på yogan som jag bjöd på. Det är spännande hur fint våra kroppar kan svara när den känner något den behöver. Ofta vet vi väldigt väl vad vi behöver, bara vi lyssnar. Så bästa  sättet att öva upp förmåga att lyssna på intuitionen  är att lyda när man får inpulsen. Monica stoppade ett bär i munnen och kroppen sa ”ge mig mer!” Nu byter vi med rödbetor. Lyckliga blir vi bägge två, för mina rödbetor iår blev nästan ingenting.

Havtorn är en Svenskt ”SuperFruit”, ett enda litet bär innehåller vårt behov av C-vitaminer.Den innehåller bombis massor med andra bra saker -och bara att få äta denna underbara färg är ett plus!  Den växer vild längst våra stränder, men den växer tacksamt i vår trädgård. Det behövs både en hon och en hanbuske för att det ska bli bär. De är svåra att plocka av kvisten. De är sådär halvlösa så de lätt går i sönder när man tar i dom.

Vi klipper av grenen helt enkelt. Oftast stoppar vi bärfyllda grenen i frysen. när de är frysta ramlar bären lätt av. Ibland när Rurik gör juice så stoppar han kvist och allt i mixern, helt brutalt, och silar sedan bort frön och kvistdelar.
Nu tar vi lä för regnet och går in i växthuset. där är det också höst.

Vi har massor av vindruvor. Dom är grymt goda nu. Söta och fina. Typiskt. När säsongen nästan är över och nattfrosten hotar – då är druvorna klara!
Massor av bär möglar ifrån oss, ändå har vi så mycket att vi inte hinner att äta alla. Jag tvingar på min gäster några klasar. De tackar tacksamt.
Jag är lika tacksam, det är inte roligt att se fin frukt bli till mögel. 

Men så kan det vara när man har överflöd.

Tåget… följ pengarna

Publicerad den av

0

Vi blir fostrade till att passa i en mall. Det blir så klart lättare att forma ett samhälle så. Vi hjälps alla åt att fostra varandra så vi passar in – på samma tåg, och höjer lite lätt på ögonbrynet om någon beter sig för mycket utanför given form. Den där kollektiva formen – det är tåget! Som bara dundrar fram genom livet… och för mig någonstans?

Jag tyckte verkligen inte det var något fel på mitt tåg. Jag var ung, nygift och väntade mitt andra barn. Tyckte jag visste ganska väl vad som var meningen med livet. Baka bullar, gå till jobbet spara ihop till ett större hus, putsa fönster…. bara jag fick ha min lilla bubbla av måleri som andningsventil var jag nöjd. Det var fina snälla bilder jag målade. Landskap och stilleben i akvarell. Kan det bli snällare?

jag födde dotter nummer två.  Men något dramatiskt hände, det kom smygande. I form av en trippelvaccination. Den ger man vid tre månaders ålder. Det kom så smygande att det verkligen inte var förrän långt efteråt och tack vara att jag skrev dagbok som jag kunde se vad som hänt.

Natten efter trippelvaccinationen började hennes sömn att bli störd. Sen blev det allt värre. Skrek jämt kan man säga. Om en TV var på och vi pratade så skrek hon. Om hon skulle äta så skrek hon. Hon skrek för allt och inget.

För att överhuvudtaget kunna mata henne fick jag gå in i ett mörkt rum – så att hon inte fick intryck genom ögonen. Prata lugnande med henne…. och då… kunde jag amma henne. Det var vardagen.

Sen fick hon värk, hade svårt att sitta i tex bilstol. Åkte vi längre än 10 minuter så var det bara att ta upp henne. Det är inte så lätt med en halvårs baby, att förstå att hon har ont, det är lätt att feltolka, jag fick gå in i total symbios med henne för att förstå…

Tåget… som jag självklart åkte med, var tron att, samhället vet vad det håller på med, att vår sjukvård vill mitt bästa – och vet mitt bästa. Jag levde i tron att jag inte behövde ta ansvar, varken för mig själv eller min familj. Att jag inte behövde tänka utan bara kunde göra som jag blev tillsagd på barnavårdscentralen. Trodde att någon annan visste bättre.

Min egen kropp kollapsade under den här tiden. Fattade ingenting. Visserligen, var det ett hårt jobb med en liten orolig baby… men det här var något annat. Det började med infektionskänslighet, allmän trötthet, tankegröt, blev glömsk, mjölkstockningar, ibland även svårt att riktigt tala. Och trötthet, trötthet. Inte visste läkarvården något om det här? En läkare frågade då jag bad om hjälp ”varför vill du inte jobba?”

Det som blev räddning var att barnens far vid denna tid började på terapeututbildning. Att gå in i alternativ-vården blev helt klart min räddning och gav mig förståelse.

Jag tog bort alla amalgamfyllningar i tänderna. En kvicksilverförening som man lagade alla tänder med fram till debatten på 80-talet. Vet inte, men man gör nog det fortfarande på vissa kliniker.

Jag blev förgiftad av mina fyllningar i tänderna, läckande kvicksilver. Min dotter fick i sig kvicksilver genom mitt blod redan i min mage.Kvicksilver är ett gift som moderkakan – som annars är den naturliga barriären för gifter, mellan ett foster och mamma, inte klarar av att stoppa. När barnet var fött, mådde hon trots allt ganska bra, men sen fick hon en vaccinering. Gissa vad man konserverar vaccin med?

Man konserverar det med en av naturens farligaste gifter – kvicksilver. Sen sprutar min in det i alla små babysar. Hej– å- hå vad det går – och låtsas som ingenting när det sedan blir komplikationer med små barn. ( men man är snabb att skylla på mammor om de dricker- röker eller lever fel på något sätt).

Det kommer ingen från socialstyrelsen på hembesök och säger ”oj, vad fel det blev. Nu ska vi hjälpa dig. Ditt barn ska få bästa vård och du ska få sova ut några dagar” Nix. Det är säkert du som gjort något galet och du sitter själv fast och får ta dig upp på bästa sätt på egen hand.

Går du kvar i den vanliga sjukvården så har de snart knarkat ner dig med sömnpiller, lyckopiller och annat som förvärrar din situation och ditt nervsystem ännu mera.  Om du väljer alternativ vård får bekosta alla behandlingar själv .Räkna med att bli fattig… men du vaknar.

Det var här jag stod. Tittade på det där tåget av illusioner, som jag hade åkt med. Insåg att det sket i mig. Den struntade i mitt barns hälsa. Man använder ord, som om man bryr sig. Men det är lögn. Dom bara vill att man ska sitta ner snällt i tåget. Dom… vilka är dom? En kollektiv hypnos som vi valt att tro på.

Jag vägrade att vaccinera mina barn efter det här. Det krävs styrka. Man får bli påläst. Man blir attackerad, provocerad och ifrågasatt. Det är ”mitt fel” att man inte kan utrota påsjukan, smittkopporna och polio! -skitsnack, säger jag, för de sista polioepedemierna har brutit ut på grund av vaccineringar, till exempel i Finland.

Fick veta nyligen av en man som forskat på egen hand i ämnet att statistiken på minskad dödlighet i befolkningen, som man påstår beror på att man införde vaccinationer, var en klar trend som började innan man startade med vaccinering. Dödligheten minskade därför att man införde en infrastruktur med rent vatten i vattenledningar, avlopp och bättre hygien, rent allmänt.

Kanske är det så att vaccinationerna till och med håller i liv i sjukdomar som annars skulle varit utdöda?

Sen har vi den där myten om AIDS,. Hur uppkom den? Det får vi väl aldrig veta.Berodde det på ett dåligt smittkoppsvaccin som blev fel eller…?

Jag började titta på det där tåget jag satt på. Insåg att jag inte var ensam om att fara illa. Att vi är massor som är skadade – men som inte blir erkända. Vi finns inte. Jag tittade framåt. Tittade på vart mitt tåg var på väg…

Pengar. Det handlar bara om pengar. En hälso och läkemedels-industri som inte bryr sig ett dugg om hälsa. Den bryr sig om att bli ännu rikare. På min bekostnad. Din ohälsa är deras inkomst. Läkemedelsindustrin är en mycket lönande bransch. Fylld med lögner. Läkare vill väl, men deras utbildning är styrd av… läkemedelsindustrin. De som jobbar på apotek, fick förr lära sig blanda mediciner, av örter, det gör dom inte längre. Deras utbildningar är styrda av… läkemedelsindustrin. Följ pengarna.

Jag hoppade av tåget.

Vad hände med min vaccinskadade dotter? Efter 1,5 års lidande fick vi kunnig hjälp av en alternativterapeut. Det hon gjorde anses olagligt. Hon hjälte mitt barn att bli frisk. Fri från värk fri, från de störningar hon hade i sin förmåga att ta in intryck. Hon har växt upp är vacker, kreativ men blir lätt trött.
Men visst är det intressant? Det är lagligt för en sjuksköterska eller en läkare att spruta in gift i mitt barn. Men förbjudet för en alternativterapeut att göra henne frisk! (hon kanske inte vet vad hon gör?)

Den av min tre barn som bäst klarat av uppväxtårens alla förkylningar, infektioner och hade mest energi var tveklöst den tredje av mina barn, som aldrig någonsin fått en vaccination.

Vaccinationserbjudandena blir allt fler. Vaccinera dig mot Svininfluensa och få Narkolepsi? Varje vinter kommer ett nytt jätteviktigt (!) influensa  vaccin att ta.  Eller vad sägs om att vi mammor ska känna oss som riktigt dåliga mammor om vi inte vaccinerar våra döttrar mot livmoderhalscanser? Läs det här blogginlägget av en ung vaccinerad kvinna.
Alternativterapeuter arbete blir allt mer kringskuret av snäva lagar och örtmediciner anses ”farliga”.

Vart är ditt tåg på väg?