besök av en uppvaknad

Det är skillnad på vaken och uppvaknad. De flesta sover sig igenom livet. vi har inte så mycket tradition här i väst på att vakna upp till en extra finstämd verklighet med lycka utan anledning. Att vara Awakend är att se livet som det är, inte som vi tror eller vill att det ska vara.  Nej, att se med klarhet och total närvaro, utan ansträngning.

Vi har Vincent Klockars på besök. Han njuter lika mycket av Ruriks CaffeLatte som vi gör. Vi har ju känt varandra några år nu och det är spännande att se den härliga förändring som uppvaknandet har gett! Trevlig och pratsam har han alltid varit, men ansiktet har slätats ut, inga bistra minner inte. Det har blivit lite av ett babyface över honom. Han berättar om den där fantastiska känslan av att hela tiden uppleva att allt är levande, att han aldrig är ”ensam”.  ”Något” som är total kärlek är hela tiden där. Han  visar verkligen en stilla glädje ”utan anledning”  –livet i sig är glädje.

Vincent är förklarad Awakend av Onenss Univerity, Indien. Han har, som vi, följt Amma och Bhagavan i flera år, och precis som vi, åkt på kurser i indien, på Oneness University ibland.  I slutet på sommaren var han nere på en 4 veckor lång fördjupning, den har inte vi varit på, men det var då det skedde för honom.  Som ett ljus som landade i honom som sen bara expanderade.
Han berättade så fint om hur de talat om syftet med livet på jorden. ”På den här planeten är det kärlek och förlåtelse ” som är läxorna”. Ja, det förstår jag, se på alla krig, alla begränsande relationer och hur otroligt mycket tid vi lägger på att jaga partners. Vi är verkligen i en intensiv skola.
Mina barn har nog skakat på huvudet i många år åt sin mamma som envist hållit fast vid visionen. Att vi ska bli awakend – fast från början sa man upplyst. Nu är det år 2012, året som alla profetior talar om . Det stora skiftet. Det är nu vi ser att det faktiskt börjar hända – att människor  får ett fördjupat, lyckligt medvetande.  Alla dessa år då vi har gett blessings, energiöverföringar, fått  toppar av upplevelser…… nu är tiden för att det blir verklighet. Vincent är en av de Svenskar som är beviset på det. Han är med ibland på OM- meditationer och berättar om sina upplevelser, och ger blessings. Är du intresserad och vill veta mer? Kanske finns det något event i närheten av dig som du kan gå på?

Så går vi in i vår lilla sal. Klart vi ska meditera tillsammans! Jag blir trött av att prata för mycket. Så skönt att umgås i tystnad!
Vi sätter Vincent på vår tigerfäll. Det är ju fint besök vi har! Sen sluter vi ögonen…..  efteråt  avslutar vi med att ge varandra Blessings, det känns som eterisk, varm filmjölk som rinner in i våra kroppar. Ren klar energi. Vi sitter stilla en stund till och njuter av vetskapen att det är en spännande tid vi lever i.

lördag i Huskvarna

”Ta med dina Änglakort” sa Hildi, när jag skulle åka till Huskvarna. Vi bredde ut oss på köksbordet. Tekopparna försvann bland alla sorters kort och kortlekar. Vi sitter och tittar och…. känner in. nu är det allvar!

Attraktionslagen är underbar. Är du där med din intention, frågar du från hjärtat och hanterar din lek med omsorg, så svarar den. Man blir häpen. Men tjatar man ihjäl sin lek – så slutar den. Man får fråga med måtta. Hildi stryker med vänsterhanden över leken…. och tar ut tre kort som hon dras till.

Det är gudinneleken som är framme just nu. en liten text finns med under varje bild. Det är Doreen Virtue´s gudinnelek . Vi ”smakar” på bilderna och texterna. Första kortet som kommer upp är Kali, Det ser grymt och hårt ut. Så läser vi texten, om vikten att släppa för att växa och vi ler glatt och igenkännande.

Så ligger alla tre korten där och….. slutet gott, allting gott. Vi konstaterar att överflöd på alla nivåer kommer att spruta över henne inom en snar framtid. Precis ett sådant svar man vill ha. Nu är vi ju så himla nöjda. Vem vill ha dåliga nyheter?
Det bästa med alla de här lekarna är faktiskt, att man lär sig förstå att allting är bra. Att allt är utvecklande, att vi växer med utmaningar och vi får hjälp att se ting från nya perspektiv. De ger en attitydförändring, hjälper oss att skaka av fastklistrade förlegade mönster.

Sen kom Kurre och grabbarna hem. HV71 vann machen – nu börjar vi snacka lycka!!

Nä, jag skojar inte bort de här ängla-gudinne-tarotkorten. Inte det minsta.  Men lyckan är här och nu, varför inte glädjas åt HV71´s seger?
en del adopterar sina tarotlekar och lever ut sitt liv genom dom. Jag vet inte vad jag tycker om det. Men nog är väl livet i sig viktigare?
Ändå ser jag här hos oss, då vi för en tid haft som morgonvana att över tekoppen också dra ett kort, så har vi ofta suttit förvånade över vad vi dragit för kort. Att det varit så mitt i prick eller att samma budskap kommer gång på gång – fast där finns så många kort att välja mellan.  Vi har upptäck, att ni vi helt enkelt bara pratat vidare en stund har det vidgat vårt samtal, gett nya ideer och inspiration.

projekt Visum

Det blir en uppföljning på min hälsoresa till Indien. Nu åker vi bägge två. Mitt visum räcker fortfarande. Men vi måste fixa ett till Rurik. Ett turistvisum till Indien täcker 6 månader. sen måste du vänta två månader innan du kan få ett nytt. Du kan inte heller åka hur du vill flera gånger på samma visum, utan det ska vara två månader mellan resorna. Kan vara bra att veta.
Om du åker till Indien, detta är mitt råd; ta tag i visumansökan med en gång!
Det är inte alls roligt, tar massor av tid, svårt att förstå – och har du gjort något fel – så kommer det i retur och du får börja från början. du kommer inte in i landet utan ditt visum…

Jag brukar tänka, för att lugna mitt allt mer tilltagande raseri –  jag blir galen på pappersuppgifter som tycks vara onödiga, jag tänker, att de är ett gammal kolonial-rike. De har fått kämpa för frihet och vill visa att det är de som bestämmer. De är rädda om sin suveränitet.
Men där finns en Indisk omständighet. De älskar papper och formulär, ibland fantiserar jag om att någonstans i Indien finns en monster stor byggnad som innehåller alla fem kopor på tågbiljetter,  valutaväxlingar, hotellinbokningar……Även när det gäller små ting, kan man vara med om liknande omständighet.  Om man, till exempel, köper en flaska vatten. Man ber om en flaska, mannen delegerar uppgiften till nästa man som hämtar flaskan, när han får flaskan får en tredje man i uppgift att skriva kvitto medan man nummer ett håller i flaskan, sen betalar du till en fjärde….

Kolla bilden, vilken mängd papper! De vill veta namnet på din mamma och pappa, hotellets namn, din biljett, var du har varit innan i Indien och vilka andra länder du besökt de 10 sista åren. sen ska du betala och skicka med kopia på inbetalningen, betalningen är indelad i tre delar, en heter service avgift – det betyder inte att de ringer upp dig om det är något som är fel eller oklart. Nej allt kommer i retur och du får börja om igen.
Denna gånger är det ett nytt företag som ska handha handlingarna – det var inte lätt att ens förstå vart visumhandlingarna skulle skickas! Men det var till Cox och Kings. Det tar minns 10 arbetsdagar innan man får sitt visum – och överallt står det att Cox och Kings inte har ansvar…. för varken det ena eller andra. Men, inget val, vill man till Indien är det bar att dyka ner i byråkratidjungeln! Svälja hårt, stoppa ner sitt pass och skicka rekommenderat.

Det brukar ju gå bra.
Den 8 december åker vi.

vi är i Tidningen

Titta minsann!  Vi är i tidningen. Det är vår kära landsortstidning, Länstidningen, som har uppmärksammat att vi har utställning på Tåkern Naturum.Hela sidan breder vi ut oss på. Länstidningen är en fin tidning som prioriterar och lyfter fram speciellt det som händer på landet, det gillar vi.

”Ganga! kom o titta” ropar Rurik som sitter med tidningen. Sen står vi där förnöjt och läser  om oss själva. Ibland fattar jag inte att jag bor här uppe i Östergötland. Men när jag ser mig själv i tidningen, så tänker jag, jaha, så är det, det är här jag bor.
Lite mer rötter som sticker ner i jorden.

mirakel från trädgården

Titta här! Jag drar ut lådan i kylen, kolla! Ok de ser kanske lite skamfilade ut, men de är fantastiskt goda. Våra egna tomater! Vi närmar oss advent och vi äter fortfarande våra egenodlade tomater.

De flesta är ”rosa-röd tigertomat” så de är randiga av sin natur. Tomatplantorna har givit upp för länge sedan. De gillar inte alls kyla. Men tomaterna har vi skördat och förvarar i vårt kylskåp.
Vindruvsrankorna däremot kämpar på! Vi har haft minusgrader i ett par omgångar, men kylan har bara gjort druvorna sötare!

Nu hänger de här, på gränsen till kollaps. Mycket av det goda hänger och möglar. Man får sortera och klippa bort.

Från besöket i växthuset tar jag in druvorna. Visst är det ett mirakel! vindruvor är en av de frukter som är mest besputade ( kanske för att de lätt möglar?), så det är underbart med egna.
vi sköljer dom och plockar bort om vi hittar något mer som inte är fräscht. Sen stoppar vi allt med stjälkar  och allt ( kanske inte de grövsta) ner i en bytta, tillsätter lite vatten och fram med mixerstaven.
Sen silar vi, och kanske tillsätter lite mer vatten….. gott gott
Men här kommer det största undret i trädgården!

Ta-Da! Den här overallen köpte jag på loppis, på Bjäre, för 20 år sen. Den var gammal redan då, sådär lagom omodern. De skånska vintrarna är ju inte så kalla och inte så långa så jag hade inte lust att lägga pengar på något som blev använt bara några dagar om året. Det var nästan så man skämdes, kommer jag ihåg, då man visade sig i pulkabacken med barnen. Tittade lite avundsjukt på de andra mammorna som stilade sig  i sina rosa och knall-mintfärgade  utstyrslar.
Annat är det nu. Den är antagligen mindre omodern nu och mammorna i sina rosa och mintfärgade overaller har slängt sina för länge sedan. Jag lufsar förnöjt omkring i min blå vinteroverall. Det är väl nästan tantstämpel, för vad som är modernt eller inte, det vet jag föga om längre. Den här årstiden kryper jag i den nästan varenda dag, när jag går ut i vår trädgård. Det är så praktiskt.  Oöm, fortfarande hel efter alla år. Kanske något för mina barn att ärva? vilken mirakeloverall!

WOW

Fatta! Hur gott kan det bli med en CaffeLatte… efter 10 dagar i meditation och stillhet??
Ja, bara för att man sitter stilla är det inte liktydigt med stillhet. Det kan vara rena rama cirkusen där inne innanför tredje ögat.
Men det är som att sätta sinnet på tvättprogram – med extra förtvätt. så här sitter vi nu….. med rena sinnen -latten har aldrig varit godare!!

Allt uppfattas med förfining. molnen på himlen, klicket från kameran, chokladbiten i botten på latten och…… oliven…….mmmm
Faktum är, bara att andas är spännande!

Ja, alltså, inte för att jag inte har andats på 10 dagar.  Men när sinnet är rent, så blir det så känsligt och mottagligt. Allt blir spännande. I sin enkelhet. Allt man tar in genom de fem sinnena, som smaker, dofter, ljud, synintryck och känsel. Jag inser, i ett samhälle där vi hela tiden bombaderar oss med så mycket intryck, som vi gör; det är datorn, vi reser, läser, så blir vi samtidigt väldigt avtrubbade och upplever helt enkelt inte så mycket, som vi skulle kunna, genom våra sinnen.

Men just i denna dag sitter vi, i all enkelhet. soldränkta, mitt i november, och njuter vår caffe Latte.

Retreat

Om man läser bloggen lite slarvigt….. så kanske man har missat en detalj i senaste texten, och undrar varför det inte har varit några inlägg på några dagar….?
Retreat. Tystnad. Meditation. Vila.  13 november då är det som vanligt igen. Håll ut.
puss

Östgötsk Tiger

Vi gillar vår tiger på Naturum Tåkern!

Tiger har liksom en speciell plats i vårt medvetande.

Ramana Maharishi

En upplyst eller yogi ska sitta på ett tigerskinn. Men det ska vara självdött. Man får inte döda det. Det har jag nog skrivit om tidigare.
Tigern har oändlig symbolisk kraft. Men skinnet i sig lär också ha en svalkande effekt. Indien är ett varmt land och man blir varm av kundalinin,  tigern svalkade.
                

Här i Sverige minns Rurik från sin uppväxt ”En Svensk Tiger” – någon som inte berättar eller skvallrar för främmande makter.
Min Svenska tiger, är de tigerfotspår som fanns på marken, på Esso bensinmackarnas  plan på 60-talet.

vår tigermatta

Den första tigerfällen som kom in i vårt hus är en spännande tigermattan. Den kommer från Kina. Det är den som satte ränder i huvudet på Rurik.

Min tigerkärlek är den fantastiskt fint broderade tiger som jag stolt bar hem till Rurik från Indien. Jag tycker Tigern ska få, tigande, stolt och värdigt få smyga i djungeln. En broderad dito är mer värdig att ha på soffan.
Tänker på en bild jag såg för många år sen. Av en man som arbetade ute i tigerdjungeln. Självklart är det ett problem att människan i djungeln kan blir tigermat. Men tigern tycker inte om när maten tittar på den. Så han hade en mask med ögon på sig – där bak. Det såg alltså ut som han verkligen hade ögon i nacken, vilket gjorde att  tigern inte anföll.

Ruriks tiger ligger bland kurbitsblommor. Även om just de här blommorna är från en annan bonad så får de bli slutknorren.
KURBITS var namnet på en växt, som omnämns i Biblen, (en gurka). Inte visste man här hur de såg ut. Därför hade konstnären full frihet.
Frihet måste naturligtvis utnyttjas på bästa sätt! Stora härliga frodiga fina blommor.
Nu går jag in i inre frihet. Kommer att ha 10dagars tystnad.
Så, tigrar på Övertorp  tiger . Vi hörs  den 13 november.

det blev mörkt

Vi tog det lite lugnt idag. Rurik trollade fram en  Caffe Latte.

Jag drog fram soffan så vi kunde sitta och mysa framför brasan.
Det kommer att bli mörkare, jag vet. Detta är bara början. Men jag vet inte om jag någonsin vänjer sig.  När vi var klara med vår latte, ja,ja, vi är inte snabba…

…så var dagen nästan över!! Så snopet!

 

kort till Naturum

Novembergrå dag. Det blev knappt dag, jorden ligger nyplöjd och tung. Den har sin kyliga skönhet.

TUR att vi har ett uppdrag idag! Igår fick vi äntligen vårt paket med kort…. till utställningen. Det piggar upp!

Nu ger vi oss av till Naturum Tåkern med vår skatt.
Ofattbart. Det är mulet, mörkt och småkallt. Här är varmt,mysigt och fullt med folk.

Våra konstkort tas om hand med uppskattning och stolta beundrar vi våra bilder när de hänger i kortstället. (ser du Jenny! din gröna Omma som vykort!)

Först fram att handla är Ruriks mamma som är med oss.  Jag ler med hela ansiktet och tänker, ja, det är verkligen underbart, typiskt för en mamma! Självklar får hon inte betala för korten. Vi hade kvar en del i vår låda…. dom fick hon ta.

Det börjar redan i tre-års åldern när barnen kommer med sin teckningar. ”oh, så fint” säger mamma – och menar det. Så blir det att hänga upp på väggen. Har man sen barn som blir konstnärer är det en Never-Ending-Story.  Nu ska det skickas kort till vän och släkt!