besök av en uppvaknad

Det är skillnad på vaken och uppvaknad. De flesta sover sig igenom livet. vi har inte så mycket tradition här i väst på att vakna upp till en extra finstämd verklighet med lycka utan anledning. Att vara Awakend är att se livet som det är, inte som vi tror eller vill att det ska vara.  Nej, att se med klarhet och total närvaro, utan ansträngning.

Vi har Vincent Klockars på besök. Han njuter lika mycket av Ruriks CaffeLatte som vi gör. Vi har ju känt varandra några år nu och det är spännande att se den härliga förändring som uppvaknandet har gett! Trevlig och pratsam har han alltid varit, men ansiktet har slätats ut, inga bistra minner inte. Det har blivit lite av ett babyface över honom. Han berättar om den där fantastiska känslan av att hela tiden uppleva att allt är levande, att han aldrig är ”ensam”.  ”Något” som är total kärlek är hela tiden där. Han  visar verkligen en stilla glädje ”utan anledning”  –livet i sig är glädje.

Vincent är förklarad Awakend av Onenss Univerity, Indien. Han har, som vi, följt Amma och Bhagavan i flera år, och precis som vi, åkt på kurser i indien, på Oneness University ibland.  I slutet på sommaren var han nere på en 4 veckor lång fördjupning, den har inte vi varit på, men det var då det skedde för honom.  Som ett ljus som landade i honom som sen bara expanderade.
Han berättade så fint om hur de talat om syftet med livet på jorden. ”På den här planeten är det kärlek och förlåtelse ” som är läxorna”. Ja, det förstår jag, se på alla krig, alla begränsande relationer och hur otroligt mycket tid vi lägger på att jaga partners. Vi är verkligen i en intensiv skola.
Mina barn har nog skakat på huvudet i många år åt sin mamma som envist hållit fast vid visionen. Att vi ska bli awakend – fast från början sa man upplyst. Nu är det år 2012, året som alla profetior talar om . Det stora skiftet. Det är nu vi ser att det faktiskt börjar hända – att människor  får ett fördjupat, lyckligt medvetande.  Alla dessa år då vi har gett blessings, energiöverföringar, fått  toppar av upplevelser…… nu är tiden för att det blir verklighet. Vincent är en av de Svenskar som är beviset på det. Han är med ibland på OM- meditationer och berättar om sina upplevelser, och ger blessings. Är du intresserad och vill veta mer? Kanske finns det något event i närheten av dig som du kan gå på?

Så går vi in i vår lilla sal. Klart vi ska meditera tillsammans! Jag blir trött av att prata för mycket. Så skönt att umgås i tystnad!
Vi sätter Vincent på vår tigerfäll. Det är ju fint besök vi har! Sen sluter vi ögonen…..  efteråt  avslutar vi med att ge varandra Blessings, det känns som eterisk, varm filmjölk som rinner in i våra kroppar. Ren klar energi. Vi sitter stilla en stund till och njuter av vetskapen att det är en spännande tid vi lever i.

Vem klampar omkring i mitt liv?

Torsdag. Hedrar jag verkligen min dag i stillhet. som jag så väl behöver? Är jag mer uppbokad nu? ELLER kör jag över mig själv mer? Skillnaden är hårfin. Men Torsdag är det. Stillhet ska det bli.

Men här sitter jag och ska ringa viktigt samtal (kan det inte vänta tills imorgon?) och  sen måste (!) jag lägga ut ett inslag på bloggen, sen ska jag gå in i stillhet:

Men vem styr mitt liv? Om det är den inre DIKTATORN som med sina ”måsten” breder ut sig ända in i min utstakade dag av stillhet, så är det inte bra. Om det är den inre BESKYDDAREN som breder ut sig, ja, det är OK, den får breda ut sig alla dagar. -Det är det här jag sitter och funderar på.

I den Indiska traditionen kallar man den inre beskyddaren för Anteryamin. Kanske skulle man i vår västerländska tradition kalla det för ”det högre jaget” eller kanske ”skyddsängeln” , den delen av mig, den inre rösten som bara vill mej  väl, den inre coachen som bär visdomen, den som VET. Har du hört den inom dig?
Anteryamin är som en brygga mellan ditt andliga, eviga väsen och ditt fysiska mer materiella jag.  En kraft som ALLTID står på din sida, som 100% hejar på DIG. Det kan vara bra att ha den här kontakten när det inre tåget drar iväg med en!
Om du bjuder in den här delen av dig, om du tar kontakt med den stilla visdom som du har inom dig, så förstärks den. Den blir till en inre GPS. Inte att livets komplikationer upphör, men det blir lättare att navigera.
Att varje dag på sitt sätt ta kontakt med sin Anteryamin är något av det viktigaste man kan göra.Mina sätt är genom de dagliga meditationerna och genom mitt måleri, ibland skriver jag.

Ett bra sätt att ta kontakt med Anteryamin är att helt enkelt sätta sig ner, och känna att man andas, känna kroppen och kanske blunda. Känna nuet. Det behöver inte vara en lång stund. Om man vill kan prata lite, ställa frågor, lyssna. Det är bättre att göra lite varje dag än att överdosera och sedan glömma bort. Ju oftare man tar kontakten, desto naturligare blir det en del av dig, utan ansträngning.
Ta kontakt med din Ateryamin för att
-för att få kärlek och respekt( för att du är precis så som du är, just nu)
-för att få vägledning för dagen eller något speciellt
-för att be och få healing, läkande i din kropp, känslor eller tankar

Idag var jag lite för mycket ”igång” hade svårt att släppa taget om alla ”göranden”. Men det fixade naturen om. Ingen av de personer jag ”var tvungen” att ringa kunde svara idag. De är tillbaka imorgon. Jag ringer då.
Nu har jag bloggat, det här ville jag skriva. Det var bra för mig. Kanske för dig?
Det gillar vi

…när det går på räls….

Det här ska bli kul. Jag ska berätta en dröm jag hade igår natt. Den drömmen har lekt med mig sen dess. Jag åkte TÅG.

ill.GangA "tåget"

Tåget körde på, full fart framåt. Jag hade massor av bagage. Inte bara en resväska utan massor. Av väskor och kassar. Jag kunde se att där även var saker som var andras i familjen, som tex mina barns.

Tåget saktar in och jag plockar  ihop mitt bagage. Tar så mycket jag kan. Det blir till att kånka och trixa…

När jag tänkte tillbaka på drömmen så här långt, så tyckte jag mest att det var komiskt att jag hade så mycket bagage.

Jag hade så mycket bagage, att när jag väl kom av och tåget körde vidare så upptäckte jag att jag inte fått med mig allt…
Att åka kollektivt i dröm-världen brukar inte vara så bra, om man ska tolka. I drömvärlden är det bättre, generellt, att köra bil – för då styr man själv sitt liv. Så när jag såg tillbaka på drömmen, så kändes det ju bra att jag steg av, den där omedvetna main-stream, kollektiva var-andet. Det är på något plan att ta ansvar för sitt liv.
Så berättade jag drömmen för Rurik, skrattandes, för det kändes så tokigt med allt bagage som jag verkligen gjorde stor sak av. för där stod jag och var bekymrad för allt som var kvar på tåget!
ill.GangA , bagage

Lite senare i drömmen var jag åter på ett tåg. vilken lycka! Det vara samma tåg som innan och där stod allt mitt bagage! hurra!  Det var bara att plocka på sig och fortsätta att släpa sig fram…..

ill. GangA

Det var då jag ställde ner tekoppen och tänkte efter…  Bagage, vad är det? Vad symboliserar det?  Varför kånka på bagage?  Så mycket slit!
Det var en sån AHA-upplevelse. Fnissig lycka. Befrielse. – man behöver inte släpa på bagage!
Alla människor kånkar bagage. Vad är det vi kånkar på? Föreställningar om vilka vi är!  Präglingar! Dömande  av andra och oss själva; Vad vi begränsar eller tillåter oss …
Det är präglingar vi får med oss in, i detta livet, eller genom vår uppväxt. Av föräldrar, kompisar och samhälle. Det blir till förfärligt mörka glasögon. Det gör oss blinda. när vi ser vår mamma eller pappa, ser vi det genom något hon/ han kanske sa eller gjorde  för 20år sedan. Inte nog med det, även andra personer  ser vi genom situationer som hände för länge länge sedan.  Som kanske inte ens har med dem att göra! Prägling.
Som hindrar oss från att uppleva det som är. För mellan oss och  NUET ligger en prägling, som gör oss blinda och döva. Att se sina präglingar är något av det vackraste som kan ske. När man ser att man blir stressad eller ledsen för att man ser genom  väven av präglingar  – så är man nästan fri.

Det är inte viktigt att öppna alla väskorna och kolla vad som finns i dom. Det viktiga är att släppa greppet. se att man har ett bagage – och släppa!
Jag har haft min mor och far på besök, idag kommer Siri min dotter. Jag förstår, eftersom jag drömmer det här, att jag fått en påminnelse; jag behöver inte leva upp till några ”kollektiva förväntningar”  inte  bära några bagage. Man är inte alltid bekväm när man släpper bagaget,  det kan allt bli gnissel, när någon plötsligt beter sig annorlunda. Men alla mår bättre, när någon blir mer sig själv.
NUET, det stora oändliga nuet, kommer emot oss när vi inte möter livet genom våra präglingar. Plötsligt hör du, vad någon säger. Sinnet stillar sig, du upplever smaker och ser….
Det var så roligt att ha mor och far här. När vi kramade varandra så var det som ett stor flod av kärlek som kom emot mig.  Dom har alltid älskat mig. Men jag har aldrig  någonsin känt det,  så starkt och tydligt.
Jag hoppas att mina barn, någon dag också får känna, uppleva, genom sitt hjärta, hur älskade de är. Av mig, deras pappa och alla andra de har omkring sig… för dom är älskade… men man behöver släppa på bagaget för att kunna uppleva det.