
Dom här två godingarna ( vi) firar femton år som gifta idag. Hurra!!!
Femton år -hur gick det till?
vi har liksom precis blivit tillsammans och samtidigt så har vi alltid varit tillsammans. Fin känsla.

Det har varit Londondagar . En får värna mormorsrollen. Får jag chansen så drar jag dom till mig, tätt, tätt.

Men annars är det ju två små nyfikna gullisar som dyrkar mamma och är nyfiken på allt hon gör.

Mammarollen har sina utmaningar och guldmedalj åt allt tålamod. Så viktigt och beundransvärt att kunna vänta in och ge förståelse till små människor.

En fika, ja, det kan väl gå -om Mumin mammans väska är med, dvs uppbackning på allt: blöjor, egna drickflaskor, kex, film på mobilen, näsduk ovs. -känns det igen?!

Haha och en mormor ( jag) som somnar(!) mitt i lekrummet på Tate Modern. Ja, så är verkligheten.

O massor av mysig vardag.

Och överraskningar.

Som framtidens leksaker-dinosaurie ägg som kläcks och växer o blir små gulliga odjur.

Gosiga hälsningar från Englandsbesöket

Ålder är bara en siffra. Gunvald, Gangas far har mycket att berätta och det gör han gärna. Vi kom på besök där de bor i huset där han till och med är född. Det blev eftermiddagskaffe o grattis, fast det var en vecka tidigt.

De fick en present( de fick ju bli lite gemensamt så klart, till både mor o far), värdig en trädgårdsmästar-familj. Vad kan det vara på bilden ovan? Ser ut som en bläckfisk?

Det är en Jättestäpplilja. Herrarna, Gunvald och Rurik gick gemensamt ut och grävde ner den i rabatten.
Nu är vi förväntansfulla. Det här är en flerårig sak som kan bli en bit över två meter hög och med elegant blomning. Mycket spännande!

Det är verkligen så roligt när vi får besök, som träffat rätt bland regndagarna.

Det regnade före och det regnade direkt efter att Rita och Marcus varit här. Men totalt sol och finaste badväder när de var här. Det var uppskattat av oss alla.

För det är ju så, att när Vättern och vädret levererar, då är det oslagbart. Detta rena vatten är magiskt att bada i. Plus lite najs fika som vi hade med oss. det gör hela dagen.

Men vi hann med lite allt möjligt. Prova på att dreja….

…och Marcus erbjöd sig vara ler-slav ett tag. Vi silar den lokala leran innan vi använder den, tack för avlösning vid Lersleven. ( Marcus drejade också, så han var inte bara slav )

Det blev till och med en spännande tur med kanot.

Nästan magiskt, när bilen var packad och det var dags att köra hemåt – så började regnet. Visserligen väldigt efterlängtat, det med. Men ändå skönt med sommarbesök som inkluderar solen.
Förresten på ett dygn fick vi storartade 53ml nederbörd!!! Det var ett regn som gjorde skillnad.




Grattis EDEN! Tre år idag! Underbar, älskad och ett verkligt yrväder. Tänk att ha den energin!
Alldeles knasigt att bo så långt i från sina barnbarn, men tekniken är ju tack och lov med oss. Familjen bor i London och vi är här i Östergötland. Nu blir det nog riktigt barnkalas och många paket. I julas, för fem månader sedan, var det fortfarande paketet och papperna som var det mest spännande, inte innehållet. Få se hur det är nu?
Men Eden är inte bara tre-åring, han är storebror också. Så kul att se hur förtjusta de är i varandra, Eden och lilla Lexi.


Hur kan vissa dagar leverera så mycket? visserligen skiner solen. Äntligen har Ganga fått ut sprutat och duschat över hela trädgården med både Mariadroppar, Pernilladroppar och mot sniglar. Över allt. Känns bra.

Ser bilden ovan förvirrad ut? Jo så är det nog, i alla fall hektisk. -Allt från uterummet har tagits ut. sorterats och städats. Vi har vädret med oss, sol och varmt, så soligt att Ganga knappt kunde ta en bild med mobilen, hon nästan kryper in i bilden för att se skärmen, på bekostnad av motivet, hm.
På morgonen kom en förfrågan om vi ville vara med i ett inredningsreportage i tidningen. Vi kunde inte bli mer förvånade! Vi är ju inga pedanter. Men glada tackade vi ja. Som konstnär och stundande konstrunda så är det så tacksamt att få bli sedd. Men så effektiva vi har varit! En fotograf i vårt hem, så otroligt avslöjande!! Uterummet som alltid är en seg-seg process att ställa i ordning efter vinterns sunkiga förvaringsplats till ett rum med putsade fönster och fräsch utställningsyta gick som en raket. Sen fick vi äntligen plockat bort alla ändlösa projekthögar som bara ligger överallt -och damråttorna försvann!! Tack för denna hjälp till att ta städet med fart! Allt blev gjort på två dagar och vi njuter renhetens behag!

Sen ringde telefonen och -Grattis till Ganga, som vunnit en fin fototavla på konstlotteriet i Ödeshögs konstförening.

vidare, samma dag, mail från jurybedömd utställning, att ovan härliga bild på plexiglas är antagen till salong på Södertälje konsthall. 181 konstnärer sökte och 48 kom med. Jippiiii

och sist men inte minst ett starkt och läkande samtal med en av mina döttrar. Hur bra kan det bli!
Jo, massor med bin i växthuset! Persikoträdet blommar och det surrar i massor!!!
Visst var det väldigt mycket positiv energi som bara lassade in, på en och samma dag? Vi tackar!

Nu är Ganga i London och Ella, ( Gangas dotter) vill klippa håret. Små enkla önskningar kan tyckas, men när man är tvåbarnsmamma kan det vara en stor grej, att få ihop den egentiden. Klart jag passar Lilla Lexi. Lite nervös, men det är ju bara sådär två timmar, så det ska väl fungera. Så vad gjorde Lexi och mormor medan Mamma Ella blev fin i håret?
Någonstans då vi läste bok tillsammans, kunde jag känna hur vi liksom bondade och blev riktiga kompisar, jag blev godkänd på ett djupare plan och var inte bara någon som råkade vara på besök i hemmet. Så när Ella satt på tunnelbanan och var på väg hem så skickade jag henne bilderna så hon kunde se att det var ok.
Lexi är nio månader och hur snäll som helst… ända tills det är något som inte är som det ska, då, från 0 till hundra på ingen tid skriker hon som liv o död. Så man vill VERKLIGEN att hon ska vara nöjd, hela tiden. Nu känner jag mig som legitimerad mormor. Nöjd

Hejsan! Vi hälsade på hos Gangas föräldrar efter drejarkursen (se förra inlägget).
” vi kör in om City Gross och köper något vi kan äta.” Men även om CityGross i Höganäs hade lång Deli disk och massa andra möjligheter till en snabbladdning på kvällsmat, så var inte möjligheterna många när det skulle vara veganskt. Det blev Findus som räddade oss med några asiatiska och veganska rätter i frysdisken. Över förväntan säger vi om smaken.
Men det var kanske inte maten som var det viktiga, utan att vi träffades. Det var länge sedan, men de åldras liksom inte. Fint att se att livet lyser i ögonen. Sen körde vi genom natten tillbaka till vårt eget hem, ute på landet i Östergötland.

För att testa idéer och möjligheter, Rita har varit här i fyra väl utnyttjade dagar. Sista dagen, en och en halv timma innan bussen gick, kunde vi öppna ugnen med glasyrbränning .

Det hörs liksom på hela rösten tonläge, att bränningen och att proverna blev lyckade. Ganga pustar ut, det är många modemet som ska lyckas. Det ska hålla i torken, prorslinsleran ska hålla formen i bränningen ( ja, nu har vi äntligen hittat rätt bland temperaturerna!! Har experimenterat mycket) och det mest utmanande: GLASYRERNA ska vara till belåtenhet.

Även om vi lekt och provat, så är allt lite… så där hemligt. Ska helst inte ligga ute i bild, ifall det blir något som ska användas i framtida sammanhang.
Det blir till att njuta av utsikten från studion -som försvann på foto. Kontrasterna var lite för stora. Snön låg fin och vit där ute och vi eldade och hade det mysigt i studion.

Vad är JULEN, annat än en virvelvind?! Den kom virvlade och försvann. Kvar står de cylindrar som Ganga målade av julfirarna. Det fick vara årets jul-statement.

Men julens räddare ( förutom MATEN, hela goa vegan-julbordet) var nog lådan med Brio järnväg, inköpt på Emmaus. En punkt av igenkännande och extremt intresse för Eden vårt raket-barnbarn ( mycket energi). Det har byggts och tutat från morgon till kväll.

Och så tog vi kort. Aaaaaa! Sa vi allihopa, jättekul tyckte 2-åringen, sen sprang han några varv runt i huset igen.

En dag åkte vi upp till skidbacken, trots tö hade de öppet. Alldeles lagom utflykt ( 5 min hemifrån)med två små barn. Tre gånger i backen så var det dags att grilla korv.



Jättelagom! Man fick lust att ropa Halleluja! Det är ju så galet tight med allting, när det är så små barn, så en eldplats som redan brinner, bord att sitta vid och underhållning av en jätte-snöskoter som kör förbi, plus alla skidåkare. Ja, det är ett vinnande koncept. Vi bara laggade upp vegankorven, bröd och ketchup. Åt. Alla nöjda.

Även om tio dagar är en evighet och tillräckligt länge för att vi alla skulle hinna bli jätteförkylda. Så gick tiden så fort. plötligt skulle våra gäster åka. De fick köra en sprillans ny Volvo hyrbil för den bil de lånat av pappan dog en plötslig motordöd. Men det är en annan historia.
Nu vill vi gärna bjuda på lite filmer så stämningen infinner sig ännu mera, men det blir ett eget inlägg.

Och vad gjorde vi, Ganga och Rurik i tystnaden efter alla yrväder? Mediterade. Vi stängde dörren i tio dagar. Och mellan hostningar och snytningar singlade alla bilder och ljud ner i hjärtats stora bibliotek.