TILL DETTA ÄR JAG NÖD OCH TVUNGEN. Ganga sveper förbi med nya urtjusiga dammvippan.  ”Du måste lägga ut den här på bloggen!” En bestämd Rurik tar kort. Ganga tycker inte bilden är fördelaktig och protesterar, men inte hjälpte det.

Vi ska få besök och ögontjänare som vi är får vi eld i baken. Må alla spindlar huka sig! Nu ryker spindelväven!

Solen skiner och himlen är blå. Det har börjat kännas väldigt priviligerat att vara del av Vadstenas kulturliv. Vi är på releasefest för nya numret av FOLIO.

Tidningen är en samling och uttryck för ortens kulturarbetare, en tidning med skön blandning av högt och lågt. Det här är andra numret som kommer ut.

Så blir det lite högläsning från höga stegen, Sangriadrickning och allmänt kulturminglande. Och vi undrar lite avundsjukt hur man kan hitta byxor med annanas på…

Nu har vi vårt eget signerade exemplar av tidningen. Hoppas verkligen att folk köper och hjälper tidningen att leva, för det är verkligen ett så kaxigt och kreativt initiativ, att ge ut en lokal kulturtidning.

Vi e oxå lite kaxiga, för Ganga har med material i tidningen; Vätter-Muttan, med text. Det känns bra.

Bedövande, är en bra sammanfattning, både på färger och dofter i trädgården, just nu. Igår var vi i Stockholm, kände att vi saknade allt det där som man närmast tar för givet, i livet på landet… De totala färgerna, mustigheten

Tur det finns bot för alla problem. Nära T-centralen luggen en riktigt bra konstnärsbutik. KREATIMA, Kungsgatan 58. Självlysande pigment, Rurik går i trans. Metallfärger, krackeleringar… Det är som godis. Vi måste lyfta på allt, kollar oss igenom butiken. Bara plånboken och vetskapen att vi måste bära det, resten av dagen, håller oss tillbaka.

Men de självlysande färgerna… De var självklara. Expediten får öppna det låsta skåpet och get oss skatten.

Hurra! Här ska målas!

Nu är det Stockholm. John de Ruiter, känd talare och förklarare, av hjärtat och varandet. Härligt att hela farbrorgänget är här.

Inte tillåtet med fotografering under session. Så det blir en tom sal på bilden. Men här är fullt, här är stilla och koncentrerad närvaro.

De Ruiter har aldrig varit i Sverige förr, men mycket finns att hitta och lyssna på, av honom, på nätet, för den nyfikne. Enda klagomålet idag: hårda stolar:(

Numera är man ju inte nån mästarinna på de tvära kasten precis. Fortfarande med gallerihängning i sinnet, går det långsamt. Seg.

Men när det kommer till vår konst, är vi riktigt duktiga på tvära kast. Lite full av skratt när jag ser samlingen som just nu står i vardagsrummet. Verkligen en brokig samling, men allt är lika heligt.
Tavlor som ska hit eller dit och som mest av allt ockuperar framkomligheten i vårt lilla hus. Men så är livet. Det står högar med bilder o material lite här o där, och imorgon blir det ännu en dag med hängning, så då behövs det antagligen en del av det.

Den här dagen hette städ-dag…  Hm, det var roligare att hänga med kaprifolen.

Vi ses imorgon