Sammanbitet.  Vi har ju ett slott som vi flyttar omkring i trädgården. Det är ett skydd för vår kål. I stället för att lägga över väv, så byggde vi en ställning, så vi kan gå in som i ett rum där kålen växer.Men eftersom skyddet är så stort och högt, så heter det kålslottet. Kålen får bo fint.
Det är ju trevligt när det är på plats, men innan dess kräver det ju en insatts. Rurik har använt sina ingenjörs konster och Ganga har sytt,varje sommar får den en ny placering. Nu flyttar vi slottet! Stolparna ska upp ur jorden, slitigt.

Det ser mäktigt ut när stolparna kommit på plats. Jorden är klar sedan ett tag tillbaka, bearbetad och  fin gödselkompost tillsatt.
Eftersom vi har dåliga erfarenheter av jordloppor, har vi täckt jorden i väntan på att slottet blir helt färdigt. jordloppor lägger, enligt boken vi läst, sina ägg i jorden, på våren (maj), larverna kryper sedan nedåt och senare kommer de däringa kållopporna upp till ytan…. hungriga.
Vad vi tidigare,  råkat ut för är, att då har vi satt slottet på plats och planterat kålen, har vi plötsligt upptäckt att där är kålloppor som äter på våra plantor. Lyckliga kålloppor som är instängda med maten! Inga fåglar eller andra som kan äta dom, bara fritt fram att glufsa.
Därav att vi i år har täckt jorden i förväg med väv, så att vi inte ska ha dolda skadegörare i jorden.

Vi vill ju ha all kål själva. Inte dela med oss!
Fast en tröst, oavsett vilken grönsak/ frukt det gäller. Lite angrepp är faktiskt BRA. Plantan reagerar nämligen med att öka sitt eget inre försvar då -så de innehåller högre mängd av bla antioxidanter! Kan vara bra att veta, om man råkar köpa ett salladshuvud med snigel i – att det är en extra nyttig sallad.

Nu är det kväll, Lilla kålslottet på plats, det gillar vi.